Senaste kommentarerna i forumet

... utan giftet. Känns såklart riktigt skönt. Romantiken och det lyckliga livet kring drogen hoppas jag är bortblåst för alltid. Känner och ser mest det tragiska och eländet, vilket hjälper mig när jag ibland tänker tanken att ett par kalla skulle vara gott.
Att ha koll på sömn och kost är andra viktiga nycklar.

Vilka härliga vinster det finns med att slippa skicka i sig alkohol. Bara att få vakna varje morgon och känna sig fräsch.

Nu njuter vi av en ny och fräsch dag och helg! Kämpa på alla hjältar!

Funderar på om jag ska räkna dagar eller inte. Känns nästan lite segt att markera en dag i taget. Klappar mig själv på axeln för lyckade gårdagen sambo :) men är så trött. Rädd för att boka vårdtid men ska göra det när jag haft lite längre sund period (ska inte kalla det period då resten av livet ska bli sunt förresten) och kolla av hälsan.

Jag gillar kryckorna här! De lite sammanfogade och sneda och alldeles fantastiska. Jag tar stöd av dem och tar mig framåt.
Eftersom jag inte riktigt har den kommunikativa gåvan blir jag ändå mest missförstådd inom vården (och ibland missförstår jag själv)och därmed ofta puttad i helt fel riktning. Den problematiken finns inte på samma sätt här.

Måste testa en sådan. Har hört många som sagt att det är bra. Jättebra att kunna somna bra och hur bra som helst om du kan skra ner på sömntabletter också. Imponerande! Härligt att höra att du har bra dagar! Önskar dej en massa fler av dem.

Det blir så tydligt i formuleringen om vad som behövs precis vad det är som behövs. Funderar lite över språkets betydelse idag. Efter att ha läst ditt inlägg ovan står det självklart vad som kan få en på rätt håll (och också varför vissa människor har en tendens att putta lite åt fel håll) Det känns självklart men är det just det att du hittat orden för det som gör det så självklart?
Jag är så glad över att du finns har på forumet och sprider klokskap. Mig puttar du ofta i rätt riktning. Mycket tacksam och glad för det ❤️

det är alltid så jag gjort tidigare, hållt upp ett tag och sedan börjat igen. Tror att NU, denna gången, nu har jag koll. Och det har jag, jag har kontroll ett tag, sen eskalerar drickandet snabbt och jag är tillbaka på ruta ett igen, blir örnpackad, får minnesluckor, kräker, ångest, dricker hemma själv, massa tankar på när och hur jag ska få dricka igen. Efter varje uppehåll har tiden jag haft kontroll över alkohol blivit kortare och kortare - snabbfil igen till ruta ett.

Men denna gången har jag insett att jag högst troligt INTE kommer klara av att dricka måttligt i längden. Trots detta kan inte lova att jag aldrig mer kommer dricka, vilket är helt skruvat. Men jag har erkänt för mig själv att alkoholen kontrollerar mig och inte tvärtom så jag är i ett annat läge nu än jag varit tidigare när jag gjort uppehåll. Så bestämmer jag mig för att försöka mig på ett liv med alkohol igen så vet jag hur hög insatsen är. Just nu är jag inte sugen på att dricka alls, men det finns ju inga garantier för att jag tänker likadant om 7 månader, 2år eller 10 år. Den stora skillnaden är att jag insett att jag alltid hamnar på ruta ett oavsett vilka regler och metoder jag använder. Att jag dessutom fysiskt saknade alkohol denna gången jag slutade gör mig så galet rädd. Det har jag inte gjort innan. Jag inser ju att jag är ute på jävligt tunn is. Jag vet ju vad jag måste göra.

Är du fortfarande på banan?
Har inte skrivit i din tråd tidigare, men läste den nu och blir starkt berörd. Vet hur det känns att golvas av begäret efter lång nykterhet. Det är en vecka sedan du skrev och det verkar fortfarande vara en sårbar tid för dig.
Orkar du skriva och berätta hur det gick till i somras, processen som ledde till återfallet?
Hoppas innerligt att du har tagit dig ur det nu!
Kram

Jag tänker ofta på hur det var. Och ibland tittar jag in här för att påminna mig. Jag hoppas att läsa något positivt från någon som man känner igen. Att det gått bra. Antar att dom säkert dragit vidare till tråden "det vidare livet". Hoppas det. Hoppas att alla ni som fortfarande slåss mot sug och ångest orkar kämpa en dag till. Och ytterligare en dag. Sen släpper det. Kommer tydligt ihåg när det hände. Helt plötsligt kände jag "det är över". Minns att jag grät tyst av lycka. Det var snart 2,5 år sedan.
Minns att jag bad om att bli fri. Knäppte händerna och bad. Jag var så slagen av alkohol. Hade inte bett sedan barnsben. Men nu var jag redo att ge upp. Lite märkligt att man måste ge upp för att vinna. Men så var det för mig. Och idag försöker jag använda mitt gamla liv och mina gamla misstag. Använda minnena och känslorna. De är till nytta i mitt nya liv. Inte minst för de nykomlingar jag träffar och försöker hjälpa på AA. Att hjälpa andra är ju att hjälpa sig själv..
Hoppas slutligen att ni som börjat känna av hur underbart det är att vara fri, hjälper andra som kämpar här inne. Spelar ingen roll om man varit nykter i en vecka eller ett år. För jag har märkt att det är tillsammans som vi fixar det här. Min erfarenhet är att det i princip är omöjligt att bli fri på egen hand.

Kämpa på.

Kram

Menar du med skadat gods? Att hon är trasig inombords? Kanske är så...hon skrev 2 dagar tidigare så här: Jag älskar dig fortfarande men jag vill ha ett uppehåll. Orkar inte detta just nu. Hur tolkar man det och det senaste: Jag känner inte för att prata just nu. Jag är hemskt ledsen att det har blivit såhär men jag känner att jag måste gå vidare. Sköt om dig och lycka till framöver. Hmm splittrad?

Apropå Appar :D.. jag använder Sober Time :D. Den gillar jag :D. Man får ett perspektiv och jag har insett att jag klarar mig länge utan att dricka och jag klarar att dricka måttligt.. MEN.. jag måste verkligen bestämma mig!

Kram!

...och stort grattis till dina 6-7 veckor!!!

Kul att du kände igen dig i min intro :). Jag tror vi är många som är eller någon gång har varit i det stadiet jag var när jag bestämde mig för att sluta. På lördag är det 8 veckor sen jag slutade. Det svåraste nu tycker jag är alkoholtankarna. Jag undrar om det är en två månaders kris? Det är en enveten röst som gnager i huvudet på mig som undrar om det verkligen är för alltid? Om jag aldrig ska dricka mer? Verkligen???

Till saken hör att jag var på en fest i helgen som säkert hade varit mycket roligare om jag druckit. Även om det var flera personer där som jag håller mycket av så kände jag mig ensam bland alla festande par. Jag var väldigt trött också vilket bidrog till hela upplevelsen. Men bara det att sitta bredvid okända personer och tvingas föra ointressanta konversationer genom en ljudmassa som är så skarp och massiv att man får läsa på läpparna för att överhuvudtaget uppfatta något av vad som sägs. Suck! Jag försökte dansa men kom aldrig loss. Musiken var inte den rätta för mig, knäna gjorde sig påminda med värk (som jag inte känt av om jag varit berusad) jag kände mig stel och otymplig och självmedveten på ett dåligt sätt. Det slutade med att jag tackade för mig och gick hem.

Hade jag druckit så hade jag säkert varit kvar till slutet, pratat med massor med människor, flirtat med nån säkert, dansat till allsköns musik och känt mig cool och hyggligt snygg på dansgolvet. Bara en sån sak. Men för att påminna mig själv så hade jag säkert vaknat bakis 05 på morgonen, haft en fruktansvärd baksmälla och inte fått något gjort dagen därpå. Sen hade alkoholtankarna börjar komma efter någon dag: tvånget att handla, försöken att stå emot osv. Nä, festa loss kan ju vara kul men när suget att fortsätta dricka i tid och otid kommer så är det faan inte kul.

Jag behöver påminna mig själv om det! Det som händer sen när vinet är slut.

Sömnen går sådär. Testade Valerina forte nu som faktiskt fungerade över förväntan förutom att jag fick en allergisk reaktion och astma och fick ta allergitabletter, astmamedicin och ha mina kortisontabletter redo vid sängen utifall jag skulle bli sämre. Så just den sorten går tyvärr bort, men jag ska prova fler sorter och försöka utröna vilken substans jag inte tål.

Jag försöker inte tvinga mig själv i säng men jag försöker tidigarelägga mitt sänggående med några minuter varje dag. Så istället för att lägga mig vid 01-02 har hamnat i säng vid 24-01, slår på en film på datorn vid sängen och dåsar till ljuden i bakgrunden. Spikmatta låter ju väldigt effektivt? Det kanske är värt att testa! Att lyssna på en lugn podd har jag också fått som tips. Jag känner mig lite som ett barn igen som behöver ljud i bakgrunden för att kunna somna.

På tal om det så är det nog dags att gå i säng nu. God natt alla och tack för pepp och tips "surkärring" :)

Jag har noterat liknade "avföringsvanor". Men när jag drack för mycket och ofta kunde det t o m vara löst och blodblandat ?. Jag är inte så insatt men jag tror att magen kanske "protesterade" mot all sprit. Det kändes iaf inte så sunt för magen heller.
Sen blev det tvärtom, nu när jag inte dricker så mycket. Men jag håller igång magen regelbundet, med fibrerrik mat, och t ex, frukt (äpple varje dag) och motion. Både min mage och jag mår mycket bättre nu. Det var mitt "skitsnack" ? Kram

När våra barn genomlider detta helvete som missbruk innebär. Vi står bredvid, men är maktlösa.
Det verkar onekligen som att din dotter dessutom lider av någon typ av funktionsnedsättning eller sjukdom förutom depression.
Viktigt i så fall med diagnos och medicinering.
Viktigt också att du får stöd och hjälp. En sådan här situation kan ta över hela livet för anhöriga och blockera livsglädje och förlama all energi. Allt cirkulerar runt vårt barn och vårt mående blir avhängigt av deras mående.
Jag har börjat gå på Al-anonmöten och det ger mig hjälp att sortera i alla turbulenta känslor, och kraft att ta tag i mitt eget liv. Det hjälper mig också att bli kvitt skuld -och skamkänslor som jag burit på.
Kram och kraft

Han pratar om beroende på ett enastående och begripligt vis och med värme och kärlek till människan tycker jag. Han kanske kan komma och prata och kanske den som vill får ställa någon fråga...

Samla på sig nyktra positiva erfarenheter är bästa sättet att förbli nykter! Klappa dig själv på axeln ❤️

Få hjälp och sen i sin tur ge hjälp. Bästa sättet ❤️

Släpp henne. Gå vidare. Hon är "skadat gods". Låt henne tillfriskna i lugn och ro. Vad som händer sen vet ingen. Lönlöst att grubbla över det.

Kram till dig.

Om du läser andras trådar härinne på anhörigforum så förstår du kanske mer hur starkt missbruket är, och hur svårt det är att sluta hoppas.

Åtminstone tills vidare. Var glad att ni inte har barn och hus och annat som krånglar till det ytterligare.

Hon skrev till mig i lördags 9/9 var: Jag känner inte för att prata just nu. Jag är hemskt ledsen att det har blivit såhär men jag känner att jag måste gå vidare. Sköt om dig och lycka till framöver

För inlägg och "pepp"! Nu är jag på dag 5, helt utan alkohol. Jag har haft en bra, ledig dag. Känner mej utvilad och pigg efter en god natts sömn. Jag somnar så gott tack vare spikmattan, som jag köpte för några veckor sen. Jag var ganska skeptiskt till den i början, men ville ändå ge den en chans. Men den fungerar jättebra, både för sömnen och mot ryggont! Trodde först inte det var sant, men det är helt otroligt vad snabbt jag somnar (hinner inte ens läsa en halv sida i en bok ; )) Nu har jag ännu en anledning att inte dricka. Förut drack jag ofta för att kunna somna (haft sömnsvårigheter sen ungdomen), eller senare; "för att spara på sömntabletterna" (helt knasig anledning - och ibland tog jag sömntablett iallafall, i fyllan och villan!). Nu kan jag minska ner, ta halv tablett eller t o m somna utan tablett ibland.
Så nu ska a-djävulen få törsta ihjäl ( - bra liknelse, du gjorde där Fredde). Jag kommer att kämpa med näbbar och klor (och spikmatta ;) för ett hälsosammare liv och bättre mående.
Kram till er alla. ?

Överlevde en kväll till utan öl, idag är jag till och med lite pigg nu så här på kvällskvisten ?
Jag funderad på en sak, undrar om det skulle gå lika lätt utan er och det här forumet.
Svaret jag kom fram till, nä absolut inte.
Innan jag började min resa i januari eller när det nu va.
Då visste jag egentligen inget om att sluta eller ens att jag hade ett problem.
Klart jag hade funderat, men ignorerad.
Så återigen tack, ska skärpa till mig och ge tillbaka med.
Dvs läsa era historier och kommentera, jag läser det mesta, men har inte orkat kommentera.

Har koll på er, det ska ni veta ??

Om man vill vara helt anonym så kan man ju använda sig av vilket namn som helst.
Om jag presenterar mig som MM så kan ju alla koppla mig till de orden jag har skrivit under detta år.
Väldigt många ord har det blivit. Rakt ut från hjärta och hjärna.
Om jag inte presenterar mig som MM utan det jag heter så blir det ju svårare att läsa av mig och min
historia. Men detta var egentligen bara en tanke som är bara just det. En tanke som kom ut i ord.

Godnatt alla fina kämpar.

Fantastiskt ju. Starkt av dig!
Längtar tills jag är där och det känns mer "normalt" att inte dricka. Men faran är väl att man tror att man är okej och kan prova ett glas...