Senaste kommentarerna i forumet

Med tanke på att du även rökt på har du flera olika sorters abstinens att hantera. Gräset tar mycket längre tid, efter vad jag förstått.
Så att det är svårt fortfarande är inte så konstigt.
Desto större eloge till dig, att du hänger i!
När belöningar i form av bättre mående låter vänta på sig är det lätt att ge upp. Gör inte det! Du har kommit en bra bit på väg.
Kram

Börja där. Med förståelse för dig själv. Det är svårt att vara i din situation. Med både utebliven stöttning och dessutom alkoholen så nära inpå. Jag antar att du även får ta mycket ansvar för familjen när maken dricker?
Precis som du skriver kan du inte tvinga honom till insikt eller nykterhet.
Fokusera på dina behov och sök stöd på andra håll.
Med tiden kanske du måste sätta ner foten, utifrån dig själv och vad du behöver.
Styrka till dig!

Eftersom du skriver här finns ju ändå en önskan om förändring, eller?
Vill du berätta hur läget är just nu till att börja med?
Hur illa det än är finns det alltid hopp så länge man andas. Att du sträcker ut handen är en början.
Skriv mer.
Jag ska gå in och läsa under helgen och försöka svara.
Kram

har sänkt sig som en våt, svart filt över mina hemtrakter. Under den sitter jag med en liten lampa och törs knappt titta ut. Jag får medge att jag är nog lite mörkrädd; här uppe är det verkligen becksvart så här års. När jag och hunden går ut på vår morgonpromenad kommer vi från ett upplyst hus rakt ut i skogen och mörkerseendet tar en stund på sig att återkomma. Även därefter ser jag mest bara konturer och skuggor på mörk botten så fantasin får fritt spelrum; jag ser vargar och björnar och ett och annat troll. Hunden är inte till mycket hjälp, han är lika feg som jag. Det händer ibland att han spetsar öronen, står still en stund med all uppmärksamhet riktad framåt, för att sedan vända tvärt och dra iväg hemåt. Då blir det fart på gubben; likt en skrämd älg bär det iväg så stickor och strån ryker. När jag väl står i tryggheten innanför dörren ser det ut som om en meteor har slagit ner och röjt en gata genom skogen bakom mig.

När jag bodde i Den Stora Staden var jag aldrig rädd, vilket är löjligt; där finns det ju faktiskt anledning att ängslas. Kanske är det alla gatljus och upplysta fönster som gör att man invaggas i en falsk känsla av säkerhet. Statistiken talar här sitt tydliga språk: de senaste hundra åren har bara ett par människor dödats av björnar, och då i samband med jakt, fritt levande vargar har inte dödat någon människa sedan år 1821. Bovar och banditer däremot, de tullar på populationen med jämna mellanrum. Så nog kan jag med lugn i sinne traska runt på min mörka morgonpromenad men försök säga det till min gelémjuka ryggrad. Och så är det ju de där trollen; dom är lite luriga dom...

Ha en bra dag alla!

..som alltid! Men jag lär mig aldrig av misstagen, jag känner bara igen dem.
Jag är min egen värsta fiende och kommer så alltid att vara.

Så skönt för dig att du fortfarande har din lägenhet. Jag har verkligen trott på mig och honom och släppte en fantastisk lägenhet för att flytta ihop med honom. Jag är till viss del,ekonomiskt beroende av att ha delad ekonomi med honom men tänker inte dö i själen, det har jag redan erfarenheter av. Men just på grund av gammalt skit är det lätt att tänka att jag dömer ut honom i förtid. Tänk om jag överreagerar? Fan , jag hatar att ha hamnat i detta. Tack för ditt svar ?

Att man funderar och oroar sig är nog ett tecken på att det inte handlar om normal konsumtion! Har också lagat många middagar som jag fått äta själv. Tycker inte du överdriver! Bor inte ihop med min karl vilket jag är glad för! Lägger på luren om han är otrevlig och gör samtalet kort om han är trevlig men sluddrar! Vad ger det mig? Inget förutom ilska! Sluta laga middag åt honom och gör nåt du tycker är kul istället! Finns ju män som dricker lagom och håller sig vakna! Funderar på att skaffa mig en sån istället :-) Jag lagade ingen mat ikväll, tillbringade kvällen med en kompis. Gubben min ringde och sluddrade, sov gott sa jag och la på!

Hur går det Tess45?
Här går det varken framåt eller bakåt...
Min man dricker varje dag som om det vore det mest naturliga i världen. ?
Men jag vet ju hur den där rösten i huvudet överröstar allt annat.. Ändå känner jag mig misslyckad. Undrar om han väntar på att jag ska börja dricka igen?
Fattar bara inte hur han tänker...
Inte alls antagligen.
Låter honom sjunka ett tag till, har fortfarande ingen lösning.
Sov gott och ha en härlig bakisfri lördagsmorgon, det ska jag ha iallafall?

Jag har också använt mig av A för att hantera stress. Dock så är det något annat du behöver ändra, förändra något på jobbet, prata med en chef (och då syftar jag på att prata om jobbet, om du nu har en chef och inte är din egen chef), gå hos terapeut för att få hjälp med stresshantering eller träna! Skulle jag säga :)
Jag försökte ett tag att balansera upp mitt alkoholintag och tänkte att jag kunde hålla mig till ett par glas, men förr eller senare så gick det åt skogen. Hoppas du hittar en bra väg! Ha en fin helg.

13 dagar har gått..
Tanken är kvar, ångesten likaså.
Har börjat drömma, drömma om berusningen i olika former. Ett spratt från hjärnan som försöker inbilla mig att det är bättre..

Jag kämpar på..

Min Pappa brukar ibland dricka sig nästan full. Han sluddrar lite när han pratar men inget mer. Men jag tycker det är jobbigt när semestrar/helger ska bli lite förstörda för det. Jag tycker verkligen inte om att det ska hända. Han blir bara full på kvällen efter att han har druckit. Några gånger så har han bett om ursäkt men det har typ aldrig blivit någon skillnad.
Behöver hjälp för vad jag ska göra.

Känns närmare till hands att det beror på betongen, fast alla gifter vi intar gör det väl det inte lättare flr kroppen att hantera allergier.

Vill du sluta dricka?

Gott att höra om din lyckade behandling. Lycka till på din resa!

Tack för stödet . Än så länge ha d inte blivit något drickande . Suget är kvar där men tog o åt mig proppmätt precis så nu börja d lugna ner sig lite . Hällde även ut en vin flaska innan för att bevisa för mig själv att ja ej behöver dricka. Ska försöka ha en bra helg med familjen o dricka mycket vatten med äppelcidervinäger för mina njurar.

Ja, det är väl det bästa men det är så sjukt lätt att åka och köpa här i USA, så det spelar nästan ingen roll. Måste handla mer om min inställning... jag bestämde mig för att bara dricka en gång i veckan men inte ens det kan jag hålla. Oftast handlar det om 2-3 dagars (nästan) konstant fylla för jag får sån jäkla ångest när jag vaknar att jag bara fortsätter dricka för att dämpa och så blir det värre... å värre... du vet grejen. Jag vill ta nya tag, jag vill så gärna ta nya tag...

men likt förbannat ska man ha skiten. Så märkligt, och dumt, men visst det är ju en sjukdom. Men kan du inte se till att inte ha alkohol hemma? Nu tar vi nya tag!!

Skriver här igen lite... Ja, det har väl gått sådär. Alltså dåligt typ. Drack i somras, blev inte extremt mycket men ändå för mycket. Sen skolstarten har det bara gått utför tycker jag. Denna termin är extremt stressfull och jag måste även plugga till två prov, ett engelska för invandrare här i USA och sen en för nursing entrance exam. Och vad gör jag, super ner mig såklart... det är så jag behandlar min stress och sorg och DET GÖR ALLTING SÅ MYCKET VÄRRE!!! Ångesten och självförtroendet, allting. Vet inte hur jag ska bryta detta mönster. Dricker 3-4 ggr i veckan, alltid för att bli full. Så fort jag har bestämt mig för att dricka så går det liksom inte att stoppa. Min hjärna (och kropp) skriker "neeeeeeeeeej, inte igeeeeeeen" men likväl sträcker jag mig efter flaskan. Så jävla sjuk. Jag är sjuk.

Också trött och lite less, men det blir ju inte bättre med vin!!

Trött som fan. Nere, min inte a-relaterat, bara mina vanliga ups and downs.
Skönt att slippa trötta ut sig ännu mer...

ska bli skönt att vakna upp till ickebakis lördag med gott kaffe!!

Du har all rätt att känna som du gör, fullt naturligt och förståeligt. Ullabulla har rätt i det mesta hon skriver, läs på anhörigsidorna och lär dig om "medberoende", så kanske du slipper fastna i det. "Medberoende och beroende går hand i hand"... Nja... det är ju inte så att alla som stöter på en alkoholist är en typisk medberoendepersonlighet. Skulle snarare säga att medberoende är en konsekvens av beroende. Håller över huvud taget inte med om DetGårBättre's kommentar.
Mitt råd till dig är att försöka sluta förstå varför han dricker, du kommer aldrig få svaret och du kommer aldrig få honom att inte göra det. Endast han kan komma tillrätta med sitt problem. Styrkekram!

Och hur jobbar vi intensivt för att förstöra förhållandet?

Kan du utveckla det lite?
Om jag säger att hans arbete inte är kompatibelt med att dricka sig full på jobbet. Anser också att det aldrig är ok att dricka på jobbet!
Hur menar du att mitt kontrollbehov förstör i detta fall??

Jag tycker inte det är kärlek om man gör så som din sambo. Det är inte kärlek att behandla någon så.

Fru vill att jag köper med vin hem - bib. Värsta formatet. Till gäster.
Första tanken var att köpa ngt ”extra” ifall att. Usch. Slog snabbt bort tanken. Ser fram emot träning och vila. Fru kommer antagligen somna tidigt av vin, kommer bli mysigt att i ert tyst hus få lite egentid och kanske läsa en bok eller något.

Helger känns längre nykter.