Senaste kommentarerna i forumet

Även om jag tror att du har rätt, men vad hade han kommit på?
Skulle vara underbart om han har rätt.

Resan som kallas livet är ju både uppför och nedförsbackar..Jag tror och hoppas på mirakel och att vi tar till oss lärdomarna i livet..Snart dags att träffa en man som känns stark och beslutsam..Jag känner både lyckorus och spänning ❤

En vecka är en vecka och en + en likadan till blir två. Det fixar vi. Sen när vi fixat två, då gör vi om samma sak och dubblerar och då blir det fyra ? Snabbt har vi många klara dagar istället för klara droppar i minnet ?

En vecka är en vecka och en + en likadan till blir två. Det fixar vi. Sen när vi fixat två, då gör vi om samma sak och dubblerar och då blir det fyra ? Snabbt har vi många klara dagar istället för klara droppar i minnet ?

Du med ?✨?

Bra kämpat Vinäger och Skillnad.
Vad vi är bra!

...i systemet, mitt system, det kallas visst ensamhet. Jag kan inte dölja den i ädla droppar idag. Kan inte, ska inte, vill inte...

Stillhet och tystnad kan vråla...jag vrålar tillbaka... ”Inte idag, inte nästa dag, inte nästnästa eller någon på ett väldigt långt tag”.

Jag har ett löfte att hålla till Vinäger och ett liv att leva och glasklara minnen att skapa...det har jag!

...i systemet, mitt system, det kallas visst ensamhet. Jag kan inte dölja den i ädla droppar idag. Kan inte, ska inte, vill inte...

Stillhet och tystnad kan vråla...jag vrålar tillbaka... ”Inte idag, inte nästa dag, inte nästnästa eller någon på ett väldigt långt tag”.

Jag har ett löfte att hålla till Vinäger och ett liv att leva och glasklara minnen att skapa...det har jag!

En vecka i nykyerhet har jag klarat av faktiskt utan större svårigheter. Iofs har jag inte utsatt mej för frestelser förutom att köra förbi bolaget då det var öppet. I lördags bastade vi och då hör ju ölen till, men går lika bra med den alkoholfria.
Hoppas det känns lika enkelt nästa vecka.
Ha en bra kväll alla ♡

2 år! Som sagt, vilken resa du gjort! Du är SÅ stark! Och nu står kärleken för dörren dessutom! Helt rättvist! Lycka till med mötet och hoppas att det är lika magiskt som den kommunikation ni har haft tills nu!

Kramar! <3

På forumet..Pi, Vinäger, Bedrövad s, Sannah, Sisyfos, Lim.och många andra vänner..Ni har stöttat mig så många gånger..Antingen rakt på eller genom egna berättelser och reflektioner.Jag är som alla andra inte lycklig varje dag.Men så fort jag tänker på vilken dy jag varit i så känns livet så fint och vackert..Jag önskar oss alla att se oss själva som dom mirakel vi är.Vi har förmågan att ändra riktning i våra liv. Vi kan börja njuta av det fina livet erbjuder.Det går, och ingen är ett hopplöst fall...Glöm aldrig det❤Stor varm sprudlande Kram...

Äntligen har jag fått sova. Idag känner jag mig frisk. Kroppen är lätt och ledig, magen platt och ansiktet ser inte ut som en saccosäck. Hela ögonpartiet känns avslappnat. Herreg*d, jag måste se ut som ett psycho i blicken dagarna efter ett fyllslag.
Sex nyktra dagar är egentligen inga problem. Inte tio heller. Eller en månad. På sensommaren var jag vit i sju veckor och det gick finfint. Det är nog därför det tagit så lång tid för mig att se min alkoholism. Hur kan jag ha ett beroende om jag inte känner något sug?
Hjulet ser ut så. Flerdygnsfylla följs av flerdygnsångest och sen börjar jag leva som om inget hade hänt. Och när allt verkar normalt och jag trivs med tillvaron påbörjar jag en ny flerdygnsfylla. Och så vidare. Jag önskar jag kunde begripa varför jag gör så här. Det är ju så meningslöst.
Men idag tänker jag inte dricka. Jag känner mig stark i det beslutet! ?

Har skakningar från helvetet, växlar mellan frossa och svettningar , oregelbunden puls. Hjälper det att ta en eller två öl bara eller blir det värre ?

Ja men ute på landet, ganska isolerat. Tog en taxi 15 mil från Stockholm (pengar och saker behandlas väääldigt oansvarigt när han är full, smak för dyra prylar tyvärr som förstörs och pengar som tappas/slösas bort ingår i problematiken) för att komma till mamma. Mammahjärtat klarar inte av att skicka i väg honom då hon tänker att han ska skada sig, kanske dö. Jag ska försöka peppa henne att vara lite snällare mot sig själv.

Allt kan vi göra...eller inget ? Vi kan köra bil, träna, bjuda vänner på kaffe, gå långpromenader, läsa, skriva, studera vara vettiga och klara i knoppen...eller...bara vila ?

Jag vilar just nu, sinnet och kroppen. Inga utsvävningar i helgen, fester eller bjudningar. Te och brasa. Raggsockor och Netflix.

Allt kan vi, nu eller sen, när som helst, när vi vill, för vi är inte berusade...

Jag har sagt till min familj att jag ska ha en vit jul ? Det känns bra. Behöver stöd. De vet inte om min riktiga alkoholångest, men de vet att jag problematiserar alkohol, hatar alkonormen och att jag funderat mycket. Vi pratar.

Du är så bra för mig nu ?

...och så god mot alla Vinäger❣️

Söndagsfrid till er båda ❤️❤️

Vinegrette lätt! Piggare, smärtfri och fortfarande spiknykter ?

Efter att jag avslöjat mina problem för min man kändes allting så lätt. Helgen har varit fylld av människor och tillgång till alkohol - även om den inte har flödat i negativ bemärkelse. I fredags fanns inte en tillstymmelse till längtan, jag drack alkoholfri öl som planerat.

På lördagkvällen kan jag nästan svära på att jag hade trillat dit åtminstone lite - om inte min man vetat om min kamp. Nu ville jag inte ta något, främst för min egen skull, men också för att bevisa för honom att jag kan avstå. Suget är helt borta i dag, men för säkerhets skull låser han in alla flaskor. Känner att det är säkerhetsåtgärd jag vill ha.

Att jag vill lyckas är ju självklart, det vill vi alla, även om/när vi tar ett återfall. Men det är verkligen ett bra hinder att jag berättat. Det är svårare nu när någon vet och skulle reagera än när ingen visste och det var fritt fram och accepterat av alla.

Känner mig lite tom och vet inte riktigt hur jag ska ta tillvara på de nyktra dagarna. Är ju van vid att minst halva, ibland hela helgdagarna, gått åt till att ligga bakfull och leta slattar för att försöka döva ångesten på nytt. Just nu försöker jag bara vara i nuet och njuta av att jag faktiskt klarade helgen utan större svårighet.

Nu går vi mot en ny vecka utan planerande och smygdrickande, utan bakis-ångest och smusslande med tomflaskor. Ha det gott! ♡

Tack så hemskt mycket Sisyfos ?

Ja jag ska försöka prata med henne om alkoholens negativa verkan på mig när jag mådde lite som hon gör nu. Utan att applicera det på henne.

Min man gick upp och kräktes imorse. Jag stängde sovrumsdörren så att barnen inte skulle höra. Han sover fotfarande. Jag ser nu att han druckit en liter vin och 6 öl och sedan gick han dessutom ut på natten så där kan han ju ha druckit mer, vilket han såklart gjort. Det är ju extremt mycket... ?

Men jag har haft en superskön helg. Och en supermysig dag hittills. Och känner en enorm glädje och tacksamhet över hur jag lever mitt liv. Kan inte ändra på någon annan. Visst känns det tråkigt att det är såhär och att jag inte kan ge mina barn en helt alkoholfri miljö. Men jag tror att jag lyckas med att ge dem känslan av att ha det eftersom att jag är med dem när min man dricker. Igår hade vi filmkväll i ett eget rum med tända ljus och godsaker och vi hade det så mysigt. Kvällen innan drack inte min man så då hade vi familjekväll. Och att min man sover nu är inte ovanligt eftersom han jobbar natt ibland. Så än så länge tror jag att det bara är jag som märker hur min man lever. Förr eller senare håller det såklart inte att han gör såhär men just nu är jag cool. Tar inga beslut åt något håll förutom att jag ska fortsätta precis som jag gör.

Ha en skön söndag allihop och tack och lov för att inte vara bakis!!

känner igen mig i mycket av det du skriver även om min särbo ”bara” dricker/häller i sig torsdag-lördag! Tycker han är löjlig, bekräftelsetörstande, tre-årsnivå mm när han dricker! Tänker precis som du ”tänk om han slutar om jag gör slut eller ännu värre slutar för någon anans skull”! Har dålig framtidstro när det gäller oss så jag har tröttnat på att fostra och tjata och därmed tystnat. Ibland får jag ett utbrott och ångrar mig efteråt för om han mot förmodan lärde sig nåt av det känns det inte som det är jag som kommer att ha ”nytta” av det! Jobbar jag för någon annans framtid med honom?? Helt sjuk känslor och tankar, jag vet! Och har blivit snål med mig själv eftersom hans drickande tär på mig! Älskar egentligen att ge och vara kärleksfull så denna ”snålhet” passar mig inte alls!

Jag har varit ihop med min sambo i 9 år. De sista åren har det blivit värre med drickandet. Han dricker cirka 6 glas vin/kväll måndag till torsdag. Sedan drar helvetet igång ännu mer, han dricker 2 bag in box varje helg och på söndagar när vinet är slut så dricker han 2 st 6-pack öl 3,5:or. Jag har sagt att jag tycker han dricker för mycket och han hittar bara ursäkter och lägger över problemet på mig och hittar ursäkter för att få dricka. Jag klarar inte av att lämna honom och jag har blivit medberoende som "skyddar" när andra påpekar att han dricker för mycket. Jag hatar all tid jag är hemma, att vara på jobbet är en befrielse. Han är alldrig verbalt eller fysiskt elak men det är ju ingen ursäkt, jag hatar mig själv som inte klarar av att lämna honom. När han dricker äcklas jag av honom och känner hat och avsky. När han inte dricker är han hur go som helst. Jag är så jävla olycklig och tycker också så synd om min son som får växa upp i det här. Varför är det så svårt att lämna. Då tänker jag att om jag lämnar honom så kanske jag missar om han lyckas bli nykter och så förlorar jag honom till någon annan, jag vet att det är sjukt att tänka så. Har sökt till alkoholmottagning där jag bor som erbjuder anhörigstöd men avbokat då jag fått dåligt samvete och att det känns som att jag går bakom ryggen på honom. Jag blir så arg på mig själv för att jag fegar ur. Hur ska jag gå vidare? Jag är så jäkla olycklig just nu. Varför ska det vara så svårt att lämna, om inte i alla fall för min sons skull

stackars din mamma! Ut med honom omedelbart! Han har inte hos din mamma att göra i det tillståndet! Har han eget boende?

Har läst din tråd och är imponerad av din beslutsamhet. Känner samma just nu och hoppas att den får hålla i sig lika starkt som din. Keep up the good work!

Hoppas att du mår bättre. ♡ Bra jobbat med nykterheten. Den håller vi oss kvar i. ?

Det är nog individuellt. Hur mycket man (hjärnan) håller kvar och ältar. Tyvärr är det svårt och jobbigt att välja, det blir lätt en negativ spiral. Lycka till med ditt nyktra beslut!