Senaste kommentarerna i forumet

Hur mår du? Hur går det för dig? Kram

....o 3 fredagar !!!
Avklarade i nyktert skick. För den skull är inte allt till belåtenhet. Men det kommer väl... Mycket är rätt bra: mindre huvudvärk, minskad ångest, bättre mage, bättre humör o omdöme.
?

Å AlkoDHyperD ❤ det är lätt att falla. Jag har också varit nykter nästan 7,5 månad nu. Och fastän jag känner precis som du gjort, att jag inte kommer att dricka igen, så vet man aldrig.

Vintern är verkligen återfallstiden för mig med. Men som sagt, jag känner inget sug. Nu. Hoppas så innerligt att jag slipper känna det för det är så jobbigt.

Hoppas du hittar din kraft att inte dricka igen ❤ du kan!

Tänker ofta på det exemplet du skrev om när du tittar på inspelningen din son gjorde med dig på hundpromenaden. Fast det var du i den kan jag applicera den på mig. Så tack för att du skrev ner det här!

Kram! Och din svärmor har rätt i att du är smart!

Å så sant att drickandet, smusslandet och bakruset tar så mkt tid att inte mkt annat blir gjort. Det som blir gjort (iaf för mig) gjordes pga skulden jag kände dagen efter så det blev så glädjelöst. Bakis på museum med barnen är inte särskilt härligt.

Vad kul att du har en sån god relation till din systerdotter med barn. Tråkigt att hennes föräldrar dricker mkt. Tyvärr tror jag att drickandet förkortar livet för många.

Många kramar!

Wow, jag har några framtider mer att rädda! Eller som jag tror Astrid Lindgren en gång skrev/sa: "Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom är jag nöjd"
Ja, känner igen mig en del i detta själv i min nykterhet och även styrkan i detta forum. Jag har inte följt dig jättemycket än rabbitgirl, däremot dig ADHD. Du har flera gånger med ditt engagemang och dina insikter räddat personer här från snedsteg/återfall. Hoppas du tar åt dig av detta
SÅ detta blir i alla fall för mig ytterligare en viktig drivkraft framåt, d v s att förhoppningsvis kunna "hjälpa/rädda" någon på sin resa. Med det kommer kanske en extra livlina och ett ansvar. Men samtidigt är man ju inte mer än människa och vi kanske också halkar av banan, vilket ju hänt dig ADHD just nu. MEN det viktiga är ju hur/att man reser sig och förhoppningsvis lär sig.

Så med vår egen resa hjälper vi andra. Vi ger inte upp. Vårt ansvar gäller ju såklart "bara" oss själva i första hand.
Ja, det var några lite ostrukturerade rader.
Tack för att ni finns cyberänglar!

Det kan kanske vara så att med så få dagar nykter har jag helt enkelt inte fått in normal belöning i skallen utan hjärnan tänker att det måste bli genom alkohol. Just nu går det iallafall bra och jag dricker en alkoholfri öl, det klarar jag mig bra på just nu. Kram och tack för ditt meddelande AlkoDHyperD!

... skriver du, vad gör man då? Ja, ett svar på den frågan är ju "kryckan" antabus. Ett annat svar är kanske att hitta en insikt som du ännu inte hittat, trots din extremt genuina insikt i beroendets nycker och impulser. Viljan hos dig tror jag inte det är "fel" på, om vi säger så. Det tror jag vi båda håller med om att det för vissa personer inte räcker med att säga: Bara du har rätt vilja och inställning så kommer du kunna sluta!
Funkar för vissa, eller kanske för de flesta. MEN jag tror att ni med ADHD såklart har extra svårt för impulser när det börjar "koka" i knoppen, är ingen expert på det, men det vet jag att du är.

Hur som helst så verkar du ha en bra plan för veckan och för att prova "kryckan". Kan du inte lova att gå in och skriva om din a-hjärna börjar jiddra med dig? OCH framförallt inte köpa hem något från SB?
Jag tror genuint på dig!

Sug är ju svårdefinierat. Vad är sug egentligen? För det är ju så mycket annat än en tydlig tanke på att vilja dricka.
Tvivel, förminskande av problemet, längtan, önskan att bli av med obehag, tvångstankar, vissa känslor såsom ilska, uppgivenhet mm
Allt som kan leda till att man dricker skulle jag vilja definiera som sug. En del av ens hjärna, känslominnen, som är så svåra att sätta ord på och försvårar för den förnuftiga delen.
Bara fortsätt på den väg du är nu, nystart!
Kram

Tänkte börja med att kolla upp möjligheten till antabus på recept, alltså ta den själv. Risken är att jag börjar testa om mina teorier kring hur man "neutraliserar" antabus stämmer i verkligheten, men jag skulle nog tänka mig för både en och två gånger, och genom att själv göra ett aktivt val varje vecka, eller var tredje dag, minskar risken för impulsfyllor - och de är nog min akilleshäl - och även ambivalensen. De flesta dagar har jag ju hög motivation och tar jag antabus då finns det inget utrymme för tvärkast efter mående.
Jag har ju kontakt med öppenpsyk för ADHD och ska dit för medicinuppföljning om två veckor. Kanske lite väl långt fram, dock. Vill ju helst inte ta en sån här sak via telefon. Möjligen om jag kan få en läkarbekant att skriva ut fram tills dess.
Veckan är iallafall hyfsat säkrad med kvällsmöten, barn som ska skjutsas, fint väder för jobbcykling där jag behöver vara fräsch tidigt på morgonen. Behöver en plan inför nästa helg...och så klart, inte gå nära bolaget!

Går detta för enkelt? Har inte haft någon abstinens och inget riktigt sug, då har djävulen börjat med pratet att så farligt kan det ju inte ha varit så nog kan vi dricka igen i framtiden. Vill inte dricka och har inget sug, känner mig äcklad av att dricka, men varför kommer tanken att det ska nog fungera i framtiden?

Ska läsa den raden tills den sitter. Det är verkligen en bra anledning!

Skriver det här som en varning och avskräckande exempel utifall någon av er långnyktra periodare skulle få för sig att "ta ett litet återfall". Stor risk att det inte blir så litet. Och även om det lyckas - fy faaan för att börja om igen! Med tvångstankar, begär, denna dans med djävulen...
Hade jag inte tagit en lång löprunda igår förmiddag, för att inte hinna till bolaget innan stängning, och hade jag inte bett min son att inte ha alkohol hemma skulle jag druckit idag också. Nu, i denna stund. Anledningen till att jag inte brukar få baksmälla är antagligen för att jag dricker såna mängder (relaterat till kroppsvikt) att jag ifortfarande har en liten promille kvar dagen efter. Toleransen förmodligen så hög att det ändå går att träna. Och fortsätter dricka nästa eftermiddag innan abstinensen kommer.
Trots att jag vet, trots att jag lovar mig själv att bryta. Så sent som imorse sa jag till min ex-make (under en cykelrunda som förvånande nog gick riktigt bra) att det går åt helvete om jag köper sprit en enda gång till. Kan inte, vill inte, får inte. Trots detta ser jag mig själv nu under eftermiddagen, när obehaget kommer krypande, gå runt i huset sökande efter någonting med alkohol i. Tänker i banor som: grannen kanske kan sälja lite till mig, eller om jag åker över till min pappas stuga och hämtar lite...
Skulle kjnna gå så långt...nej!
Tänker också att jag inte ska skriva mer här, för jag verkar inte seriös när jag säger att jag vill vara nykter men sedan ändå dricker.
Måste fortsätta skriva. Beroendet älskar när man smyger undan. Jag vill visa upp dess fula tryne, för mig själv och andra.
Berätta, visa, låta hela helvetet synas. Så här jävligt kan det bli om man ger efter.
Blir jag förbannad ger det kraft, och den behövs verkligen just nu. Foten i två världar. Den levande, närvarande och den döda, bedövade, enkelriktade.
Önskar jag kunde förstå hur det gick till. Jag försökte ju förebygga, men kanske för sent, kanske hade redan tvångstanken satt sig innan jag ens såg den? Om inte insikt och vilja räcker, vad mer behöver jag?

Tror inte heller det är bra för dig att öppna upp för detta, men samtidigt kanske du får räkna med något/några till under din livstid. Dock gäller det väl att "skademinimera", och göra snedstegen så att de inte blir livshotande.

Delar dina tankar om AA, även om jag inte varit på något möte, däremot pratat med några med min skepticism gällande gud och något större. Deras tolkning av detta är att detta med gud och det större kan utgöra sammanhanget och gruppen. Skulle kunna jämställas med detta forum tänker jag. I en aa-grupp kommer man ju varandra nära om man träffats 1 g/vecka i flera år. På detta sätt kanske man väljer att tanka energi från gruppen (det större), d v s man "sviker" inte bara sig själv med ett snedsteg utan delvis också gruppen. Det är klart att jag bryr mig om några människor extra mkt på detta forum även om jag inte träffat någon. Du är en av dom jag bryr mig extra mkt om, av olika anledningar, kanske av en slump eller tillfällighet.
Här i Sthlm finns det mängder med aa-grupper, jag har ännu inte gått på ngn. Än så länge funkar detta forum utmärkt för mig.
Detta med antabus är en "enkel" nöt att knäcka tror jag för dig, utifrån det jag hört kan man ta antabus på hemmaplan, men en del man a-problem väljer ändå att gå till en klinik för att säkerställa att man inte struntar i att ta. D v s man litar inte riktigt på sig själv .
Hur gör du nu närmsta tiden för att ta bort riskerna att detta inte fortsätter?
Kram!

Ja, det var en mycket svär fråga och imorse hade jag verkligen inget svar. Vad är meningen att vara nykter? Varför ger jag inte upp? Jag var helt tom i huvudet, jag måste väl vara helt korkad att jag inte ger upp?
Jag höll på att drunkna i den meningslösa vardags gråheten.
På eftermiddag kom detta. Som ett message från ödet, gud eller vem vet. En elev som jag var mentor för, som gick ut 2011. Jag kontaktade henne i ett annat ärende. Hon hade det tufft under gymnasiet. Och hon skrev efter 6 år:

"Jag tyckte att du var en av dom bästa lärarna på att hantera allt du kunde inte ha gjort något bättre, du hjälpte mig så himla mycket och hade så stort tålamod med mig!! Utan dig hade jag inte klarat gymnasiet, brukar tänka det ganska ofta. Gymnasiet för mig är lite av en dimma ? Alltså jag hoppas verkligen att jag har tackat dig på något sätt för allt du gjort för mig?! Annars - TACK BÄSTA … du räddade min framtid"

Så, jag dricker inte för att jag kanske har några framtider till att rädda. That's it.
Jag vill att det blir min motivation.

Sover som en galning och blir aldrig pigg, känns det som. Ny grej med nykterhet: om jag glömmer bettskenan (som jag aldrig använde när jag drack!) får jag världens huvudvärk när jag vaknar. Kräktes nästan i morse för att det gjorde så ont. Hemskt! Antagligen ligger jag och spänner mig och biter ihop som en galning. Behöver nog jobba lite med avslappning och med att minska stressen...
Men efter en tablett och lite kaffe kändes det bättre.
Stack ut och sprang i det fina vädret, för första gången på evigheter. Det var ljuvligt! Känns verkligen som en helomvändning nu: sover mer, rör mig mer och dricker inte. Kroppen måste vara helchockad!
Laddade hem "living sober" från AA igår och började läsa. Den är full av tips på vad man kan göra för att hålla sig nykter. Har bara kommit en bit, men väldigt många av strategierna har jag själv kommit på att jag ska ha, rent intuitivt. Känns väldigt bra! Just nu inget alloholsug alls, men värre blir det kanske nästa helg när vi ska ha middag här.
Men jag ska klara det.

Till dina 2 veckor. Du är stark och kan även stå emot a-djävulen vid livets motgångar. Du ska verkligen vara stolt! ?? Kram

Jag är också dödstrött! Får inte nog med sömn, känns det som. Konstigt!
Hoppas att det vänder snart och vi båda blir piggare än vi var när vi drack.

En vecka, helt utan alkohol har jag klarat nu. Det har gått bra och i helgen var det lätt att avstå då jag mest jobbat (dricker nästan aldrig då). Just i dag känner jag mej stark och tror att jag lätt fixar nästa vecka också.
Mm ambition att försöka gå ner i vikt, tar jag inte så allvarligt på. Det viktigaste för mej nu, är ju att inte dricka. Men viktnedgången kommer nog med, i det långa loppet, när jag inte dricker alla dessa öl längre.
Tack Fredde och ni andra för uppmuntran och stöd. Nu slår vi bort a-djävulen, om det fula trynet skulle dyka upp!
Kram på er alla ?

Dränker man de små fröna. De flyter upp till ytan och fick aldrig chansen.
Eller så torkar man ut dom. De fick inte den näring de behövde för att gro.

Vattna Lagom.
Fin tanke och just ordet lagom saknas i Ullabullas vokabulär.
Hittade en fin text i en alanonbok.
"Alkoholisten berusar sig på alkohol.
Vi medberoende berusar oss ofta på känslor"

Vi liksom gulpar i oss där det finns att få.
Utsvultna och förtvivlade.

Hittar vi då en ren källa av något vi vill ha,eller smutsig duger också bra ;)
Då är vi där och slurpar tills vi nästan storknar.
Och sen blir vi bakis på vårat sätt.
Kanske vill skälla på alkisen som fick oss att må såhär.
Trots att det är vi som väljer.
Hur vi ska förhålla oss.
Till det som händer oss.
Ingen annan har ansvar över det.

Känns bra men jag är fortfarande trött.... idag har jag sovit till 14. Får så dåligt samvete att jag inte leker med barnen utan bara sover. Mannen låter mig sova och tar hand om allt hemma, vi båda hoppas på att jag ska pigga på mig snart. Men jag kanske borde ta mig till en läkare och kolla upp mig om det inte vänder snart.

låt inte sonen vara där! Som Bedrövadsambo skriver, sonen kan bestämma själv!

Hjärtligt grattis! Keep up the good work! Kram ❤️

Stackars sonen ? Förstår att du är helt galen av ilska. Men sonen är ju stor nog att välja var han vill bo på heltid, eller hur?

när jag såg programmet igår. Men tror att vi som har sett baksidan av alkohol väger in fler saker i det som Robin menade som en kul grej! Tror inte Jill har några problem utan för henne var det bara en liten "tradition", kul grej! Kanske det enda hon dricker överhuvudtaget! Jag som har väldigt dåliga erfarenheter av alkohol (särbo som är alkoholist) reagerar på mycket: Facebook inlägg med två vinglas, veckans vintips i tidningen mm mm! Tycker det är alkohol precis överallt och att det romantiseras upp. Men människor som inte har levt i skuggan av alkohol reflekterar nog inte över det!