Senaste kommentarerna i forumet

Väldigt härlig läsning en fin söndagsmorgon!!!?? Jag blir så glad och hoppfull när jag läser om din och din dotters reparerade relation! Jag har tänkt ofta på hur mycket alkohol förstör relationer, då menar jag inte totalkrascherna, de som aldrig går att fixa. Utan jag tänker på de som är så vanliga tyvärr. Den du beskriver att du hade med din dotter när du drack. Spänd och fylld av besvikelse. En relation som balanserar på en skör tråd..
Men relationen till mina barn oroar mig inte längre, trots att jag "bara" har ca 7 veckor på kontot...känner mig stark och glad!! Att sluta dricka är uteslutande det bästa jag någonsin gjort, det ger allt men tar ingenting. Inte mycket i livet funkar så... Njut av din fina söndag med din dotter❤️ Jag hoppas jag också får bo över hos mina barn när de blivit så gamla att de har ett eget hem och att jag får göra det med glädje och kärlek! Utan alkohol ökar chanserna drastiskt...
Många kramar❤️❤️

Du har även gett mig många kloka ord under min resa, så jag vill bara skicka en stor varm kram. Du finns i mina tankar!❤️

En jobbig sak är att jag stör mig mer på min fru nykter. Vi mår bäst ihop lite salongsberusade och tjafsar inte alls med vin i kroppen. Men när nyktra tiden blir längre märker jag att det skaver mer. Hon dricker mindre nu också då jag drar ner mot noll.

Vaknar upp, lite disigt väder.Befinner mig hos min dotter i Norge.Utsikten från fönstret är bedårande..Havet breder ut sig nedanför. Huset ligger i lummande grönska..Om detta hade varit för två år sedan, hade jag varit lite på spänn.Jag hade vetat att så fort dottern hade fått chansen ,hade hon frågat när jag skulle söka hjälp mot mitt drickande..Hon och jag hade varit säkra på att jag varit full på hotellet på kvällarna efter konferansen jag varit på..Hon hade varit osäker på om jag kunde låta bli att dricka i hennes hem..Hon hade varit maktlös och ledsen över situationen..Idag vaknar jag nykter, har gjort så länge..Det finns inget emellan mig och dottern som skaver..Allt är utrett och friskt.Vi kan skratta och prata tillsammans.Jag har fått en mycket värdefull gåva av henne till mitt hus.Igår fick jag ett fint verktygsset av min fina svärson i present, som jag behöver när jag fixar i huset..Livet känns lugnt och harmoniskt just nu..Kram på er och fångade alkoholen er i sitt grepp igår så tänk på att det går att ändra. Det är när vi slutar försöka förändra någonting som är destruktivt..

Tack och lov att det är söndag. Tack och lov att vi inte släppt spriten fri i vårt land. Nu finns det ingenting hemma och jag behöver inte välja. Ingen bomb i skåpet.
Nej, det får inte bli ett race till. FÅR inte.
Morgondag, din mening är så träffande. Början på slutet. Precis så går det till. Inte kaboom - katastrof, utan en smygande början med enstaka dagar som blir fler och oftare för att det "gick ju bra".
Ja, det gick alldeles utmärkt igår. Mår helt ok idag. Kroppen känner mest av alla cigg jag rökte...Och vad fick jag ut av det? Inte ett smack!
Dag för dag nu. Vecka för vecka. När är nästa fara? Veckan är säkrad med barnen hemma, jobb, möten och en tävling på torsdag. Lördagen avsatt för fest - vilket för mig betyder att jag inte kan dricka, tack och lov för involvering av nätverket!
Svåraste dagen blir fredag. Eller inte. Kom på att dottern ska på träning på kvällen och jag kan erbjuda mig att köra.
Ex-maken ringde just och frågade hur jag mådde, visste att jag drack igår. När jag svarade att jag mådde bra och sedan, fan, det är ju inte bra att jag gör det, sa han att då mår du ju inte bra...Nä, just det. Fysiskt, kanske, men inte psykiskt. Rädslan hördes på min röst. Jag är rädd. Det är bra att jag är det. Rädslan är befogad.
Vill inte till botten den här gången!
Vad har jag för verktyg som jag inte hade innan?
-Fler vänner som vet hur illa det är och att jag inte ska dricka en droppe.
-Ännu fler bevis på att det går fortare utför för varje tillfälle och att det tar vid där jag var senast oavsett hur lång den nyktra perioden varit.
-Ingen möjlighet att dricka när jag inte är ensam eftersom alla i min närhet skulle märka det den här gången.
-Sist hade jag inte forumet. Vet ännu inte hur det hjälper när jag precis tagit ett återfall, men hoppas kunna använda det.
Hur har riskerna ökat?
-Vissa helger är jag helt ensam när barnen är hos ex-maken. Tidigare var det inte så.
-Årstiden. Hösten har alltid varit en stor fara. Inga tävlingar, ökad stress när semestrarna är över, nedstämdhet när mörkret kommer.

Inte fan ger jag upp nu. Vet ju hur man kommer tillbaka.

Har du tittat efter annat jobb..Det kan vara kreativt att bara kolla upp om det finns något annat som inte är så krävande. Jag jobbar för kommunen och har bytt många gånger under åren.Flera gånger pga stressiga eller oorganiserade arbetsplatser. Bara att se sig om kan göra situationen annorlunda.Prata med dina arbetskamrater och fundera kring om det finns uppgifter på arbetsplatsen man kan göra annorlunda eller lättare? Det finns också tricks för att göra hushållsarbetet lättare. Te x mer mat i ugn. Allt du steker kan du steka i ugn i en form. Wokgrönsaker, potatis, kött, fisk mm.Det sköter sig själv och ni gör annat. Jag köper endast svarta strumpor till mig.Behöver aldrig leta eller para ihop.Till barnen kan du köpa tex 3 olika färger, underlättar väldigt. Inga skjortor eller blusar som ska strykas..Dvs alla kläder i strykfritt.. Det finns säkert massor med andra tips på tex nätet. Jag har alltid prioriterat att läsa böcker. Lägger hellre tid på det.Därför har mitt hem alltid varit lättstädat.Dvs inga tunga mattor eller svåra matterial. Bort med allt som inte används , släng trasiga saker och ge bort eller sälj projekt som blir stående.Allt detta gör att jag inte lägger särskildt mycket tid på hushållet. Allt som barnen kan vara med på ska du ta med dom i, men det gör du säkert redan❤ Det går bra för oss nu lim med vår nykterhet..Därför är det jätteviktigt att inte livet för övrigt blir för tungt..Hoppas du och familjen får en fin Söndag..kram..

Men vad jag tycker är att du ska sluta hoppas på något över huvud taget, försök sluta bry dig om hur han mår... Det är SVÅRT, men det går :)
(och att han hällt ut spriten i vasken betyder troligtvis ingenting, finns ju mer sprit att skaffa...)

..och jag ska kämpa idag med. Tänker köra samma koncept som igår. Träffade även exet en stund igår, för första gången på länge utan solglasögon o halstabletter..kändes så bra
Ha det alla Ni!

Då va det plötsligt söndag, igår hade jag en liten tanke på alkohol!
Den första på tre veckor, men slog bort den och det va lugnt.
Idag har det gått tjugotvå dagar sen jag sett med mina öl och mådde gött.
Nu ligger jag pigg i sängen och mår ennu bättre ?

Jag tror att vi är många som ibland hopas på stora förändringar när vi äntligen släpper alkoholen.
Att vi direkt blir piggare och gladare. Men när jag läser kommentarer så är många väldigt trötta och inte så glada, och jag funderar på varför.

Googlade på alkoholkollen och andra ställen och det står bara att energin brukar komma tillbaka...
Så vad har mer förändrats förutom alkoholen?

Mer eller mindre mat? Snacks? Motion?
Förstå min fråga rätt jag vill inte komma med pekpinnar utan försöka förstå.

Tycker ni alla kämpar så starkt. Berätta hur det gick igår!

Du kommer med väldigt kloka synpunkter och jag läser och tar in. Att din dotter kan förklara sina känslor och hur hon mår är väldigt fint. Min dotter pratar mycket med mig men jag tror också hon kommer behöva mer hjälp. Jag vet att hon pratar med en nära vän och hon vet allt och är en stor trygghet.
Jag tror att vi alla runt honom är medberoende. Vi vill så gärna tro honom, minimera hans problem och ge honom chanser. Jag skriker på stöd av de runt mig.
Vet att han kontaktat min bror nu idagarna och förklarat hur överdriven jag är som hävdar att han har problem. Istället för att min bror står upp för mig och också är tydlig med vad han sett så lyssnar han och blir en tyst medhållare...
Jag har ringt gemensamma vänner och gråtit och frågat om hjälp, jag har försökt via hans mamma, flera säger att de ska, men sen händer inget mer.
Jag grät igår, hulkade av ensamhet och maktlöshet. Trodde jag skulle gå sönder av allt som rann över.
Men dina kloka synpunkter och tankar om vad som behövs nu och framåt hjälper och att du läser, svarar och tar dig tid betyder mycket. Tack!

Jag blev rörd av ditt inlägg, tack! Att få läsa upplevelser från dig som varit i samma situation, berörde mig verkligen och träffade mig. När jag gick in och skrev här var det för att jag tvivlade på om jag verkligen gör rätt. Det kändes tröstlöst, ensamt och jag kände mig ensam ansvarig för att stå upp och stå emot. Efter att jag läst här, har jag fått mer styrka att fortsätta. Fortsätta för mina barns skull och kämpa för deras rätt till trygghet och lugn. Tack snälla!

Stort tack för input och lyckoönskan! :-)

Kämpa på!

Jag tror på att prata mer öppet om sina upplevelser! Nu är mina barn mindre och det kanske är enklare då för allt är mer självklart och mindre tabu men saker är ju som det är!
När jag tillslut tröttnade på att gömma och lösa åt honom så berättade jag mer eller mindre öppet för skolan om vad som pågick! Barnen fick samtalsstöd hos kuratorn på skolan. Hon gjorde en orosanmälan hos socialtjänsten. Först var jag arg och livrädd, men det var det bästa som hänt!
Saker och ting kom upp i "verkligheten".

Exmannen var först jättearg, men när han väl lugnat sig och jag förklarat för honom att det är HANS beteende och deras upplevelse av det som är det enda som spelar roll. Oavsett vad han tror så är barnens verklighet det som spelar roll...

Det har ju inte löst problemen men det är enklare att förhålla sig till deras fars alkoholmissbruk upplever jag. Att de har en annan vuxen som står utanför familjen att prata med ger dem på något sätt ett lugn som jag ensam hade svårt att upprätthålla..

Mitt tips: ge barnen styrkan att säga vilken relation de önskar med sin far. Om de vill att han inte dricker så kvittar det ju egentligen om han själv tycker att han har ett problem eller inte...

Ta hjälp utifrån!

Och om jag får vara lite fräck; din 12åring visar klara medberoendebetenden! Även som vuxen är det jättesvårt att ta sig ur det själv! Om ni inte redan tagit hjälp av proffs anser jag att det verkligen är dags nu!

Jag har inte alla svaren! Men jag har barn med en alkoholist. Som när han inte dricker är en underbar pappa. Mitt jobb i hela röran är att se till att barnen får en relation till sin far där de lär sig att deras pappas alkoholkamp inte är deras kamp! Att de kan välja sin relation med honom (om du vill träffa mig får du vara nykter).

Och mitt jobb är att lära dem att aldrig nånsin skämmas!

Min åttaårings fritidsfröken berättade för ett par månader sedan, att mitt barn berättat för en kompis mitt i en lek; "att idag orkar jag nog inte leka det här mer, för jag är ledsen, när min pappa just nu bara ligger hemma och dricker" den andra kompisen sa "men jaha, då kan vi ju pyssla ihop istället"
fritidsfröken sa att det var så skönt att höra att mitt barn ville dela sin sorg med sin vän istället för att vara ensam och ledsen.

Allt är lättare att bära när man känner sig mindre ensam!

Satans jävla helvetesgift! Stick och brinn, du tar inte en av dom vackraste, för att inte säga den vackraste forum-ängeln ifrån oss! Jävlar vad arg jag känner mig just nu!
Jag lovar att hade jag kunnat vara din sköld eller krigare hade jag rensat hela bolaget med mina golfklubbor och bollar, tills ingenting fanns kvar.

Snälla underbara du, stoppa nu med alla medel och verktyg du har. Antabus?! Det får inte vara början till slutet!

Ps! Jag blir ännu mer övertygad/motiverad att skippa skiten för gott, men jävlar vad arg jag är just nu och även ledsen för dig och dina barns skull såklart

KRAM!!

Svårt att sova ikväll.

Det är skönt att bo utan honom. Samtidigt kan jag inte riktigt släppa oron. Vet ju att han är ute och rumlar runt ikväll. Det har han varit varje barnledig helg sedan vi började med varannan vecka med barnen för 3 veckor sedan.

Men! Det är ju inte mitt jobb att oroa mig längre...

Behöver nog gå tillbaka till Al-anon känner jag.

Och få mer sömn!

Jag är ett vuxet barn, min pappa började dricka när mina föräldrar skildes. Jag vill bara säga att du inte överdriver och fortsätt kämpa för dina barn. Men så länge det funkar att ni håller er undan så är väl det ett bra sätt att spara energi. Kan ni få stöttning och avlastning nånstans av andra m erfarenhet eller som är proffs? Jag har mått så dåligt i mitt medberoende, och bara skämts och smygit och kompenserat under så många år. Det var nog svårt att hjälpa mig tidigare, jag hade en sjuk lojalitet mot min pappa. Men tänker nu att kanske träffa andra barn/ ungdomar i liknande situation+ förstå mer om alkoholism kunde ha hjälpt mig.. Du verkar göra ett grymt bra jobb som mamma, jag ville mest säga det egentligen, kämpa på fast det är tungt.

Och om han varit nykter så länge och startar om med samma mängd/intensitet, tål kroppen det sämre, så ja, det finns anledning att söka vård

Kan tyvärr inte råda, bara beklaga.

Låter som du planerar för att ge upp nykterheten. Läs din tråd från början. Gör plus och minuslistor över att dricka och över att vars nykter.

Hej,
Grattis till dina nyktra två månader. Klokt beslut att bryta nu innan det gått alldeles för långt. Bra frågeställning du har. Hur gör man för att lära sig leva nykter? Jag känner att det är en trevande resa. Ofta väldigt obekvämt och ovant men det handlar ju om att lära känna sitt nyktra jag. Vem är jag utan alkoholen, vad tycker jag om att göra nykter, osv. Jag upptäckte att jag inte trivdes i sammanhang där fokuset låg på alkoholen. Att leva precis som när vi drack minus alkoholen fungerade inte för mig. Ett tips är att helt enkelt utforska livet och dig själv lite mer. Alla människor hänger trots allt inte ute och super. Möjligheterna är oändliga, även fast det inte känns så just nu.
AA har hjälpt mig en hel del just med att komma underfund med mig själv. Att acceptera att jag inte kan dricka alkohol är det viktigaste men det är lika viktigt att inte stanna vid det utan tänka steget längre, precis som du gör. Du är 24 år och har alla möjligheter i värden att vända detta. Bor du i en större stad så finns det möten lite överallt. Prova dig fram och ha ett öppet sinne för vad du hör och ser. Det finns enormt mycket erfarenhet och kunskap bland människorna du möter.
Klart du känner dig förvirrad just nu men se det som en möjlighet till att hitta något nytt. Något som inte är destruktivt och nedbrytande utan som ger dig frihet och inspiration. Långt och virrigt inlägg men ta hand om dig nu!
Kram
Ellan

Hej allihop.

Vad tiden far iväg snabbt. Veckorna går så fort att jag nästan blir rädd. Hinner knappt känna att helgen är här innan den är slut. Tempot som jag håller kommer nog leda till att jag snart blir förkyld eller sjuk på något sätt... jag känner det. Har knappt suttit idag en sekund men det ska jag se till att göra imorgon. Annars orkar jag inte på måndag. Imorgon ska jag ha en lat dag eller en utflyktsdag och njuta av ledigheten. Idag har jag gjort mycket av det jag inte hunnit i veckan. Det är ju skönt men samtidigt är det inte nyttigt att ägna ledigheten åt massa måsten. Det blir inte bra i längden alls.

Mina underbara barn sover nu efter en kalasdag med kompisar. Innan de somnade tittade vi på en bra film. Så lite nedvarvning har jag haft ändå i slutet av kvällen. Eftersom jag saknar barnen så mkt när jag jobbar så vill jag inte kasta bort helgerna på för mycket städning och tvätt och allt sånt där... så jag känner mig inte nöjd med just denna dag eftersom jag lagt så mkt tid på sånt. Jag vet inte varför jag irriterar mig på det så mkt nu men det är nog för att jag känner mig lite sliten och jag blir ledsen över hur lite ledig tid man har när man jobbar heltid. Livet rinner iväg så snabbt så jag måste sluta slösa tid på saker som är oväsentliga i det stora hela.

Imorgon är dagen jag varit nykter 7 månader. Å vad det känns bra. Jag tror verkligen att för att på allvar känna effekten av nykterhet måste man vara nykter minst 6 månader. Kanske mer till och med. Jag tycker att jag fortfarande efter varje vecka känner mig mer och mer som mig själv. Som att jag hittat tillbaka till det naturliga jag. Den friska och medvetna personen som jag föddes som. Alla tankar och känslor är äkta och rena. Jag är fortfarande arg och ledsen då och då men jag känner det på ett naturligt sätt. Det är inte uppblandat med alkoholens biverkningar. Ingen ångest och inga skuldkänslor. Jag gillar att jag fortfarande upptäcker fördelar med nykterheten. Jag utvecklas fortfarande och lagas fortfarande inifrån. Alla sår och skador alkoholen gett mig läks mer och mer. Det är underbart. Det är så skönt.

Jag känner mig dock lite stressad. Det är på grund av jobbet. Det är så mkt hela tiden och man ska vara så ambitiös. Jag orkar inte riktigt. Jobbet spiller över på min fritid för jag tänker mkt på jobbet. Men jag ska ge mig själv uppdraget att sänka ambitionerna lite. Jag kan inte ge mer än lagom för att orka. Jag är ingen karriärmänniska och vill absolut inte att arbetet ska ta över mitt liv mer än vad det måste. Livet är mer än arbete och städning men just nu känns det f*n som att det är det enda jag gör... jobbar och städar. Och känner mig otillräcklig.

Förresten miss lyckad, det du skrev är mitt i prick. De ggr mkt bekymrar mig så blir jag direkt en mindre närvarande mamma. Så det är viktigt för både ens egen skull och barnens att man mår bra själv. Du skriver alltid så klokt.

Också tack snälla Sannah för din kommentar. Det värmer!

Godnatt alla ❤❤

Härligt att det går bra! Och du håller i. Jag är nog inne på min första vecka nu. 2a om jag bortser från en 40 års fest. Nu är jag fast besluten att förändra mina vanor. Men idag lördag var det jobbigt att avstå, maken drack vin och öl.
Jag såg att han var lite påverkad har ju inte tänkt på sådant innan direkt. Fick lite panik idag det kröp i kroppen så jag åkte iväg kl 20 och handlade Cola och snusen. Pratade med min bror och talade om att jag inte druckit på en vecka. - men du dricker väl inte på veckodagarna ?? Jo!
Han skrattade och sa återkom när du misslyckats, typ...
vad vet de? Syster och bror. Syster har väl uttryckt sin oro för mig men ändock vill hon/de alltid ha med mig när det ska vara fest. Medberoende av varandra är vi!
Och maken vi blev sura på varandra nyss, är alltid jag som blir sur men nu var det båda.
Inte vant att jag dricker Cola i soffan en lördag....
kämpa på!!

Det låter som att du befinner dig under extrem press. Att livskamraten blir sjuk och jag gissar att ansvaret kring det mesta faller på dig. Hur mycket mer orkar du? Klart att du förstår att det inte håller att du fortsätter dricka. Du behöver ha möjlighet till att måna om dig själv. Du skriver att ni har all hjälp ni kan få. Har du stöttning, dvs någon att prata med om hur du mår i allt detta. Människan är stark men till vilket pris tänker jag. Det kan ju liksom inte handla om att stå ut eller att överleva. Vi behöver få leva oxå.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan ❤️

Du har ofta många kloka synpunkter.
Jag har all hjälp i världen både av läkare och andra.
Jag kommer nog att ta mig ur detta helskinnad också
Vi måste vara optimister tror jag