Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner att minnet av vår relation så sakta bleknar. Det fanns bara en väg - bryta upp. Jag kunde önskat mig in absurdum ett annat scenario. Men det var lönlöst. I början av uppbrottet tänkte jag på honom flera gånger varje dag. Saker i hemmet påminde om honom, jag fick liksom ”återta” mitt hem igen fullt ut. Nu är snart oktober slut, och det har gått två månader, och det kan gå flera dagar utan att jag tänker på honom. Jag har hittat nya rutiner, och tänker mer på andra saker. Sakta men säkert dimmar jag ner belysningen över vår relation. Jag börjar tänka att jag ska se vår relation som lärdom. Nästa gång tänker jag hålla utkik efter helt andra egenskaper. Jag är rätt så driven och framåt själv, tar mycket plats när jag känner mig bekväm. Är jag inte bekväm tystnar jag. Jag behöver nog någon som lyssnar mer än pratar, eller som fixar att köra växelvis. Jag har en kompis som är ungefär som jag, men tillsammans är vi svinbra på att köra växelvis, och både lyssna och prata och ta plats. Lika eller olika, eller kaka söker maka? Men i en varaktig relation behövs nog båda poler, en som leder och en som följer - med ömsesidig respekt givetvis. Men just nu mår jag bra med att vara endast mamma och sambo med hund.

... och har växt sinnessjukt mycket medan jag har varit på behandlingen. Ska bli ok väder imorrn så jag ska försöka ta ett par timmar i trädgården och få både fysiskt aktivitet och sol. Exakt vad jag behöver.

Varit på AA-möte ikväll. Xxxx (redigerat av admin) firade 31 år som nykter. Han slutade med sprit och droger ungefär när jag började. Han var i min ålder när han la ner, 40+. Nu vältalig, skärpt och i god form.

Perspektivet svindlar!

40 nyktra dagar idag. Imorrn är en ny dag och jag hoppas huvudvärken släpper lite.

Det är skitsvårt att hitta balansen mellan på och av, mellan rutin och kreativitet, mellan puls och vila. Det är en ständig jä.... kamp för att hitta den viktiga balansen. Och jag har inte ens en diagnos, jag är bara ”normalstörd”. Men jag är väldigt glad för din skull! Vilken seger att du lyckades bryta återfallet så snabbt med förnuftets hjälp.

Just nu tror jag att du ska plocka fram alla avskräckande exempel du bara kan komma på som orsak till att INTE dricka. Spela upp ”hela filmen” i ditt huvud, från första glaset till sista, dumma sager du sagt/gjort på fyllan, hur dåligt du mår nästa dag osv. Alkoholen triggar belöningscentrum i vår hjärna. Just nu ”skriker” din hjärna efter sin drog, för att bli belönad och nöjd. Ju längre du står emot desto tystare kommer den att skrika. Fysisk aktivitet är ett bra substitut som också ger hjärnan belöning. Kämpa!

... är något som de flesta drabbas av efter några veckors nykterhet.

Efter den fösta Abstinensen brukar det komma en period som känns bättre. Sen kommer andra omgången abstinens när hjärnan försöker pussla ihop sig. Är man inte medveten om det är det lätt att ge upp och bara känna att allt blivit skit igen.

Vanliga symptom är trötthet, deppighet, känns som man är bakis, fumlig, knas med balans osv. Skitjobbigt och känns orättvist.

Jag mår skit just nu men hoppas att det vänder snart. Varit nykter i sex veckor, de två senaste har varit jobbiga.

Kan tydligen sitta i ett tag men kämpar på och ser fram emot att det släpper.

Filt och varsamma händer låter fint.
Idag är jag ganska nöjd med dagen.

Hopp och förtvivlan.

Det är tvära kast mellan de båda.

Jag hoppas att du är stark nog att fokusera på dig själv i stället för att lägga alla dina tankar på honom.

Oavsett hur han mår har du rätt att må bra.

Risken är ju jättestor att han snart är där igen ? Varför skulle det funka att vara nykter/ren nu plötsligt? Hur har han kommit till den insikten?

Ha druckit tre dagar nu . Alltså efter jobbet men sambon ha inte märkt något förutom att hon sa idag . Va ja njuter när du är på detta humöret . Antar för ja skojade med barnen o sånt. Känns fel men ändå som jag. Ha tagit ledigt en vecka från jobbet nu o ska försöka hålla mig på rätt sida men känner mig jävligt svag o misslyckad just nu. Ja tog en antabus sen sket ja i d. Få panik av att inte ha något val om d bli jobbigt . Varför ja trillade dit va för att ja orkade inte höra. Detta kommer låta så löjligt men tänk detta i ett par år varje dag. Vet att d inte är någon ursäkt men detta är mina känslor . Min son säger mamma mamma mamma ca 20000000 gånger varje dag plus en av döttrarna o ja säger kan ja gör / leka med dig o dom svara inte ens mig o ja bli fan galen på d. När ja o sambon delade på oss så kände ja mig sedd men så fort hon flyttade tebaka så är desamma visa igen. Så ja vet ja är ego men d är så ja känner

Som vanligt, vad betyder det?

Man ska inte jobba med människor om man inte är genuint intresserad och empatisk. Hoppas du inte är helt bränd, vissa människor är bara på fel plats i fel roll. Hur reagerade praktikanten? Hen måste ju också tänkt att situationen var både fel och obehaglig.

Nu är allt lugnt sedan 2.5 vecka. Han är som vanligt och det är bara skönt. Kanske finns det hopp i alla fall. Tar en dag i taget

Jag tyckte att de gick relativt bra, har inte kännt en euforisk känsla av att vara nykter men som jag har skrivit så har jag haft mina guldstunder och jag har accepterat de som okey. Men måste vara ärlig mot mig själv och jag klarar inte detta utan hjälp för jag mår inte bra! Jag känner mig likgiltig och orkeslös och då känns de lönlöst! Men jag får/kan inte gå tillbaka till de livet jag hade! Får inte börja dricka igen för då kommer jag inte sluta. Så har hört av mig till alkohol mottagningen och så får jag se vad som sker..!

Det låter som du har det jättetungt just nu. Den där stämningen är fruktansvärd. Och det gör en så trött. Det blir ingen återhämtning i hemmet.

Och tyvärr blir det så ofta som du beskriver - att man blir en manisk maskin. Som känner sig så ensam och att allt är så orättvist.

Vad skulle hända om du bad honom att hjälpa till? Om du fördelade uppgifter till honom i stället för att känna dig arg över att han inte erbjuder sig att hjälpa till? För det kommer nog inte hända. Jag känner så igen mig. Och tyvärr är det ju som känt svårt att förändra någon annan, det enda vi kan göra är att förändra det vi själva gör och hur vi förhåller oss. Men det är också skitsvårt. Framför allt när man är sviken, ledsen och trött.

Har du något samtalsstöd nu? Jag skulle verkligen råda dig att ta emot hjälp på något sätt. Jag tror du är i stort behov av det. Det var inte länge sedan du var sjuk. Situationen hemma är ohållbar. Situationen till ditt ex har också tagit så mycket kraft och du har kämpat så hårt för barn och dig. Och jag hör att du är nära att brista.

Ta nu hand om dig.❤

Det är svårt det där.
Man vill släppa. Men samtidigt vill man veta att man har varit betydelsefull för den andra. Att allt inte är glömt.

Jag hoppas att du trots allt hade en fin dag!

Jag hoppas verkligen att han är villig att ta emot hjälp. Sorgligt att han inte vill ha dig med just nu. Men förhoppningsvis kommer det något bra av allt det här.

Jag hoppas att även du söker hjälp nu. För du kommer att möta många känslor och som du säger kommer det säkert bli svårt att hitta rätt väg i det hela. Och för att du inte ska glömma bort dig själv, dina känslor och behov kan det vara en god idé. Försök att inte lägga alla dina tankar på honom. Du behöver kraft till dig själv för att orka.

Och fortsätt att skriva.

att vara hög för att man är nykter, man är gladare och känner sig klarare i alla sinnen.

Till Liten Stor, Pidde och ProViva! Tack för pepp och kommentarer. Att inte känna sig ensam i det här har betytt och betyder så mycket för mig!!! Den här kampen hade jag inte kunnat vinna dag efter dag utan er alla här på forumet. Det bara är så. All styrka till er❤️❤️❤️❤️❤️

Ja, det är så det är. Många avskyvärda saker jag gjort har jag gjort för att jag är jag men de värsta har jag ändå gjort pga eller under inflytande av alkohol. Nu när dimman lättat slår det mig med full kraft, innebörden och resultatet av det jag faktiskt gjorde. Jag kan inte förmå mig till att berätta men jag tror att det här på forumet finns förståelse för hur det känns. Hur en bottenlös skam och avsky för sig själv känns. För det är ju vad alkohol ger oss, förr eller senare.
Känner egentligen inget behov av att gå in på detaljer eller "lätta mitt hjärta", för gjort är gjort och det enda jag kan göra är att se till att det inte händer igen, att jag inte skadar de jag älskar mest av allt på denna jord. Det är det enda jag kan påverka: framtiden.
Och visst är det så som du säger, man måste nog minnas allt skit man ställde till med för att inte börja igen. Minnas utan filter.
Kram till dig( invaderar snart din tråd igen???)

Avsluta kontakten med coachen på ett bra sätt, kände mig fortfarande ledsen över att ha varit med om ett så dåligt samtal. Uppläxad, ifrågasatt,avkrävd redovisning osv Kände mig förnedrad, kränkt och uthängd eftersom det också fanns en praktikant i rummet.
Vad har jag lärt mig? Att aldrig tillmötesgå den som utsätter mig. Får reflektera mer, det hade nog inte hänt om jag haft normala skyddsmekanismer och bara sagt att det här accepterar jag inte och gått ifrån samtalet..........

Genom att ta till a så behöver man inte handskas med omedelbara eller pågående problem.
Jag började självmedicinera med a.
Det ledde i slutändan i att jag hamnade i perioder i slutet.
Man flyr med a och skapar sig ännu större problem.
Vi behöver lära oss att handskas med motgångar utan att filtrera känslor i ett filter dränkt utav alkohol.

Det farliga är att inte minnas det där fula och äckliga som finns där som en seg äcklig massa.
Vi behöver vada ner i den sörjande steg för steg.
Först då slipper jag fly.

Kan sitta i tom i två veckor.
Jag skulle aldrig våga testa för att vara ärlig.
Får man fråga vad som har lett fram till beslutet om Antabus?

Idag har jag lite "studs i dojjan" känner jag. Energi på mitt eget lite trötta vis...
Fast ångest ibland bränner till under huden. Det kommer ta mycket lång tid att tugga i mig all skit jag orsakat och skapat. Lång tid att smälta och få ur systemet. Om det nu någonsin kommer ut. Men det är ju inte så konstigt, för många år har gått utan att jag tagit en endaste tugga...
Önskar det fanns mer tid idag.

Det kan vara så att han skäms.
Ibland är det inte lätt att tvätta sin smutsiga byk inför sin fru eller man.
Det är -bra- att göra så men det kanske kommer senare när han har landat lite.

Ibland går det undan. Och det är kanske lika bra, att bara köra. Tycker det låter alldeles utmärkt att du får info via vännen. Egentligen är han besviken på sig själv men han projicerar det på dig. Om han tillfrisknar kommer han att förstå det. Ibland vet man verkligen inte alls vartåt livets väg pekar, då är det bäst att bara sitta still i båten och hänga med tills sikten klarnar.