Senaste kommentarerna i forumet

God kväll allesammans.

Tack miss lyckad för ditt inlägg. Ja jag förbereder mig nog mentalt i bakgrunden för alla olika vägar livet kan komma att ta.

Ibland kan det liksom slå mig vad skönt livet är helt nykter. Bättre än när jag drack ofta men också bättre än när jag drack lite och sällan och inte hade nåt problem alls med alkohol. Det är så bra för hjärnan tror jag att aldrig förgifta den. Det är ju så man är född. Nykter för att förbli nykter hela livet. Ingen del att kroppen är ju skapad för att förgiftas. Och det är så skönt att ha ett bestämt förhållningssätt till alkohol. Jag behöver inte fundera eller planera varken för ett glas vin eller fem.

Idag är första dagen på en hel månad som jag känner mig frisk från alla förkylningar och magsjukor så imorgon tänker jag träna! Träna och julpynta. Idag har jag storstädat och varit med barnen på lekland flera timmar.

Ni kan ju gissa vad min man gör? Och jag tycker faktiskt lite synd om honom.... just nu. Han är så fångad... jag skulle aldrig vilja byta plats med honom....

Ha en fin kväll allihop.

Massa kramar till er!

Välkommen tillbaka. Ja, vad säger man nu då? Trist! Känner igen mig en massa i det du beskriver. Hoppas du tar dig igenom den första svåra tiden, och håller alkoholen på avstånd. Den är garanterat bränsle för deppighet.
Ta vara på dig!
//PP

Tack alla. Och du Sisyfos har verkligen tentaklerna ute. Precis så upplever jag det - att hon tar ut hela misslyckandet på mig. Mera självkänsla och kärlek, jo du, det önskar jag mig själv av hela mitt hjärta <3

Det var inte många veckor sedan min flickvän ställde mig mot väggen angående mitt alkoholanvändande. Jag erkände omedelbart att jag dricker för att jag är uttråkad och för att det är gott. Jag lagar mycket mat och bor ensam så rödvinet har blivit som ett sällskap varje matlagning. Mitt behov ligger i släkten och jag har inte ens försökt att motstå att falla dit. Jag blir glad och nöjd av rödvin. Tycker att det är romantiskt och fint och trevligt. När jag är nykter kan jag inte somna och sover alltid antingen med vin eller sömnmedicin i kroppen. Jag vill inte mer. Jag vill inte sluta dricka helt men jag vill ta det till en normal nivå. Jag ska flytta ihop med min flickvän nu och är livrädd för hur jag ska klara mig utan vinet. Vill inte att hon ska se att jag dricker nästan varje dag. Jag får stålsätta mig för att inte ta ett glas vin (eller fyra/en flaska) en vardag när jag börjar jobba kl 06. Jag hatar det och är avundsjuk på vänner och gravida som inte dricker för att vara lyckliga. Jag har hållt på så här i flera år och jag är inte ens 30... Jag skäms...

Tråkigt att höra!
Samtidigt blir jag så fundersam på hur det var... och på vad du skriver. "Någon stark person att leva genom och spegla sig i". Stämmer säkert men nu låter hon som en vulkan som förgör.
Men du Stingo, du är stark nog själv. Hon verkar ju ta ut hela sitt misslyckande med det här förhållandet på dig, inget dåligt samvete? Eller kanske dåligt samvete, men löser det genom anfall... nä, hitta nån med mer självkänsla och kärlek nästa gång.
Håller med Muränan, skippa alkoholen, den tar dig bara neråt. Kanske ger viss lugn o tröst nu, men det tar inte lång tid förrän den späder på alla tråkiga könslor och ger sig på din själ. Men du vet ju det här..,

Ja, såklart!
Hur imponerad blir jag inte av hur du får till det här.

Sambon ska laga middag och jag vet att han kommer erbjuda något att dricka. Jag tänker tacka nej. Det är ju jobbhelg. Det har visserligen inte hindrat mig från att dricka förr, men ikväll blir det en anledning att avstå.
Har inte berättat för sambon om mina nykterhetsplaner. Jag ska låta honom upptäcka det själv. Om jag tar upp ämnet kommer jag ändå bemötas med ett "säger du nu, ja..." som alla andra gånger jag sagt att jag aldrig mer ska dricka, men är på spriten någon dag senare i alla fall.
Och jag förstår honom. Jag borde tvivla på mig själv. Men nu känner jag verkligen en beslutsamhet som aldrig funnits där tidigare.
Det blir inget ikväll heller. Det har jag bestämt!

...tröttare, tröttast, sen jag ???? 8:e dagen... Idag har jag inte gjort mycket och vill heller inte göra något mer, för trött för mig själv och huvudvärk på det, så jag sitter eller ligger, det räcker så, behöver inte göra mer...fast hade jag bott närmare Stockholm hade jag velat gå på Riddarträffen, det hade jag velat...

När jag varit det jag är nu, befunnit mig där jag är nu, länge...fri från alkohol...och en ny träff arrangeras, är jag med ✨

Passande namn tycker jag. Något runt bord såg jag inte till, men stolarna stod i cirkel; jag tror kung Artur hade godkänt arrangemanget. Där fanns mina två främsta hjältar: Adde och Berra. Deras rustningar har under årens gång fått en viss patina, med en och annan buckla som vittnar om utkämpade strider i det förgångna. Dom sitter stadigt på sina stolar i kraft av sin erfarenhet, men lämnar aldrig Camelot utan sina trogna svärd; man vet ju aldrig när fiendens fula nuna poppar upp. Där fanns andra, lika stolta och tappra, någon med ny, blank rustning och oprövat svärd, några valde att behålla hjälmen på, några var där för att hjälpa oss andra att välja vapen för de strider vi vet kommer. Det vi alla hade gemensamt var fienden, och vår beslutsamhet att aldrig backa, hur hopplöst vårt underläge än känns.

Det är en väldigt speciell gemenskap det där; helt annorlunda än den man har ihop med jobbarkompisar eller bridgepartners. Den är omedelbar, förbehållslös och fördomsfri, det är en av de stora vinsterna med att vara nykter alkis tycker jag. Det spelar inte så stor roll om man går till AA eller Länkarna eller som nu i fredags; på träff med ett gäng anonyma människor som man aldrig träffat förut, man känner sig välkommen direkt. Så alla mina farhågor, och de var många; jag gjorde åtskilliga räddhågade och misslyckade försök att gå in genom porten innan jag till sist tog mod till mig, försvann med vinden i det ögonblick jag välkomnades in i värmen. Inte för ett ögonblick ångrar jag att jag tog mig dit. För kort, för sällan kände jag i stället.

Bland allt det värdefulla jag fick med mig hem var det en mager stackare som fastnade lite extra hårt, jag såg hans like idag. Det var Adde som berättade om en bekant som ännu inte tagit sig upp på torra land och får hjälp av sin läkare att stanna i träsket. Jag ser dom ofta nere på torget; en del går med rollator för de har inga muskler kvar, en del åker taxi för de har supit bort både bil och körkort och andra gör sitt bästa för att hålla skenet uppe; de går med för raska steg på sina magra ben och man ser tydligt hur ont det gör, hur mycket ansträngningen tar på dem. Det de har gemensamt är att de är på väg till eller från Bolaget och jag tänker: Det kunde ha varit jag, det kan fortfarande bli jag och jag känner mig tacksam för att det inte är jag, än. Peppar peppar...

Ha en bra dag alla!

Och det känner jag av idag, känns så onödigt, hade det varit med vänner så hade det varit okej. Men idag ska jag vara nykter. Så är det bestämt!!

Tack för uppdatering av träffen för oss andra dödliga som inte kunde vara med. När förra träffen hade varit, så lovade jag mig själv, att om tillfälle gavs igen så skulle jag definitivt åka. Men det blev inte ens en anmälan den här gången heller - med hänvisning till det där som kallas livspussel. Men förhoppningsvis får det bli tredje gången gillt!

Kram på dig

Ja, det blev en trist kväll i går, för mycket alkohol och det blev inte trevligt för nån. Det som skulle bli en trevlig middag blev inte alls vad jag hade tänkt mig.
Jag drack mer än jag tänkt mig och väninnan drack minst tre flaskor vin. Två flaskor klirrade i ryggan. Helt otroligt och onödigt.
Nästa bjudning begränsar jag till alkoholfri.

Fin låt, fint skrivet och fin är du!

Vad tråkigt Stingo... Även om detta kanske var både oundvikligt och nödvändigt, så är det tråkigt. Jag har själv genomgått en skilsmässa och hur det än är så vänder det upp och ner på det mesta. Var snäll mot dig själv och ta hand om dig. Ge f-n i alkoholen, för den kommer inte att hjälpa dig. Fortsätt gärna och skriv här och låt inte detta blir en anledning till att falla ner i a-träsket.

Varm kram till dig

Fantastiskt Pi! Oerhört härligt att läsa det du skriver. Allt är möjligt. Gläds med dig idag!
Stor varm kram

Ja tyvärr har jag själv haft ett stort behov av att hänga kvar här, fortsatte skriva i din gamla tråd och läget är väl både värre och bättre än i mars när du tog paus. Ska på lägenhetsvisning imorgon då drickandet eskalerat till nya höjder hos oss och jag ser ingen mer utväg egentligen än att flytta för min del. Han har inte tagit itu med problemet trots halvhjärtande löften vid nåt tillfälle så tror inte vår familj går att rädda längre. Ska nog mirakel till för det. Men jag känner mig rätt stark och vet att jag har makten att välja, flytta eller stanna, och att sina problem måste han själv reda ut.

Hade önskat du slapp oroa dig för återfall och kommande bekymmer men jag tror jag skulle känt likadant i din situation. Styrkekram till dig!

Jag har inte druckit någon alkohol sen jag var här inne och skrev sist (fjärde november). Det känns skönt och jag mår bra. Däremot börjar jag få en ångest kring December månad. Någon jag känner fyller år i nästa vecka, julbord, dagarna efter jul, nyår. Jag vill inte hamna där igen. Bli full, ha ångest dagen efter. Det räcker med att dricka två glas vin för mig och ångesten finns där. Inte under tiden, men efteråt. Jag tycker inte att det är jobbigt att avstå eftersom jag sällan har ett sug efter alkohol men jag vill heller inte "sticka ut" eller få obekväma frågor. Jag vet att jag har skrivit det tidigare men det är ett stort problem för mig. Just nu vill jag egentligen avboka allt och stanna hemma. Men man kan ju inte heller undvika situationer där alkohol florerar, eller?

Även att jag som sagt hade sluppit! Än så länge har han ”bara” satt ett datum för att sluta med tabletterna....men jag känner hopplöshet hur mkt jag än försöker intala mig att d kanske funkar, kanske kanske är d nåt som faktiskt fastnat i huvudet på honom efter allt....men samtidig tjäna allt lönlöst igen!

Hur går det för dig, InteMera? Hoppades inte se dig (i all välmening)

#290 du vågade - jag vågar inte. Och nu ser jag egentligen fram emot att läsa dina reflektioner om träffen - få en beskrivning av karaktärer som Adde och Berra irl, men det kanske inte alls är lämpligt. Du brukar ju ha en viss ironisk ton som är så rolig att läsa. Man har ju skapat sig en bild av personerna. Som säkert inte stämmer alls.
Hoppas det var givande, och ? För ditt mod.

som inte är registrerad användare än....jag hoppas du ansluter till gänget här !

Det som är enkelt för någon kan vara snudd på oöverstigligt för någon annan. Det som är en enkel rutin under en period i livet kan vara ångestframkallande svårt under en annan. Vi som mått dåligt psykiskt på olika sätt och av olika anledningar vet precis hur det känns när det vardagliga inte orkas med. Döm inte dig själv för hårt! Ser hur du kämpar och gör vad du just nu förmår. Kram till dig! ♡

...du valt, Adde!

för en mycket bra eftermiddag på Riddargatan !! Häftigt pyntat, goda mackor och mumsig tårta :-))
Och självklart väldigt trevlig folk !! Äntligen fick jag kramen av Berra !! Och jag glömde att säga till heueh att hans beskrivning om att tappa grejer på golvet var precis samma som jag upplever :-))
Trist dock att se det stora manfallet från anmälda till de som faktiskt kom :-( Det var ju lika förra gången så en bättring hade jag ju hoppats på.

Trots väldigt trevligt folk, mycket bra snack och god förtäring så är min största minnesbild från när Magnus knallar korridoren bort med sin födelsedagsballong ♥ Som en liten pojke som lyckligt studsar iväg från födelsedagskalaset !!! Underbart !!

Fick en liten minnesflash nu på morgonen om att det verkligen inte är en självklarhet att jag får åka på såna här event eller att jag ens finns kvar i detta livet. Jag glömmer allt oftare att vara tacksam för det liv jag har idag och jag måste påminna mig mer om det.
För ett tag sen fick jag möjlighet att önska en låt från en liveartist som är en skönsjungande dam på sjön (säg det 7 ggr i rad !!) och det blev : https://www.youtube.com/watch?v=tX2ccZ1Dmu0

Jag kan helt klart identifiera mig i texten och även hos Fred eftersom vår sjukdom är lika. Men denna gången blev känslan extra stark då jag på morgonen efter såg en helt underbar och riktigt njutbar soluppgång i ett vilt landskap där innebörden av tacksamhet fick en väldigt påtaglig närhet. Ja, jag fällde faktiskt en tår av ren tacksamhet den morgonen där i det gryende ljuset, jag fick min dag där och då.

Jag ÄR oerhört tacksam för mitt nyktra liv idag ! Det har fört med sig så mycket fint som var helt otänkbart under min aktiva tid. Ibland i min sorgsna stunder blir jag ledsen för det liv jag spillt bort men å andra sidan hade jag inte den kunskapen om hur jag kunde ändra mitt liv då. Idag har jag möjlighet att välja hur jag ska må och det enbart för att jag inte tar det första glaset.

Återigen tack till Magnus, Li-Lo, Carina och Rosette för ett fint ordnat event !

för bamsekramen ♥ den värmer än !!

..är vad vi firade idag på eftermiddagen.
Jo, visst pratar jag om det som jag kallar Riddarträffen, eller Alkoholhjälpens träff på Riddargatan i estockholmo.
Någon på jobbet hade med kort varsel bokat mig på utbildning samma dag, men se mina val var orubbliga.
Vi kom 6-7 st av ca tjugotalet anmälda, själv känner jag mig lite besviken på det stora manfallet, men dömer ingen.
Vi har alla våra anledningar och ibland kan vi inte påverka utfallet.

Men inte blev det dåligt för det, desto mer tid fick vi talas vid tillsammans, och det är verkligen en öppen och varm mötesplats.
Precis som vårat forum är, och vad jag har förstått helt världsunikt i jämförelse.
Förra gången vi träffades för ca tre år sedan kände jag fjärilar i magen, det var väldigt nervöst att möta våra skribenter Face to face.
Så var det inte nu, nu pirrade det i hela kroppen av tiden inte kunde gå tillräckligt snabbt, slog ihjäl sista timmen av att jamsa runt i Östermalmshallen men hade svårt att skingra tankarna, vilka skulle komma, skulle det bli lika öppenhjärtligt som förra gången, osv?
Och det blev precis lika bra, ja kanske bättre.

Det första jag gjorde var att ge Adde en stor bamsekram, för det hade jag lovat förra gången, ja och en till när vi skildes.
Allt kändes genuint och äkta, vi kunde prata väldigt öppet om allting, många skratt och igenkännande.
Vi fick också möjlighet att tala med en läkare och alkoholrelaterade frågor, det var mycket intressant.

Jag vet inte vilka jag ska nämna, ja bortsett ifrån Adde, jo jag måste erkänna ett stort misstag...
En trevlig man presenterade sig som HUI, lite svårt att höra när det var ganska så högljutt i lokalen, jag skakade på huvudet såg ner i golvet och ville inte riktigt komma ihåg det nicket.
Efter ett tag när vi presenterade oss i en ring så framkom det lite bättre, Huehe ett svårt nick att uttala då det i mitt huvud uttalas "hujje", herregud det är ju skaparen av tråden reflektioner, en av mina absoluta favoritskribenter.
Vid nästa bensträckare var jag bara tvungen att be om ursäkt till heuhe, hur kunde jag bara missa detta, dumma mig.
Han berättade att han vaknar tidigt och tar en morgonpromenad med sin voffsing som jag dessutom fick se en bild av,
Under promenaden funderar han ut vad han ska skriva, och sätter det sedan på pränt, inte undra på att det blir genomtänkta och välskrivna rader.
Och "hujje" inte såg du ut som jag hade målat upp dig i min fantasivärld, inte vovven heller som jag trodde var en amstaff.
Men dina ordval stämmer mycket väl överens med din text, det går inte att ta miste på dessa.
Jag är väldigt tacksam att få träffat dig.

Mie, tack för din hälsning via Adde, jag hoppas att det ordnar sig med allt omkring dig.
Jag tänker på dig ofta, och tycker mig se dina ansiktsdrag på folk jag träffar ute på stan, så du har gjort ett starkt intryck på mig.

Det fanns fyra damer till på träffen som jag låter vara onämnda, med respekt för om ni vill vara inkognito.
Dels också för att jag har ett så pass dåligt namn/hör-minne, men glömmer sällan en ansikte eller det som är skrivet i text.
Varav en som inte har registrerat sig men ändå följt oss på forumet, all heder till henne.

Med ifrån Alkoholhjälpen var naturligtvis Magnus, forumets skapare och anfader.
Carina och Rosette och Gud förlåte mig men jag har helt glömt bort resten av alla namn.
Det är ofta så med mig att när blicken tar fokuset ifrån mina tankar slutar öronen att lägga namn på minnet.
Men jag kan i detalj komma ihåg anletsdrag, mimik, kroppsmönster och underton i varje mening.

..och så är det en sak till, jag hatar att tala inför folksamlingar, jag är egentligen ganska så blyg av mig.
Men så finns det en annan sak som gör mig till raka motsatsen, när jag brinner för något så glömmer jag bort det ibland.
Det kan ge intryck av att jag är väldigt framåt och utåtriktad, men egentligen med bara de som jag känner.

Det fanns en annan grej som gjorde mig till synes självsäker förut, det var alkoholen men den känslan var falsk.
Den gjorde också att man sade saker som inte stämde överens med min verklighet.
Det problemet har jag inte nu, jag är ärlig med det jag säger och behöver inte ångra någonting.
Det kändes rätt just då, och mest troligt så kommer det att göra så imorgon också.

Och trots att det har gått knappt elva timmar sedan vi skildes åt, så fortgår debatten och mötet i mitt huvud.
Jag sorterar mina sinnesintryck, och idag var de enbart positiva.

Tjing!

Berra