Senaste kommentarerna i forumet

Jag borde i alla fall ta en himla vit helg. Det måste jag ju för tusan klara? En helg i livet utan att dricka - klarar jag inte det har jag ju verkligen seriösa problem.

Hoppas du slipper ångesten imorgon. Vi finns här för dig om du vill ha pepp. Kram

Tack snälla för pepp.
Just idag känner jag att jag bara vill fortsätta som vanligt på fredag. Jag har ju inte lovat någon något, så ingen blir besviken på mig om jag dricker. Förutom jag själv, men det är ju inget nytt...
det är kanske därför jag inte har sagt något till min man? Han ställer ju liksom inget ultimatum eller så. Tror att han tycker att det är trevligt att vi tar några glas vin ihop på helgen. Det är ju när jag spårar ur eller dricker varje dag som det inte är trevligt längre.
Kanske kan jag klara att hålla det till fredag och lördag och max 2-3 glas då? Jag kanske inte måste sluta helt?
Sånt tänker jag idag.
Är det min beroendehjärna som försöker snacka omkull mig, eller är det logiskt?
Ingen aning.
Känns så sjuuuuukt trist att efter denna jobbiga jobbvecka som varit totalt nykter inte få ha det lite soft på fredag. Buhu, synd om mig idag tydligen. ?
Ska gå och lägga mig och i alla fall få några timmars sömn så kanske jag är starkare i morgon.
Kram till alla som kämpar!

Rent instinktivt tänker jag "fly". Sen vet jag att det är lättare sagt än gjort. Men med den bakgrunden och de allvarliga besvären är sannolikheten tyvärr minimal att hon ska kunna ingå i en "normal" relation. Så jag säger som min psykolog sa till mig för ett halvår sedan: "Bryt upp, eller lär dig leva med oron för återfallen, för de kommer förr eller senare". Efter ett nyktert halvår tog min sambo ett återfall för tre veckor sedan. Dagen därpå blev han min ex-sambo, och jag sörjer och saknar massor. Men tiden läker alla sår. Dina också.

Kan du gå till henne istället?
Blunda och föreställ dig att du kommer till henne, i en stund när hon är ensam och ledsen - om du kan minnas, försök se henne framför dig - och låt ditt vuxna jag krama henne. Trösta henne.
Kram

Igår skickade han det första messet på en vecka. Han tackade mig för att jag skickar vidare hans post. Sen skrev han att han skulle ta tåget hit för att festa med två goda kollegor en lördag. Då svarade jag "så noll alkohol gäller inte längre?" och han svarade "jo, det gäller". Jag hoppas innerligt för hans skull att det går bra med nya jobbet och att han låter bli att dricka överhuvudtaget. Men det är hans beslut och hans liv. Men har man en gång älskat en människa så önskar man dem förstås dem allt gott, när värsta ilskan har lagt sig. Sen att det aldrig blir vi igen får jag tugga i mig och smälta, och det får ta den tid det tar. Jag känner mig inte lika "blåst" längre. Jag är en människa som tror alla om gott, och då tillhör det att ha fel ibland. Men jag vill inte vara annorlunda. Jag är engagerad, går all-in, tror alla om gott, osv. Det är en del i min personlighet som jag vill bejaka. Sån är jag.

Tack snälla miss lyckad och bedrövadsambo ❤❤❤

Jag märker att jag är ganska dålig på att läsa och skriva i forumet. Hinner inte engagera mig i så många trådar men läser ibland. Nu när barnen somnat kan jag läsa lite men jag är så trött själv att det inte blir så mycket.

Jag ligger i sängen men måste kliva upp och hänga en maskin tvätt strax. Jag gjorde ett misstag och lyssnade på en läskig poddcast idag medan jag städade undan efter middagen ? nu törs jag knappt gå till tvättstugan. Men jag måste.

Ikväll efter jag hade duschat och tvättat håret såg jag mig i spegeln och insåg att min hy verkligen (!!) är fräschare nu än förr. Porerna syns inte som förr. Kan det ha med alkoholen att göra? Får man sämre hy med tydligare porer av att dricka? I alla fall så ser jag stor skillnad på min hy och det enda jag ändrat på är ju att jag inte dricker mer.

Fördelarna kommer dag efter dag efter dag när man slutar dricka. Tack och lov att jag slutade på riktigt denna gång för annars hade jag missat alla upptäckter.

Jag slutade ju dricka i februari. Nu är snart vintern för dörren och jag mår ganska dåligt av det och drabbas då och då av en panikkänsla när jag tänker på det. Jag upplever nästan en form av klaustrofobi när jag tänker på mörkret man lever i under vintern. Men i februari när vintern snart är slut, då har jag varit nykter i ett helt år. Och det är inte ens hela fem månader dit. Och den tiden går snabbt så jag ska överleva ytterligare en vinter. Men sikte på ett år som nykter.

Jag är i alla fall otroligt lättad över att jag slutade dricka när det var så långt till nästa vinter. För nu kommer jag inte återfalla pga mörkret och kylan, jag har varit nykter så pass länge. Hade jag slutat nyss kanske vintern hade fått mig att dricka igen. För vintern är som ett deprimerande ont väsen för mig... Och förr dämpade jag känslorna av det med alkohol (och det blev förstås tusen ggr värre). Kanske denna vinter blir en av de bästa nu när jag inte underhåller en vinterdepression med hjälp av alkohol?! Så kan det ju vara faktiskt!

Nu ska jag finna lite mod och gå till tvättstugan... tur den är i mitt hus i alla fall och inte ute! Då hade jag inte vågat.

Godnattkramar till alla därute ❤

...inte så mycket mer, är det vi som ska hjälpa dig fortsätta hålla fokus. Eftersom den hjälp du förmodligen fått där var att du blir sedd.
Den viktigaste hjälpen efter det akuta är ju att ha vittnen till sina fortsatta framgångar och någon som hör (eller ser) orden som man behöver uttala (skriva) för att få distans till sina tankar.
Precis som när det gäller fysisk sjukdom eller kriser av olika slag brukar det finnas gott om stöd när det är akut. Efter ett tag förväntas man må bra igen och klara sig själv. Fast behovet kanske finns kvar.
Inget dåligt med att friskförklaras, någon gång ska man ju resa sig ur rullstolen. Hur ska man annars kunna veta att man kan gå?
De flesta behöver kryckor ett tag, men förväntas ändå kunna springa utan stöd med en gång. Här finns många kryckor. Mer eller mindre stadiga, brutna och ihopfogade igen på flera ställen. En hel bunt borde hålla även om alla inte är lika starka, eller hur
Jsg är gärna din krycka, Sinnitus.

Under våra 1,9 år ihop, de dagar vi inte har varit tillsammans, så har vi haft kontakt via messenger flera gånger per dag. Många mess har det blivit. Innan vi ens träffades första gången, två veckor efter den första trevande kontakten på FB, räknade jag till 3000 mess totalt. En ständig kontakt, ett ständigt bollplank, en ständig bekräftelse, och så mycket kärlek och omtanke. Åt båda hållen. Vi var så kära, och tacksamma över att ha hittat varandra. Det senaste jobbiga halvåret har överskuggat allt fint vi hade i början, men minnena finns förstås kvar långt därinne. Sen ex-sambon flyttade för snart tre veckor sedan är det SÅ tyst och tomt, och inte bara fysiskt utan även via mess. Ytterst få och då bara rent praktiska mess har det blivit. Och nu när ilskan lagt sig och allt lugnat ner sig lite på jobbet så jag ens orkar/hinner tänka på mitt eget känsloliv så är tomheten allra mest påtaglig. En tomhet som jag måste fylla med annat. Med vadå? Ja, det får väl framtiden utvisa. Jag är fortfarande hundra procent övertygad om att jag tog rätt beslut. Och med tiden kommer tomheten fyllas med annat. Tiden läker alla sår.

när vi inte äter och dricker ute på vardagarna längre!

Faran att trilla dit finns ju, min man finns ju här hemma och "håller koll" så att säga, är jag iväg kan jag ju göra som jag vill.... tanken har slagit mig att jag kanske skulle dricka, men det är bara tankar, jag kommer INTE dricka när jag är iväg. Jag kommer dricka alkoholfritt på middagen och har bokat in mig på ett yoga pass tidigt lördag morgon på resorten.

Jag är precis som du Jasmine, jag märker liksom inte när jag druckit för mycket och bara fortsätter att dricka. Mina kompisar tycker jag är så rolig och festar hela natten när vi går ut och inte är som andra tråkmånsar med familj ( mannen är nykter hemma med barnen ) men sanningen är att jag är ute hela natten för att jag tappat kontrollen, bara häller i mig mer alkohol och får inte nog. Men det är slut med det nu. :) skönt att börja återfå kontrollen över sitt eget liv. Skönt att inse att jag inte kan hantera det, att jag och alla i min omgivning mår bättre om jag inte dricker.

Ska du bara ha myskväll hemma ensam Jasmine så kan jag rekommendera HBO.❤️ Vi köpte kanalen nu i somras när det var så dåligt väder och serierna där har verkligen hjälpt mig igenom kvällarna nu när barnen sover. Vissa serier ser jag ihop med maken men de flesta ser jag när han spelar dataspel. Första månaden är gratis så du kan ju alltid testa, men risken är att du blir helt fast. Jag har sett "big little lies" hela veckan och den är sååååå bra!

Förstår att det är utmaning att sluta med A och vara barnledig varannan helg, umgås man med vuxna på helgen så är ju alkohol ett självklart inslag. Så lätt att det blir man träffas över några glas rött. ( går vi inte ut går jag hem och dricker mer men det vet ju inte dom ) men det är bara att skapa nya vanor, jag tror om någon tid så kan vi gå ut och hänga med folk som dricker utan att riskera vår egen nykterhet. Jag tror på både dig och mig, vi klarar det här!

Du har helt rätt i att pulsen måste upp Surkärring. Kommer jag bara igång med träningen så kommer jag ju bli piggare och må bättre antagligen. Snart så...

Läser du mina tankar?
Jag har aldrig älskat någon och blivit älskad tillbaka. Och innan jag hade ett språk tvingades längtan och behov av ovillkorlig kärlek tystas för de skulle bara väcka smärtan av att åter bli övergiven.
Det finns en i framtiden...kanske...om jag inte sabbar genom min rädsla. Och jag har inte tålamod, tyvärr.
Men jag tror som du, det skulle hela och förändra väldigt mycket.
Något som ändå finns redan är kärlek från vänner och oväntat mycket omsorg och förståelse från olika håll. Lite tar jag till mig, en hel del straffar jag ut mig från av ohejdad vana.
På något sätt känns det som varma händer varsamt guidar mig i en riktning bort från självdestruktiviteten.

Som små strömmar under Titanic som plötsligt uppstår precis innan krocken med isberget. Varma vattenströmmar som ändrar kursen och smälter isen under havsytan. På film är det ovisst ända tills kraschen tycks oundviklig. I allra sista sekunden ändras riktningen en aning - för lite, räcker inte...- puh, isberget under ytan hann krympa den där avgörande millimetern. Alla andas ut.
På film alltså.
Det kan ju hända i verkligheten också

Den inre resan, att rannsaka sig själv, analysera, prova strategier, skaffa sig nyktra erfarenheter, prova andra strategier etc. Den resan är superviktig. Och den måste få ta tid. Och du har redan fått viktiga insikter. Bravo!

..BedrövadS. Det värmer att nån bryr sig.

Ha en fin kväll!

Jag tror att du har helt rätt. Tänk och känn inte så mycket, gör bara. Låt en dag följa på den andra och med tiden kommer dimmorna att skingras. Se antabus som en försäkring, en försäkring för att du ska hålla dig nykter. Grymt bra jobbat!

har en liknande sörbo! Vi har pratat många och långa samtal om detta också men absolut ingenting händer! Jag har den lilla "makten" att vi inte bor ihop! Jag kan distansera mig lite och hålla det på avstånd! Ibland kan man på så vis få till bättre perioder men vi har hittills alltid kommit tillbaka till ruta ett! Han blir också personlighetsförändrad! Vass är en underdrift, han kan bli djävulen i egen hög person! Nykter världens bästa. precis som du, känner jag att det är en slags kompensation. Har slutat prata om "problemet" nu, orkar inte! Härom dagen frågade han om jag oroar mig och tänker på det! Nä sa jag (inte sant) det får du göra! Han såg lite snopen ut! Nyttigt att vara med på detta forum. Vi har det så lika. Man har förstått och lärt sig att man inte kan tvinga fram en förändring. Det måste komma från dem själva! Välkommen hit och tack för att du delar med dig! Det är skönt att inte vara ensam om detta tabubelagda problem! Har lärt mig att mer sätta gränser för/runt mig själv än för min särbo! Han får inte kliva över min gräns längre!

Jag träffade läkare igår, inte det bästa bemötandet, men fick Antabus. Känt mig låg idag. Bra att du fått kontakt med psykolog. Tror vi behöver nån form av hjälp utifrån för att klara resan.

Ha de gott!

Snart dags att byta forum till anhörigsidan då. Du kan ju ha en tråd där också, med fokus på din oro för hans drickande. Och du är grymt duktig! Och verkar stabil i ditt nyktra beslut ?????

Vad ska du säga och göra för att inte "falla för trycket"? Rent konkret. Köra bil?

Jag brukade också gå ut och äta. Med hela familjen. Och beställa in vin så klart... det är slut med det nu.

Självklart ska en inte pressa sig med träning och bra att börja lugnt. Promenad är helt ok. Men jag vill bestämt hävda att pulsen ska upp och 30 minuter minimum. Det avleder och skapar positiva vibbar. När du är redo.

Så otroligt glad för din skull! Kram ?

Tack för att du frågade Berra58, det värmer att någon undrar hur det går med en. Det går överförväntan bra, idag iallafall. Jag Har tagit kontakt med en psykolog som jobbar med missbruk, så jag hoppas jag får gå på samtal hos honom. Hoppas det går bra för dig också, nu har vi snart klarat dag 9. ??

Ganska ironiskt när jag tänker efter, då jag firar mina 50 dagar med ett glas vin. Alkoholfritt förvisso men det känns nästan dumt. Fast ändå helt ok.

Blandade känslor. Just nu känner jag en vag antydan till ångest. Det har jag inte gjort sedan jag slutade med alkohol.

Jag har kanske lurat mig själv att all ångest skulle försvinna med alkoholen. Och så plötsligt dyker den upp igen, helt utan förvarning..jag känner mig så besviken. Känslan kom bara, har jag gjort misstag i mitt jobb Idag? Var kom den tanken ifrån??!! Och nu maler det....fan då!!! Jäkla konstig känsla..

Borde ge mig ut å springa men tja det är ju halv storm så soffan vinner.. men chipsen är slut och helt plötsligt blev jag bara ledsrn.

Fan.

Det enda du kan göra är att då och då berätta för henne att du finns för att lyssna på henne, om hon vill och behöver. En del behöver mogna i beslutet att berätta, och då kan det vara bra att fråga då och då "hur mår du, hur går det, hur tänker du just nu?" Det viktigaste är att du lyssnar. Ge henne inga "lösningar" av typen "gör si, gör så". Ställ hellre coachande frågor "hur kändes det, kunde du gjort annorlunda?" etc. En del öppnar sig aldrig, och det får man acceptera.

... och sjukt trött trots att jag har varit ledig idag. Men, man kanske blir extra trött när man tillåter sig att slappna av.

Jag hoppas att dopaminerna snart är i balans så jag blir lite piggare:)

Jojo, om du har lyckats med att sluta röka har du goda chanser att klara även alkoholen! Trodde det var svårare att bli av med nikotinberoende än alkoholberoende men jag kanske har fel...

Ha en bra kväll alla där ute!

det kanske var dumt skrivet, fast jag skrev såhär...Varför är du så kall mot mig snutt :( kan vi inte bara ha det bra...för att hon inte svarade. Men det kanske var för hårt skrivet...ja precis bättre med enklare små mess som du sa. Tack för rådet