Senaste kommentarerna i forumet

Tydligen hade "någon" konfronterat honom med att jag sagt att hans darrningar beror på alkoholproblem. Jag svarade att jag inte sagt så till någon. Darrningarna har jag alltid härrört till lågt blodsocker, för det är vad han skyllt på. Däremot sa jag att jag berättat om hans alkoholproblem för de närmaste. Hur skulle jag annars förklara det abrupta uppbrottet? Och jag sa att jag vägrar vara "boven" i detta. Han svarade att han inte bryr sig, för han trivs så bra i sin nya lägenhet och med nya jobbet. Kul för honom.

Håller med dej om att många alkoholfria viner är för sötaktiga. Men ett vitt vin från Chile; Santa Digna är gott och har en halvtorr ton. Finns på Systembolaget.

Där kartlägger man sina triggers, alltså omständigheter som kan ge sug. I ditt fall kanske en sådan är att befinna sig i miljöer där andra dricker sådant som du gillade eller drack. Kan vara bra att veta för att även kunna öka skyddet inför liknande situationer.

för välkomnandet, det värmde. Så skönt att den oro och ångest du känt blåst undan. Jag har samma upplevelse som du, har också upplevt panikångest för fem år sedan. Det hände en gång och jag blev rejält rädd minns jag.
Det hjälpte mig dels att inte dricka alkohol så ofta för det var under den tiden när jag drack vin som tröst o ångestdämpare och dels gick jag en sömnkurs som hjälpte mig att sova bättre så jag slapp dricka det usla vinet i sövande syfte.
Låter så tokigt alltihop nu men det var så det var. Vilken soppa... Inte helt fri men jag tror att det kommer bli bra nu.
Oro och ångest är nu liten i jämförelse och det är jag så tacksam för.
Det finns ibland en tomhet i mig som jag inte känner igen från innan. Jag tänker att jag vill se om den kan försvinna.
Jag har förstått att det tar tid att komma tillbaka till den rätta verkligheten men jag känner att jag är på god väg och det finns ingen anledning att dricka något mer. Jag mår bättre utan.

Det vet jag faktiskt inte, det slog slint i skallen.. såg enbart öl och inga konsekvenser.
Men jag klarade provningen, det får räknas som mer än godkänt.
Antar det kommer flera tillfällen, får bara kämpa lila hårt då.
Nu har jag noll sug och faran är över.
Är mest glad jag kom undan i sista sekunden.. Phu

Ikväll erkände ex-sambon att han både planerade och genomförde sitt återfall för att jag skulle "slänga ut honom". Precis vad jag trodde. Precis vad han ville. Så jävla blåst. Igen. Och så jävla fegt att han inte själv "gjorde slut" utan "provocerar" mig att göra det. Ridå. Godnatt.

Jag stred på för många fronter och upplevde att jag var ensam med allt. Satt fast i moment 22 inom flera livsområden. Tyckte att mina problem (psykiska, fysiska, ekonomiska, strukturmässiga) förminskades eftersom jag skrek efter hjälp men inte tyckte att jag fick någon.
Och oro. Denna jävla oro. Som finns alltid. För mycket ansvar och för lite handlingsutrymme. Och att inte kunna vila hjärnan genom att träna. Eller, jag har tränat varje dag men blir så förbannat utmattad efteråt och har inget mål med träningspassen (kan ju inte maxa eller utmana mig) så fokus blir sämre och då funkar de inte mot kaoset i hjärnan.
En tanke jag uttalade högt var: jag anses ju frisk och problemfri, ok, då är jag det! Jag tränar på som vanligt då, börjar arbeta under sjukskrivningen och när jag ändå är så frisk kan jag lika gärna skippa det där med att jag är alkoholist också, alltså kan jag dricka.
Protesthandling med andra ord.
Jag drack utan att någon såg det som en protesthandling. Ha, ha, lika jävla dumt som att gå omkring med plakat och demonstera här ute i skogen...

Klapp på axeln! Hur gör du nästa gång för att inte hamna så nära "faran"? Man ska lära sig av misstagen och nästan-misstagen så det inte riskerar att upprepas ?

Man måste nog "ladda" med nyktra erfarenheter. Som när man slutar röka. "Jag brukar alltid röka när..." och då måste man göra på annat sätt!

Man måste nog "ladda" med nyktra erfarenheter. Som när man slutar röka. "Jag brukar alltid röka när..." och då måste man göra på annat sätt!

Mina "triggers" är många. En särskilt starkt en, är fredagkvällar med ledig helg efter. Detta oavsett om jag sitter ensam hemma (mest vanligt) eller umgås med någon. Antingen som belöning eller som "lite tröst i ensamheten". Idag var det extremt tydligt hur mina tankar hela tiden malde på om öl eller vin ikväll. Tänkte att jag åtminstone kunde handla några folköl. Men varför skulle jag tvunget ha det bedrägliga ruset av några folköl!? Som kanske i sin tur triggat mej att dricka ännu mer hemma hos någon som bor i närheten. Till slut jag lyckades att vända tankarna. Ja, gamla tankemönster sitter verkligen i djupa spår. Det behövs energi och beslutsamhet att ändra på dem. Styrkan får jag mycket härifrån detta forum. I kväll lyckades jag med "eldprovet" (att inte ens köpa två folköl ;)) Jag öppnade en flaska alkoholfritt vitt vin (Santa Digna) istället. Så det blev lite "festligt" ändå och nu myser jag, nöjd och nykter, i tv-soffan med katten i knäet.
Trevlig helg önskar jag er alla! ?

Du kommer gå ner dina kilon Disa.

Idag jävlar alltså, jag och sonen spelade biljard med min kompis och hans son.
Kompisen drack några öl, jag blev törstig.
Skjutsade hem dom och sen hem sonen.
Åkte till Willys, tänkte köpa folköl...
ångrade mig i sista sekund.
Köpte bröd och inte mer än det ????
Men fy fasiken va näre det va ??

Fredag, Tonic utan gin och alkoholfritt vin. Fy sjutton vad trist, men skönt!
Mannen gör mig sällskap i icke-drickandet utan att jag ens har bett/frågat honom. Tror att han fattar att jag behöver det och bara är med och stöttar, helt outtalat. Vilket gull han är alltså.
❤️

Bra att du inte känner sug! Tror att det bästa man kan göra för att hålla sig ifrån för mycket drickande är att liksom hålla ångesten klart i minnet och påminna sig själv om hur det faktiskt kan bli/blir när man dricker.
För mig går det bra att inte dricka, men det är trååååååkigt. Trist med inget vin på fredagskvällen. ?

Klarat fredagen. Känns bra. Smet in på ett AA-möte i eftermiddags, för att få lite extra nykterhets-pep inför helgen.
Önskar er alla en fin o nykter helg!
?

Det var ett tag sedan någon av oss skrev i denna tråden. Hoppas ni är på banan, hösten är en härlig tid att vara fräsch och fri. Själv löper det på bra, 3 månader idag. På återhörande!

Hej igen Sannah, ett tag sen jag läste ngt från dig. Hoppas allt är bra, kram!

Hej igen, tänkte bara höra hur du mår och hur det går? Kram

Direkt efter vår separation för tre veckor sedan blev det tvärtyst mellan oss. Jag var så arg på honom. Efterhand har ju ilskan bleknat och sorgen och saknaden har tagit allt större plats. Senaste veckan har vi messat en hel del ? Jag försöker hålla det till en praktisk nivå, saker han ska hämta etc. Men senast idag messade vi om att min yngsta dotter med utvecklingsstörning messar honom i princip nästan dagligen, och hur jag ska få henne att förstå? Idag messade hon till honom "har du gjort slut med min mamma, så gör man inte, du ska be henne om ursäkt." Det är f.. inte lätt att förenkla det här till hennes nivå. Han tycker att vi ska hälsa på honom i nya lägenheten, så att hon faktiskt förstår. Jag vet inte vad som är bäst för henne egentligen. Får fundera på det.

Ja, det är ju väldigt bra detta forum. Man skriver ner sina tankar och får kanske lite respons av andra, även om man inte kan förvänta sig det. Alla vi som är här kämpar ju på mot giftet mer eller mindre tufft/hårt. Visst är det underbart att leva utan giftet, själv är jag 3 månader idag utan det. Visst finns det tillfällen då man kanske tycker att det skulle vara skönt att ta 2-3 öl och känna den där bedövningen och ruset, MEN när man spelar hela filmen med vad som händer sen...., USCH, dessa många negativa konsekvenser och bl a ångest.

Min ångest, hade min första rejäla panikångestattack hösten 2009, har varit av och till under åren. Känt av normala kroppsliga förändringar, hjärtslag (ibland ojämna) som gjort en rädd. Har kollat upp hjärtat flera ggr och är för min ålder i mkt gott skick rent konditionsmässigt och även blodtryck etc.

Hur som helst så har jag sista åren några ggr/dygn varit rätt rädd för att hjärtat ska stanna o s v. MEN när jag är en bit in i nykterheten så har detta i princip försvunnit. Visst känner jag att min kropp lever sitt liv på olika sätt, men oron/ångesten är som bortblåst, vilket såklart är hur skönt som helst.

På återhörande!
//M

Direkt efter vår separation för tre veckor sedan blev det tvärtyst. Jag var så arg på honom. Efterhand har ilskan bleknat och sorgen och saknaden har tagit allt större plats. Senaste veckan har vi messat en hel del ? Jag försöker hålla det till en praktisk nivå, saker han ska hämta etc. Men senast idag messade vi om min yngsta dotter som messar honom dagligen, hur jag ska få henne att förstå. Inte bara praktiskt längre alltså.

Ja Ullabulla tänkt de tanken många gånger.
Tror alla som har ett osunt förhållande till alkohol har stora hål inom sej som man försöker fylla (?) med alkoholens dövande verkan.
Att hitta meningsfullhet också när kvälken kommer eller lediga dagr när man inte behövs eller har krav på sej att prestera. Man har ett behov av att vara duktig visa att man kan och duger.
Men i Sverige har vi det ordnat för oss och vi som är vilsna tappar lite fokus . Det börjar så klart i barndomen och uppåt,själv har jag alltid känt mej älskad sedan jag var liten det är inte alla förunnat. Men meningen med livet, ja det är frågan behovet av en tillhörighet också att liksom hitta sin plats bland alla andra.
Har inte vuxit upp i en kärnfamilj vilket jag saknar för jag längtar efter den gemenskapen en härlig familj med alla runt om.
När det är nöd eller svåra förhållanden då blir man stark för att det är nödvändigt och då har vi en uppgift att fylla som är så tydlig .
Har varit lycklig verkligen lycklig när mina barn växte upp och med deras pappa. Min man togs ifrån mej och mina barn.är nu vuxna.
Blivit fina duktiga människor alla tre som gett mej härliga barnbarn.
Har jobbat i ett krävande yrke och älskat det däremellan och under tiden.
Då var alkohol något som var en guldkant på tillvaron.
Före och efter ja nu har det blivit negativa upplevelser för man söker lyckan igen i några glas vin men lyckan kommer inte den vägen.
Efter två glas vin blir det inte bättre sedan blir det sämre.
Vad vill jag säja jo Alkoholproblem
Är inte bara en sjukdom - också ett sökande
Efter smärtlindring, ångestdämpande sorgregulator ,mening ,gemenskap, lycka och att vara behövd bland annat.
Men alla har vi vår egen problemtik och genetik som jag inte alls berört. Men som också har betydelse.
Läser trådar lider skrattar gråter.
Häng i alla Ni som sliter varje timma varje dag.
Det finns en anledning till att ni har det som Vi har det.
Kram

... med dina livlinor. Du kämpar på utav bara tusan verkar det som. Vad tror du det är som gör att du prövas så hårt nu till skillnad mot några veckor sen? OCH hur hitta tillbaka (eller fram) till den breda autostrada som du färdas så stabilt på?
Stor kram, jag tror på dig!

Jag börjar bli trött på det här. Jag kan inte bli tillräckligt packad längre och oftast somnar jag av utmattning eller trötthet innan jag når dit.. och då pratar vi 70-100 cl sprit varje fredag och lördag och Ca 3-6 7,2% öl varje vardag.
Imponerad hur mkt kroppen tål ändå.

Tyvärr måste de vita knogarna fram, efter en så lång tid med säker nykterhet känns det trist, men nödvändigt. Alla medel är tillåtna i den här striden. När tankarna bråkar ör mina sista halmstrån uppskjutande och förhindra möjligheter.
Jag hade förmodligen druckit ikväll - eller igår kväll - om jag inte använt uppskjutandestrategin. Och om jag inte förebyggt genom åtaganden. Minskat risken för att få tillfälle helt enkelt.
Slutade jobbet tidigt. Beroendejäveln i mig hade tankar på att hitta en möjlighet att dricka, varvat med den känsla av styrka och beslutsamhet som föds ur jobbcykelpendling. Tvära kast. Lugn och nöjd med mitt beslut att avstå ena sekunden, "to hell with it - kan väl aldrig skada med en helg till" i nästa sekund.
Men jag hade ett ess i ärmen...hade skickat ett erbjudande till grannen om jag kör barnen till träningen denna gång. Därför var jag tvungen att skjuta upp alla tankar på a till efter middagen. När hon tackade ja till det var dörren stängd ytterigare en timme. Sedan erbjöd jag exmaken att köra barnen till honom senare ikväll istället för att han hämtar, som var sagt från början. Och så gick fredagen. Mycket större chans att gå på festen nykter imorgon nu när jag boostat mig. Dessutom ligger en fråga och skvalpar om att plocka upp o köra en kompis dit. Om han svarar ja är det redan klart! Om inte....nåja, jag får försöka hitta fler ess.