Senaste kommentarerna i forumet

Och en riktigt bra katthistoria! Jag samlar på bra bildlika liknelser och den får en plats i min samling. Tack!

hon verkade tydlig, och har varit likadan de andra ggr också...men ändå blev vi ihop igen...väldigt osäkert beteende tycker jag.
Jag hoppas att jag kan få någon ro i kroppen hos läkaren imorgon...psykakuten sa att sömnen är viktig, så kanske får något utskrivet som tex propavan eller nåt, har aldrig ätit något sånt förut men kan det hjälpa så...hon sa att med god sömn sorterar man tankarna bättre, å på så vis kan man leva dagen bättre än nu. Nu finns hon i tankarna var och varannan minut :( varför? Hur? Osv.

Att just jag drog en katthistoria. Haha!

På tillställningen?
Tänker på det där med lycka. Har ni hört historien om katten som trodde att lyckan satt i svansen?
När han jagade lyckan upptäckte han att den bara sprang ifrån honom. Men när han gick sin egen väg och gjorde det han själv ville så upptäckte han att lyckan svansade efter honom var han än gick.
Ibland blir jakten på lyckan till olycka. Det blir förväntningar, krav och besvikelser. Men när man hittar någonting som intresserar en, något man går upp i, som man kan göra i vardagen... så kanske lyckan smyger sig på?
Jag tror också på att inte jämföra sig. Man jämför sig alltid med människor man tror har det bättre, inte sämre. Och så blir man besviken på sitt eget.
❤️

Jojo, tack för din reflektion! Jag tänker precis som du skriver, att jag borde ge mig själv några nyktra månader för att se vad son händer (det kan ju inte bli värre... tror jag iaf...).

Som Knaskatten skrev, du verkar stabil i din nykterhet. Det inspirerar!

❤️

Jag var inte heller deprimerad - inte ett dugg! Men orolig. Och blyg. Och precis som du blir jag en stark, festlig typ när jag dricker. Nu är jag lite mer så när jag inte dricker. Mer avslappnad och cool. Skönt!

Den där resan tål att funderas på. Förstår lockelsen, men tror att det är väldigt svårt att dricka under semestern och sedan inte fortsätta hemma. Tyvärr. Det måste nog vara otroligt begränsat i så fall.
Kram!

Men vi kan såklart inte veta det.
Du kan inte heller veta det.
Eftersom hon var väldigt tydlig i sitt avslutningssms så tror jag inte det.

Kanske isåfall för att höra hur det är med dig.
Jag vet hur det känns när världen ramlar ihop som den gör för dig just nu.

Men jag hoppas att en samtalskontakt kan hjälpa dig tillbaka till dig själv.

Håll fast vid hoppet om du måste.
Men smula sakta sönder det i den takt du förmår.
Det är nog det bästa och skonsammaste du kan göra för dig själv.

Jag gillar också berusningen och vill oftast ha mer och mer och mer.
Så jag leker med elden nu när jag kör min tårtprincip. Jag vet att det kommer gå åt skogen om jag slappnar av det lilla minsta. Får vara på helspänn eller låta bli helt, så enkelt är det.
Tycker att du är så stark som kör på. Du känns stabil i din nykterhet!

Samlat lite ork att titta in här på forumet igen. Blir så ledsen av alla nykomna forumdeltagare, alla i mångt och mycket med samma tragiska historia om krossade drömmar, förtvivlad kamp, oro och ångest, rädsla för barnens framtid och samvetskval efter uppbrottet.

Själv vet jag inte ut eller in mera. Möte med soc imorgon och jag har inte sovit på över månad utan mardrömmar pga det. Många samtal med dem och möts av oförståelse, och krav på samarbete med missbrukaren. Han har alla rättigheter tydligen, varken jag eller sonen verkar ha några sådana. Är rädd hur jag kommer reagera när de insisterar på umgänge hos en fullständigt otillförlitlig pappa, när sonen tydligt säger han vill inte och det inte verkar spela nån roll för dessa tanter. Det ska tvingas fram nån form av umgänge fastän jag som ensam vårdnadshavare vägrar med anledning och sonen vägrar. Jag riskerar bli dragen inför rätta för nekande till umgänge. Dom tycker det räcker pappan får göra blåskontroll före han hämtar från skolan fredagar kl 14. Vilken verksam strategi för att säkerställa nån är nykter hela helgen...Vilken utbildning har egentligen dessa soc personer som inte tycks hört talas om alkoholism överhuvudtaget?

Bostadsletandet går trögt, finns inget tillgängligt eller nåt jag har råd med, hälsan vacklar ännu efter mitt sjukhusbesök och på jobbet är det oroligt med risk för nedskärningar samtidigt som vi jobbar som galningar. Har dagar på jobbet jag stirrar på skärmen och plötsligt inte känner igen bokstäver, förstår inte vad det står. Hjärnan stänger av, läskigt. Rutingöra blir plötsligt så svårt så man vill gråta för man minns inte hur det ska göras och så är det bråttom också, härdsmälta nästa. Jobbar helst med stängd dörr och äter lunch därinne också, vill inte dom andra ser hur nära stupet jag står.

Jag vet det nog själv redan nu. Jag kommer kollapsa. Storstilat och ordentligt antagligen, eftersom jag bitit ihop så hårt och så länge. Sen kommer kraschen, och vet ni det ska nästan bli skönt. Att bara släppa allt. Skulle önska jag kunde ligga i sängen i en vecka utan att dra ifrån gardinerna, och bara gråta. Är så trött så jag orkar liksom inte ens kämpa mot hans fylleförsvar av hans drickande. Orkar inte planera framåt, försöka hitta en utväg. Är trött på att ha plan B C och D när ingen av dem någonsin går att verkställa. Det är vad det är och allt som ändrar brukar vara till det värre.

Så ja vad ska man säga, känns som man är trängd i ett hörn och nu är det ren överlevnad som gäller. Tiden får visa om jag orkar slåss mig ur hörnet och tillbaka till världen eller om jag bara sugs upp i ett svart hål i marken under mina fötter och försvinner.

om jag frågar, ältar ihjäl er :( men måste bara fråga, tror ni att hon kommer att höra av sig till mig igen? Typ när hon kommer hem..,jag vet att det inte är det ni vill höra men ville bara fråga..

Du och dina barn verkar ha ett fint liv tillsammans. Men du är ensam, tänker jag.
Precis det du beskriver, du och barnen tillsammans i aktiviteter och vardagsliv, du ensam med ansvar och om jag läser rätt "utan mycket hjälp där hemma", känner jag så väl igen. Och känslan som kunde komma över mig - allt oftare, tills jag valde ensamheten på riktigt.
Du är stark i nykterheten, självklar på något vis, vilket glädjer mig. Därför kanske det inte behöver vara oroväckande att läsa om hur du bär familjen. Ansvar kan ju även vara en stark motivation. För mig var ensamheten i ansvar en anledning jag gav mig själv att dricka många gånger. Fast, hade det inte varit det ena hade det nog varit det andra.
Jag vill bara säga att du gör det så bra, trots att jag anar att det inte är lätt! Ofta syns det inte utåt, allt det där man kämpar och har kämpat med, som finns på insidan. Inte ens det som syns blir alltid fullt synligt. Det där som alltid bara blir ordnat. Mätta, trygga barn, packade skolväskor, rena kläder mm.
Skönt att höra att du släpper på vissa måsten. En början. Så småningom kanske några av dem behöver bli någon annans måsten. När det finns ork att delegera och förändra, vill säga.
Kram

Tack Saga och Jasmine. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra!
Den här dagen har gått i ett huj. Vaknade och kände mig för första gången på länge rätt utvilad. Men har också sovit otroligt mycket i helgen. Jätteskönt!
Nu på kvällen gjorde jag en sjukt bra vegetarisk bolognese, och det hade inte direkt varit äckligt med ett glas rött till. Så det tog jag. Men ett alkoholfritt rött vin. Inte lika gott, förstås, men mycket mer rätt. Känns bra!
❤️

Så starkt av dej att stå emot ölen, du 'nockade den fule a-djävulen rejält. Det gjorde du med god marginal, 23 - 0 till dej. Jag blir så glad när jag läste att du mår bättre också.
Tack ditt inlägg i min tråd. Det var trattkantareller som jag plockade. Det var gott att kunna gå ut, utan att vara bakis. Jag hoppas på fint väder nästa helg för jag ska bege mej ut i skogen igen. Denna gång lite längre iväg, jag får väl ta kompass med mej ;)
Nu krigar vi vidare ? Kram

Valde att inte köpa sprit. Men, va faan, som om det ens skulle finnas ett val...tyvärr gör det väl det just nu ?
Skulle köra sonen till träning, hämta dottern, springa en vända under tiden sonen tränade. Kanske hade jag lämnat en lucka om de planerna inte funnits.
När jag kom hem - väldigt trött - efter jobbet ville sonen inte träna och dottern ringde och ville sova över hos kompisen. Tid. Möjlighet. Tur att jag inte har något hemma!
Skulle springa. Men hamnade i soffan istället. Hela kvällen.
Sprang inte ifrån demonerna och rastlösheten. Läste om dem istället. Gamla anteckningar. Fastnade. Ingenting blev gjort här hemma.
Men om det funnits sprit skulle heller ingenting blivit gjort. Och jag hade inte med samma avspändhet kunnat bara vara, läsa för sonen och ha ångestfri beredskap att hämta äldsta dottern om hon skulle vilja hem senare.
Små vinster är också vinster...

God kväll!

Igår var det ju 8 månader sedan jag registrerade mig här. 8-9 dagar efteråt drack jag ett litet glas vin. Jag minns det precis. Och jag blev erbjuden mer men tackade nej. Visste att det var det sista jag skulle dricka. Och det kändes helt okej.

Så, om en vecka ungefär har jag varit alkoholfri 8 månader. Hur många dagar kan det vara? 8×30=240. Så kanske 230 dagar ungefär. 230 dagar. Om lite drygt fyra månader har jag klarat ett år. Vad det ska kännas skönt att säga det högt "jag har inte druckit på ett år". Dessa månader jag räknar nu har jag sällan sagt högt. Men ett år bara måste jag ju säga högt till folk!!

Vill inte skynda på tiden för livet går snabbt ändå. Men det lockar mig ändå mycket att få passera ett år. Men jag är så nöjd och glad över mina snart 8 månader. För innan dess var 10 dagar mkt för mig. Ibland var 3 dagar mycket. Vad overkligt det är att tänka sig det nu. Vad sorgligt och jobbigt det var.... att inte kunna lita på sig själv. Jag ville ju sluta.

Godnatt allihopa!

Att ingen hann svara dig.
Ditt brev var detaljerat och gav många och olika exempel.
De var inte kryddade med överdrifter eller ilska.
Jag hoppas brevet lästes upp och att du fick vettig respons.

Såg nu att du skrev "om det är nu alkoholen som är mitt problem".

En reflektion från mig är att jag har också större och andra problem än bara med alkoholen. Vissa problem kan jag inte göra något åt, vissa kan jag försöka förändra. En sak är säker, det blir ALDRIG bättre om jag dricker. En bedövad, full eller bakfull hjärna fattar bara ännu sämre beslut och problemen blir fler. Ge dig själv några nyktra månader och se vad som händer. Kram!

Jag gillar verkligen att bli full. Få ett rus. Känna avslappningen komma. Släppa allt och fly bort för en stund. Med den insikten så är frågan om jag någonsin kan dricka igen. Jag gillar nog inte att dricka måttligt har jag insett, jag gillar ju att bli berusad! Varenda gång jag druckit måttligt har jag ju VELAT ha mer, men jag slutade för att jag inte skulle spåra ur. Jag har gillat alkohol sen jag provade det första gången, även om jag aldrig varit så illa ute att jag druckit varje dag så har jag druckit ganska mycket när jag väl druckit, festar gärna till det. Sista åren har det dock eskalerat till att jag druckit oftare och även mer per tillfälle. Gjort bort mig som fan ibland. Jag kommer nog aldrig kunna dricka måttligt för jag använder inte alkohol så längre. Jag har förklätt min önskan om ett rus till att jag tex. kan en massa om viner, olika druvor, årgångar och vilket som passar till vad. Men ett sug gömt bakom kunskap gör mig fortfarande till en alkis..... Jag känner att jag bara svamlar en massa i detta inlägget, sorry för mina röriga tankar...

Lättlurad tjej: Din sambp är verkligen inget att ha. Är bostaden inte din ?
Så förstår jag att du är i knipa. Men är bostaden din så packa hans grejer och byt lås.
Kan tänka att han ger dej låg självkänsla och han kränker dej mycket genom att vara med andra kvinnor . Måste vara fruktansvärt jobbigt ingen är värd att ha det så. Också din dottet måste må dåligt i detta och så lågt han beter sej mot henne.
Nej be honom dra han får kräla i sin skit någon annanstans.
Lycka till och vänta inte med att göra slag i saken.

Stort Grsttis till 900 dagar .. Wow , vilken resa du har gjort .. ?? Jag följer dina fotspår .. även om jag är en bra bit efter , min årsdag närmar sig .. Känns som om livet ler igen , både för dig o mig ., ?

som ligger platt på golvet skulle jag kunna stå stilla på rätt länge. Om man däremot lade det överst på en trettio meter hög mast skulle jag ha stora problem att hålla balansen, oavsett om det var vindstilla och masten var stabilt förankrad. Det är psykiskt det där; enbart det faktum att jag var medveten om hur högt jag var skulle få mig att försöka för mycket; jag skulle vara så nervös över risken i att trilla att jag förr eller senare skulle göra just det. När den ligger på golvet däremot är det lättare; konsekvenserna av ett snedsteg är obefintliga och jag skulle vara lugnare och fokuserad på annat än att bara stå.

Lite av samma tänk gäller i min nykterhet just nu. Om jag ägnar för mycket tid och fokus åt att hålla mig nykter så blir jag instabil. På något sätt känns det som om alkoholen då ligger närmre till hands även när jag låter den vara. Jag skulle hellre uppnå det tillstånd som Pi beskriver; där alkoholen helt enkelt inte är min grej, där jag ägnar lika lite uppmärksamhet åt den som jag gör åt till exempel fotboll. Andra kanske tycker det är livets själ och krydda men själv rycker jag på axlarna och ägnar mig åt det jag personligen finner mer givande. Precis det sinnestillståndet uppnådde jag under min sju år långa nyktra period och nu känns det som om jag är på väg dit igen. Förhoppningsvis.

Ha en bra dag alla!

Det är hur du agerar på dem som betyder något. Nästa gång du får sug kanske du kan skriva här och berätta. Blir även ett sätt för dig själv att lära dig mer och få stöttning.
Kram

Bra att du söker stöd.
Hur vill du förändra drickandet? Ingenting alls eller försöka på andra sätt än du tidigare gjort att begränsa? Har du någon plan? Kartläggning av situationer kan vara en bra början.

Är inte så märkvärdigt, men ändring av inriktning kan man väl säga. Och det i samband med post-alkohol tiden jag är inne i blir ju liksom ett lite "nytt liv.
Allt med andra ord helt ok ?

Ska snart ut på en drömresa. En sådan där "en gång i livet" -resa. Lyx och flärd, frihet och äventyr, romantik och egentid, shopping, miljöer, mer frihet, kultur, mat, lyx och "ta dagen som den kommer" och ja.... vin! Suck, suck,suck.... kommer att ha en vit månad bakom mig när jag börjar min resa. Vitt kallt vin i solen på uteservering eller en kaffe? Nu står jag och väger från ena benet till det andra. Inget beslut är taget.