Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker så mycket om dina texter. De får mig alltid att känna mycket. Dina insikter, tankar och tvivel för mig att se saker och ting i nytt ljus. Perspektiv flyttas och gör mig ibland klokare och ibland lämnas jag full av nya frågor.
Även jag utbrister ibland heureka efter att ha läst en text och låtit den gro i mig för att sedan falla i tvivel och ovisshet.

Jag hoppas att du tillåter dig själv att hitta till ditt jag. Hitta dina sätt att tänka. Utifrån den du är och med de behov du har. Och att du sedan kan få vila i det.

Det här med att konfrontera kan fungera olika tror jag. Många kan nog känna sig kränkta och påhoppade genom en intervention eller liknande som du talar om och själv ställer dig tvekande till. Jag skulle inte rekommendera det.

I stället tror jag på att försöka påtala hur du mår och hur det påverkar dig. Att när man talar om det hela tiden utgå från sig själv och sina egna känslor, rädslor och upplevelser. Viktigt är att göra det ickekonfrontativt. På liknande sätt kan andra i er närhet också göra.

Om du efter dina dagar av funderande kommer fram till att du vill ställa ultimatum ska du ställa dem till dig själv.

Jag har fått höra att 9 av 10 som är djupt inne i ett aktivt beroende väljer inte det som förnuftet hade valt i en ultimatumsituation. Den beroende väljer allt som oftast alkohol eller den drog som den är beroende av. De kan såklart säga det vi vill höra, men har så svårt att agera annorlunda.

I ett beroende är det tyvärr så att drogen ger fruktansvärda konsekvenser. Som bland annat leder till stress, ångest, skuld och skam hos den beroende. För att lindra alla dessa känslor tar den beroende det enda den känner till för att minska dessa känslor. Alltså mer av sin drog. Men det leder bara till ytterligare känslor av stress, ångest, skuld och skam. Och spiralen fortsätter. När man dessutom har missbrukat under en tid påverkas personligheten och omdömet. Precis som förmågan att reflektera över sig själv och andra. Den beroende kan därför inte se konsekvenserna av sitt handlande. Och har svårt för att tänka i nya banor.

Därför säger den beroende vad du vill höra vid ett ultimatum. Men agerar för det mesta på ett annat sätt. För den beroende är sjuk.

Tyvärr blir man som medberoende också sjuk. Det blir man av att leva under svår stress under en lång tid. Därför gör vi ofta som vi alltid gjort för vi har svårt att tänka i nya banor.

Men ett ultimatum är bra. Anser jag. Om det ställs utifrån en själv. Och om jag själv vet att jag kommer att stå för mitt ultimatum. Och det inte är konfrontativt.

För den beroende behöver få konsekvenser av sitt handlande. För om man t ex blir utan familj, hem, vänner, arbete, försörjning kan den beroende kanske inse vidden av sitt missbruk. Och då vara mottaglig för hjälp.

För beroendesjukdom är en dödlig sjukdom som man behöver hjälp att behandla.Beroendesjukdomen är kronisk och progressiv. Men den är behandlingsbar.

Styrka och kram till dig som valt ärlighet och som är redo för förändring.

Glöm inte att prioritera dig själv och att söka hjälp för din egen del. Det är så vi hjälper bäst. För den enda vi kan förändra är oss själva.

Du har lagt ner tid på träning antar jag, nu pengar på PT. Vill du slänga dem i sjön? Bara så där?
Mitt förslag är att dricka antabusen, ta sikte på din PT-tid, fokusera på att få ut mesta möjliga av den tiden, se det som ett startskott. Visualisera en bild av dig själv, så som du vill må och se ut.
Efter passet med din PT, eller varför inte ta en sväng till gymmet redan imorgon, känn hur det känns i kroppen. Jämför med känslan dagen efter en fylla. Vilken känsla vinner?
Kram

Tack så mycket för dina fina ord! Och välkommen hit!

Ja, det är magiskt vad ärlighet leder till. Det är svårt att vara ärlig, men belöningen är stor. Att komma ur den där förbannade skammen och ensamheten.

Jag upplever precis som du säger att man får så mycket ärlighet tillbaka när man slår hål på sin fasad och låter det som är sant komma ut i ljuset. Och det är först när man vågar vara ärlig som man kan få till stånd en förändring.

Jag hoppas att samtalet med din far går bra och att det kommer att kännas skönt när du väl har berättat.

Det skrämmer mig att jag faller tillbaka i mina gamla beteenden med lögner och att skydda. Och jag vet att det är mig själv jag skyddar.

Och jag ska försöka göra annorlunda. Jag har börjat!

......för ikväll. I did It!

Fortsätter striden mot min andra skugga i morgon med förnyad styrka.

Attack och tänk positivt!

Ibland är två som punkter det som gör skillnad ibland en startsträcka... hur du än ser på det, så ser vi dig, om du vill berätta mer skriv gärna vad som fick dig att hitta hit.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är nog dags att ta tag i detta på riktigt för oss båda. Det blir liksom ett steg fram och sen två tillbaks sen två fram och tre tillbaks osv. Vi kan inte hatta med detta som vi gör. Jag kommer nog bryta ihop totalt om jag inte stoppar nu, vilket jag inte är långt ifrån. Jag behöver trycka på paus och det är nog först då allt kan redas ut, inklusive drickandet.

Tack snälla fina miss lyckad ❤ jag ska tänka så som du säger!

Har varit hemma idag med. Och detta kan man ju vänja sig vid ? Det är så skönt att bara vara. Och idag har solen skinit så vi åt glass ute på trappen. Helt underbart. Nu känner jag mig lite tung i huvudet. Kanske förkylning på G.

Idag ute i solen kändes det lite som vår. Ni vet efter en lång vinter när solens strålar äntligen letar sig fram. Och då kom jag plötsligt på tanken på en öl. Greja i trädgården och ta en öl! Tanken kom att det vore lite härligt men genast kom nyktra jag fram och kände bara att hualigen vad jobbigt.... då skulle jag druckit den i smyg antaligen och hur härligt är det? Nä, inte härligt alls förstås. Men att tanken kom (kan inte kalla det sug längre för det är inte riktigt ett sug för jag vill inte ha) på grund av vädret.

Jag har precis tagit en dusch och lagar middag nu. Ska nog ta en Ipren och hoppas jag inte blivit smittad här hemma.

Kram till er alla!

Ja, nu är det nya tag! Nykter idag och pigg och fräsch i morgon!

Japp, jag ska hålla ut och inte ge mig. Kunde naturligtvis inte sitta stilla mer än en liten stund. Ha!

Intressant med självanalys. Hjärtklappningen är borta för tillfället, men nu har jag börjat svettas och fått lite ont i huvudet. Precis som det ska vara dag två för mig.

Klockan har även börjat påminna mig om att det närmar sig med en whisky, men jag har gett mig fan på att lägga mig nykter ikväll. Frågan är bara om jag kan sova efter dagens många koppar kaffe och många glas vatten?

Attack!

Jag har just hittat till denna sidan, och just läst dina fantastiska texter. Så mycket du har skrivit som berör mig och som jag känner igen mig i.

Jag önskar så att du genast slutar med att sluta med din ärlighet, låt hela världen få veta vad det handlar om!
Under 9 års tid har jag skyddat min sambo, och fokuserat på det som fungerar, allt fint med honom osv. Men nu är det slut med det. Jag har kontakt med hans bror, jag har kontaktat hans vänner för att be dem prata med honom, jag har berättat för dagisfröknarna som följt vår resa, nej det var inte hans dåliga rygg, det var hans alkoholproblem...
Ikväll ska jag göra det tuffaste, och det är att berätta för min absolutist till pappa, att hans svärson som han tycker så mycket om, har kört full med barnbarnen mer än en gång.
Mina syskon, min mamma och mina vänner vet, men jag har inte klarat att berätta för pappa, tänkt att den dag min sambo reder upp detta, vill jag inte att relationen mellan honom och min pappa ska vara förstörd. Men nu är det slut med att ta ansvar för hans handlingar.

Och det magiska är, att när jag öppnar mig och är helt ärlig, gör människor detsamma! ALLA har erfarenheter av alkoholism, mer eller mindre nära, och fan vilken känsla när man inser att man inte är ensam, man är inget misslyckande, du definieras inte som person för att du skaffat barn med någon som visat sig ha dessa problem.
Jag får höra nya ord; jag är tydligen modig, stark, en riktig kämpe... Och livet börjar NU. Har du halkat dit och fått ett återfall genom att du skyddar honom igen, sluta genast så att det ligger bakom dig. Idag är den dag du reser dig och fortsätter på den rätta vägen. Du har sagt att han är sjuk, för sista gången! Idag eller imorgon säger du som det är! Det är vad jag önskar dig.
Vi hjälper ingen genom att skydda, vi bara underlättar det vidriga beteendet mot oss, mot barnen, mot den sjuke själv. Han får ta konsekvenserna av sitt handlande, precis som att du får ta konsekvenserna för dina val.
Kram

Fint att du inte tappar sikte fast det blev lite "fel". Mer nyktra dagar!
Här är det också jävligt nyktert ☺️ och ska så förbli

Svårt att företa sig något när suget härjar. Gör ingenting, bara ingenting så länge du inte gör det värre! Brukar vara ett mantra att ta till i de värsta stunderna.
Håll i

Tungt när man inte ser någon väg ut. Jag hamnar själv i uppgivenhet när alkoholen slår klorna i mig. Kan det vara en del i det hela för dig med? Att man bara ser en oändlig kamp framför sig och kroknar inför föreställningen om hur framtiden kommer att präglas av kamp-misslyckande-kamp-etc
Vad har du för hjälp på hemmaplan? Samtalsstöd? Företagshälsovården? Tänkte inte bara a-relaterat utan nedstämdheten och sömnen. Allt i livet hänger ju ihop.
Önskar det var möjligt att stötta i mer än bara ord.
Kram

Det här går inte bra. Jag faller ständigt tillbaka till invanda mönster och jag kan inte bryta mig loss.
Jag har svårt att sova och ser ingen glädje i tillvaron och lever för att jag måste. All min ork just nu går åt till att hålla skenet uppe för barnens skull. Orka fixa mat och förhöra läxor. Grejen är ju den att jag faktiskt orkar förhöra läxor om jag tar ett glas vin men inte annars.
Tankarna börjar gå åt helt fel håll, jag är ledig från jobbet eller sjukskriven då jag inte kan sova, och har tillbringar morgonen med att surfa på självmordsmetoder. Jag vet att jag inte har rätt att avsluta det här ynkliga livet då jag har satt 3 barn till världen. Det är bara så svårt att se hur jag ska få det här att bli bättre. Jag ser att mitt beteende skrämmer min man och jag önskar att jag förstod hur man vänder det här.

........och där kom suget. Av erfarenhet visste jag att min följeslagare och andra skugga skulle komma ifatt mig förr eller senare. Jodå, den sviker mig inte utan lockar och pockar på uppmärksamhet med sin sköna och varma famn. Nu är det som så att jag tänker inte låta mig omfamnas idag. Under inga omständigheter. Punkt!

När suget kom så dök även hjärtklappningen upp, naturligtvis. Obehagligt, men jag förstår vad den beror på. Jag är ledig idag och det är på både gott och ont vilket gör att tankarna har fritt spelrum i skallen och längtan efter alkohol har min kropp i sitt grepp. Kvällen igår var lugn och jag som ganska bra inatt. Varit ute i lilla staden på en massa ärenden plus att mata ankorna i någon av dammarna. Det hjälpte att fara runt och prata med människor jag känner och mötte, men det fanns inga ankor. Fiskmåsar i mängder, så det blev inget matande där inte. Undrar var dom andra fjäderfäna är?

Sitter nu i en soffa och lyssnar på lugn musik i ett försök att tänka på annat. Snart dags att starta upp köket vilket jag verkligen tycker om, men det kommer till att saknas whisky där idag.

Gick förbi växthuset tidigare idag och där såg jag ytterligare en mugg! Japp, bara att gå ut där vid ett lämpligt tillfälle och ta bort den. Det är nog den sista som har blivit undangömd, tror jag?

Inspirationen är borta!

Skit!

Attack och tänk positivt!

Jag blir mer deppig av kolhydraterna, så veckan blir en omställningsvecka. Måste hitta rutiner nämligen.

Har ont i huvudet, är seg och känner mig varm. Men det går väl över. Orkeslös och känns som jag haft mycket socker i kroppen. Får hoppas även detta fixar till sig!

En typisk dag att köpa rödvin och slippa må. ? men bara att kämpa men det är mycket omkring mig nu. Får väl bli möte ikväll också. Lika bra!

situation för dig! En reflektion: hur ser din mans umgänge ut? Ofta är det likasinnade, dessa ”vänner” brukar ha ett intresse av att andra inte ska lämna ”klubben”! Alternativt om hans nära vänner inte har delar hans problem: har de sett hans problematiska sida? Min särbo (alkoholist) har flera nära vänner som delar hans problem! De gånger han har försökt sluta dricka så är de som flugor på sirap och försöker locka och pocka! Min särbo döljer sina problem för dom i hans närhet som inte har detta problem! Han är ex alltid nykter på personalfester, går hem tidigt (med ursäkt att familjen kallar) och super hemma! Är människor omkring er medvetna om situationen i familjen? Sen hjälper påtryckning från omvärlden föga, han måste nog komma dithän själv att han vill sluta. Sätt gränser runt dig själv istället för runt honom! Hur vill du ha det? Hur vill du att dina barn ska ha det! Passar han in i det liv du vill leva och som du vill att dina barn växer upp i? Utgå från dig själv och dina barn, svårt att påverka en annan människa!

Beklagar verkligen hur du har det men du verkar klarsynt och rak.

När du tar upp det så var rak, låt inga bortförklaringar gälla, men säg det med omsorg om honom, utan att anklaga. Funderade om du kan få stöd av den terapeut han gick hos? Han har sökt hjälp en gång och det kan tyda på viss insikt men behöver inte göra det. Många missbrukare kan var nykter länge för att bevisa för anhöriga att det inte finns ett problem.

Ta de sista dagarna i ensamhet till att fundera på vad du vill. Att du tar hand om allt fungerar inte i längden, det är hans vilja och hans ansvar att ta tag i sin nykterhet och kanske blir det utifrån det du fattar dina beslut.

Sen låter det farligt att han fått ADHD medicin utan en diagnos och man brukar aldrig behandla en depression under pågående missbruk.

Jag har haft det på liknande sätt och om du vill kan du läsa på min blogg om den resa jag gjorde, det är inte alls säkert att det blir samma resa för dig men kanske kan du hitta fakta, tankar och känslor som du känner igen eller har nytta av. Bloggens namn borttaget av admi pga bland annat säkerhetsskäl.

Som du säkert vet kan man aldrig tvinga fram varaktig nykterhet och/eller insikt, ju mer man lär och förstår om missbruk, desto svårare och mer komplicerat är det.

Mycket styrka till dig! Berätta gärna hur det går!!!

Igår drack jag vin, och nu är jag trött, dumt dumt!! Inte värt det!! Men idag ska jag vara nykter. Jag får stå mitt kast denna dag helt enkelt och jag tar nya tag!

Ja, det är svårt med det långsiktiga och tråkiga.
Uppbringa styrka inför en utmaning för att sedan kunna ge sig själv en klapp på axeln när man varit duktig är mer "att agera".
Bara vara nykter...man gör liksom ingenting...bara är.
Jag har lånat en trave böcker inför helgen. Compassion, självmedkänsla, mm
Två flugor i en smäll. Nöta in redan kända teorier tills de är integrerade samtidigt som det blir en uppgift som tar fokus från suget, om det nu skulle komma.
Rabbitgirl, det låter faktiskt bra att du kan känna igen sorgen, även om det är tungt.
Kram

Ibland kan det pysa ut i form av mindre genomtänkta kommentarer, som kanske inte alltid är så illa menade.
Jag försöker se frustrationen bakom istället. Och plocka klokhet och insikter. Ibland ser andra det man själv kanske bara anar och för mig hjälper det.
Jag tycker du ska använda forumet så som du själv tycker. Visst kan fullkomlig ärlighet och öppenhet vara bra, men även om man är sparsam med att lämna ut sig själv kan det ge mycket att bara läsa och kommentera i andras trådar.

Visst kan man ändra detaljer, men när det är stora saker som påverkar och inte kan delas blir det svårt. Till exempel familjesituation och eventuella planer till stora förändringar. Delas dessa, som givetvis påverkar måendet enormt finns en risk att bli igenkänd vilket jag inte vill. Men jag ska tänka på om det ändå är värt att skriva här, jag tappade dock lite sug när jag läste i en annan tråd hur någon "gottade" sig åt att folk med bra jobb också hade problem med alkoholen. Jag trodde vi alla var här för varandra oavsett bakgrund.

Forumberoendet minskat men kunde inte hålla mig till tredje dag, blev varannan nu :) ska öka till var tredje.

Sömnen funkar bättre, läste att zopiklon kunde vara beroendeframkallande? Tänker också att jag hoppa över medicinsk hjälp då jag är rädd för att jag riskerar psykiskt blir beroende av medel med tanke på hur jag funkar.

Träning och kost får bli min medicin, det funkar verkligen.

Vaknar nu utan ångest varje morgon, kramar mina barn. Presterar ännu bättre på jobbet. Känner mig otroligt stabil i mitt beslut men av historien får jag aldrig släppa garden.

En sak slog mig denna vecka då jag tittat mycket på serier när man inte slocknar i soffan. Fan va alla dricker hela tiden i filmer och serier!?! Det dricks för att fira, glömma, dämpa stress efter jobbiga yrkesdagar etc.

Har märkt positiva reaktioner omkring mig när jag nu öppet inte dricker/bestämt mig. Vänner, kollegor etc börjar tänka på sina egna vanor. Tror många människor är i riskzon.

Förebyggande vab? Nja, dottern ville vara hemma redan igår, harklade sig hela morgonen och såg ynklig ut. Jag misstänkte att det var en liten del halsont och en stor del mammalängtan. Tyvärr kan jag inte alltid vara hemma med kort varsel, och är det uppenbar sjukdom har alltid min exmake eller min pappa fått rycka in första dagen. Är det mer "känna efter för jag vill vara hemma en dag och tanka" försöker jag skjuta upp vabben någon dag. Igår bad jag dottern härda ut - ingen feber och synbart ok. Så idag vabbar jag förebyggande...(finns inget sådant för FK så hon är "sjuk")
Förebyggande för henne och för mig själv. Hon behöver närhet - och har förmodligen lite ont i halsen - och jag behöver bromsa.
Imorse när jag vaknade kände jag att det var helt rätt. En krypande oro...tanken på helgen...plötsligt osäker om jag kan klara den...måste ha en nykter helg till för att verkligen känna att jag brutit återfallet...
Idag ska jag bringa lite ordning i kaoset, både det inre och det yttre. Få överblick och låta själen komma ikapp.
Innan tvångstanken som växer av stress sätter sig