Senaste kommentarerna i forumet

Så är det nog. Jag har tidigare snarare tänkt "en dag i taget" med att "få" dricka. Jag slutar i morgon, varje dag.
Men nu känner jag mig motiverad och taggad. Det känns inte som att det finns något annat sätt om jag inte ska sabba mitt liv.
Är dock bara inne på dag två som nykter.
Undrar hur motivationen känns dag 22.
Men jag ska inte tänka på det nu, utan bara på i dag. Tack för rådet!

Jag är med dej (igen?), är inte helt säker på om du är samma "Fredde", som hade en annan tråd tidigare..? Men det spelar inte så stor roll, vi behöver alla varandra i kampen mot för mycket drickande. Själv har jag ju försökt dra ner på mitt alkoholintag i ca 1 och ett halvt år nu. Har lyckats som högst ca 5 veckor, att vara helt utan (tidigt i somras) Men sen har det gått lite upp och ner. Semestern var inte lätt och jag föll flera gånger. Men det går ändå sakta men säkert "åt rätt håll". Jag känner att jag vill göra ett nytt försök att inte dricka nån alkohol alls, på allvar. Tidsperioden vet jag inte, det är nog bäst att ta en dag i taget. Så jag är med på tåget. Tillsammans kan vi ännu mer! ?
Kram.

1 vit dag

Hej
När jag för första gången försökte bli nykter tänkte jag mig också framtiden som ett stort sjok av tid som jag skulle ha svårt att klara nykter. MEN när jag insåg att framtiden faktiskt lugnt,regelbundet och städat kommer en dag i sänder blev det litet lättare.
En dag i taget är inget AA-påfund det är faktiskt vad våra liv består av.
Lycka till i nykterheten.
vänligen
Ikaros

Läser vad alla skriver här inne och inser mer och mer att det inte är så stor skillnad på mig och alla andra. Man behöver inte sitta på en parkbänk för att ha problem med alkohol.
AA har jag alltid tyckt verkar så himla läskigt. Att man behöver konfronteras med så mycket av ens historia som man helst bara vill glömma.
Men det verkar ju hjälpa många.
Varför går det dåligt för dig just nu?

Att du vill må bättre. Jag har ungefär samma sits och historia. Steg ett är att vilja förändra och att inse att man har problem. Jag tycker dagbok och AA möten hjälper mycket.
Det där att känna att framtiden känns tom utan alkohol tror jag många här känner igen. Det går tydligen över.
För mig går det just nu dåligt men jag har lyckats få ner konsumtion och inte blivit full på länge i alla dall. Däremot vin mot stress... tar nya tag idag. Superjobbigt men så värt. Du klarar detta. Heja dig!

Vad är din story med alkohol, Kinna?

Jasmine, berätta gärna om vad för gott alkoholfritt vin det finns?
Jag bestämde mig för att sluta dricka (igen) efter två fyllor den här veckan. Är nu inne på dag två som nykter, men tycker att det är såååååå trååååååkigt att inte kunna dricka vin till god mat.
Minns att jag har provat några sorter alkoholfritt vin när jag har varit gravid, men tyckte då att det var vedervärdigt.
Kanske finns det bättre sorter? Kanske tyckte jag det för att jag var gravid?
Vill gärna hitta bra substitut.

Ja, gärna. ?
Tror att det vore bra.
Jag är nämligen duktig på att hitta på ursäkter och förklaringar till att få dricka lite vin ändå. Man glömmer ju efter ett tag och tänker att det kanske inte var så farligt ändå.

Du fixar det! Snus, Cola, godis, chips skingrar tankarna.
Själv kör jag stenhårt med ramlösa (!)
Lycka till!!

men i mitt fall har jag överkonsumerat alkohol i många år och det tar nog ett tag innan min kropp återhämtat sig. Tänk att för varje dag du inte dricker så kan din kropp återhämta sig lite mer, och till slut kommer du må bra. Bättre än du mår nu. Alkohol lurar ju hjärnan också och skapar må bra känslor så innan kroppen börjar skapa dopamin själv är det helt naturligt att vara nere. Jag sover mycket, försöker liksom sova ut dagarna om jag kan. Men även om jag är trött så är jag klarare i huvudet. Sen är jag stolt över mig själv att jag inte dricker. Blev din dotter glad när du hämtade henne igår? Är det något som du känner blivit bättre sen du slutade med alkohol?

Igår gick det bra utan vin, men lite ovant. Jag tror att många som jag umgås med gillar att dricka ( inte nödvändigtvis alkoholister ) så jag ska försöka umgås med dem på ett annat sätt än på lördagskvällar. De som inte har samma problem som jag vill gärna dricka några glas på fredag/lördag och nu i början ska jag inte ha vin hemma tänker jag. Jag får hitta andra sätt att träffas, Bjuda på söndagsmiddag tex, då är det inte konstigt att jag inte dricker, träffas med barnen i skogen på fm, ta en promenad med bästa kompisen vid havet.

Normalt sätt gillar jag alkoholfri öl och vin mycket, men jag har faktiskt inte druckit det heller sen jag la av, skönt att det kan hjälpa dig Jasmin! I veckan som kommer ska jag unna mig en massage. Ska bli härligt. Kram på er! ❤️

Hej knaskatten!
Har kommit fram till samma beslut! Nu får det vara nog! Är faktiskt orolig för att till slut köra slut på organen! Blir Så förbaskad på mig själv att jag tillägger mig till det!
Vi kan hjälpas åt om du vill! Använda forumet som en mötespunkt varje dag och hjälpa varandra!

Hej knaskatten!
Har kommit fram till samma beslut! Nu får det vara nog! Är faktiskt orolig för att till slut köra slut på organen! Blir Så förbaskad på mig själv att jag tillägger mig till det!
Vi kan hjälpas åt om du vill! Använda forumet som en mötespunkt varje dag och hjälpa varandra!

och skönt att du mår bra och känner att det är rätt! Försök bygga upp ett litet försvar mot när han vill ha dig tillbaka! För det är nog mer regel än undantag! Och räkna också med att du själv kanske får stunder av tvivel på om du gjorde rätt! Låt dessa stunder passera utan att handla, sitt lugnt i båten! Det blir bättre!

Hej! Du kämpar och ger efter kämpar och ger efter. Jag har gjort likadant i flera år men i juni läste jag en missbrukare som skrev att Alkoholism är en sjukdom, du måste deala med den varje dag. Det fick mig att inse att jag aldrig mer kan inta alkohol för då skulle jag hamna på ruta ett och resan och kämpandet hade varit förgäves. Bra ide att ta bilen till festen då är det självklart att inte dricka. Jag drack alkoholfri rose och Panach som är alkoholfri citronöl (riktigt gott). Jag tror att du måste släppa tanken på att du skall dricka efter en viss tid. Ta makten över rösten som säger att du ska ge upp. Säg till dig själv "I helvete heller att jag lyssnar på dig" Tyvärr så tillhör du liksom jag och alla de som skriver i detta forum de som inte klarar av att dricka lagom och bara vid festligheter. Man måste sluta helt. Du kan göra det, för du vill och är redo. Du skall bara bemästra rösten/begäret som vill få dig att misslyckas. Jag Hejar På Dig :)

varför du vill va ihop med honom, vad skulle du sakna, vad vill du inte vara utan. En tanke bara! Du skriver att dina känslor har svalnar, du känner inte att du är hans livs stora kärlek, han super och har högsta prio på det och annat! Finns det nåt som är viktigt och som håller dig kvar? Även om man inte vill bo ihop och ha barn kanske man ändå vill känna att det är en person som viktiga saker skulle funka tillsammans med. Någon att lita på helt enkelt!

skäms för att prata med andra! Tror de gör vad de kan och försöker prata med honom och trycka på! Men är ju det som gör detta problem så svårt, ingen annan kan få en alkoholist att förändra! Verkar inte spela någon roll vad andra säger och gör, kan hjälpa för stunden! Skall det bli en långsiktig förändring så måste de verkligen vilja själva och de måste vilja väldigt mycket! Tycker du gör en enorm insats för dina barn, skönt för dom att ha dig som mamma!

Hej Pidde
När jag läst din tråd fastnar mina tankar på begreppet alkoholist. Jag tror att det är olyckligt att många ser det som att man passerat en gräns och/eller att man har ett arv som gör att man är annorlunda. Det finns människor som i princip aldrig klarat av att dricka med måtta och jag är definitivt en av dom. Men sedan finns det andra som en lång tid klarat att hantera alkoholen för att sedan dricka för mycket. Och sedan finns det faktiskt dom som dricker för mycket men ändå inte låter alkoholen ta över. Och sedan finns det dom som osv. osv.. Listan kan göras lång.
Jag tror att vi lägger för mycket energi på att tänka kring detta i stället för att bara fundera om alkoholen ställer till problem för mig själv. Gör den det skall man givetvis inte dricka eller åtminstone dricka så litet som det nånsin är möjligt. Och klarar man inte att hålla måttan med alkohol skall man givetvis inte dricka. Detta oavsett om man vill kalla sig alkoholist eller inte.
Ja, detta var mina tankar kring din tråd.
vänligen
Ikaros

Tack för det.
Har antabus utskrivet, men det sket jag i att ta efter någon vecka.
Jag vart ju så dålig när jag drack.
Jag tror jag lär ändra mkt annat i livet samtidigt/bryta mönster.
Jobbar nu som ett svin med eget företag sen super som ett svin.
Jag har nu insett att det håller aldrig.
Barnen far illa. Bor i en liten by. Snacket går såklart.
Kan man tro att det är dumt att både sluta dricka samtidigt som man börjar röra på sig?

Hej
Gratulerar till att du genom din insikt skrivit här. Du har därmed tagit det första och kanske det svåraste steget mot nykterhet. Jag rekommenderar att du börjar med att läsa och skriva här och därefter tar en mer aktiv extern kontakt. Vårdcentral, alkoholpoliklinik, alkoholrådgivning, AA, Länkarna, kyrkan , NTO eller något annat som du tror passar för dig. Det finns nämligen inget recept för att bli nykter eller minska på drickandet utan var och en får nog söka sin väg. Men, min erfarenhet är att det alltid finns en väg ut ur alkoholberoendet.
Ja, detta är vad en gammal fyllhund har att säga.
vänligen
Ikaros

Tolkar dina rader som du redan fattat det enda rätta beslutet. Din särbo verkar vara rätt långt gången i sitt beroende. Du kan inte 'rädda' honom. SÅ gör det innan du blir alltför medberoende, det blir inte lättare om du väntar.. Lycka till!

... att du bryter nu och har bra planer för närmsta dagarna. Ja, kanske kan du läsa dina starka rader i början av tråden, detta med simmandet och ditt kämpande. Ett annat verktyg som borde kunna hjälpa dig är väl kanske också att du tagit tag i din livssituation väl, d v s skilsmässan. Vet inte om den gjort dig starkare och mera ärlig mot dig själv.
Sen undrar jag vad i själva hösten som tidigare har gjort att du sett den perioden som risksituation. Förstår detta med tävlandet såklart. Själv tycker jag nästan att hösten är den bästa årstiden. Inga prestationer som sommaren kan innebära, dessutom med alla sina möjligheter att dricka. Löpningen blir som fräschast på hösten tycker jag (själv har jag problem med vårallergier...)
Hur som helst så är väl din omgivning mer medveten om detta och lova skriva några rader om a-djävulen håller på att kollra bort dig. Läs vid dessa tillfällen alla starka inlägg du skrev om din tid i helvetet och att nästa gång kan bli den sista.

Stor kram!

Rädd och skaver.
Ord som jag plockat upp under läsningen på forumet.
Mitt nya liv gör mig rädd ibland.
Mitt nya liv skaver ibland.

Varför?
Är det allt det osäkra utom min kontroll som gör mig rädd.
Är det allt det nya som inte hunnit sätta sig som skaver.
Det är nya skor jag går i och de kanske måste få skava?

Jag kanske måste få vara rädd eftersom jag hittills gått gamla väl beprövade stigar.
Men hur vila i det?
Hur ge mig själv lindring och ro i det?
I det som är nytt och oprövat
Ej undersökt och verifierat och framför allt:
Inte kontrollerat.

Det ska ullabulla försöka ge sig själv tid att undersöka.
Hur vila i det som är svårt att vila i men som jag ändå vill vara i och aktivt valt?

Jag skulle vilja att någon räckte ut sin öppna handflata och sa:
Här Ullabulla,här kan du få bo och vila.
Jag grejjar det här och du kan slappna av nu.

Fick det hos min nygamla kärlek igår. Somnade på hans bröst framför tv:n.
Det händer inte i Ullabullas värld.
Hon somnar inte,ever.
Och framför allt inte på okänd mark,i nytt territorium.

Kanske ett tecken på att våga släppa taget.
Våga tro och våga ha tillit till att även andra människor kan få bära mig ibland.

har jag anmält ! Jag kan inte anmäla direkt under tråden som man kan göra på andra inlägg ?? Nån mer som ser det ?

Men i vilket fall så rullar det på och jag har i dagarna blivit påmind om hur mycket enklare svåra problem är att hantera om jag inte tar det första glaset. Det händer saker i världen som jag blir oroad över och det är sorgliga saker som tränger på. Inte så att det drabbar mig fysiskt men det rör runt i min skalle och jag kommer ju ihåg hur jag behandlade det i mitt tidigare liv. Alltid enklast att dränka sorger och bekymmer. Att det i bakfyllan hade växt och blivit hundra gånger värre tänkte jag aldrig på.

Jag var förvånad och tacksam när mitt känsloliv började återvända en bit in i nykterheten. Ibland skrämde den mig men oftast njöt jag av att återigen fungera som en "vanlig" människa. Nu när det rör på sig känslomässigt så tar jag tacksamt emot min kropps reaktioner och är inte rädd för det. Att gråta är förlösande och stärker även en gammal gubbe som jag. Ni som är nya, var inte rädda för era känslor, tacka och ta emot att ni fungerar som ni ska. Känn in det som händer, utforska ert känsloliv, upptäck ert nya liv. Jag vet inte om jag har fel men jag tror att det verkar vara så att vi som gått ut i nykterhet och jobbat med oss själva har så mycket enklare att hantera vårt känsloliv ? Vi har varit nere i skiten med allt vad det innebär och växt upp ur dyngan och ser att vi idag inte har nåt att skämmas för, alla fel är redan gjorda.

Idag är det "Den suicidpreventiva dagen" med arrangemang runt hela landet. Eftersom jag har haft vänner/bekanta som tagit den vägen ut och jag själv varit snubblande nära så känner jag lite extra för det jobb som utförs. "Våga fråga" har blivit lite av mitt mantra. Många törs inte fråga för de är rädda för svaret.
http://spes.se/?p=3717

Sköt om er där ute och ta inte första glaset ♥

har jag anmält ! Jag kan inte anmäla direkt under tråden som man kan göra på andra inlägg ?? Nån mer som ser det ?

Men i vilket fall så rullar det på och jag har i dagarna blivit påmind om hur mycket enklare svåra problem är att hantera om jag inte tar det första glaset. Det händer saker i världen som jag blir oroad över och det är sorgliga saker som tränger på. Inte så att det drabbar mig fysiskt men det rör runt i min skalle och jag kommer ju ihåg hur jag behandlade det i mitt tidigare liv. Alltid enklast att dränka sorger och bekymmer. Att det i bakfyllan hade växt och blivit hundra gånger värre tänkte jag aldrig på.

Jag var förvånad och tacksam när mitt känsloliv började återvända en bit in i nykterheten. Ibland skrämde den mig men oftast njöt jag av att återigen fungera som en "vanlig" människa. Nu när det rör på sig känslomässigt så tar jag tacksamt emot min kropps reaktioner och är inte rädd för det. Att gråta är förlösande och stärker även en gammal gubbe som jag. Ni som är nya, var inte rädda för era känslor, tacka och ta emot att ni fungerar som ni ska. Känn in det som händer, utforska ert känsloliv, upptäck ert nya liv. Jag vet inte om jag har fel men jag tror att det verkar vara så att vi som gått ut i nykterhet och jobbat med oss själva har så mycket enklare att hantera vårt känsloliv ? Vi har varit nere i skiten med allt vad det innebär och växt upp ur dyngan och ser att vi idag inte har nåt att skämmas för, alla fel är redan gjorda.

Idag är det "Den suicidpreventiva dagen" med arrangemang runt hela landet. Eftersom jag har haft vänner/bekanta som tagit den vägen ut och jag själv varit snubblande nära så känner jag lite extra för det jobb som utförs. "Våga fråga" har blivit lite av mitt mantra. Många törs inte fråga för de är rädda för svaret.
http://spes.se/?p=3717

Sköt om er där ute och ta inte första glaset ♥