Senaste kommentarerna i forumet

Låter som om du haft en bra dag. Önskar dej en fortsatt trevlig helg.
Kram

Det rullar på. F n har jag stor energi, kanske lite för mycket. Det är varning på det. Kör slut på mig med fysiskt arbete. Sågar, rensar, klipper, hugger ved, plockar blåbär, mm mm. Jag måste stilla mig lite. Vet hur lätt det är att det slår över och ett bakslag kan stå för dörren.

För någon dag sedan fick jag klart för mig hur pass skör min relation är med min fru. Jag har alltid haft en förmåga att förtränga och kanske känner jag mig lite "duktig" nu med 27 dagars nykterhet bakom mig. Vad jag inte riktigt inser är att min fru levt i 27 år med en alkoholist, som förvisso inte har druckit varje dag, men då det har druckits har det gjorts rejält och med många pinsamma händelser som följd.

Jag vill gärna tro att vi "hittat tillbaks" till varann men självklart kan jag inte reparera så många års drickande med någon månads nykterhet. Jag känner att min fru inte vågar lite på mig än och en bagatellartad händelse gjorde att hon bröt ihop, om än bara för några timmar. Jag märker att hon går på helspänn och förmodligen undrar hur länge nykterheten ska hålla i sig den här gången. För mig är det svårt att göra något rent konkret. Jag kan bara fortsätta att hålla mig nykter och lägga dag efter dag bakom mig. Historiken kan jag tyvärr inte göra något åt, även om det smärtar mig och mycket tankar far genom huvudet. Speciellt på nätterna.

I övrigt finns det så många fördelar med nykterheten. Jag behöver inte längre vara livrädd för att det ska knacka på dörren och någon granne eller annat besök tittar in. Vid sådana tillfällen har det hänt att jag antingen varit rejält berusad eller helt darrig efter en dryckesperiod. Att inte behöva bry sig om hur mycket alkohol det finns hemma och om det ska räcka. Att kunna njuta av maten och verkligen känna vad det smakar. Annars har jag ofta varit rejält dragen när middagen kommit på bordet och det spelade ingen roll om det var färsk hummer eller korv och potatis på tallriken. Så länge jag fick mina öl eller vinare spelade det ingen roll vad som serverades.

Kan jag nu bara försöka gå ner lite i varv och få lite av den omtalade sinnesron så ser jag med tillförsikt på framtiden. Jag måste dock säga att jag stundtals känner mig lite rädd och ängslig. Jag kan inte riktigt lita på mig själv. Och det kanske inte är så konstigt efter alla hundratals misslyckade försök.

Just nu känns det i alla fall mycket bra.
Fortsatt trevlig helg på er alla/Tjalle

Varit på en dagsutflykt med några vänner. Det var trevligt trots en del regn. Nu har jag landat hemma i soffan, nöjd med dagen, gott trött och avslappnad (utan alkohol..). Ska mysa med katten och se en film på tv, innan jag somnar. Trevlig fortsatt helg alla! ?

Det kommer att gå bra, vardagen! Det värsta är nog över, du har släppt ut allt det onda, sjuka. Det försvinner sakta som det dammoln som uppstår när man piskar en matta. Håll andan lite till så är luften snart klar igen, ondskedammet har upplösts till intet och där står du sen kvar med solen i ansiktet ?❤️

Du kommer att klara den här krisen med din man, oavsett hur det det går. Alkoholen kommer inte att följa med och du har inget sug efter det. Jag blir glad över att läsa det. Hoppas det ordnar upp sej till det bästa för dej. Kram ?

Jag blir lika glad varje gång jag läser att någon ödessyster här på anhörigsidan lyckats ta sig ut, igenom beslutsvåndan och på riktigt startat om. Tagit tag i sitt eget liv och börjat leva på egna vilkor. Blir så glad att du Blåklocka som kämpat, klarat att med bestämda steg ta dig dit du velat! Starkt och modigt och ett peppande exempel till oss andra som ännu stretar på mitt i det att det finns sätt att komma bort, komma vidare.

Vill önska dig en skön fortsättning på sensommaren!

En sommar går så fort

Innan den tog sin början skrämde den mig.

Sommaren. Ledigheten. Ensamheten.

Så många timmar som skulle fyllas.

Av mig. Med mig.

Inget jobb. Inget att prestera.

Tomma dagar i kalendern.

Försöka att bara vara.

Inte fly in i något annat.

Känna efter.

Hitta ett jag.

Jag visste att den skulle komma nu.

Magsjukan av känslor.

Men jag visste inte vilka proportioner den skulle komma att ha.

Inte att jag skulle dras av utdragna förvärkar och sammandragningar.

Att förlösningen skulle pågå så länge.

Men jag var fylld till bredden nu.

Nu tog jag mig tid.

Och det har gjort så ont.

Och jag är så trött nu.

Hur ska jag klara vardagen nu?

Jag är fortfarande inte klar.

Eftervärkarna skälver fortfarande i min kropp.

Nu är det vardagen som skrämmer mig.

Ja, det är så lätt att falla. Jag vet ju hur besviken man blir på sej själv. Men det går att ta sej upp och ur alkoholens klor. Ge inte upp!! Kram ?

Jag har ju också anmält mej till tjejmilen. Men har inte heller något större prestationskrav, mer än att vara fräsch och i god form. Det är väl ett bra mål, så gott som något! Jag hejar på oss båda. ???

Dag tre då ... Dagtiden har gått bra, det har varit kvalitetstid med familjen för hela slanten. Vi har varit ute i skog och mark, gått på stigar, på stranden, över myrmark. Gjort mat utomhus och vandrat 15 km. Helt fantastiskt underbart att bara vara ute på de sättet! Fram mot eftermiddagen blev det lego och Men In Black, det gillade barnen.

Mot eftermiddagen/kvällen kom suget igen. Kanske för att jag kände att jag inte hade någonting att göra och för att jag druckit och ätit för dåligt idag. Nu smuttar jag på Loka ur ett champagneglas (för den rätta helgkänslan) och maken är på affären för att handla chips. Resten av kvällen lär spenderas i soffan med fötterna på bordet.

Morgondag: Just nu känner jag att jag skulle kunna tacka nej, men jag tror han förstår att jag försöker vara nykter. Ska hur som helst nämna det för honom ikväll, utan att göra en för stor sak av det. Jag vet att han stöttar mig i det hela.

Camilla1: Kul att du hittat hit! Nu är en alldeles utmärkt tid att börja.

Snart 3 dygn.
Ikväll åkte jag och lillgrabben och köpte lördagsgodis och åkte på viltsafari! Tror det var över ett år sedan jag körde bil en lördagkväll! Känns otroligt mycket bättre idag. Fått mycket gjort och tillbringat tid med killarna. Nu ska vi vi köra ett fyspass med situps och armhävningar i vardagsrummet. En helt ny sysselsättning en lördagskväll ????????

dricker också för mycket! Han drack ALDRIG när vi barn växte upp! Han började när han och mamma skilde sig, då var vi vuxna! Nu är han, precis som din pappa, pensionär. Förstår hur precis hur du känner! Jag har pratat, tjatat och skällt. Inget hjälper! Skiter i det nu, är min strategi! Jag har mest ansvar i min familj men bara VÄGRAR ta på mig nåt ansvar för det! Drick då gubbjä-vl tänker jag. När mina syskon tar upp dilemmat känns det som de undrar vad JAG ska göra åt det! Inget!!!! Låter det rinna av som vatten på en nyvaxad bil! Vad jag vill säga till dig är: en pappa i 70-årsåldern ska man tusan inte behöva ta ansvar för när det kommer till alkoholvanor! Man har fullt upp ändå!

Idag har vi varit på gröna Lund med barnen och deras kusiner. Skönt med stora barn. Jag klarade av att vara där utan att stressa upp mig för att det var mycket folk.
Maten har blivit lite sämre idag. Hamburgare och räksmörgås till lunch och middag. Jag får bättra mig i morgon. 4km joggade och ett varv på 7minuters appen körda.
Inget alkoholsug.

Tack för all pepp!!! Det behövs verkligen! ❤️
Idag var en kompis till honom här. Dom kommer in & säger hej & gratulerar han på födelsedagen & kramar om honom. Ingen kram till mig.
Men jag vet ju vems sida dom står på.
Han ( kompisen) gjorde lite narr av mig när jag sa att jag ska gå på hundlydnad med hunden,då säger kompisen: oh jag undrar hur det ska gå! Kom här sky, nä fy sky( föreställer rösten till väldigt pipig)
Orkar inte ens kommentera eller visa att jag blir stött.

Det var inte alls min mening att få dig att känna dig som ett varnande exempel! Av din historia förstår jag bara så väl hur kort steget kan vara från stark och kontrollerad till att inte orka mer när problemen hopar sig för att plötsligt märka man dricker för mycket som självmedicinering. Att detta kan hända vem som helst av oss. Du har gjort allt i din makt och mer därtill men ibland är kampen med yttre omständigheter utom oss större än kraften inom oss och oskyldig välförtjänt avslappning glider obemärkt över i ett missbruk med tiden.

Jag är så glad du orkat söka hjälp och har tålamod att vänta till bokade besök för den hjälpen. Jag har en massa möten med diverse myndigheter framför mig men de jag pratat med där hittills verkar inte ha en aning om vad jag pratar om så väntar mig varken förståelse eller hjälp mer än med det formella. Så länge jag håller ihop så kommer det att gå bra, det som oroar mig är om jag tappar fattningen och greppet nån dag och inte kommer ur sängen alls. Kanske min akuta sjukdom bara gett mig en känslighet som varit borta ett tag, förhoppningsvis studsar min tigernatur tillbaka snart igen.

Hoppas du har en bra lördagskväll Taesa oc tack för peppen ❤️

Nu är det ett tag sedan jag skrev i min egen tråd, men har försökt ge min syn på saker och dela med mig av mina erfarenheter att leva med en alkoholist till mina medsystrar i detta forum.

Nu lever jag ju inte tillsammans med min man längre. Det har vi inte gjort sedan före midsommar. Trots att sommaren varit oerhört påfrestande då jag nu står med ett stort hus och tillhörande trädgård och ska genomföra en försäljning av detta så fort det nu går. Trots detta så är det en känsla av frihet och lätthet. Tidigare somrar och för den delen andra lediga perioder, så har jag mått mycket dåligt pga min mans beroendeproblematik och hur han liksom förvandlas till att bli en elak, lynnig, martyr växlande med aggressiv och allmänt sluskig person då han dricker. Och dricker gör han på ett helt sjukt vis all sin lediga tid.

Nu är det såååå skönt att han bor för sig själv. Jag kan och är mycket mera tydlig med mina gränser kring vad jag vill och vad jag inte vill.
Jag vet ju att han fortfarande vill och tror att vi ska leva tillsammans igen. Det vet ju jag att vi inte kommer att göra då jag vet att han inte är redo( kommer kanske aldrig bli det) att ta itu med sitt alkoholberoende.
Det som känns bra och som jag vill förmedla till er andra som är kvar med era alkoholister är, att nu behöver jag inte bry mig längre om utifall det blir en förändring eller inte.
Jag blev också påmind alldeles nyss om varför jag tagit detta steg, och att jag mår bra av det.
Han ringde nyss alltså på eftermiddagen, och var apkalasfull! Han var inte dum, till en början, utan ville bara bedyra mig sin kärlek. Det kändes bara så skönt att kunna säga:
" Nu lägger vi på, jag vill aldrig att du ringer eller sms:se mig då du är full. Någonsin".

Hade detta varit förra sommaren, så hade hag fått parera, låtsas som om allt är i son ordning, att vi visst ska sitta tillsammans och äta middag som han knappt rör och att han sen blir oförklarligt arg och hotfull om jag drar mig undan för att det inte är meningsfullt att umgås med en dyngrak person.

Så, till mina medsystrar: gör er fria och börja lev!

Hej
Jag har inga förslag men det är klart att ni förstärker varandras drickande. På sikt måste detta sluta annars super ni ihjäl er. Möjligen kan den risken vara en början till en dialog och en överenskommelse att inte dricka med varandra. Hålla hemmet alkoholfritt. Svårt men jag tror att det är den enda möjliga vägen förutom att ni separerar.
Ja, det var mina tankar.
vänligen Ikaros

Ser fram emot att läsa en massa trevliga inlägg om hur skönt det är att leva själv, utan en suput till karl.

Jag har läst hela din tråd och är imponerad av din styrka och beslutsamhet.

Du frågar om medberoende och vad det är.

Jag kan bara beskriva mig själv och jag är nog en klassiskt medberoende.
Men jag är också relationsmissbrukare.

Det går ofta hand i hand och gör det ännu svårare att bryta en relation som inte är sund.

I mitt fall så har jag sökt mig till män som jag gått in i symbios med.
Jag har snabbt blivit beronde av dom och ofta också dom av mig.
Att de oftast har haft ett missbruk har nästan varit en förutsättning för att jag ska tycka tt det är värt att kavla upp ärmarna för.

Min mission har varit att förändra den man jag valt istället för att acceptera läget.

Jag har på något vis accepterat missbruket så länge som de i övrigt varit som en lydig hund.
Dvs kompenserat för en dryckesperiod.

Mycket av min vakna tid har gått åt till att lösa relations eller alkoholprolem inne i relationen.
Och när och om de klingat av har jag istället gått in i arbetsnarkomani.

Jag har egentligen alltid sett mig som mycket stark och kompetent.
Som dessutom orkat med en missbruksrelation.

Men lugn och ro,räkor och mello på fredag har jag aldrig klarat.
Hellre kaos och katastrof så jag sluppit att utforska min själs tomrum som vuxit sig allt större.

Så medberoende kan se väldigt olika ut.
Jag har aldrig pjoskat,skyddat eller dolt.

Däremot förstått,förlåtit och accepterat alldeles för mycket inne i mina relationer.
Allt för att slippa den värsta smärtan av alla,separation.

Men om du är medberoende eller inte vet jag inte.

Jag önskar dig i alla fall lycka till med din fortsätta nykterhet och ditt nya liv.

att du själv sökt samtalshjälp utan att bli hjälp. Mår du kanske dåligt pga din mans beroende? Inte konstigt i så fall om du inte har blivit hjälpt. Problemet kvarstår ju, inget som försvinner med samtalshjälp för din del. Han skulle säkert ha nytta av det, precis som du skriver. Svårt när man är pensionär också, inget jobb att ta ansvar för. Bra att du inte blundar för problemet. Tycker du ska lägga mycket tid på att ta hand om dig själv, göra saker som du är road och intresserad av. Vänd fokus till dig själv och fundera över vad som skulle göra dig glad och tillfreds. Saker som du helt kan styra över själv då såklart! Gå en kurs, göra en resa? För självklart skulle du bli glad och tillfreds om han slutade dricka. DET kan du dock inte styra över! Läs berättelser här på forumet så förstår du vidden av för hög alkoholkonsumtion! Finns mycket hjälp och stöd för dig att hämta här! Många är vi som sitter i samma båt som du! Grundproblemet är detsamma: vi har en nära anhörig som dricker för mycket och det påverkar oss väldigt negativt! Själv har jag en före detta särbo som är alkoholist, avslutade till sist förhållandet eftersom det förändrade mig och gjorde mig kraftlös och nedstämd. Välkommen hit och fortsätt läsa och skriva!

Saknar dig här på forumet, hoppas det är bra med dig, kram!

... det ska ingen människa behöva känna! Hinner inte riktigt svara något klokt just nu - vill bara skicka en kram och en tanke till dig ❤ Tror jag förstår ungefär vad du känner! Och att du delar dina tankar i min tråd är absolut helt ok! Är så glad om jag på något vis, även om det är i avskräckande syfte, kan hjälpa någon! Kram på dig - ta hand om dig!!!!

Strålande Skogsfrun! Du har kommit en bra bit på väg. Ja, vår hjärna har en tendens atr glömma bort allt skit som giftet för med sig. Vid såna tillfällen är det bra att påminna sig själv om just dessa, speciellt om man skrivit ner dom i sin tråd eller någon annanstans.
Fortsatt trevlig och fri helg!

Ett par tankar från min sida som förhoppningsvis kan stödja. (Har ju tjuvstartat lite och är inne på ca 8 veckor utan nervgiftet)
1 Se till att ha ordning på sömn, mat och motion. För mig är trötthet och hunger stora triggers. Motion hjälper också riktigt bra.
2 Eliminera risksituationer - identifiera först såklart... Jag har valt bort vissa alkoholevents eller sett till att jag kört
3 Skriv upp allt elände (negativa konsekvenser) alkoholen ställer till med, kan stoppa impulsen. D v a 'spela hela filmen' Visst kan 2-3 öl kännas härligt, men sen då? Hur känns det efter någon timme, dagen efter?
4 Läs och skriv i forumet några ggr/dag. Gärna som en start och avslutning

Jag kan verkligen rekommendera att vara nykter, då jag varit det ett tag.
Det finns verkligen ett liv utan alkohol, trots den 'romantiska bild' som industrin och sociala medier vill måla upp.
Jag njuter av att varje morgonen säga till mig själv: Idag slipper jag skicka i mog nervgiftet!
Nu åker vi iväg på ett spännande, fräscht och fritt äventyr tillsammans!
//M

En vit höst låter underbart.