Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt råd.

Älskade familjen stöttar mig till 100% om inte mer. Med dessa underbara människor kan jag tala om allt, och det gör jag oxå. När jag känner mig svag och är på väg med näsan ner i flaskan så kan jag säga till och be dem om hjälp. Helt underbart! Vissa i min bekantskapskrets har tyvärr samma skit att dras med. Därtill måste jag tala om att ingen annan i familjen dras till alkohol mer än jag. AA har jag besökt ett antal gånger, men känner mig lite vilsen i dessa trevliga människors närhet. De är så snälla och vänliga men det har liksom inte "klickat" mellan oss, tyvärr. Att dra in arbetsgivaren är jag inte intresserad av och jag hoppas att det inte ska gå så långt.

Just nu är det en sabla röra inom mig och min andra skugga nafsar mig i hasorna idag.

Attack mot alkoholen-igen.

Tack för alla svar och det blev alkoholfritt och en trevlig middag. Numera så har min dotters sambo blivit inskriven och får hjälp för sitt alkholproblem också. Det är jobbigt när man haft en pappa och syster som är alkholister och är medberoende och vet att min dotter skall behöva kämpa för att klara av sitt medberoende, Men som tur är finns det hjälp.

... som plågar dig själv mer än nödvändigt.

Så många år som jag plågade mig själv i en liknande situation. Trodde jag kunde klara detta själv men de senaste tio-femton åren har gått åt till fylleperioder och korta nyktra perioder som varit väldigt jobbiga.

Min bittra lärdom är att sjukdomen utvecklats mer och mer under tiden jag inte varit mottaglig för hjälp.

Hur ser du på att be om hjälp?

Det finns mycket hjälp att få om man har villigheten att ta emot den.

Att dela sina tankar, känslor och erfarenheter med andra beroende är en fantastisk grej. Du gör det ju här på forumet men det finns andra sätt också.

Jag går själv en behandling just nu som min arbetsgivare bekostar. Det satt otroligt långt inne men känner just nu att det är det bästa jag gjort.

Hoppas du mår bättre nu än när du skrev ditt senaste inlägg. Det är jobbigt att känna att man inte har någon att lita på. Känna sig ensam. Det kan jag verkligen relatera till. Du kanske behöver prata med någon? En psykolog som du även berättar din alkoholvanor för? Alla andra tankar? Ta hand om dig och stor kram! ❤️

Hoppas du mår bättre nu än när du skrev ditt senaste inlägg. Det är jobbigt att känna att man inte har någon att lita på. Känna sig ensam. Det kan jag verkligen relatera till. Du kanske behöver prata med någon? En psykolog som du även berättar din alkoholvanor för? Alla andra tankar? Ta hand om dig och stor kram! ❤️

Jag har tappat räkningen men nu är det runt 2 månader utan vin, känns bra. Nu när jag fått en kronisk sjukdom ser man saker i ett annat ljus. Jag är inte odödlig. Man kan inte ta sin hälsa för given. Jag gör en hel del förändringar i mitt liv som sjukdomen kräver och det tar både tid och energi. Även om jag kan vara sugen på vin ibland så kommer jag inte dricka. Jag ska inte pga av medicineringen, men jag vill inte pga hur vin får mig att må. Hade jag bara fått avslappningen så absolut, men ångesten som kommer efter är sååååå skön att vara av med. I slutet hade jag ångest även om jag drack måttligt, för jag visste väl att jag borde sluta igentligen. Kämpa på allihop och tack för att ni finns!

jag tycker inte att det är i onödan det är en försäkring för mig att aldrig hamna där en del andra i familjen är och som alla andra så har jag regelbundna prover som tas för att hålla koll på hur levern mår och så länge dom proverna är bra så vill jag fortsätta med antabus. Jag tar antabus helt frivilligt och min läkare som känner till bakgrunden till varför jag vill ta det tycker att det är okej så varför skulle det vara ett problem? bättre att vara på den säkra sidan tycker jag när man har beroende i sina gener

Om det aldrig varit ett problem... det börjar väl så... antabus i sig sliter också på levern. Känns som du tar det helt i onödan om man ska tro det du skriver...

Tack för svaren jag äter antabus för att flera personer i min familj missbrukar alkohol och jag vill inte hamna där själv även om jag endast vid ett par tillfällen dom senaste åren haft ett så kallat riskbruk min konsumtion är med andra ord måttlig i vanliga fall men jag tar antabus för att jag är lite paranoid över att jag själv ska hamna där vet ju att det har med gener att göra bland annat så ni behöver inte oroa er för att jag eventuellt tar något glas vin vid ett tillfälle det har aldrig varit några problem tack för hjälpen. Ska ringa min läkare och kolla vad han säger

Fokus borde vara på att inte dricka. Hur man reagerar på alkohol och antabus är individuellt. Flera händer det inget med, men det sliter hårt på levern den kombinationen.

Det är skitsvårt, både praktiskt och känslomässigt. Har du någon i din närhet som kan hjälpa dig? Föräldrar, syskon, goda vänner? Du vet ju innerst inne att det är det enda rätta. När du väl tänkt tanken är det bara en tidsfråga. Små, små steg i taget. Börja kolla upp möjligheten till annat boende tex. Pengar och prylar är bara yta, det är mycket viktigare att du och dina barn mår bra. Kram ❤️

Jag har (eller nej, jag orkade inte så min man har) tagit kontakt med öppenpsyk så att jag fått lite hjälp att sova och blivit sjukskriven den här veckan för att komma ikapp. De ska ta beslut i veckan som kommer om jag kan få någon psykologisk hjälp.
Jag har bestämt mig för att inte dricka alls fram tills att jag mår bättre. Drack måttligt förra helgen.
Idag stannade jag kvar i sovrummet tills barnen gett sig av till skolan. Min flicka hade sovmorgon och fick därmed lite extra tid hemma själv. Hon passade på att öva sång och piano. Hon sjunger så vackert när hon tror att ingen lyssnar. Jag tänkte att om jag inte orkar fortsätta kommer jag att krossa glädjen I barnen och de kommer att få ta över min sorg.
Jag måste ta mig ur det här.

Häng i nu! Du kommer att vara så nöjd när du fixat helgen.
Fick en idé: gör som du brukade göra. Stanna och gurgla dej fast UTAN och dricka A.
Tryck in 10 tuggumin. Skapa en ny rutin med gamla förtecken typ.
Jag tar en helt alkofri öl ibland och den smakar gott. Saknar inte 7,2 alls längre.
Tänk på ångesten du kände när du smög med supandet.
Många här på forumet pratar om att "spela hela filmen". Prova det?
Lycka till nu. Jag håller tummarna.
Pidde

Tack för att du delar med dig här! Jag känner med dig i den beslutsångest du har nu, med 1000 frågor i ditt huvud. Tyvärr kan vi ju inte se in i framtiden och vi vet inte vilka val olika personer kommer att göra. Men vad du kan göra nu, precis som du redan gör, är ju att arbeta för att skapa en trygg grund för dig och barnen.

Jag tycker inte heller om ordet "konfrontation" då det i mina öron signalerar ett visst skuldbeläggande. Det brukar inte bli bra utan ganska ofta leda till försvar och förnekelse i stället. Så om det är ok för dig att jag kommer med några tips så kan det vara exempelvis att uttrycka dig utifrån Jag-uttlanden i stället och sätta ord på dina känslor och utgå just utifrån hur du vill leva ditt liv. Gärna i kombination med något positivt. Jag tar ett exempel:

- Jag har under en längre tid varit orolig nu, och jag känner att det är viktigt för familjen att du och jag tillsammans försöker hitta en lösning på detta. Det gäller din alkoholkonsumtion, vilket påverkar både mig och barnen. Jag skulle verkligen önska att du kunde söka hjälp för detta, då jag tror att vi alla skulle må så mycket bättre då.

Sedan kan man följa upp med exempelvis:
- Jag vet att det viktigaste för både dig och mig är att våra barn mår bra. Därför har jag kommit fram till att jag kommer göra allt jag kan för att jag och barnen ska känna sig trygga. Jag vet inte hur länge till jag kommer att välja att stanna kvar i relationen så länge alkoholkonsumtionen påverkar oss som den gör. Jag vill att du ska veta att jag har tankar på att separera på grund av detta. Men högst av allt skulle jag naturligtvis önska att du söker hjälp.

OBS! Nu menar jag inte att du ska säga exakt så här! Du behöver hitta dina egna ord som passar dig. Men det var exempel på vad jag menade med Jag-uttalanden och positivt.

Sedan tycker jag att det låter som en jättefin gest att du berättar att du har sökt runt och hittat olika alternativ till hjälp som du kan visa honom. Fråga hur han själv ser på situationen och låt honom sedan fundera på hur han vill gå vidare med detta.

Nu vet jag att du ska ha det här samtalet idag, men annars så skulle jag tipsa dig om mina två favoritböcker som handlar om just detta (bara på engelska tyvärr):
* Get your loved one sober av Robert Meyers
* Love first av Jeff & Debra Jay (som i och för sig handlar om interventioner men har många bra tips om kommunikation)

Håller tummarna för dig idag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

En vecka till har har gått. Bortbjudna ikväll men kommer att köra.
Om en vecka tangerar jag rekordet på två vita månader.
Så länge har jag inte varit vit på en herrans massa år:-)
Och det kommer att gå. Jag känner det starkt. En go känsla.
Trevlig helg på er! Och kämpa på!!

Vad starkt av dig att kommunicera här om din oro och dina tankar när du drabbas av sug. Ibland kan det vara till hjälp att få perspektiv på det man känner/tänker när man får läsa det i skrift i efterhand.

Du frågar efter HALT, flera forummedlemmar har skrivit om det, men jag hittade denna som ett exempel: https://alkoholhjalpen.se/comment/140870
Hoppas det kan ge dig ytterligare hjälp i din process framåt.

Jag håller tummarna för att du i helgen gör det val som kommer kännas bäst för dig!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Luren,
Mitt spontana svar är nej. Jag skulle aldrig råda någon att dricka med antabus i kroppen. Du vet helt enkelt inte hur du kommer att reagera trots att det gått en hel vecka sedan senaste dos. Inte kul att sitta högröd i ansiktet och med irriterade ögon på en tillställning. Det är extremt vanskligt och tom farligt men det vet du säkert redan om.
Jag har själv druckit med antabus i kroppen och reaktionen var vidrig på alla vis och vinet smakade skit. Så jag avråder dig till att ens försöka. En annan fråga till dig är ju varför du måste dricka just denna gång? Antabus skrivs ju ut av en anledning.
Kram
Ellan

Hårt men rättvist svar. Handlar nog mest om att jag ska orka ta tag i situationen. Jag vet var min gräns går, men det gör inte situationen lättare. Jag måste orka och våga. Bryta upp från någon man varit tillsammans med i nästan 15 år är inte helt lätt.

Inte farligt att ha tankar om sug.Det är dom fortsatta tankarna och framförallt handling som räknas.Vi kan lära om våra tankar oavsett vad det gäller.Det är i idrottssammanhang man kallar mental målbild.Man vänder sina tankar till hur man vill uppnå vissa saker.Tex klara en viss höjd i höjdhopp..Då ser man sig själv i tanken hoppa över och hur glad man känner sig efteråt.Samma med vårt asug fast tvärtom.Här vänder vi dom positiva tankarna kring a till negativa konsekvenser och efter det hur glad och nöjd jag är att vara nykter, hur bra det är för ev.familj osv..Du kan det här lim..Ät honung på sked ev. vatten efteråt, mot förkylning..Inte gott men nyttigt.Kram❤

Mår bra idag. Sömnen djup för första gången på länge. Tror det är cirka 10 vita dagar (men ska nog inte räkna, bara aldrig börja dricka igen) Men rödaktig i ansikte, något man inte orkat tänka på tidigare. Känns som huden bleknat en nyans nu dock. blir man helt återställd eller är man rödaktig for life nu? Nån som vet hur det funkar?

Trevlig resa och var rädd om dig.
Gillar verkligen din inställning. Ingen panik men en realistisk syn på det hela.
Najs!!

Socker i alkoholfri öl???
2 ggr har jag köpt alkoholfri öl som smakat urk och båda gångerna har det stått socker som ingrediens. Vaffan..?
Det går varit i Danmark båda tillfällena.

När jag köpt öl i Sverige har det inte stått något om socker som ingrediens. Jag kan förstå att det kanske används i ngn jäsningsprocess men ändå.. socker??

Någon som vet om det bara är skillnad på hur ingredienser redovisas? Eller är det danskarna som har ett extra sötsug och adderar eländet?

I går var det torsdag och då har hans pappa hämtat honom på skolan varje vecka eftersom jag jobbar sent. Men så blev det inte i går. Det fick han inte. Jag förklarade redan i onsdags för sonen att pappa inte skulle hämta eftersom han inte mådde bra just nu.

I går när jag kom och hämtade honom var han ledsen och arg.
- Ska han aldrig bli frisk? Nu har han ju varit sjuk sedan i lördags!
- Jag vet inte. Det är en svår sjukdom pappa har.
- Men den smittar väl inte? Jag kan väl träffa honom?
- Nej. Inte just nu. Vi får vänta tills pappa mår bättre.

Hur vet man vad som är rätt att göra? Förra året redde vi oss bra själva. När vi inte bodde i samma stad. Barnen längtade mycket så klart. Men de blev inte besvikna. Löften blev inte brutna.

Känner igen chipsen, jag hade ett försök där jag kanske fick ihop tre vita veckor men oj vad chips (och dipp, som jag inte ätit sen jag var barn) jag frossade i. Men allt är bättre än a. Jag är precis där jag slutat med chipsen nu och äter nyttigt istället. För nykter såg jag min spegelbild mer klart och a hade ju lagt på en hel del kilon minst sagt :)

Heja dig

Två månader :)
Är jag jätte nöjd med
Skogsfrun, riktigt bra, snart hundra dagar då.
Stort grattis, visst är det skönt ?