Senaste kommentarerna i forumet

Gillar appar !?
Det måste jag prova......
Strålande tips!
Stort tack.

Hej Tissla!

Jag har läst igenom din tråd och förstår att du är i en tuff situation.
Du har också växt upp kring liknande problematik och kan se detta från flera perspektiv. Ditt ex och pappa till barnen kan vara hotfull, har alkoholproblem och ljuger gång på gång om lovad nykterhet. Du har försökt och fortsätter på alla sätt och vis att göra det bästa. Du kan få tankar kring att du borde valt en annan man och tankar om vad som egentligen är det bästa att göra. Det låter tungt att tänka så. Hade du vetat detta hade du gjort annorlunda.

Du är klok och insiktsfull och sätter ord på saker här. Du skriver om att du vill visa dina barn hur man som vuxen kan sätta gränser, lämna över ansvar där det hör hemma och låta vuxna ta konsekvenser av sitt handlande. Du nämner också att dina värderingar som mor att sätta sitt barn först gör det tydligare för dig. Att valet inte blir svårt. Det är ju troligt dessa värderingar som gjort att du tagit alla steg du tagit såhär långt.
Klokt att du tar den hjälp du känner att du behöver för att ventilera, samla så mycket kraft du kan för att inte bära detta själv. Att se alla lösningar och göra ”perfekta” val i en sådan här situation är omöjligt.

Det du nu funderar kring handlar om orosanmälan till socialen, egen vårdnad och liknande. Om jag förstår dig rätt funderar du kring om det kan leda till att det blir ett totalt avbrott i kontakten mellan sönerna och deras far, att du blir ansvarig för om de har en pappa eller inte. En tanke jag får kring det är att du under så lång tid testat så mycket, att vända sig ytterligare någonstans där det finns möjlighet till att få hjälp, är att hjälpa.
Hoppas du finner forumet hjälpsamt, fortsätt gärna berätta hur det går och ventilera här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Såg först nu att du är åter i din tråd, tror du tog upp den igen när jag var sjuk o inte orkade läsa alls...
En månad sedan du skrev här - fast jag tror du svarat i min efter det, tack!
Hur mår du nu?

Om du är på gränsen att ta återfall? Kan man säga eller göra något?
Fick frågan av en fantastisk socialsekreterare i tisdags. Jag vet faktiskt inte, svarade jag. Ibland säger eller gör någon något som sår ett frö och poletten trillar ner. Men jag kan inte riktigt säga vad som hjälper.
Sedan trillade poletten ner. Det brukar ta några löprundor eller timmar med egentid för tankar. För jag tror hon gjorde just det. Knuffade mig en liten bit, tillsammans med andra som också sått frön - forumvänner och vänner irl - och spåret är inom räckhåll igen. Vad kunde jag svarat henne när hon frågade?
"Visa mig både i ord och handling att du ser mig, ser min kamp, inte dömer mig, inte uppmanar mig att rycka upp mig eller att jag får skylla mig själv. Förminska inte mina svårigheter genom att misstro mig för att överdriva eller försöka manipulera. Se inte bara mina tillkortakommanden utan även mina styrkor, vad jag faktiskt gör, mina intentioner. Förstå att jag vunnit många kamper, men fortfarande jagas av demoner. Jag är stark och sårbar."

Jag tjatar om min appar men de funkar fantastiskt bra för mig!
EasyQuit drinking heter den ena och där går det bland annat att se hur kroppen blir starkare och friskare för var dag som går utan alcohol.
Den andra heter Sober Time och är lite mer försiktig, där går det också att ställa tillbaka om en skulle råka på återfall. Och så räknar den nyktra dagar och kommer med motiverande uppmaningar. Just nu räknar den ner till "the big 90" och även om det är långt dit är det överskådligt..

Precis som de andra skriver har du ju klarat det en gang innan. Håll fast vid det och känn dig stark I tanken att du faktiskt kan!

Det är lite långt bort...
Men stort gratis till de 10 åren - hoppas ni finns kvar länge till!
Och för er som går på kalaset, ha så roligt :-)

Tack Anders
Hittade tråden.........härlig läsning i början av tråden ..........tråkigt mot slutet!
Men nyttig läsning.....ska reflektera över mitt beteende .........det gick ju sååå bra.
Kanske kommit längre nu i mitt beslut.......vet någonstans att jag inte ska dricka A alls........känner en övertygelse i det beslutet.
Nu gäller det att bita ihop o vara stark.

Så bra att du berättat för barnbarnets pappa och att du satt gränser för hur barnbarnet har det och är beredd att vara med då då mamma träffar dottern. Önskar att farmodern till min son varit så insiktsfull och stöttande när hon fick veta att hennes son missbrukade. Barnperspektivet måste gå först. Kanske är det inte så tokigt att du och din dotters pappa har olika roller, bara ni jobbar tillsammans som dottern inte spelar ut er mot varandra. Han kan vara den som lirkar och du kan vara den som är bestämd med att hon behöver söka hjälp. Inte skälla dock, men absolut vara bestämt med att barnbarnet inte ska behöva vara där än mamma har ett så påtagligt alkoholmissbruk. Kanske det kan vara nått som får henne att söka hjälp. Fundera på om du även ska göra en orosanmälan för barnbarnet och även för dottern. Det har varit vändpunten för flera jag talat med, om de fått en bra handläggare och tillgång till vård.

På beskrivningen tycker jag dotterns pappa verkar mer medberoende, möjligörande. Det är bra att anhöriga sätter gränser. Men det kan absolut få konsekvensen att dottern bryter, om hon inte är redo att ta emot hjälp.

.... finns här i Sthlm också.... Tror att en enastående mamma skulle behöva en Sthlmseftermiddag och afton i glada cybervänners lag. Jag saknar dig redan!

Förstår!

Laylaylady, hur går tankarna nu? Och hur blir det i helgen? Kommer du att dricka något?

....om du kommer ihåg ditt "nick", och ungefär när du sist skrev i den tråden...:-)

Aptiten kommer......du försökte iaf! Du är stark som har bestämt dig - fortsätt på den vägen. Det blir bättre, även om det inte känns så när det är som värst. Vet inte om det finns någon sökfunktion? Kanske måste du bläddra bland sidorna, och hitta ett ungefärligt datum när du slutade skriva i din gamla tråd!? Tror att det kan vara värt besväret, oavsett om du bara vill läsa själv, eller vill fortsätta skriva i den gamla!!!!

Två tuggor blev det........sen kom illamåendet över mig....
Blev mineralvatten istället.
Men jag mår hyfsat bra ändå........ingen direkt ångest.........men sjukt trött !

Måste leta upp min förra tråd........hur tänkte jag då....?
Finns det någon sökfunktion ?

Dregen

Ångesten kan ju bero på mycket, men om får spekulera är den nog mångbottnad. Skam är nog en stor del. Du har ju blottat dig. Självklart kommer tankarna då. Vad tänker de egentligen? Kommer jag att kunna se dem i ögonen? Vem är jag nu för dem? Kommer jag att bli misstrodd?
En del av ångesten kanske är att du stängt en dörr. Det kanske blir svårare nu, att smyga med drickandet, om du skulle falla dit igen. Rädsla för att misslyckas, eller att andra ska se det som ett misslyckande.
Men jag tror inte ångesten blir mindre av att du undviker att konfronteras med dina katastroftankar. Ofta tror man det ska bli värre än det sedan visar sig li.
Finns det någon på din arbetsplats du har förtroende för? Kanske du kan prata med hen isåfall. Få en "allierad", en du vet kommer se dig med vänliga ögon. Bara en sån sak kan underlätta.
Att våga visa dig direkt efter ett (för egen del) skamfullt avslöjande höjer respekten för dig själv både din egen och andras. Gå dit rakryggad. Döm inte dig själv. Du har en sjukdom. Hur du fick den är oväsentligt. Många sjukdomar kan anses självförvållade, men ingen väljer dem. Kanske möts du av medkänsla och vänlighet?

Ensamstående morsa med fyra barn och taskig ekonomi kvistar inte så lätt till Stockholm. Skulle sakna skogen också

Kan läsa det i dina inlägg senaste tiden. Härligt!

Och därmed sätter du också ord på hur du själv resonerar kring avsluta AA. Många här har ju god hjälp av AA och ibland kan man spåra början till återfall till att man slutat gå på möten. Säger inte att det skulle vara fallet med dig. Att ha för många möten kan ju även utgöra en press.
Jag skulle inte få ihop min vardag om jag gick på möten, och för mig skulle bara det kunna resultera i krasch. Rent mentalt tror jag inte att man kan få för mycket stöd så länge det inte blir olika budskap.
Bra beslut där, med jobbet!

Idag har jag stolt skrivit upp på min lapp som jag har i skafferiet att det är min 5:e nyktra dag:) Fysiskt sätt så känner jag mig piggare i kropp och knopp men psykiskt sätt så är det fortfarande mycket negativa känslor och tankar som ligger och skvalpar på ytan inom mig som är lite jobbiga att hantera.För så fort jag börjar tänka och älta för mycket på saker som varit så smyger sig ångesten upp bakom mig och skrämmer skiten ur mig och försöker trycka ner mig under vattenytan igen så det känns som man ska kvävas eller att man inte står ut.Så det är hopp och förtvivlan för ena stunden känns allt hanterbart till nästa sekund så känns allt meningslöst och hopplöst så jag får verkligen kämpa mentalt sett för att jag ska kunna ha huvet över vattenytan.Det är tur att jag är tjurskallig och envis som en åsna som inte ger upp i första taget ;) Sen vet jag innert inne att när det är som jävligast och man ser bara mörker och ångesten river och sliter i en och man förlorar tron på sig själv så finns det alltid ljus bakom mörkret och att allt blir bra till slut så länge man har tålamod och tror på sig själv och inte ger upp. Ljus och kärlek till er alla:)

....projektet på jobbet! Tack AlkoHD! De tog emot det så väl - och jag är sååååå lättad! Formellt så är jag med fram till årsskiftet, men bara det att jag har berättat gör ju att jag redan ställer mig lite vid sidan om. Vet att någon annan kommer att ta över - och det känns så bra. Det var helt rätt beslut att ta - och jag tog ett djupt och behagligt andetag efter att jag bestämt mig, och även meddelat mina kollegor. Jag gick på magkänslan - och DET är jag stolt över.

Har träffat min psykoterapeut igen, och det känns kanonbra. Det visade sig att hon började sin bana som alkoholterapeut för många år sedan, så hon förstår ju precis vad jag pratar om. Är inte det lite av ödets ironi?! Vilken tur jag har! Det kommer nog att bli en rätt så lång kontakt - och kosta sina tusenlappar, men det är värt varenda krona känner jag i nuläget. Har berättat för henne att jag har varit iväg på ett par AA-möten. Jag själv är lite tveksam till att köra "dubbelt" - då kontakten med terapeuten antagligen kommer att kräva en del energi och tänkande? Någon som har erfarenhet av detta? Framtiden får utvisa - jag behöver inget svar på det idag, bara en tanke som surrar.......

Jag är beredd att gå till botten med det här nu!

Kämpa på ni alla som kämpar - det blir bättre.....:-)

Ja tryck i dig ägg och bacon i massor det är ju så himla gott kanske inte så nyttigt med allt fett men gemfört med alkohol så är det ju rena hälsokosten ;) Nu gjorde du ju så jag med blev sugen på det haha.
Bra att du läser trådarna här inne för som du säger så ger det stöd och motivation till att fortsätta att vara nykter och skulle du känna något sug så tänk på den vidriga ångesten och allt skit som kommer dagen efter man druckit för då är det lättare att rida ut stormen och fortsätta vara nykter:)

Tack för dina tänkvärda och kloka ord:)
Ja du har så rätt den inre resan är viktig just för att man ska försöka förstå ,förlåta och acceptera sig själv som man är och försöka lära sig älska och bli snällare mot sig själv utan att fly och bedöva allt med alkohol för det är då man sakta men säkert kan börja läka inifrån och ut och bli hel igen:)

Men förstår din oro. Det är ju ditt barn och hon verkar må väldigt dåligt. Det är en allvarlig livssituation hon befinner sig i, med självmordsförsök bakom sig och att aktivt missbruk. Att hon sedan har ansvaret för ett barn ökar naturligtvis både hennes och din ångest.
Bra att hon har en pappa som ställer upp och som hon verkar släppa in. Jag tror att det är bra om du, trots din oro, kan ta ett steg tillbaka och låta honom ha mest kontakt. För ditt mående är det ju bra om du och han kan kommunicera så du får veta hur hon har det.
Har hon andra runt sig som hon har förtroende för? Viktigt med tanke på depression och självmordsbenägenhet.
Går hon på någon behandling för sitt missbruk?
Har missbruket pågått länge?
Mitt barn dricker också och efter att jag sagt ifrån ordentligt och slutat med mina "medberoendefasoner" har han sagt upp bekantskapen med mig. Så jag vet inte alls hur han har det, om han helt har gått ner sig och lever i misär eller är på väg upp.
Fruktansvärt tufft för ett mammahjärta, men det går att släppa taget.
Jag har egentligen inga råd att ge dig alls, men vill ändå förmedla att vi nog är många mammor som förstår och kan känna samma oro som du.
Fortsätt att skriva av dig här.
Många kramar och styrka till dig.

på ditt barnbarn för hon behöver dig och kan inte föra sin egen talan! Har vuxit upp med psykiskt sjuk mamma och tack gode Gud för min farmor! Henne har jag att tacka för mycket! Allt ifrån glada minnen (trots allt) från barndomen till kvinnlig förebild! Din dotter måste komma till insikt själv men ditt barnbarn kan inte råda över sitt liv! Vet inte vad pappan är av för kvalité men tufft för honom att vara ensam förälder!

Tack Fredde.
Just nu sitter jag o läser tråd efter tråd här på forumet, o det är ett stort stort stöd.

Blev plötsligt hungrig........kom på att jag nog inte ätit på 3-4 dygn ........bara druckit mig mätt.......så nu ska det stekas några ägg o kanske lite bacon.
Ser så fram mot välmåendet.......kommer ihåg att jag fick en energi kick sist jag lyckades lägga av...........såååå korkat att jag inte bar det i minnet......
Men nu ska det inte glömmas eller förträngas.