Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina två månader! Så skönt! Jag är nu på dag 1 men är väldigt nöjd med det. Har varit ledig idag men inte direkt saknat det faktiskt.... Det är första gången som vi lyckades låsa in alkoholen en söndag. Nyckeln är på mannens jobb. Den stora utmaningen för mig blir fredag men just nu njuter jag av att inte ha förgiftat mig själv ytterligare en dag och hoppas på styrka att ta mig till gymmet efter jobbet imorgon. Kram

Hej
Ja även om jag som alkoholist helt lyckats avhålla mig från den sjukdomen finns det andra. Jag har här i Tyskland fått diagnosen disckbråck och kraftig höftartros. Gör otroligt ont och hag orkar inte gå mer än några steg,. Får stark medicin som inte skall kombineras med alkohol. Tack en vinst i det hela trots allt. Eftersom jag hade för högt CRT-värde för närvarande kan jag inte få smärtstillande sprutor heller. Men det är inte detta jag vill beklaga mig utan över att inte kunna delta i festen 24november på riddargatan. Jag hade sett fram emot den dagen som man längtade till jul som barn. Tänka att ha fått möjlighet att träffa några av er som hjälp mig genom ett drygt nykter år. En hälsning till er alla och särskilt till årsbarnet MM med dotter.
Ha det trevligt på festen och lycka till i arbetet med att hålla alkodjävulen på avstånd. Är det första dagen på länge du hållit dig nykter är det en mycket stor prestation. Det vet vi alla som mött ångesten svetten och hopplösheten. Men efter denna första dag blir det lättar.
vänligen
Ikaros

Var ju kanske inte så snällt att berätta i morse vid femtiden, inför en arbetsdag, men det var då eller aldrig kändes det som. Jag var helt enkelt tvungen att ta tillfället i akt. Under dagen har vi hörts av och sms:at ett par gånger.

Nu har vi kramats och pratat och jag har berättat mer och mer. Min man blev chockad, främst över att jag druckit på vardagarna. Att vi länge tyckt att helgkvällarna hört ihop med alkohol är en annan sak. Han trodde från början att jag menade att jag smygsupit på helgerna.

Nu håller han om mig, vill göra allt för att stötta mig. Avstår gärna själv helt på helgerna. Däremot sa jag att om vi har gäster vill jag att de ska kunna dricka vin. Jag måste ju lära mig att tacka nej. Mannen undrade också om jag ville att han skulle plocka undan öppnade flaskor för att underlätta för mig att låta bli. Jag är så tacksam över att han frågar och inte bara bestämmer.

Vi konstaterade att jag tycker att vi ska försvåra åtkomsten här hemma, men vi båda vet självklart att vill jag dricka, så kan jag förstås handla hem. Just nu känner jag i alla fall absolut inget sug, ingen längtan, bara avsky.

Det enda han verkligen ville att jag skulle lova var att berätta för honom om jag trillar dit igen. Detta för att han skulle kunna försöka hjälpa mig. För att jag ska slippa kämpa i ensamhet.

Nu ska vi tänka ut aktiviteter som är roliga att göra tillsammans - självklart utan alkohol. Många gånger har jag undrat vad jag har gjort för att förtjäna denna helt fantastiska man. Känner mig oerhört priviligierad.

Just nu är det svarta hålet öppnat och ljuset blir bara starkare och starkare. Precis som jag! Känner mig så motiverad, så håll tummarna för att det håller hela vägen nu.

Slutligen, tack för alla kommentarer, tänk att ni lyckades att få mig att berätta till slut. Kramar i massor och lycka till ni andra också.

Men vi gör det ändå. Jag ska snart börja själv och kommer antagligen att outa mig rejält precis som alla andra som vill ha hjälp.
Jag tror nämligen att något händer när människor i grupp delar med sig om sina problem. Vad problemen är gör detsamma men vårat beroende är mer skambelagt.
Jag tänker gå ändå.
Joina mig så håller vi hand på avstånd. ?

Tack för alla kommentarer! Ni får gärna uppdatera mig hur det går för er?

linnea jj: Du är inte ensam om att tycka att det är lite skönt och befriande att höra andras historier, även om man samtidigt inte önskar sin värsta fiende våra upplevelser. Alkohol är så äckligt normaliserat. Det är också många som dricker som om det inte fanns en morgondag, säkert betydligt mer än dig och mig, men som kan "hantera det". Det är jobbigt och orättvist. Men våra kroppar, vår förbränning, våra psyken reagerar på ett annat sätt. Vi har inte samma förutsättningar. Både du och jag är medlem av detta forum så därför har vi insett att vi har någon form av problem även om det kanske inte är alkoholism utan ett missbruk eller ett riskfyllt alkoholbeteende. Jag utesluter inte A helt ur mitt liv än. Kanske borde jag göra det med tanke på hur dåligt jag mår av det och hur mycket dåligt som hänt. Jag förbannar detta samhälle där allt är så uppbyggt kring alkohol. Men ju starkare man är i sig själv, desto enklare tror jag att det blir att avstå. Jag har träffat många unga som aldrig börjat dricka. De har fått lära sig att socialisera och fungera helt utan alkohol och är mer än fullt fungerande ändå. Vi måste nog vänja oss av vid denna stöttepelare som alkohol blivit för oss.

Tänkte bara ge en liten uppdatering på vad som hänt sedan mitt senaste inlägg... Sedan jag skrev sist har jag druckit vid 1 till tillfälle. Jag drack ganska mycket men kvällen är intakt och jag minns allt. Men det jag märker är att även fast jag inte vaknar och undrar hur jag tog mig hem eller har uppenbara minnesluckor så kan jag inte riktigt hantera en fylla. Jag vet inte om jag har ett släng av OCD men i perioder så tvivlar jag så mycket på mig själv. Detta leder till att även fast jag minns en hel kväll så kan jag inte låta bli att undra om jag faktiskt minns hela kvällen? Kanske var det 5 minuter som jag inte minns där jag gjorde någonting helt utflippat? Får väldiga katastroftankar där jag i princip -ursäkta mitt grova språk- tänker att jag kanske blivit påsatt på en krogtoalett och förträngt att det ens hänt? Har liksom nått en punkt där det inte ens HJÄLPER att jag INTE fått en minneslucka. För jag fantiserar ändå ihop scenarion om vad som KAN ha hänt.

Detta skedde ungefär en månad sen. Och såhär känner jag - med mitt psykiska tillstånd just nu, min sviktande självkänsla och mitt tvivel inombords - så är alkohol det sämsta jag kan utsätta mig själv för. De här två fyllorna jag haft under hösten - egentligen är de inte ens de ALLRA värsta fyllorna jag haft och -peppar, peppar- ingenting HÄNDE egentligen. Men ändå. Vilka jävla ögonöppnare. Har mått så psykiskt dåligt efter dom och ältar dom väl i viss mån fortfarande. Det kan inte fortsätta såhär.

Så. INGA FLER VIDRIGA FYLLOR. Vilket jag tänker undvika genom att;
- Inte delta i umgänge vars enda syfte är att dricka.
- Inte gå på någon som helst "klubb" då jag VET att detta triggar mig att dricka då jag känner mig stel och obekväm.
- Konstant upprepa för mig själv att alkohol är och troligtvis alltid kommer att vara problematiskt för mig, fortsätta med detta mantra även om jag t ex nu är inne i en väldigt vit och nykter period.
- Aldrig säga JA för någon annans skull. Skita i om folk är peppade och vill att man ska följa med. Skita i om det blir dålig stämning eller folk blir besvikna. Skita i om man uppfattas som stel. Detta handlar också om andra aspekter i livet, inte umgås med människor som inte får mig att må bra. Inte säga ja till saker jag egentligen inte vill göra.
- Påminna mig själv om att vita perioder utan fylla, ångest, helvete och skrattande berättelser av "du sa si" "du gjorde så" ÄR när jag MÅR som bäst. Seriöst. I våras drack jag inte på fyra månader. Mådde hur bra som helst. Missade absolut INGENTING. För jag är inte 21 år gammal längre. Jag struntar i mäns blickar och att tappa omdömet. Been there done that - got the t-shirt... MOVING ON.

Tess 45!
Så sant men känns ändå läskigt. Måste vänja mig vid tanken

Nej inte i närheten av Malmö.

Välkommen förresten!

Du ställde en fråga i en annan tråd om måttligt drickande. Jag ser att du lämnat den person som talade om att dricka måttligt. Jag lånar din tråd och ger lite info om hur vi "professionella" ibland använder ordet måttligt eller kontrollerat drickande och då brukar det för en vuxen frisk man innebära att personen dricker mindre än 14 standardglas i veckan och aldrig mer än 5 glas vid samma tillfälle. För en kvinna är det som mest 9 glas per vecka och inte fler än 4 vid samma tillfälle. En annan tumregel är att helst inte dricka mer än ett glas i timmen.

För att veta vad "5 glas" är så kan det översättas till cirka 3 stora starköl eller en knapp flaska vin. I vår faktaflik finns mer info om standardglas om du är intresserad.

Jag vet inte om detta blev hjälpsamt för dig nu..

Varma hälsningar och fint att du är här och tar steg i den riktning som får dig att må bra!

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Alkohol var länge en icke fråga. Jag har mått för dåligt för att vilja dricka och jag bör inte dricka på medicinen jag tar. Jag har också medvetet försökt göra saker som ska få mig att må bättre. Lagat bra mat och motionerat.
Förra veckans KBT fick mig att tappa min tro på att jag ska fixa det här. Allt prat om att det inte ska bli bättre och att man bara ska läras sig hantera skiten satte sig någonstans i mig och jag kände att det är inte värt det. Ska det alltid vara så här och jag ska lära mig att hantera det vill inte jag vara med.
På onsdagen var jag ute och pratade med kompisen och drack öl. Ölen skapade ett lugn som jag saknat så på torsdagen gick jag till systemet och köpte 3 flaskor vin som jag druckit upp torsdag-söndag. Maken fick ca 3 glas tror jag.

Idag hade jag ett läkarsamtal igen med min läkare som är bra, hen ser mig och försöker klura ut vad det är som får mig att inte fungera, utan att dömma. Det är lättare att berätta som det är om man inte känner dig dömd eller nedvärderad.

Jag ska göra ett ärligt försök igen. Mer listor, inte tappa motionen även om det är mörkt och kallt att ge sig ut och springa.

Ingen mer alkohol på ett tag, den får mig inte att må bättre mer än i stunden.

Ville checka in och kolla hur det går för dig. Hoppas att no news, is good news!

Jag jobbar på här. Dag 16 och det går hyfsat. Känner mig motiverad och stark. Hoppas den känslan består.

Styrkekram om du behöver den!

Du vet inte vilka som är där men en sak kan du nog vara säker på.
De är fylltrattar precis som oss. ?

Vad skönt att höra att du hittat rätt väg för dig att gå när livet kom för nära eller hur jag ska uttrycka det.
Det du beskriver är ju en handbok för hur man ska bete sig.
Utgå från sig själv och sen släppa.

Men jag tror du missar min poäng.
Om man är "frisk" och kanske i grunden inte har ett medberoendebeteende i allt.

Jag förstår att alla människor såklart bryr sig om sin omgivning och räcker ut sin hand och sitt hjärta för att räcka till och hjälpa till.
Men det är ju normalt medmänskligt beteende.
Sån har jag också varit,alltid väldigt empatisk och mån om de som stått mig nära.

Men när man blir sjuk som i mitt fall,inte i enbart utmattning utan i medberoende som jag envist fortsätter kalla det.
Då sätter andra mekanismer in som man inte kan styra över.

Då hjälper det inte med alla goda råd om just det du beskriver bedrövadsambo.

Man vet allt det där,men det biter inte och man förmår inte.
Precis som alkoholisten.
Man är fast i ett beteende som man inte längre styr över.

Och det är vägen ur det som är svårt och snårigt.
Först kanske försöka se problemet (en själv) i sin helhet.
Bena ut varför det har uppstått och sen så småningom vad man kan göra år det.
Så länge man lindar in det i omsorg och bry sig om medan det egentligen handlar om något annat så ser man det inte klart.

Om man bara rakt av kunde identifiera och sen agera så skulle vi ju inte ha en enda lidande alkoholisthustru.
De skulle vara ute och förverkliga sig själv istället för att försöka hjälpa en alkoholist som ju framför allt måste hjälpa sig själv.

Jag tror framför allt att vi alla påverkas olika mycket och på olika sätt av att leva nära någon med missbruks eller psykiska problem.
Problemet blir vårt också,vare sig vi vill det eller inte.

Att leva nära en person som har det svårt påverkar en tyvärr på fler plan än vad man ofta är medveten om.
Och i mitt fall så blev det tydligt först när relationen med min alkoholist tog slut.
Mina beteenden kvarstod och jag gav mig istället på vänner,släktingar och annat i brist på någon att ödsla min missriktade energi på.

Jag fortsätter i alla fall min resa med mig själv,ut och iväg från osunt beteende även om jag trillar dit med jämna mellanrum.

Tack för svaren ?! Har oxå gått på några möten på AA men känner att jag inte riktigt är mottaglig för just de programmet!
Ja de är så härligt, känns lite overkligt ibland ?

Jag tror också på den..Visste på något sätt att jag skulle bli a-beroende trots omgivningens misstro om det..Visste någonstans att jag skulle bli fri, sa det också till vänner..Det är nog samma med dig lim..Du är för fin för att ha elände eller dåligt mående stundtals i ditt liv..Den enda som kan ändra riktningen är du ❤. Allt tar tid..Men planera och läs om det du behöver veta..Du kommer att fixa ett gott liv till dig och barnen..Vi får se bara hur den vägen ser ut..Stor varm kram...

Känner mig pirrig och glad..Det är en man som verkar passa mig bra..Sen är jag klart orolig att det bara ska gnistra från ett håll..Min yngsta dotter sa"ment to be" om oss..Det finns mycket sammanträffanden som känns konstiga, men härliga..Tror inte jag kastar mig in i något för snabbt efter separationen.Har trots allt letat hus sen i våras..Känslorna för exmannen varit bedövade och sedan döda sen ett bra tag..Det verkar finnas män därute som kan det här med känslor och som jobbat på riktigt med sin nykterhet..Kram på er ❤ och ha en fin Novemberdag..

Anledningen till att jag inte sökt hjälp tidigare är pga att jag tänkt att det inte är så farligt. Jag har en mamma som är väldigt kontrollerande och när jag pratat med henne om detta blir hon antingen arg och vill inte lyssna eller så skrattar hon och säger -du är så dramatisk. Inte behöver du den typen av hjälp för såna problem har du inte . Och söker du hjälp kommer du få stämpeln missbrukare och så skrämde hon mig med att dom skulle granska mig ta prover å ta ifrån mig både barn och körkort. så det här är bara löjligt. Du är inte alkoholist så det här klarar du själv. Du måste bara ställa till en scen av allt och överdriva.... så klart det ekar i huvudet. Överdriver jag? Är jag löjlig som söker hjälp? Jag frågade henne att om det nu är så enkelt. Varför går det inte då? Då fnös hon bara att jag får väl skärpa till mig en gång för alla och att det är min medicin (ssri) i kombination med alkohol som ger mig minnesluckor. Därför är jag INTE alkoholist.... så jag mår så fruktansvärt dåligt just nu. Det känns som jag gått bakom hennes rygg när jag sökt hjälp.

Kram! Du är verkligen på rätt väg!! Nu kör vi!

Klokt och modigt att ta steget att berätta hur det är för dig här för oss, det ger oss möjligheten att ge dig stöd. Du har också kontaktat beroendeenheten, bra gjort! Flera steg är tagna för att börja på en förändring.
Du beskriver att du också testat att flytta för att bli av med alkoholen, det hörs att du verkligen vill ha det annorlunda, det kommer du få, nu letar du efter sätt att hantera din väg bort från det som varit.

Steg för steg på en ny väg när det gäller alkoholen för dig.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, hoppas du också kan hitta saker här andra skriver som blir hjälpsamma för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

När jag var utmattad var min empati överhettad. Jag kunde knappt titta på tv utan att förgås av ångest över allt elände som finns i världen. Alla jag pratade mådde pyton, det var i alla fall det jag hörde. Ingenting kunde jag göra åt det, jag kunde ju inte ens ta hand om mig själv. En del i tillfrisknandet var att sätta upp som ett staket runtomkring mig. Mitt liv, mitt ansvar. Allt utanför brydde jag mig inte alls om, blev inledningsvis väldigt egoistisk, förutom vad det gällde den närmaste familjen förstås. Ville folk ha råd av mig fick de fråga efter det. Då kunde jag svara ”så här gjorde jag, och det funkade så här...” osv. Supernoga med att alltid utgå från mig själv, aldrig ”övertala” någon att göra si eller så. Och sen släppte jag den bollen helt. Ditt liv - ditt ansvar. Ibland blir jag väldigt frustrerad, tex som när min exex-sambo tar beslut i sitt liv som jag tycker är helt uppåt väggarna, men jag försöker släppa det nästan direkt, utan att ge honom några goda råd. Han vet vad jag tycker. Och att vi tycker så olika om mycket är orsaken till att vi separerat. (Det enda jag är noga med är att inte våra barn ska påverkas negativt.) Vad gör jag med min fritid? Jag har ett krävande jobb så på fritiden sover jag mycket, lyssnar på böcker, tittar på tv, skriver/läser på sociala medier, promenerar med min hund, umgås med vänner. Hade jag haft mer fritid hade jag rest mer, gått på föreläsningar, konserter, och annan kultur. Upplevt saker. Det ser jag fram emot att hinna med som pensionär ?

Skulle aldrig umgås med dessa människor privat. Det är fyllekompisar som inte alls är å lita på. Ja min sambo förlåter mig han vet att så som jag blir är egentligen inte jag. Jag har idag ringt beroendeenheten på orten där jag bor och ska på samtal där. Gjorde audit testet för att se hur jag låg till å fick 27 poäng. Det indikerar alkoholberoende. Hur är det möjligt att vara alkoholberoende om man bara dricker på helger. Känner mig rätt chockad över resultatet

Har du testat alkoholfritt gin? Jag har provat och det smakade inte alls illa, sök på seedlip.

Beskriva min känsla av den fylla som medberoendet ger mig.
Jag får mer och mer friska vibbar inifrån och utifrån och det ger mig också mer perspektiv på denna "sjukdom"

När något händer utanför min kontroll som påverkar mig negativt.
Dvs jag får en oro och en rastlöshet och en känsla av att jag måste agera.
Lappa,laga och fixa.

Kanske inte så mycket för att jag vill hjälpa personen.
Mer för att jag vill stilla oron i mitt inre som uppstått.

Då gör jag något,ringer ett samtal.
Tvingar på personen mina terapeutiska samtal osv.

I den handlingen som jag utför får jag då en tillfredsställelse i att jag försökt påverka framtiden och nuet.
Jag inbillar mig att jag genom mitt trollspö kan förmå en annan person att må eller känna eller agera på ett annat sätt än vad de annars hade gjort.
Dvs jag är allsmäktig.

Det ger mig en sån känsla av kraft och tillfredsställelse.
Om det inte hade varit för mig så då vet man minsann inte hur det hade gått..

Och när jag då (alltsomoftast) märker att mina samtal eller handlingar inte hade effekt.
Kanske tom förvärrade situationen så vill jag inte ta ansvar för det.

Jag slår mig för bröstet och säger att jag försökte i alla fall.

Det blir en rundgång av ansvarstagande och agerande i en situation som jag försöker kontrollera för att så att säga styra upp mitt inre till ro och balans.
Det skapar också en osäkerhet framåt eftersom jag i mitt agerande också förväntar mig någon sorts motprestation.

Om jag nu redde ut det här åt dig, så förväntar jag mig det eller det i gengäld.
Dvs jag skapar en sorts bakvänd förväntan på paybacktime av en redan sjuk människa.

Och det uteblir ju också för det mesta :-)

Så jag skapar harm åt mig själv.
En ständig dypöl av besvikelse att ösa dålig energi ångest och vånda i.
Och ju mer jag fyller pölen med ny dynga,ju mer kan jag kravla omkring i den.

Och när jag då agerar på nytt,gör en insats så häver jag mig tillfälligt upp ur pölen.
Får en boost av energi och tro i att jag gör skillnad.

Så att låta pölen torka ut,sina pga att jag inte längre tillför ny smet.
Det är svaret för det mesta.

Men att avstå denna rundgång,denna möjlighet att skapa en källa av harm bitter het förtvivlan och ångest är svårt.
För vad ska jag då ägna min tid och mina tankar åt.
All den energi som jag är van att kanalisera åt ett visst håll.
Var ska jag rikta den?

Mot mig själv är ju förstås svaret.
Men hur då?
Jag kan ju inte virka hur många grytlappar som helst.
Gå hur många och långa promenader som helst.

För vilan i sin allra renaste form.
När man kommit förbi våndan av att vara overksam och inte agera på medberoendeimpulser är själva abstinensen.
Där jag alltså avstår att fortsätta mitt huttande.

Så det mina vänner är själva nöten att knäcka.
Hur stoppa sig själv från att agera så tokigt när man så väl vet vad medicinen är.
Dvs avhållsamhet,backa och låta bli.

Allt beror på grupp. Har varit på möten där jag funderat på att gå. Men oavsett så är det människor i samma sits och de är oftast öppna.

Finns människor från alla delar av samhället där oftast men vi alla har en sak gemensamt och det är en styrka.

Bor du i Malmö eller i närheten så rekommenderar jag Rörsjögruppen som är helt fantastisk!

Blir så less. Jobbade med saker i huset hela dagen, när jag väl var klar så blev det inte att kasta ut all sprit då reptilen tyckte att jag lika gärna kunde dricka ut det som redan var öppnat för att slippa ha halvöppna flaskor i lådan. Det slutade ju givetvis med att en till öppnades och nu är halvtom. Hur som helst, nu får det vara nog. Vi börjar med att koncentrera oss på idag, idag ska jag ta mig fan vara nykter.

Kul att du hakar på Sisyfos, jag behöver verkligen stöttning och det verkar som du också behöver det.

Ja jag förstår det men det känns så läskigt att gå på AA möte. Jag vet ju inte vem som är där osv