Senaste kommentarerna i forumet

Du skapar ett problem som kanske inte finns och sen konfronterar och kontrollerar du honom och då är det väl naturligt att man smyger med det. Tror du är lika delaktig i detta som han! Själv hade jag kastat ut dig med huvudet före om du försökt kontrollera mig och springer och tar foton och har dig. Låter inte helt friskt enligt mig!

Husdjur är en mycket bra idé!
Eftersom min man inte tillät husdjur i familjen, så skaffade vi ganska snart inte en, utan två, katter!
Det kändes underbart trotsigt :D och har varit en av de bästa sakerna vi har gjort.

Tack för era svar och kloka ord. Jag har bestämt mig för att ta en vit månad och sen känna efter hur det känns. Drack inget alls igår och har inget vin hemma. Skulle vara enkelt att gå till Systembolaget, bor 200 meter ifrån... Men har bestämt mig för att låta bli. Jag brukar inte ha problem med det, kan känna en längtan och ett mindre sug, men det brukar jag kunna tänka bort. Problemet blir väl att hitta en långsiktighet i det. Ska prova ditt tips höstlöven om att skriva ner vad och hur mycket jag dricker.

Bedrövad sambo. Min f. d har varit nykter ett tag också. Kanske därför lättare att glömma det eländiga. Jag ska läsa tråden från början. Kollade även på anhörigsidorna för att få lite hjälp och igenkänning. Listan behöver jag nog bara tänka på just nu för att förstå att jag har gjort rätt. Allt kan inte gå på räls känslomässigt. Det vore konstigt. Kram..

Jag har precis separerat på grund av a-missbruk. Jag är själv a-beroende med en f.d som inte ville fortsätta vara nykter. Nu börjar känslorna komma ikapp och jag glömmer saker eller förtränger. Det känns också som att gråten fastnar i halsen. Hur kändes det i början för dig Jill? Har du en annan tråd på forumet. Att gråta är ju läkande så sorgen kan bearbetas. Man kan ju också ha gråtit mycket under åren som gått. Det har inte jag gjort utan mer kämpat på och hoppats på sambons nykterhet. Kram..

Precis så sa jag också till min gubbe (numera ex). För det är precis så det känns om inte värre än otrohet! Känslan av svek är densamma, känslan av att bli ratad och förödmjukad densamma! Han sa och säger fortfarande att jag inte kan sätta mig in i hur det känns när "suget" tar över! Den där stunden innan han har tagit det första glaset, fortfarande är nykter men han vet att han är förlorad! Han beskriver det som att det känns som någon styr honom likt någon som styr en radiobil. Han har inte makt över sig själv längre utan det har alkoholen! Blir så fruktansvärt ledsen och sorgsen när han säger det! Kan inte ens skriva det här utan att gråta! Alkoholen är hemskt, hatar den!

... som så många andra av oss verkar ha problem med alkohol. Personligen gillar jag inte att benämna mig själv eller andra alkoholist. Alkoholberoende är en annan definition, även om du än så länge inte verkar ha abstinensen. Men jag tycker du ska vara tacksam för din omgivning som bryr sig om din alkoholkonsumtion som förmodligen är för hög då de reagerar. Så vad ger alkoholen dig för konsekvenser? Fortsätt och läs lite trådar och skriv. Själv kallar jag mig numer nykterist. Jag mår sååå mycket bättre utan nervgiftet alkohol.

komma tillbaka nu, efter mitt återfall. Det var en månad sedan och man kan tycka att det inte borde ta så lång tid, men det har det gjort. Det var ju inte ett särskilt långvarigt återfall, men de psykiska konsekvenserna blev värre än jag har kunnat föreställa mig. Jag har känt mig komplett misslyckad, jag har haft känslan av att jag är ett hopplöst fall, att jag aldrig kommer att uppnå en självklar och sorglös nykterhet, och så har jag mest suttit och grubblat och inte fått något gjort, varken med mig själv eller i jobbet. Det där tror jag är en av de största riskerna, för mig i alla fall, med att ta ett återfall efter lång tids nykterhet. Det kunde ju lika gärna ha blivit så, att jag inte hade kommit ur det just av den anledningen; jag kunde ha gett upp och sett det som mitt öde att supa ihjäl mig.

Tack och lov blev det inte så, mycket tack vare det här forumet och min önskan att vara fullständigt ärlig här inne. Här finns många goda förebilder; folk som inte sticker under stol med sina återfall och sina destruktiva tankar och det hjälper mig oerhört mycket. För mig tror jag ärligheten är nyckeln till ett nyktert liv, kan jag vara ärlig här inne så är jag det ju också mot mig själv och då blir livet lite lättare. Jag kan naturligtvis inte säga säkert att jag aldrig mer kommer att dricka, men just nu känns det i alla fall som om jag har hittat tillbaka till den sköna väg jag vandrade på för inte så länge sedan.

Ha en fin dag alla!

Jag känner igen alltihopa du skriver. Det är fullkomligt omöjligt att förstå hur man kan förneka att man druckit, när det lätt går att bevisa. Jag försöker intala mig att männen inte medvetet prioriterar alkoholen framför familjen, det är "suget" som tar överhanden. Sedan sticker de huvudet i sanden som strutsen och vill inte se vad som händer. Jag tror att jag lyckades få honom att tänka till, när jag sade att det var precis lika illa att bli utkonkurrerad av alkohol som av otrohet.

Är väll ett klokt beslut.
Då jag började skriva här så hade jag en tanke stt kunna dricka normalt, men inser att det går inte.
Jag kommer inte att klar det. Så enda utvägen är ett stopp för evigt.
Men att kanske starta med en nykter månad, sen ta beslut hur du kan gå vidare, då har du gett dig time out?
Kram

Jag har senaste tiden som nyckter börjat fundera på varför jag började dricka och skapa ett beroende?? Någon mer än jag som har dålig självkänsla är svartsjuka mm?? Kan det vara en del av beroendet? Skriv gärna och berätta vad ni tror? Varför ni har ett beroende? Jag har börjat läsa jätte mycket på kvällarna som gör mig somnlös! Jag hittar massa saker om varför man började med alkohol! Jag hade ju kraftig ångest redan innan jag drack varje dag tror jag! Eller tänker man mer när man ska sova?

Underbart att läsa om din vilja. Som så många kvällar förut när jag gått och lagt mig så försöker jag förbereda mig för det livet jag egentligen vill leva. Det livet som du hittat till nu. Strax före jag läste din tråd så skrev jag en liten anteckning(Som vanligt) till mig själv. Den här gången handlade det om att kunna klara av att inte dricka själv även om min man inte gör det..
Och att då läsa din tråd känns peppande.
Men alltid "glömmer" jag av att gå in och läsa här när jag vaknat till sans och balans.
Nu har jag satt alarmet varannan timme från kl 10 imorgon( innan dess brukar tack och lov inte törsten komma) för att påminna mig om att läsa här ...
Du ska vara så otroligt stolt över dig själv över din vilja. En dag hoppas jag också kunna skriva nykter och känna mig pigg och fin igen.
Kramar

Det har gått bra denna dag med! ?

På minst två år, som jag inte ens varit sugen på öl eller tänkt tanken.
Det känns som bortblåst ur mitt huvud, det kommer va så under hela behandlingen.(tror jag)
Får hoppas det håller sen och att man hinner ställa om kroppen ??
Sov så gott

Behöver du prata med nån kanske? Om du inte vill Prata med psykolog, så kanske en präst. Börja med att prata om sorgen - eller bristen på sorg. Tycker inte att det låter ett dugg konstigt att du inte saknar honom mer eller att du ibland önskade att han dog. Kanske hjälper det att fortsätta att skriva här? Men jag tänker att du kanske behöver lite stöd ifrån nån och behöver få ut alla känslor du begravt i 25 år.

Stort grattis, du har gett dig själv en bra start! Läste någonstans att det tar 21 gånger eller kanske dagar att implementera en ny vana.
Tack för att du delar med dig, själv ligger jag och knappar på telefonen...
Härligt att läsa om din nyvunna energi!
Hoppas du får en skön sömn, på återhörande!

Skriv plus och minuslistor! Med att leva med honom, och att leva ensam. Svart på vitt. Läs din tråd från början!

Att din man bokstavligt talat kastar sig över ölen när han kommer hem, och ljuger om hur mkt han druckit är typiska alkolholistsymtom. Gapa och skrika hjälper nog inte. Prata lugnt när han är nykter och utgå från dig själv "jag tycker/tänker/oroar mig för..." Berätta var din gräns går helt enkelt, och den är kanske redan passerad? Vad vill du om han struntar i dina gränser? Fortsätt skriva här!

Dåligt samvete för alla onda tankar man tänkt är också helt normalt. Och garanterat befogat att du tänkte så just då. Önskade själv livet ur min pappa fler gg än jag kan minnas. Men hans död innebar nästan enbart lättnad för mig. Det enda jag sörjde var att inte NÅGON kunde nå fram och hjälpa honom i tid, innan det var försent. Det dåliga samvetet bleknar efterhand. Njut av nuet, lugnet, och din rätt att bestämma över ditt eget liv. Fokusera på alla fördelar!

Om du inte hade reagerat så hade det varit mindre normalt. Ofta klarar man sig igenom det akuta, först senare kommer kroppens reaktion i kapp. Ha tillit för att det blir bra så småningom! Och ha ofantligt mycket tålamod med dig själv. Gör saker du mår bra av, sök tex tröst och stöd i naturen. Ett husdjur kanske? Att yngsta barnet snart ska flytta är en enorm kris i sig, så ladda batterierna ordentligt tills dess.

Hej mod60 - googlade lite och hittade in i din tråd. Väldigt inspirerande! Hoppas det gått bra för dig sedan du skrev här sist. Jag är själv på dag sju just nu ;)

Riktigt bra jobbat ?

Har varit nedstämd idag. Känner en stor saknad efter mitt liv med sambon. Glömmer bort all skit vi har haft. Tänker på sambons fina sidor och vilken bra man han är om han inte drack... Kramade om honom idag, kändes ledsamt..Skrev sms om att det hade varit fint om vi någon gång i framtiden kunde bli ihop igen om han ville välja nykterheten..Konstigt att känslorna bara kan ändras över natten? Känner mig konstig överlag. Svårt att minnas och glömmer ibland att vi har separerat...Det är väl någon slags känslomässig krisreaktion. Det är nog bara att stå ut.

Fan vad bra jag mår idag!!! Bara lite lite sug under matlagningen men helt klart kontrollerbart! Blev inte ens grinig??
Njuter av att luften känns lätt att andas och ser fram emot en skön känsla när jag vaknar imorgon! Ville bara säga att jag önskar er alla samma känsla och en god nattsömn❤️??❤️??❤️

Nu känner jag mig redo att gå vidare, jag jobbar på mitt tillfrisknande och
har bra hjälp av min sponsor på AA.
Det känns befriande och glädjefullt att jag har kommit så här långt, men
det har verkligen inte varit lätt.
Jag vet ju att jag har en lång väg att gå fortfarande då jag vet att mitt jobb bara
är i början, men jag vet också att jag har stöd och någon som håller mig under armarna.
Jag har stödet hemma, här på forumet och på AA.
Så det är hoppfullt.