Senaste kommentarerna i forumet

Ångesten kan komma och gå, det är helt naturligt. Blir det för starkt och du blir rädd så kontakta din vårdcentral för att se om de kan hjälpa dig. Allt är bättre än att självmedicinera med A. Du ska vara så glad och stolt över dina veckor! Så bra jobbat. Jag tänker också på A till och från och jag märker på mina vänner hur alkoholen verkligen är en central punkt i tillvaron för många. Men jag har också hittat annat umgänge genom mina intressen och där förekommer alkohol knappt alls. Det blir som en frizon. Kanske kan du också hitta något där inte alkoholen är en central punkt för alla inblandade.

Så underbart att du snart kan flytta in och börja bygga ditt eget liv. Måla, tapetsera, möblera, odla precis om du vill ha det. Det är nästan så jag kan se det framför mig. Du får berätta mer om det. Låta allt det positiva uppfylla dig så det jobbiga och negativa blir mindre och obetydligare för varje minut. Åren går fort ja... Jag gjorde många spännande saker, resor mm under åren som jag drack för mycket vin. Men det läskiga är att den större delen av tiden, vardagen då jag drack vin och kollade på serier, är helt grå för mig. Många år gick utan att kommer ihåg så mycket av det. Allt blev en grå gröt utan ljuspunkter. Jag hade depressioner också och gick igenom en del svåra saker (det var förmodligen det som triggade drickandet) men det känns inte roligt att ha haft så lite liv i mitt liv. Det är fotona som påminner mig om att jag faktiskt gjorde något och det känns lite läskigt. Nej, skönt att det är ändring på det nu. Kram på dig och lycka till med tillträdet och flytten!

Tack Lizzbet för filmtips. Jag tar det längre fram när jag inte är så oroad för min hälsa. :).

Tack Rose! Ja det blir många nyktra kvällar nu och i framtiden. En kompis kom över i lördags och hon frågade apropå mitt uppehåll när vi skulle kunna dricka vin tillsammans igen. Jag svarade: "jag vet inte... inte nu i alla fall. Om tio år eller nåt kanske ha ha". Jag ville understryka att jag tagit en lååååång paus (för resten av livet, tyst för mig själv). Det är fascinerande hur betydelsefull alkoholen är i umgänget. Jag får positiva reaktioner och alla jag pratat med hittills respekterar mitt beslut men några ändrar sina planer från att t ex övernatta hos till att åka hem istället när jag har sagt att jag ska vara nykter och inte är med och festar. Det är intressant. De kanske åker hem till sitt vin?

Tack Morgondag för påminnelsen om att läsa egna och andras trådar. Det hjälper verkligen att göra det. Jag fortsätter titta in här men inte varje dag. Jag tycker också att det är lite demoraliserande för mig att läsa om att någon tagit/haft ett återfall. Jag vill inte moralisera om det för jag förstår verkligen hur svårt det är men min beroendehjärna börjar dividera med mig om att jag också skulle kunna ta ett återfall när jag läser om någon som gjort det? Och jag vet att om det skulle hända så har jag inte samma beslutskraft längre. Så det är på gott och ont att läsa trådar.

Kram alla!

Kul att du börjar tänka framåt! Vad vill du nu? Berätta mer :)

Bra att du tar hand om dej. Ibland behöver man "stanna upp" lite. Och skönt att allt verkar gå bättre. Hoppas du haft en fin dag och önskar dej en ny givande och fin vecka. ?

Lite grumlig efter två glas rödvin... halkade dit innan jag nått 4 dygn... skit.
Idag åkte min älskade hund till sin nya husse. Ett beslut som tagits för länge sedan men som idag blev verklighet. Att driva eget företag, leva ensam och samtidigt ge min älskade hind det hon behöver blev till slut en olöslig ekvation. Hon lämnade med ny ägare vid lunch. Gick tidigare i eftermiddag ner till grannen för att berätta, vår hundar lekte ofta tillsammans. Utan att ha tillfrågats stod ett glas vin på bordet. Jag tvekade inte, valde att dricka och tänkt att ett glas gör ingenting. De fyllde på och jag drack glas nr två. Att inte ha alkohol hemma är inte tillräckligt. Är ju själva fan när det Är mer pinsamt att tacka nej än att tala om att man är nykter. Känner mig inte påverkad men har ångest över att vara på ruta ett igen. Och saknar min hund så jag går sönder???
Hoppas på sömn inatt.
Känns inget bra.

Riktigt bra att du har stått emot så bra under en utmanande tid som sommaren är. Nu håller vi ihop detta dag för dag och stund för stund när vardagen bliv verklighet. Vilket spännande äventyr vi är med på, vi missar inget, vi slipper dricka och må dåligt!

och stöttar oss andra. Vi har alla bättre och sämre dagar. Det betyder att ibland måste vi bara bry oss om oss själva, andra dar räcker energin till mer. Du har hållt dig nykter.. Det är starkt och stort..Kram..

Har varit väldigt självgående innan. Vet av erfarenhet att jag är den ända som kan hjälpa mig. Dock, visste jag inte hur farligt det är att råka träffa fel om man mår dåligt. Som kan dra ner en ännu mer.

Jag vet det nu. Jag kommer att vara mycket rädd framöver. Kanske bra. Har mig själv att skylla. Var dock tufft för mig under en tid. Jag får andas mig igenom min förlust om att ha haft en god vän och bygga mig själv. Jag visste inte i heller hur skönt det var med omtanke och värme. Det hjälper, jätte mycket.

Jag får andas en dag i taget utan vin. Hitta min sunda sida tillbaka efter en tuff period. Det blir nog något av en utmaning. Därför är jag här och läser.

Tack för ditt svar.

Härligt att ni/vi är igång. Bra att du har med dig frugan på detta och att rensa lite därhemma, tror det kan göra det lättare i början. Jag har inte några öl t ex hemma, vin eller sprit är inga problem för mig. MEN det är ju väldigt individuellt. Bra att som sagt hjälpa sig själv och identifiera utmanande situationer. I mitt fall kommer det att vara extra vaksam nu när det för mig blir lite vardag igen och då jag om jag inte är utvilad och har ätit någon mellanmål på eftermiddagen lätt tidigare har "fallit" och dragit iväg på pub på vägen hem. Det har blivit en dum ovana som smugit sig på under ett antal år. I början tyckte jag det såg (och var) så härligt ut att kunna avsluta dagen med ett par välförtjänta kalla öl. Men hur j-a fräscht är det egentligen. Jag har nu under min nyktra period ibland gått eller åkt förbi dessa pubar på eftermiddagar och de som sitter där ser inte så fräscha ut på något sätt, vill inte tillbaka dit. Tycker bara synd om de som sitter där, verkar i många fall inte vara speciellt trevligt, även om jag också såklart har haft många trevliga stunder på min kvarterskrog.
Hur som helst, nu blickar vi framåt och tar en dag och stund i taget. Sug kommer att uppstå, men det är "bara" en känsla eller "ovana", inget man behöver agera på. Suget går över efter en stund, man kanske för ta en gofika, eller en kall Coca Cola eller vad som helst som inte är alkohol eller annan drog. (Även om en del säger att även socker är knark för hjärnan, men en sak i taget...., ska ta tag i sockret också så småningom...)
På återhörande!

Vi är lika gamla du och jag, JoYo. Jag blir så glad om mina ord kan hjälpa någon!? Jag känner så igen mig i det du skriver, det är ju obegripligt hur man kan ens vistas i samma rum som sina barn och ändå gå och hälla upp ett glas fast man vet hur det slutar... Att man trots att det skadar ändå gör det..Men det är ju så alkoholberoendet fungerar tyvärr, A slutar inte förrän den är det enda du bryr dig om, har ensamrätt på din kärlek. Kan ju inte tillåta det!!!
Gårdagen gick för min del över förväntan!!! Jag hade faktiskt jättekul! Mycket skratt och maten blev fantastisk, drack bara alko-fritt men de andra reflekterade nog inte över det, hade ju ett vinglas med nåt som såg ut som vin och var dessutom glad o pratsam? Fram emot kvällen var visserligen 1 liter whiskey slut (som vår vän i vanlig ordning tagit med sig) och min man och hans kompis aspackade.. men jag blev bara full i skratt, de var så patetiska där de satt o lät samtalet gå i cirklar?? jag la barnen o försökte underhålla den unga flickvännen som verkade nykter hon med. De började prata om hur hemskt det är med narkotika och hur dum i huvudet man är om man håller på med sånt, var liksom stolta över att bara hålla sig till alkohol, klappade sig själva på axeln och kände sig så rediga så... då höll jag på att flippa ur men lade band på mig, VET ju att det inte är någon idé att diskutera när de är i det tillståndet... Men tänkte att vilka blinda idioter de är? De bytte samtalsämne, vår vän älskar barn och vill så gärna bli pappa. Undrar om han förstår vilken hemsk uppväxt han kommer ge detta barn? Han erkänner sitt drickande( whiskey i varierande mängd varje dag samt alltid en öl t frukost för att fungera normalt...) men säger att han skiter i att han dricker?Det gör mig ledsen för han är egentligen en fin människa. Samtidigt är jag tacksam, han avskräcker mig nu när jag för en gångsskull får lyssna till hans retorik i nyktert tillstånd, ger mig kalla kårar. Kunde blivit sådan själv, kan fortfarande bli sån... än har jag inte fast mark under fötterna? Men för varje dag som går BLIR det lättare att inte dricka!! Både idag och igår har jag kunnat skratta på ett nytt sätt kände jag, skratta på riktigt! Och jag börjar faktiskt tro att jag fixar det här. På riktigt.
Idag i bilen på väg till min svägerska var jag bara tvungen att säga något till min man som förhoppningsvis kunde ge honom en tankeställare om sitt eget drickande. Jag frågade honom om han förstod hur hans vän tänker när han säger att han vill ha barn. Han undrade lite hur jag menar så jag svarade att; jo men om han inte slutar dricka kommer han ju inte leva länge nog för att se sitt barn växa upp och vad är det då för mening att skaffa barn? Nej, jag är inte alltid så snäll men jag ville ju att det skulle kännas...
Näää det är ju sant.... sa min man och såg allt annat än munter ut. Egentligen tycker jag inte att jag kan sätta mig på några höga hästar och hatar när andra gör det men jag var bara tvungen att säga NÅGONTING! Hos sin syster drack han några öl o två glas vin men jag antar att han var rejält bakis så det kan ju bero på det, att han drack så lite för att vara han vill säga... Det blev inte så mkt prat om nya jobb som jag önskat o inte fick jag berättat om min påbörjade kamp heller men det är ok. Jag är stolt och glad och kommer vakna med en bra känsla imorgon och mina barn likaså. Det är allt som räknas idag o alla andra dagar!
Fortsätt kämpa allihop, det kommer bli värt det, det är jag övertygad om!!!!!??❤️??❤️??❤️???

för reflektioner. Nej jag är inte medberoende. Kanske nuddade vid det tidigare innan jag blev beroende. Jag kanske förstår a-missbruket på ett annat sätt nu än tidigare? Kanske lättare att lämna förhållandet just därför? Nu vet jag att det finns 2 val. Att sluta helt eller att fortsätta supandet som bara gräver sig djupare in i personligheten. Sambon ljuger på ett sätt han aldrig gjort innan. Det känns skönt att jag inte bryr mig. Sa det till honom också. Kan tänka mig hur jobbigt det är att leva med någon som mörkar sanningen i tid och otid.. Undrar hur många män( en del kvinnor också) som supit bort sina livskamrater och nu söker nya på olika ställen? Ja Bedrövad sambo. Förhoppningsvis ljusnar tillvaron för oss som lämnar beroendet och de beroende. Klart att allt behöver bearbetas och läkna. Men det känns som om att jag äntligen kan leva som jag vill. Jag har redan många nya kontakter som jag ska lära känna. Beroendet har ju begränsat både intressen och socialt liv utan alkohol. Åren går fort, man vet inte hur snabbt det tar slut. Måste hinna besöka fler fina platser, lära känna nya människor och prata och skratta tillsammans...Kram

Du skriver om den ohållbara situation ditt missbruk har lett dig in i , och jag han fullt förstå din frustration och sorg över det. Vi alla som druckit för mycket känner igen oss i den, ibland blir det till och med svårt att veta som är vad. Det är till och med möjligt att vi tror att andra genom sitt agerande ska kunna dra oss upp, ja rädda oss liksom. Fast tyvärr kan vi inte lägga detta på andra. Vi måste själva göra jobbet, men visst är det bra att omge oss med sunda goda människor som ger energi, och inte bara tar. Jag hoppas du att det som en start, och att du tar tag i uppgiften att bra ett destruktivt mönster.
Hälsningar //PP

Så hette en uppgift jag har fått göra.

”Vad är Mitt problem?
En annan människas beroende är inte ditt problem,
det är den personens problem.
Inte heller är en annans agerande ditt problem,
utan det är hur du reagerar på agerandet som orsaka problem för dig”.

MINA problem är:

Jag har svårt att känna mig tillräcklig

Jag har svårt att sätta gränser

Jag har svårt att känna tillit

Jag har svårt att inte kontrollera

Jag är rädd för att göra fel

Jag känner ensamhet

Jag har låg självkänsla

Desto mer jag bearbetar och reflekterar över mig själv
det som har hänt
och min nuvarande situation
får jag fler och fler insikter.

De slår mig ibland hårt i magen.
Ibland rakt i ansiktet.

De får mig att tappa andan och fotfästet.

Jag kände de här känslorna redan innan jag klev in i min destruktiva relation.

Jag började dricka alkohol när jag var 14 år, och drack alldeles för mkt under några år. Min äldsta är 20 år och har aldrig druckit mer än ett glas typ, och hon tyckte inte att det var gott. Så jag har liksom sluppit ta det snacket med henne. Därför svårt att råda, men givetvis måste du prata med honom om det. Berätta om hur viktigt det är att man håller ihop, inte lämnar någon kompis ensam, hur han ska undvika att hamna i bråk osv. Och säg också att du inte gillar det, att hans hjärna som inte vuxit klart tar skada etc. Men förbjuda honom är nog svårt. Men man kan komma långt med att verkligen förklara varför man ogillar det.

För bra?
Jag glömmer så lätt hur det var i går, eller för bara några dagar sedan. Vill så mycket. Energin börjar komma tillbaka och jag vill röra på mig, ta ut mig, använda kroppen. Hjärtat talar om för mig när det blir för mycket. Tryck över bröstet, metallsmak i munnen, klump i halsen och hård puls.
Var ute på en tremilsrunda med cykeln idag. Därefter gräsklippning. Frustration och glädje. Framstegen är enorma för varje dag och samtidigt ökar otåligheten i takt med energin.
Nu trött och nöjd och känner mig frisk. Helt frisk.
Tur jag skriver under "det vidare livet" för jag vet inte längre vad jag har att göra på forumen som handlar om alkohol.
I min värld just nu är det en icke-fråga.

Att du är så stark i ditt beslut och att du bara ser fördelar med att vara nykter är helt underbart!

är det ett bra mål att bara delta tycker jag. Dagen har varit bra. Veckohandlat, joggat och 7 minuters-apppat.
Ikväll är största sonen ute och festar i en park med vänner. Jag vet att de har alkohol med sig. Känns inte riktigt ok med tanke på att de är 17år. Idag ville jag inte vara den som förstörde allt men han fick lova att ringa om något blev knasigt så att jag kan hämta hem honom. Visst borde jag stoppat honom kanske istället men det är en balansgång. Om jag stoppar helt kommer han ju inte lita på mig så att han är ärlig med vad han gör.
Jag kommer inte kunna sova innan han kommer hem känner jag...

Så här i efterhand känns det inte modigt att jag valde att leva mitt liv utan att vara i en djävulsdans med min alkoholberoende man.
Det var nödvändigt!
Annars skulle mitt liv inte vara ett liv, utan bara ren överlevnad.
Självklart kände jag innan jag fick nog av hans supande och allt som hör till detta av psykisk press/ stress, brutna löften och destruktivitet och vanmakt att det kommer aldrig att gå och hur ska jag klara mig osv...

Men som sagt, det går alldeles utmärkt. Som sagt, all den energin man lägger på någon som på ett mycket destruktivt sätt påverkar alla i en familj, den kraften kan man använda till annat.
Det gäller " bara" att komma till den gräns som är för dig som enskild person. Det är det som är det svåra. Att förstå och lita på den känslan. Det jag vill förmedla är att man själv måste sätta sig i förarsätet då ingen annan, och knappast den som har alkoholproblemen kommer att säga
" - Du jag märker att du tycker jag dricker för mycket, så jag har tänkt sluta med det nu. Blir det bra?"
Kommer inte att hända.
Alla löften en alkis säger i stunden gäller kanhända just då, men sen är det inte längre på agendan utan suparhjärnan styr.
Har jag klarat det, så gör ni det också. Vad är det värsta som kan hända? Att alkisen förstår allvaret ochvslutar kröka? Ja, men då är det väl jättebra.

...utan alkohol! ?

Det har blivit en vana nu...
Jag handlar mitt alkoholfria vin på systemet och det går bra.

Ibland kan jag bli sugen på "riktigt" vin men håller mig till det alkoholfria.
Det absolut bästa med nykterheten är att slippa vara bakfull!!
Jag vet vad jag gjort och sagt ?

Så var det inte innan..
Så många timmar och pengar alkoholen har stulit från mig och mitt liv.? Så mycket ångest och minnesluckor...

NEJ, vill aldrig tillbaka dit.
Ibland kommer tankarna att jag kan ta ett glas gott vin till maten i framtiden...
MEN, helt ärligt vet jag att jag inte kan stanna vid ETT glas, snarare blir det en hel flaska....minst!!
Och det är det INTE värt!
Jag mår så bra och har fått ett inre lugn nu, det går att ha ett bättre och mer ärligt liv utan alkoholen! ?

Till er som kämpar...
GE INTE UPP, det blir lättare och lättare även om suget kan komma ibland.

Stor kram till alla er här på forumet! ?

PS! När jag är uppe i 100 dagar ska jag flytta min tråd till "Det vidare livet" ?

Ja, det onda som drar igen. Ditt tips är bra. Jag går ner till havet. Har gjort det i alla år jag kan minnas. Det är mycket onda krafter i alkohol som du skriver. Ja, det är jobbigt att bli lämnad, när man har det som jobbigast. Dock var jag tydligen beroende av vin.

Ja, att resa sig. Från en man, den första jag älskat, är svårt. Inser att för mig är det svårt att hitta. Någon att trivas med och vilja prata med i livet. Så vinet blev ett sätt att klara dessa känslor på. Dock, tack för ditt svar. Jag verkar inte vara ensaken om att ha ångest och vilja ta till alkohol.

Måste tro på mig igen. Din värme gick igenom.

Går inte att leva två liv med "två män"! Man vill ha EN man som det går att lita på! Jag och mitt ex (alkoholist) kanske inte hade kompisrelation när han var nykter utan upplevde det mer som berg och dalbana! Passionerat kände jag i början! Men man vill komma till trygghetsfasen vilket inte hände! Tilliten infann sig inte!

Det ni skriver får mig att förstå att jag inte är ensamen om ångesten och att sjunka djupare ner i vinglasen. Sitta ensamen, röka och dricka vin. Vilket liv. Vill jag mig själv illa på något sätt? Det verkar fan så. Det räcker med att livet därute är tufft nog.

Ja det var många kriser i livet att ta sig igenom, tills jag hittade en ny vän. Vinet. Som gjorde mig skruvad i huvudet. Som arbetssökande går jag i press över att hitta ett nytt jobb. I två år nu. Brutit ner mig.

Jag saknar också min vän och kära. Som var en ny öppning i livet för mig. Hjälpte mig hitta i livet igen, att känna igen mig själv. Han sa, jag mår dåligt av dig. Mig? Jag har väl aldrig gjort nått mer än att skämma ut mig på telefon? Det räcker. Jag blir skruvad av vin.

En kris till alltså. Jag dricker för mycket vin. Sedan tre år cirka. Det är tre år i helvete. Att bearbeta dessa år får mig att vilja ha mer vin. Måste titta på hur fint jag hade det med min sunda vän och vilja ha det så. Inte sitta ensamen med vin och cigaretter.

Jag har haft tre års helvete med vinet. Det har sänkt mig psykologiskt, ekonomiskt och idag vet jag inte någon annan lösning på alla problem mer än vinet.

Jag måste hitta en annan lösning. Det är svårt, känns hemskt utan min vän. Man kan bli lämnad för mindre, men vi drack aldrig tillsammans i sju månader. Det räddade mig. Från tre års helvete.

Med ständig rädsla om att falla tillbaka gjorde jag det. Jag hade tre års helvete med vinet. Ångest. Sedan städa ut allt dagen efter, inte lämna spår av det, trilla i glaset igen, träffade en sjuk man under den perioden som ständigt fyllde mitt glas med mer vin. Tills mitt beroende var ett faktum. Jag brukade vara fräsch. Vinet gjorde att jag sa fula saker, yrade runt, stökade till, fick dåliga matvanor, ville ingenting.

Jag kommer att sakna min sunda vän som räddade mig ur dessa tre år. Han var med mig i åtta månader. Ville att jag skulle äta bra och sluta med vinet, men tydligen var jag fast i vinet.

Tack till er läsning och jag inser att detta blir inte alltför lätt kanske. Att hitta en stark sig själv som klarar livet utan vin. Måste. Måste. Tack till er.

Det ni skriver får mig att förstå att jag inte är ensamen om ångesten och att sjunka djupare ner i vinglasen. Sitta ensamen, röka och dricka vin. Vilket liv. Vill jag mig själv illa på något sätt? Det verkar fan så. Det räcker med att livet därute är tufft nog.

Ja det var många kriser i livet att ta sig igenom, tills jag hittade en ny vän. Vinet. Som gjorde mig skruvad i huvudet. Som arbetssökande går jag i press över att hitta ett nytt jobb. I två år nu. Brutit ner mig.

Jag saknar också min vän och kära. Som var en ny öppning i livet för mig. Hjälpte mig hitta i livet igen, att känna igen mig själv. Han sa, jag mår dåligt av dig. Mig? Jag har väl aldrig gjort nått mer än att skämma ut mig på telefon? Det räcker. Jag blir skruvad av vin.

En kris till alltså. Jag dricker för mycket vin. Sedan tre år cirka. Det är tre år i helvete. Att bearbeta dessa år får mig att vilja ha mer vin. Måste titta på hur fint jag hade det med min sunda vän och vilja ha det så. Inte sitta ensamen med vin och cigaretter.

Jag har haft tre års helvete med vinet. Det har sänkt mig psykologiskt, ekonomiskt och idag vet jag inte någon annan lösning på alla problem mer än vinet.

Jag måste hitta en annan lösning. Det är svårt, känns hemskt utan min vän. Man kan bli lämnad för mindre, men vi drack aldrig tillsammans i sju månader. Det räddade mig. Från tre års helvete.

Med ständig rädsla om att falla tillbaka gjorde jag det. Jag hade tre års helvete med vinet. Ångest. Sedan städa ut allt dagen efter, inte lämna spår av det, trilla i glaset igen, träffade en sjuk man under den perioden som ständigt fyllde mitt glas med mer vin. Tills mitt beroende var ett faktum. Jag brukade vara fräsch. Vinet gjorde att jag sa fula saker, yrade runt, stökade till, fick dåliga matvanor, ville ingenting.

Jag kommer att sakna min sunda vän som räddade mig ur dessa tre år. Han var med mig i åtta månader. Ville att jag skulle äta bra och sluta med vinet, men tydligen var jag fast i vinet.

Tack till er läsning och jag inser att detta blir inte alltför lätt kanske. Att hitta en stark sig själv som klarar livet utan vin. Måste. Måste. Tack till er.