Senaste kommentarerna i forumet

<3 21

Jag vet inte ärligt talat.
Ska jag vara krass är det nog för evigt men just nu tar jag det dag för dag. För evigt låter så....långt bort.

När min kompis är gravid och de bjöd på grillfest bjöd de på öl. Alkoholfri. Det var ingen som blev sur för Det, och ingen hade tråkigt heller. Jag funderar på vad det är för vänner som tackar nej till en inbjudan bara för att de inte serveras alkohol. Vill se dricka kan ju DE bjuda hem och ställa fram vad de vill. Ni kan ju också undvika att ses när det involverar alkohol.. ex bjuda på fika istället för middag. Ta en kopp kaffe på stan lördag eftermiddag istället för att gå ut lördag kväll.

Jag har ju också klarat perioder av nykterhet och sen trillat dit. Jag ska göra allt jag kan för att inte göra det igen.

Fick positiv respons när jag berättade för folk. En sa "välkommen till klubben" och gav mig en kram.
En annan sa "vad skönt jag tycker du blir lite jobbig när du dricker, det är bättre såhär "
En har sagt "du är så trevlig när du är nykter med så det blir nog ingen skillnad".

Så kanske ska du våga tro på din vänskap och de du har runt dig. När du känner dig stark och om det fortfarande är viktigt för dig kan du ju bjuda på middag med alkohol eller som du gjorde, säga att de som vill ha får ta med själva men att du har alkoholfria alternativ hemma.

Jag vill bestämt hävda att de som inte vill umgås utan alkohol är inte värda att slösa tid på.

Kram!

Jag tror reaktionen inte hade blivit lika kraftig i alla fall.

Skrev upp exakt hur mycket jag drack förra året, och genomsnittet blev inte särskilt högt.

...av dig att tänka på dig själv och din dotter i första hand!
Det är klart en sorg och besvikelse när det inte blir som man hoppats på men det är inte värt ännu mera besvikelse när det händer nästa gång.
Du gör helt rätt...lägg din energi på er och undvik sådant som tar din energi (oro tar massor av energi)
Jag tänker på dig och skickar lite positiv energi och peppning.?

Kram?

:( Ja, det där är tuffa saker alltså, men hur gammal är du?

För helt ärligt, blir det bara "lite" vin? Vi kör en nykter söndag! KRAM!!!

Tack för era kommentarer! Visst är det skönt att vakna upp och känna att livet är ändå okej, varför ska man göra det jobbigare med alkohol som intog dagen innan?! Var det värt det? Nja, antagligen inte. Man ångrar aldrig en nykter dag!

Ja fattar tkr de låter rimligt . Men Aså hur mkt drack du ? Eller du tkr att de medicinen som i kombo gjorde de annars skulle de knte hänt ? Man kan ju få "ceratoninförgiftning" typ som delerium som ja förstått de och äter man medicin blir de väll dubbelt upp typ ? Aså med Alkoholen oxå ? En grej ja inte fattar med den här sidan , när jag svarar får du tex någon sorts notis eller måste du gå In här för att kolla att ja svarat ?

välmening till dig Rövarkulan.

Om du vill att sugen ska bli svagare, för att till slut upphöra så du slipper dem, ja då måste du för det första sluta dricka alkohol ibland. Varje gång du dricker göder du beroendehjärnan så den är lika stark hela tiden. Därmed får du starta om med en lika hård och svår kamp varje gång.

Acceptera att du kommer att få sug, de är oundvikliga i början på nykterheten för oss som druckit oss till ett beroende. Var inte rädd eller orolig för sugen, utan bestäm dig för att du ska klara av sugen. Redan där påbörjar du mentalt (med sunda förnuftet) att få övertaget över beroendehjärnan. När du sedan klarat av några sug får du mer erfarenhet och vana att klara dem, och därmed börjar de klinga av och bli svagare och glesare.

När man är orolig och rädd för sugen, och kanske tänker "Jag skulle klara av att leva nykter om det inte vore för de sjukt starka sugen, jag är chanslös mot dem!", så är det beroendehjärnan som är med och spökar, och låter A-dörren stå lite på glänt.

Jag menar nu inte på något vis att det är lätt att klara av att börja leva nykter. Då skulle inte denna sida, AA, beroendecentran, etc. behöva finnas.
Det är inte lätt. Men det är möjligt.

Jag är ganska säker på att de flesta som varit nyktra en längre tid, så gott som helt blir fri från sug. Själv har jag inte haft något på snart ett halvår.

Jag önskar dig all styrka och framgång i din kamp Rövarkulan.

JoYo!
Irritation och tristess känner jag mkt väl igen... Verkar höra till, men även hör det väl till det vanliga livet också tyvärr, det andra utan a-beroende lever menar jag..
Hoppas din söndag var härlig!!! Min var för kort, har inte hunnit hälften av allt jag skulle göra... Nåja, nykter eller inte, ingen är perfekt, det tror inte jag iaf!
Som Confidence skrev: 6 veckor tar det för skiten att gå ur, hur känner vi oss då? Tålamod verkar vara ett nyckelord i den här kampen??
Många tankar och kramar till er alla!!❤️❤️

Hej Confidence!! TACK för dina ord, det ger en så bra känsla att mina ord är till nytta! Och 8 dagar är skitbra rent ut sagt??? När jag passerade en vecka insåg jag att det fanns ju faktiskt en chans att fixa det här, med vilja och stöd härifrån klarar jag dag efter dag, det hoppas jag du också gör.
Igår var det lite jobbigt, var VÄLDIGT nära att ta "bara ett glas vin" men så gick jag in här och läste ditt inlägg! Tack säger jag?
Du har förresten rätt i att självföraktet kanske får lite för stor plats för många av oss... jag känner att jag så gärna vill distansera mig från mitt alkoholberoende jag. Trots att det väl är den jag är, också. Brukar inte tänka "jag är den jag är" utan "jag är den jag blivit". Allt jag gjort har format mig och egentligen tycker jag att jag är rätt ok för det mesta, så du har nog rätt i att man ska vara lite snällare mot sig själv☺️ Ska försöka även om jag ibland gillar att slå på mig själv... är inte helt säker på vad jag får ut av det dock....
Hur är det idag? Dag 9 är ju snart dubbelsiffrigt! Det kändes riktigt bra att passera 10 dagar. Bortsett från mina graviditeter har jag nog inte hållit upp så länge på minst 12 år... Än mindre 27 dagar! Men det går ju, rätt bra dessutom. Fast utan motivationen går ju ingenting, vad det än är egentligen...
Idag är en ok dag, varken mer eller mindre. Min mans bäste vän är här igen med sin flickvän, de sitter redan med öl o whisky framför EM på tv. Vad fan ska jag säga..hade jag inte bestämt mig för att sluta dricka hade jag suttit där med ett glas vin. Det vet jag. Och så hade maten blivit försenad, barnen hade inte duschat inför skolan imorgon, deras lunchlådor hade jag fått slänga ihop i panik i morgonbitti med baksmällan vibrerande i hela kroppen (nej, skolmat tillhandahålls inte i det här landet?) etc etc... Är det värt det? Nope.
Men vad händer nu? Har ingen aning. Framtiden är helt blank. Jag hade sökt en distansutbildning och kom in men tackade sedan nej för jag insåg att jag med mitt drickande inte ens skulle vara i närheten av att klara det. Men nu? Kanske ångrar jag att jag tackade nej men klarar jag ett år nykter kanske det är en bättre utgångspunkt. Jag älskar mitt jobb men börjar känna att det inte går att utvecklas mer. Tror jag vill göra något annat..
Hursomhelst, idag ska jag inte dricka och vi får se hur kvällen blir... Jag tänker iaf inte vara den som vaknar med ångest imorgon??
Btw, du har även rätt i det med syrgasmaskerna, för hur ska jag kunna finnas där för någon annan överhuvudtaget om jag inte kan andas? Fortsätter att vara egocentrisk ett tag till??
Styrka nu till er alla och fortsätt framåt!!??❤️??❤️??❤️
Det GÅR att lyckas?

Så bra för dig att du tog tag i det igen. Så ärligt och starkt. Jag har också hållt upp i perioder med börjar alltid igen. Men jag måste förändra, måste försöka inse att jag inte kan dricka. Lycka till rövarkulan, jag hejar på dig!

Det är inte ssri utan det höjer noradrenalin hjärnan, blandat med alkohol förstärks effekten.
Att det var just det som förorsakade delirium är min egen hypotes eller att det ens var det, eftersom jag bara druckit för mycket i max 6 år vilket generellt är för kort period för att få delirium.

Jag sov inte på 6 dagar, paranoia, verkligheten kändes falsk, hoppar till för minsta skugga, milda hallucinationer, svettningar, väldigt hög puls, varje gång jag försökte sova vaknade jag med ett ryck - inte bara en gång utan 6-7 gånger vilket gjorde att jag gav upp helt med sömnen.

Jag tänker på dig ibland o undrar hur du mår o hur du har det nu..
Jag vet inte om du är här inne någonting längre men om du läser det här får du gärna skriva några rader..
Stor Kram Izzy ?

Jag har varit helnykter i perioder, en fördel jag har är att min man i princip inte dricker. Han tränar mycket och har aldrig fastnat för alkohol. Jag är ju på andra skalan och vet knappt om jag kan leva utan. Jag vet ju att jag kan leva utan i perioder såklart, men hitintills har jag alltid startat igen. Efter några månader så tycker jag att det är lugnt igen. Övertalar mig själv att jag överdriver och har kontroll. Något annat jag tänker mycket på är hur gör jag med vänner? Vi hade några kompisar över igår och jag ringde innan de kom och sa att jag inte hade något vin hemma och att inte jag var sugen på att dricka just igår, men ville de ha så kunde jag handla hem lite. De valde att inte dricka de eller, men de flesta som jag känner dricker gärna några glas på helgen. Inte lika mycket som jag, utan mer normalt, men jag vet inte riktigt hur det blir nu när jag inte ska dricka mer. Min man som inte dricker tycker det vi slutar bjuda på alkohol helt och hållet när vi har vänner över. Tänk om jag blir bortvald som sällskap eftersom folk gärna vill ha nåt glas på helgen. jag vet knappt hur man umgås fester utan alkohol, känner hur tragiskt det låter nu när jag skriver det, men jag vet inte riktigt. Jag vet inte ens om folk vill komma hem till oss när jag är helnykterist. Jag har alltid varit festprisse säger aldrig nej till upptåg eller fest, alla vet att det alltid är bra fester hos oss.

Att skriva här och så sakta inse att alkohol måste bli ett avslutat kapitel för mig hoppas jag hjälper.

Hur är din plan surkärring? Har du slutat med alkohol för gott tror du?

Vaknade nykter i morse och flög upp för att attackera kaffekokaren. In i duschen, på med ansiktet och sedan ut i bilen. Hämtade ägg ute på landet och fixade en del ärenden. Så jäkla härligt!

Suget och tanken på alkoholen finns hos mig med jämna mellanrum. Just nu kan jag ge följeslagaren en snyting, men hur blir det resten av dagen? Min önskan är att slippa suget och den underliga längtan efter eländet. Jag mår så bra utan alkohol. Klara ögon, bättre hy och vitare tänder. Mina organ mår också mycket bättre. Slipper hjärtklappning och svettningar dagen efter ett intag, men lik förbannat finns tanken på alkoholen där.

Jaja! Precis som förra gången så är det bara att spotta i nävarna och ge sig fan på att klara dagen.

Attack och tänk positivt!

Vi är så lika Jojo_
Jag trodde npgon skojade och skrev som mig i mitt ställe..

När barnen sover och min man spelar dataspel vill jag också dricka!! Eller snarare ville. För nu gör jag annat..

Jag skriver jättemycket här.
Jag sticker ut och springer.
Jag tränar annat.
Läser.
Dricker te.

Våga prova!
Testa att be din man spela kort med dig istället för att sitta vid datorn, så ni gör något tillsammans.
Eller testa du datorspel, du kanske gillar det?

Jag har skrivit in mig på en utbildning. Eftersom jag jobbar på dagarna ska jag plugga på kvällarna så då kan jag inte heller dricka..

Det finns vägar ut. Och tänk vad kul när du kan ringa dina vänner för något annat än att de ska vara ditt fyllesällskap. Det kommer att gå bra!

Uppskattar verkligen ditt svar ! Ja tror ju att lite skakningar är delirium liksom . Men vadå varför får man de av att blanda med ssri alltså delirium ? Är aldrig sömnlös tvärtom sover och äter mycket som fan dagen efter intag .

Det är ju ett faktum att jag har problem med alkohol oavsett om det står i några papper eller inte. Men skammen finns där och gnager. Jag har precis erkänt för mig själv och för min man att jag faktiskt ÄR en alkoholist. Jag kan inte kontrollera alkoholen, den kontrollerar mig och jag vet ju var jag slutar om jag fortsätter på den här vägen. Men ändå så blir jag ledsen ( och faktiskt lite arg ) när jag tänker att jag aldrig mer kan dricka. Min man dricker inget alls och är jätteglad att jag kommit till insikt. Eftersom jag berätttat för honom så känner jag att det inte finns någon väg tillbaka så som det var innan i alla fall.

Du är klok en surkärring. ? Jag tror jag vet varför jag dricker. För att jag har tråkigt och för att jag har ångest. Jag dricker absolut inte varje dag, jag dricker kanske 2 dagar i veckan och minst en av dom, oftast fredagen är jag redlöst full. Jag har varit med många tragedier och då sökt tröst i alkohol. Bedövat tankar och känslor för en stund. De perioder som jag varit helt nykter så är det det jag saknar. Att få en paus och bedöva mig från mig själv. Tragiskt med tyvärr helt sant.

Så kommer jag till slut ändå till en insikt bland bakfyllan, ångest, spyor och tristess. Att det inte håller. Att jag måste ta tag i mig själv. Och så göra jag det i några veckor eller månader men sen så förtränger jag hur dåligt alkohol och jag faktiskt passar och börjar dricka så smått igen. Det går bra ett par veckor eller månader sen så är jag redlös igen. Efter min senaste vita period så eskalerade det snabbt. Just nu inser jag att jag bör sluta dricka helt och inte dricka mer alls. Ever. Men det är så trist. Så galet att jag sörjer att inte kunna dricka när det är alkoholen som förtär mig...

Som du skriver ditt liv och det är du som bestämmer. Vill du inte leva med honom så ska du inte göra det. Ha inte dåligt samvete.
Lätt att säga såklart, förstår att det är jättejobbigt. Men du har inget ansvar för honom och kan inte påverka vilka beslut han fattar.

...flika in min åsikt. Du skriver att du kan tänka dig att helt sluta dricka, om det är vad som krävs. Jag skulle vilja säga att om du dricker eller inte kommer inte att påverka hans beroende. Alkohol kommer alltid att finnas omkring honom (er), han måste lära sig leva med det, eller ska ni sitta instängda i er lilla alkoholfria bubbla för alltid...? Det blir nog väldigt svårt. Förstår verkligen din oro och att dina tankar kretsar kring detta hela tiden, hur du ska kunna hjälpa. Tyvärr kan endast han själv lösa sitt problem. Jag tycker du ska ta dig en rejäl funderare över om du verkligen vill ha en framtid med denna man, vill du ha en alkoholiserad pappa till ditt barn? Förlåt om jag är brutal och hård, men mitt råd är att lämna honom nu, låt honom ta itu med detta på egen hand. Klarar han det så kan ni ju bygga en framtid när han är frisk. Klarar han det inte så slipper du en raserad framtid, du och ditt /(dina?) barn.
Lycka till!

Jag har fortfarande mest ångest och längtar verkligen efter ett mer lugnt och balanserat liv.

Bra fråga varför jag är rädd att vara utan alkohol. Fastän att alkohol förstör och orsaker så mycket obehag så tycker jag helt enkelt att mitt liv är tråkigt utan den. På helgen när barnen sover och mannen spelar dataspel så sitter jag där uttråkad och ensam i soffan. Så dricker jag ett par glas och livet känns lättare. Inte fullt så instängt och astråkigt. En liten flykt undan mitt annars så trista liv. Hade jag bara kunnat hålla det till 2-3 glas vin så hade det inte varit något. Men de senaste åren har det eskalerat och jag häller i mig allt jag kommer åt när jag väl tagit första glaset. På fyllan försöker jag sen få med mig vänner ut på stan så jag kan hälla i mig mer. Dryg och tjatig vill jag att mina stackars vänner ska med mig ut och supa. För det är det jag gör nu. Jag dricker inte Socialt längre, jag super mig redlös nästan varje gång. Det är bara en tidsfråga innan mina vänner slutar svara när jag ringer på fredagskvällarna. Allt detta vet jag, jag vet att jag är illa ute, ÄNDÅ så vet jag inte hur jag ska kunna leva ett fullt liv om jag aldrig ska dricka igen.

Ja absolut men ätit så många mediciner förut :/ Aså som nu sov lite vaknade nu mår mkt bättre de första ja tänkte fan ska man ta ett glas ikv ? VARFÖR är man så ?? Kommer inte ta ett glas men när ja mår bra blir ja "kaxig " igen

KJag ska verkligen försöka denna vecka. Ska förgylla kvällarna med zumba som startar denna vecka och godis. Vill känna mig fräsch, pigg och fri. Känns så skönt att va tillbaks på detta forum. Får så mycket positiv energi. KRAM