Senaste kommentarerna i forumet

Starkt jobbat och härligt att läsa hur bra du mår. Håller med om att alkoholen är inte värd det. Känns på något sätt skönt att komma till insikt. Stort grattis och ha en skön söndag!

kul att träffas men så kommer det nog inte att bli tyvärr.
Men vi får tänka på varandra och se fram mot våra tillfrisknanden.
Livet är så otroligt skönt att vakna nykter och ha huvudet med sig
och alla sinnen i situationer som vi befinner oss i.
en skön söndag önskar jag dig.
Stor kram

Hej
Jag känner igen mig. Alkoholen har den effekten på mig att jag hamnar i liknande situationer som du gör. Skammen har varit min följeslagare. Men en sak är säker och det är att andra upplever inte att du är så dålig som du själv tror. Försök glänta på dörren och ta steget ut. Det är inte farligt och du kan börja må litet bättre.
Bra att du börjat skriva här. En möjlighet till förändring!
vänligen
Ikaros

hej
Vet hur det är. Försök att röra dig, promenera,spring,kryp, vad som helst. Och sök dig utomhus om du klarar det. Jag vet att det får över även om det inte känns så nu.
vänligen
Ikaros

Tänkte precis samma. Det är potenta läkemedl som kan ge biverkningar speciellt Voxra.
Ojämna hjärtslag eller sk xtraslag är ofarligt och behandlas inte men väldigt obehagligt. De brukar bli bättre av motion, power walk exempelvis.
Krya på dej

❤️Har tänkt att skriva i flera dagar men jag har liksom hamnat i något som kan liknas vid skrivkramp... Sedan har veckan varit lång och intensiv med resa till Sverige och begravning å allt vad det förde med sig. Men Sisyfos, vad glad jag blev över att du tänker på mig!!! Jag har varje dag läst här på forumet så jag har varit här, om än osynlig. Jag känner behov av att varje dag påminna mig om att detta är allvar, att jag verkligen gör det här. ( Det har jag nog skrivit tidigare)
Begravningsdagen var tung att ta sig igenom, inte så mycket pga sorg som det kanske borde varit, snarare dåligt samvete pga avsaknad av sorg. Såååå många människor (runt 200) som beklagar och vill kramas och ta i hand.. Och så min starka svärmor som kämpar med att stå rak och inte falla fast jag vet att hennes sorg kommer drabba henne som en slägga i hjärtat när allt lagt sig. Hon har en svår tid framför sig... Och jag har dåligt samvete för att jag inte kan låta mina tankar kretsa kring något annat än mig själv...
Men det faktum att jag faktiskt har dåligt samvete borde väl tyda på att jag kan känna empati?? Eller?
Nåja, jag är som jag blivit.
Jag berättade för min svärmor att jag slutat dricka. Det var ju väntat att hon skulle bjuda på vin på måndagskvällen när vi kom dit. Hennes reaktion blev: "Men vad duktig du är!!! Det trodde jag aldrig att du var så smart!" Vet inte om jag ska bli förolämpad eller glad?? Hursomhelst förstod jag av hennes följdfrågor att hon inte haft den blekaste aning om vidden av mitt beroende. Jag struntade i att upplysa henne om det, inbillar mig att jag höll tyst för hennes skull, att inte lägga sten till börda men innerst inne vet jag att det inte är sant, inte helt och hållet. Jag vill inte att hon ska se ner på mig, att vara alkoholist står inte högt i kurs hos henne... Men vilken lättnad det ändå är att slippa smussla!! Att slippa vara rädd för att bli påkommen med att vara den som druckit upp allt vin...
Så min nykterhet känns stabil trots sug varje dag kring fem-tiden. Det kommer men jag kan övermanna det och att jag klarar det gör mig starkare för varje dag.
Men vad gäller min man så känns det väldigt ovisst. Tyvärr känns det som om han måste nå sin botten och jag kan inte påverka när detta blir. Vet inte om han läser här eller inte, en hemsk tanke slog mig: kanske jag borde köpa hem en massa vin och låta honom dricka upp det för då kanske han häver ur sig det han går och bär på.... låter sjukt men tanken har slagit mig mer än en gång då han i nyktert tillstånd sällan, eller aldrig, delar med sig av sina innersta tankar och känslor.
Vill skriva mer och kommer att göra det men nu dyker snart besökare upp. Hade helst stannat i mina egna tankar hela dagen men det finns för många måsten idag. Tyvärr.
Dock är att dricka inte ett av dem!!
Styrka till er, alla fina forumvänner som förtjänar all respekt i världen!!!!!❤️❤️❤️❤️❤️

Vi har också triggat varandra att dricka men vi verkar som tur var påverka varandra positivt också. Han har druckit mindre än vanligt denna helgen. Han hämtade nycklarna till alkoholen i fredags men det var mest starköl och en liten slatt i rödvinsbibben kvar som han tog till middagen igår. Det vita och rosa gillar han ändå inte. Det enda krav jag hade inför helgen var att vi inte skulle köpa hem whiskey eller mer rödvin. Vi hittade en kvarglömd flaska whiskey under soffbordet i lördags ( hemskt det låter) men han har faktiskt inte druckit av den. Tror det var för min skull.. och nu har han tagit fram några söndagsöl och självmant låst in resten och redan åkt och lagt nyckeln på en plats långt borta så något bra verkar ha hänt för oss båda... Han kommer nog aldrig tycka att det är värt att sluta på helgerna. Han får ingen ångest och blir inte ojämn i humöret. Och själv har jag ju inte avkrävt några löften av mig själv mer än att jag ska må bra och jag mår ju toppen utan alkohol så just nu känner jag inte ens att jag tycker att det känns värt att "unna" sig något på helgerna när man kan unna sig att må så här bra. Jag är en pigg och glad människa UTAN alkohol...inte med..
Uppmaning till mig själv...Läs detta många gånger innan nästa helg ??

Fortsätt i samma anda. 100 dagar i frihet. Låter skönt.
Och det finns inget positivt med att dricka bort sitt liv.
Ändå gör man det - trots att den förljugna bilden sedan länge är genomskådad...varför?
Kram

Men det går inte bra för mig. Det kan gå 14 dagar 3 veckor sen är det samma visa igen. Jag klarar nog inte detta. Mår inte bra alls för att jag inte klarar av att låta bli.

För det blir aldrig bara 2-3 dagar.
Om jag planerar för att kunna ha perioder kommer de bli tätare och längre. Tiden däremellan blir ingen tid i frihet, utan bara transportsträcka mellan perioderna för att låta kroppen vila så den orkar en period till. Nej. Så kan det aldrig få bli.
Den lite bittra och uppgivna meningen "jag är periodare och får acceptera några suparperioder om året" kanske just nu ska förstås som ett sätt att ställa det på sin spets. Granska den tanken.
Och när jag läste ditt svar - om att det skulle underlätta om jag tillät mig dricka ett par dagar ett par gånger om året - förstod jag hur omöjigt det skulle bli att leva så, för det kommer inte att fungera!
Nej.
Jag kan inte luta mig tillbaka och bara låta detta få fortsätta. Ge upp? Hur skulle det gå till att ge upp?
Ser framför mig alla helger - och kanske (förmodligen) vardagar - i klorna på alkoholen. All planering, all tidsåtgång, all meningslöshet.
Det skulle inte stanna vid att bara dricka när barnen inte är hemma eller när jag inte förväntas hämta någon med bilen.
Om jag i tanken ger utrymme för detta, då har jag gett upp.
Så, nej, jag kan inte acceptera att jag har några perioder då och då.
Samtidigt måste jag acceptera att kraften i beroendet är så stark att det förmodligen kommer att inträffa. Men inte utan att jag gör allt för att förhindra det.
Just nu känns det som jag inte alls försökte. Att jag bara lät det ske. Villigt lät mig förföras.

Jag önskar det fanns någonting motsvarande AA utan inblandning av gud. Jag vet att man inte ska bry sig om att gud nämns i texterna, eller att man inte måste se det religiöst. Men det är något med hela konceptet, både inblandningen av gud och det lite smått fanatiska, konservativa och sektliknande som gör att jag inte kan tänka mig att gå dit.
Jag önskar att det fanns ett sätt att ta antabus som inte innebär att behöva gå och få dem på någon mottagning flera gånger i veckan.
Tror jag skulle behöva både AA och antabus just nu. I andra former än de som bjuds. Hur?

En del av de besvär du har såsom yrsel, hjärtklappning, mardrömmar mm mm kan faktiskt vara biverkningar från någon/några av medicinerna. Du behöver någon att prata med också. Kontakta öppenvården om du inte redan har kontakt där.

Lider med dej måste vara jättejobbigt.
En kort promenad 2 ggr per dag det finns illamåede armband på apoteket. Köp resorb också så att du får ordning på vätskebalansen. Drick försiktigt sakta så att magen inte reagerar med kräkning i början resorb citronvatten joser. Vitaminer. Inget fett chips jordnötter mm.
Bädda ner dej som om du hade influenza svalt i rummet men varmt i bädden gärna värmedyna. Ett doftjjus kan göra gott god doft får en att slappna av. Det finns läkemedel mot klåda på recep men oclså receptfria antiallergi vet inte hir effektivt det är dock. Smörj huden om du är torr i skinnet det kan lindra. Men sök vård om du upplever att det är dej övermäktigt.
Man bejöver stöd och hjälp när man är skjuk.
Hoppas det snart känns bättre lycka till ❤

Bra jobbat på alla sätt ?
Den där mannen Son rekommendera alkohol och säger så, borde få sparken.
Tänk va många nyktra alkolister som gör som du.
Köper alkoholfritt, sen står han där och försöker lura på en bubbel med A ?
Och tillslut, grattis att du hittat dig själv igen. Antar det är en bättre "du" än den Som drack i tid och otid ?

Här ska bakas för fullt. Bakning kräver ju mycket engagemang och kletiga händer som inte kan greppa vin och ölglas ändå. ?? och du har så rätt miss lyckad..man ångrar ALDRIG en nykter dag.

... är det i dag! En milstolpe. En bedrift för mig, ett kvitto på att jag kan och att jag vill leva ett liv utan bedövning och konstlad lugn/lycka.
Nu är detta inte ett slutmål, utan bara en bra början på ett liv utan giftet.
Vad har det gett? Lugn, närvaro, tålamod, känslor, oro och ångest i princip bortblåsta. Framtidstro, hopp och tillit till livet. Självrespekt och självkänsla.
Varför har det gått bra denna gång? Bra verktyg, detta forum (som jag blivit beroende av istället.... ;-), och framförallt att jag ändrat inställning till giftet. Slagit hål på romantiken och det förljugna kring drogen och att man ska kunna bli lycklig och lugn av den. Den vill oss bara illa och den vill bara ta oss till en ändhållplats som är allt annat än vacker. Den vill förgöra oss och allt det fina som finns i och omkring oss.

Till er som är i början på er resa eller fortfarande är kluvna om man kan leva ett liv utan alkohol. JA, JA, JA, det är såååå värt det. Visst kanske man förlorar lite s k "vänner" på vägen, men dom riktiga finns garanterat kvar, och man får väl träffa nya då. Jag tycker mig ha fått några nya cybervänner på detta forum, och det skulle vara så kul att ses i r l så småningom, t ex på träffen i november.

Vi fortsätter framåt, en dag i taget. Nu väntar en skön och fräsch söndag!

Starkt och smart. Whatever works. Heja dig!

39 dagar och jag mår oförskämt bra, med tanke på att det inte var längesen jag låg i fosterställning och grät för att allt kändes så jävligt. När jag tänkte att vad är meningen med livet .. skulle ngn ens sakna mej om jag bara försvann.. Det första så klarade jag ju inte av att röra på mej ens, nu har jag varit ute på sköna promenader som ger mersmak. Var hemma hos väninnor i förrgår lite oplanerat och vi lagade mat tillsammans på kvällen, jag tog en alkoholfri till och sa att jag skulle köra hem senare .. jag fixar inte riktigt att tala om vad jag håller på med och varför. När det blev ändrat så jag istället skulle sova över så hälldes genast upp ett glas rosé till mej med. Jag suckade inombords och funderade på hur jag skulle slingra mej ur en situation. Utan att tänka så mkt så fuktade jag läpparna med vinet o sen sa jag att jag inte var så förtjust i smaken så jag tar hellre min öl .. Det var ingen som sa ngt om det så jag klarade mej bra. Hade annars en jättetrevlig kväll och tänker att jag kanske inte behöver berätta för någon vilka problem jag har. Så länge jag har antabus verkar det ju gå relativt lätt ändå .. Det känns bra att skriva här också och att kunna läsa igenom från första antabusen .. Kämpa på och ha en bra söndag alla ?

Ja, kanske skulle det långsiktiga livet kännas mera uthärdligt om du ger dig själv möjligheten att dricka 2-3 dagar x 2 per år? Eller är det att leka med elden? En sak verkar vara säker, om du vill leva utan alkohol verkar detta med att ha alkohol hemma en mindre bra idé.

Du har skrivit om att nästa återfall kan vara början till slutet och har därför varit "livrädd" för detta återfall. Nu började det förra helgen, på ett hyfsat kontrollerat sätt. Även i fredags, du trodde att återfallet var över. MEN din a-del valde att ha kvar snuttefilten hemma av någon anledning, det var inte över. Det viktiga nu är väl att det inte eskalerar, eller vill du köra ner dig ordentligt i diket? NEJ, NEJ, NEJ. Du har för mycket att leva för! Din hälsa var för bara en tid sen klart ansträngd.
Samtidigt verkar du ha bjudit med giftet till din heligaste och renaste stund, d v s sittandes där vid sjön vid träningspasset. Är det att ha gått över en gräns, kanske för att väcka dig i tid? Kanske som ett rop på hjälp? Det är ett rop på hjälp!!

Snälla fantastiska du, du leker med starka krafter tror jag. Du sitter och spelar schack med döden. MEN jag hoppas verkligen för dig, din kamp och för dina barn att du drar i spaken nu och använder alla insikter och verktyg. Det är allvar! Snälla, välj livet!
KRAM underbara du!!

Men här är den! Idag ska jag vara nykter, bara för att det är söndag och vill vara utvilad och fräsch på veckans första dag!!

Hösten och vintern är svåra för mig med. Luften går ur efter sista stora tävlingen och sedan kommer paniken över att sommaren är över. Mörkret, kylan och alla praktiska bekymmer det för med sig när man bor långt ute i skogen.
I år tog min sommar slut i förtid eftersom jag blev sjuk. Så kanske hann jag inte förbereda mig. Kanske var det för att planen ändrades så abrupt att jag inte hann bygga strategier.
Även jag var trygg och fast i att hålla mig nykter, hade inga tankar på att någonsin kunna dricka igen. Ville inte heller.
Men med stor respekt för den mörka årstiden. Återfallstiden.
Hann inte värja mig. Duckade några gånger och kunde skjuta upp. Klarade några tillfällen jag knappt trodde vara möjliga att stå emot. Nöttes ner av den nyväckta beroenderösten. Och bröt sju och en halv månaders nykterhet.
Du gör så rätt i att hålla medvetenheten levande, förebygga mot nedstämdheten och hitta sätt att förhålla dig till paniken.
Kram

Verkligen en som kan fånga mig med ditt skrivande, letar alltid
efter dig och dina inlägg och läser.
Att spela rysk roulett men sig själv och alkoholen skulle jag nog säga
om jag ställe in alkohol i skåpet igen, så fungerar jag i alla fall.
Jag vet att hur äckligt det än är så en dag blir intresset för flaskan för stor
och jag kommer att dricka.
Så du är klok som inte gör det.
Belöningssystemet är i behov av substitut och då blir det socker, lite lika här
så nu har jag tagit ett beslut att socker får inte komma in via godis längre, jag
köper choklad med hög kakao halt dem äter jag bara i nödfall då jag inte gillar
den starka smaken, men den dövar och tillfredsställer belöningssystemet ett tag.
Jag ser till att ordet HALT blir tillfredställt istället. Hungry, Lonly, Anger, Tierd
Då är det längre till sug och tankar på alkohol.
Kram och ha en fin söndag.

Du hade en jätte jobbig upplevelse och nu finns bara ångest kvar.
Du frågar om det går att göra något åt det och jag säger ABSOLUT!!
Starta en egen tråd för det första och sedan skriv och läs massor här.
Sedan önskar jag att du söker hjälp någonstans där du känner dig trygg.
Jag var verkligen emot att ta hjälp utifrån, jag skulle fixa allt själv, men
det är en omöjlighet för mig i alla fall. Jag berättade för min man först,
sedan tog jag kontakt med AA och där har jag fått det jag verkligen behöver.
Jag hoppas verkligen att du hittar din väg ut ur detta och jag lovar dig att
när du börjar nyktra till så kommer ditt liv att få ett helt annan mening.
Att kunna åka och lyssna på musik utan att missa hela alltet, ha upplevelsen
kvar i kroppen utan att ha kvar bara det där negativa som är en följd av alkoholen.
Kram

Morgondag och bedrövadsambo, tusen tack för era råd och förslag! Tar till mig alltihop! D-vitamin ska jag genast beställa! Och med förslag om ljusrum ska jag googla lite på om det finns nån sån där alarmklocka som lyser upp samtidigt liksom. Eftersom att vintern och mörkret är en riskfaktor för mig att dricka så måste jag åtminstone försöka hitta sätt att mildra deppet på.

Igår senare på kvällen kunde jag njuta av myset. Men det är såhär att när jag drack så började jag i "god tid" för att inte dricka sent och bli mer bakis dagen efter. Pga detta är det på dagtid som jag får sug om jag får det. Fick alltså inte sug igår men tänker ändå ett steg längre att det är där jag kan hamna (kanske? Har inte hänt än men garderar mig).

Och som du skrev morgondag så är det så att när min man dricker påminns jag om hur det är att dricka. Jag behöver inte påminnelsen egentligen men den finns där. Lukten särskilt äcklar mig. Och nåt som jag inte fattade när jag själv drack är att någon enstaka folköl luktar starkt av alkohol på någons andedräkt. Det luktar verkligen etanol!! Usch och fy. Jag får magkatarr av blotta tanken på att dricka det.

En grej som som blir så tydlig när man själv är nykter länge och ser på när någon som haft ett lång uppehåll i drickandet börjar dricka igen är att förfallet kommer rätt snabbt. Min man har ont i kroppen, ont i tandköttet, hostar mkt pga att han röker när han dricker, ölmagen är tillbaka (den var helt borta efter 5 nyktra månader). Och då dricker han inte alls så mkt som förut. Jag misstänker att många runtomkring oss mår dåligt i onödan pga att de dricker utan att de har en aning om att de skulle må bättre om de slutade. Jag kan nästan se livskraften försvinna ur de som dricker.

Nu när jag skriver detta tittar jag på min "nykterhetstavla". Den är precis framför mig när jag ligger i sängen och dricker kaffe. Ögonen i motivet tittar rakt in i mig. När jag köpte den var jag fortfarande rädd. Rädd för att återfalla. Jag behövde den för att påminnas varje dag. Nu hänger den där och vakar men jag är inte rädd längre. Jag har garden uppe såklart men inte av rädsla.

Jag lade mig sent igår (därav kaffe i sängen fast klockan närmar sig 10). Kände mig trött när barnen väckte mig för drygt en timme sedan. Påmindes om hur det känns att vakna bakis. Men jag var bara trött och det har gått över nu. Vore jag bakis hade inte två koppar kaffe hjälpt precis.

Önskar er alla en nykter söndag ❤

Kramar!

Förhoppningsvis tillfälligt. Men jag är i liknande läge som när jag skrev här i början ?
Det behövs varken anledning eller tillfälle. Det enda som behövs för att jag ska dricka är tillgång till alkohol.
Jag planerade inte att dricka i förrgår. Eller så gjorde jag det hela tiden. Planerade att dricka upp min vodkaflaska så fort jag fick tillfälle. Men just i fredags kunde jag lätt ha låtit bli om jag bara bestämt mig och sökt stöd.
Men jag gjorde inte det. Berättade inte för någon. Lät bara impulsen få komma. Lät mig styras av den. Stängde av alla spärrar.
Och nu var det ingenting i min situation som jag kunde skylla på. Hade inte ens tid. Var inte stressad, uttråkad eller uppgiven. Mådde bra, helt enkelt.
Tidigare har jag kunnat släppa alla tankar på att dricka efter middagen och suget är störst när jag inte har ätit, inte bara för att jag är hungrig utan för att effekten blir snabbare om jag dricker sprit på fastande mage. Nu på senare tid har gränsen flyttats fram, först till kl sex, sedan till kl sju men ingen alkohol därefter, eftersom jag inte velat må dåligt nästa dag. Detta har inte fungerat när jag tappat kontrollen (ofta efter flera dagars drickande eller första dagen när det finns ett uppdämt begär).
I fredags drack jag halva vodkaflaskan mellan halv åtta och halv nio på kvällen. Exakt lagom mängd, som om jag gjort drickandet till en vetenskap. Och utifrån erfarenhet ökar toleransen tvärbrant. De 3-4 dl som finns kvar kanske inte räcker på lördag?
Lördag morgon handlade alltså ambivalensen inte om jag skulle dricka senare på dagen, utan om jag skulle köpa mer, och hur mycket isåfall, och vad jag då egentligen planerar för...
Fortsätta ännu längre in i spiralen tills jag inte hittar tillbaka, ännu hårdare fast än förra gången.
Så jag var nöjd och tyckte att jag vunnit en seger när jag inte köpte mer....och löprundan kändes lätt trots att jag druckit mycket kvällen innan.
Utan betänkligheter, utan ambivalens, av egen fri vilja gav jag upp och la mig platt för beroendet.
Men när jag satt vid den blanka sjön och istället för att simma i den drack sprit ur en sportflaska och rökte, då såg jag hur tvånget tagit över allt som är viktigt, värdefullt och ger livsglädje. Jag hade mått så mycket bättre, fått ut så mycket mer, om jag stoppat ner våtdräkten i väskan istället för spriten.
Varför känner jag ingen rädsla just nu?
Varför tänker jag att jag accepterar faktum, jag ger mig, jag är periodare. Super jag en eller två perioder om året får det väl vara så...
Är det för att jag har så svårt med uthålligheten?
Bevara nykterheten i tanke och handling över tid. När det blir vardag och inte längre är någon kamp. Slutar jobba med den. Glömmer.
Eller helt enkelt så jävla fast i beroendet att det förr eller senare tar över oavsett hur jag gör.

Tack vänner, det är så härligt att läsa inläggen ni gör i min tråd.
Torktumlaren har stannat just nu, men jag vet att den snart börjar igen
då jag har börjat med mitt steg 4 arbete. Jag har en bra sponsor som har hjälpt
mig att komma igång, men ändå känner jag mig jätte osäker, vad är det jag ska göra?
Hur ska jag göra, vet inte om jag hade bomull i öronen då hon förklarade eller vad
som gör att jag inte riktigt fattar. Men det klarnar nog snart hoppas jag.
Men nykter och nöjd är jag, det är så otroligt skönt.
Ha en fin söndag!