Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan fixa en tråd till dig JoYo!

Vad exakt gör man på AA, snackar om olika saker ?
Vad säger dom till en som är ny, ser dom det ?
Tänkte våga mig dit i kväll ?

Bra kämpat och liver är inte slut bara för att solen skiner och du dricker vatten ?
Visst det kan kännas tomt och tråkigt, det tycker jag med.
Tror och hoppas dock att livet kommer leka igen, att Cola kommer smaka fantastiskt när solen skiner ☀️

Samma här Mallan66 ?
Min hjärna är inte fri på långa vägar.
Det är min 11:e nyktra dag och jag längtar efter att slippa tankarna på A.
Jag vet inte hur länge det dröjer till men kanske flera månader.
Det är särskilt jobbigt när det är fint väder tycker jag. Bläääää jag hatar mitt liv ?

nu men tänker ta tag i det och det är en jättebra början till en omstart.
Vad jag tänker är att du kanske behöver ta kontakt med vården så att du kan
få hjälp på traven. Jag ville ju verkligen inte det, tänk om någon får reda på hur
det är ställt med mig, men jag kapitulerade och berättade då togs det ett
blodprov och det visade att det verkligen inte var bra.
Då erbjöds jag medicin som dämpar suget och jag hade tagit det om jag inte
hittat AA i mitt sökande.
Nu nykter i flera veckor och jag mår bra, jag har stöd och hjälp av kunniga
människor som själva har varit i skiten, de förstår och de stöttar.
Önskar att du också tog hjälp utifrån, det är svårt att besegra a-djävulen
om man ska vara ensam och fixa det. Du har din familj det är otroligt skönt,
men du som jag kanske behöver mer än dem som vi älskar, om inte annat
för att underlätta för dem?
Önskar dig allt gott <3

Äntligen får jag skriva en nolla i kalendern?. Träff med jobbet på Torsdag hoppas att jag kan hålla nollan efter det med så jag inte blir ännu mer deppig eller mer utfryst

Mitt blodprov för några veckor sedan visade ingen överkonsumtion av alkohol så nu kan jag få hjälp via psykiatrin för ångest.
Det är lite ironiskt för just nu känns det inte som om jag vill ha hjälp. Jag vill bara vara. Äta ordentligt, motionera och ta en dag i taget. Jag vill inte prova mediciner som ingen vet om funkar eller inte. Jag vill inte utmana mig själv med KBT eller annat. Jag vill bara vara, stabilisera mig, inte utmana det sköra lugnet jag är i just nu. Inget alkoholsug.

Du har valt att att avsluta din partnerrelation med ditt barns andra förälder, tufft beslut och jag gissar att det inte var lättvindigt gjort. Nu står du med frågor inför möjliga scenarion som kanske inträffar. Du vet inte. Du gör helt rätt i att fråga efter andras tankar och erfarenheter ett klokt sätt att förbereda sig inför något man känner osäkerhet inför.

Fortsätt gärna skriv här och läs andras trådar, hoppas att du finner inlägg stödjande. Till syvende och sist är det bara du som vet hur du vill och kommer göra i just din situation. Du tar ett stort och fint föräldraansvar genom att blicka inåt och be om stöd!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen hit till oss på forumet! Här på anhörigsidan kommer du hitta mycket förståelse och stöd för dina känslor så fortsätt skriv, här finns massor med medmänskor som delar dina erfarenheter och förstår vad du går igenom!

Jag tycker inte det låter ett dugg konstigt du blev utmattad! Det långvariga medberoendet i kombination med hans sjukdom och bortgång har hållit dig i spänningsläge så länge så när pressen lättar tillät du dig att känna. Att bli trött, känna sorg, ilska, samvetskval och hela registret. Det är naturligt man biter ihop så länge man måste men att slippa känslorna på sikt är nog svårare, så tillåt dig att vara och känna exakt där du är och som du gör! Var snäll med dig själv, döm inte och analysera inte sönder vad du tänkt och gjort eller inte gjort. Försök andas och leva där du är nu, tillåt dig att må bra! Inte så lätt men när du äntligen kommit ur allt trassel-låt inte honom förstöra tiden efter också!

Man är väl inte ensam om man har ett barn... och han dricker inte på jobbet etc... varför skulle han dricka med sitt barn då? Vissa borde tänka en extra gång innan de skriver. Omöjligt för någon i tråden att ens svara på om han kommer eller inte kommer att dricka när han har sitt barn.

Först vill jag säga välkommen till dig Beata, du är klok som lät bilen stå.

Passar på att lite input till diskussionen om faran med att köra bil då man druckit alkohol. Forskning visar att vi är påverkade långt efter det att vi inte längre har någon mätbarbar promille. Många kan skriva under på att det tar lång tid att "bli sig själv" efter det att man druckit alkohol. Vanliga beskrivningar är nedstämd, trött, seg, ouppmärksam, trög, orolig osv. problemet är att detta inte är snabbt eller enkelt mätbart och således går det inte att skapa lagar runt det. Promille går att mäta, det är det bästa vi har just nu. En bra riktlinje.

Så vad vill jag säga, jo att vill vi vara säkra på att vi är "nyktra" när vi sätter oss i en bil så bör man vänta minst ett dygn, och detta efter måttliga mängder alkohol. Jag hoppas att jag detta inte uppfattas som en pekpinne utan mer som info.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vad fint att du försöker finna vägar att möta din partner i samtal om alkohol. Ett ofta svårt och känsligt ämne. Du har fått flertalet svar här sett ur olika perspektiv jag hoppas att andras erfarenhet kan bli hjälpsam för dig nu. När saker förändras blir vi ofta oroliga och du har nu uppmärksammat en skillnad i hur din partner dricker och det oroar dig. Berätta gärna hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu är luften rensad här i familjen. Nu förstår jag verkligen hur mycket mitt drickande har skadat mina älskade. Det är inte någon angenäm känsla. Det har inte varit bråk när jag har varit berusad, men mina nära har inte tyckt om att möta en mor och maka som är berusad. Jag fick sanningens ord rakt upp i ansiktet och det var vad jag bad om. Jag har inga förmildrade tankar om mig själv, tycker inte synd om mig själv heller. Det som gör mig förbannad är hur jag har kunnat dricka alkohol och att älskade familjen har mått dåligt av detta.

Nu tänker jag gå till attack mot alkoholen ordentligt. Jag vill inte såra mina nära mer med detta.

...för enskild vårdnad? Jag är absolut inte insatt i den juridiska biten, det vara bara en tanke.
Men du ska nog inte tro att han inte kommer att dricka när han har barnet hos sig. Det finns snarare risk för att hans drickande eskalerar när han blir ensam, tyvärr.

Grattis till dina nyktra dagar, verkligen bra jobbat.
Jag har läst igenom din tråd och känner hopp när jag läser den, jag längtar efter att får känna när det börjar vända.
Jag har försökt så många gånger men faller på helgerna så jag hinner aldrig att nå dit, det är så jobbigt att hela tiden vara rädd för suget och besattheten av att dricka.

Jag kommer fortsätta att följa din tråd, all lycka till dig....

Mick//

Så roligt att du också är här, välkommen. Jag gick över hit i går
och känner mig stabil även om livet inte alltid är stabilt runt mig.
Vi fortsätter stötta varandra så ska det här gå.
kram

Grattis till dina 21 dagar!
Du ska veta att du och flera här på forumet har inspirerat mig så!
Idag är min dag 3! Bara! Och jag börjar få sån lust att bli klar i huvudet! Fri!
Heja!!!????

(undrar också om nån vill skapa en tråd åt mig, jag kan ju svara på inlägg men inte starta en egen tråd. Om jag skriver ett inlägg som nån kan kopiera. Så kan jag börja skriva min egen "dagbok" här.)

Första gången någonsin jag avslöjar att jag överhuvudtaget har en alkoholproblematik. Känner så väl igen mig i vissa avseenden i din berättelse. Önskar dig lycka till och tror verkligen att du kan klara detta, då du både förstår problemen och kan sätta ord på dina känslor. Keep up the good work!

Vet inte riktigt vad ångesten kommer sig av. Jag hade svårt
att somna och klockan blev mycket. Sen sov jag oroligt.
Jag berättade lite mer för min man i går kväll, kan det vara det jag får
ångest av??
Jag berättade för honom om att jag hade druckit när jag varit själv,
då han gått och lagt sig, han blev väldigt förskräckt, såg sånt i
ansiktet på honom som jag inte ville se,
han är stöttande, men hur mycket ska han orka ta det är frågan.
Vet inte heller om jag gör rätt när jag berättar allt för honom, jag har berättat
i små portioner lite mer för var gång, är det fel tro?
Jag blir rädd, tänk om han inte orkar, tänk om han säger att nu får det vara,
vi flyttar isär, det är nog det värsta han skulle kunna säga just nu,
då rämnar nog marken under mig.
Jag ångrar att jag berättade för honom, det hade varit bättre
att skona honom från allt elände, men nu är det gjort och kan
inte återkallas.
Hur gör ni andra med era partners då ni slutat dricka?
Det kanske är nu jag ska ringa dem som gett mig sina
telefonnr då jag varit på mötena?
Kram

Jag är här! Arg och besviken på mig själv. En vecka av min semester är avklarad och jag är näst intill marinerad. Har hällt i mig alkohol alla dagarna utom en. Galet, men sant! Därmed kan jag nog skriva att det blir en omstart med dag 1 idag. Som jag har insett tidigare så är alkoholhjärnan hela tiden på jakt efter ett tillfälle att belöna sig själv. Efter intag av denna dryck så går kroppen igång och jag får så mycket ork att jag inte förstår det själv. Jag håller på tills jag stupar i säng, men är sjukt nog nöjd med vad jag har gjort i hemmet både ute och inne när en ny dag gryr.

Något som jag verkligen inte är nöjd med allt det andra som har med alkoholen att göra. Avskyr tanken på att jag drack igår igen. Skäms som en hund inför älskade familjen eftersom deras mor och maka har fallit till föga för skitet igen.

Så, nu tår jag in för mitt andra ärliga försök att bli av med "möget".

När jag träffar hela älskade familjen idag tänker jag kalla till ett "möte" som vi alltid har gjort när något viktigt måste diskuteras och gå igenom. Denna gången är problemet mig. Ärlighet varar längst och det får göra ont som fan, men jag måste be dem konfrontera mig ordentligt. Tala om för mig hur de tycker och tänker utan att vara oroliga för att såra mig. Jag vill även tala om för dessa älskade människor hur mycket dom betyder för mig och att jag inte vill att de ska uppleva ännu en kväll med alkohol i min närhet.

Just nu vet jag inte riktigt hur och var jag ska börja? Måste läsa igenom min första tråd ordentligt för att få tillbaka tron på mig själv. Jag har ingen ångest, tack och lov, men jag tänker och tänker. Det är kanske någon form av ångest? Ingen aning?

Då fortsätter kriget i oförminskad styrka mot ett liv utan alkohol.

Skit att vara tillbaka på ruta ett. Men, men, gjort är gjort.

.... att motstå att du dricker. Rensa hemmet från alkohol? Var vaksam över om det är speciella tillfällen du blir sugen? Själv vet jag att hunger och trötthet är starka triggers, varförjag behöver se till att jag är utvilad och 'mätt'.
Lycka till!

Nästan obehagligt. Det är precis som att läsa om sig själv. På pricken så lever jag med. Fan ska man göra åt det. Får sådan satans ångest och då dricker man ibland för att den ska försvinna. Åter igen vad ska man göra åt det. Vill inte såra mina nära å kära samt må bättre.

Hej Ms Lyckad!
Jag vill bara påminna dig om att du aldrig varit där du är om det inte varit absolut nödvändigt för dig. Att separera och fysiskt flytta ifrån ett hem är ett stort och livsomvälvande steg. Du är långt utanför din bekvämlighetszon, och självklart kommer oro över det samt sorg och saknad över ditt gamla liv och din sambo upp nu när du är i en fredad zon. Det kan också vara så att din ilska omvandlas till snällhet/varma känslor för att ilska är en otillåten känsla för dig (reaktionsbildning). Jag har själv det problemet, att när jag varit arg ett tag så kommer min aggressionshämning och sen när jag inte får leva ut min ilska så kan det vändas till att jag får varma känslor för personen jag borde vara arg på. Väldigt knepig försvarsmekanism.

Din sambo verkar inte ha förstått allvaret när ni separerade eller så är han väldigt ego och utgår från att världen snurrar runt honom? De flesta personer som är måna om att rädda sitt äktenskap/samboskap försöker ta itu med sitt missbruk när de står inför en liknande kris men jag vet inte om jag läst i din tråd någonstans att han ens försökt? Du skriver att han varit nykter ett tag, men kommer han fortsätta vara det? Har han verkligen gjort allt för att sluta dricka och rädda ert samboskap, och för att du ska förstå att han menar allvar? Har han tagit hjälp från beroendecentrum, AA och liknande? Jag tycker mig inte ha läst det? Och har han inte gjort det inför en sådan här stor förändring, ja då är han ju inte mycket att ha som sambo helt enkelt. Jag tycker inte att jag har läst han ha stöttat dig heller? Jag håller med Bedrövad sambo, skriv plus och minus, läs igenom hela din tråd. Tyck inte synd om din sambo och tänkt inte på vad som kunde ha varit med honom utan skapa ditt drömliv nu. När du har kommit igång med det så kommer du träffa någon som förtjänar dig. Stor kram

Som du säger, en del av problemet är nog allting jag har inom mig. 25 år är en lång tid att vara frustrerad. Jag har själv haft de tankarna, att jag borde prata med någon och jag kan ju börja med att vara aktiv här på forumet, bland människor med liknande upplevelser.
Jag har absolut inget emot psykologer, men det gäller nog att hitta rätt person att "klicka" med om man ska kunna öppna sig ordentligt.

Du skapar ett problem som kanske inte finns och sen konfronterar och kontrollerar du honom och då är det väl naturligt att man smyger med det. Tror du är lika delaktig i detta som han! Själv hade jag kastat ut dig med huvudet före om du försökt kontrollera mig och springer och tar foton och har dig. Låter inte helt friskt enligt mig!