Senaste kommentarerna i forumet

Inte kul att må dåligt, men det är många med mig som skulle behöva gråta ut ordentligt. Gråten renar. På mig har det liksom fastnat känns det som. Jag tror det är bra för dig att gråta. Du/vi har nog mycket känslor som vill ut. Besvikelse, skam, skuld, övergivenhet, mm. Stor Kram Det känns nog bättre imorgon <3

Hoppas verkligen att du får sova gott och mår bättre i morgon.

Strax 2dygn utan alkohol. Överlevde den här dagen oxå men hade helt ärligt trott att det skulle kännas bättre. Känner mig låg. Biter ihop inför killarna. Skönt att snart få sova bort några timmar (hoppas jag).

Hej
Vill önska Dig och din far all lycka i era försök.
Ikaros

Hej Gunda,
Vill skicka en stor styrkekram till dig. Tillåt dig själv att vara där du är. Det krävs mod men det har du inom dig. Det är helt ok att må skit och gråta. Det är långt ifrån roligt men jag tycker att det är ett friskhetstecken när vi vågar vara kvar i känslan. Att helt enkelt acceptera att ha en dålig dag. Sorgen behöver tas hand om den oxå. Jag brukar tänka att det gör ont att tillfriskna men det är ett steg i rätt riktning varje gång vi tar oss igenom en tung period.
Ta hand om dig och var snäll mot dig själv.
Stor kram
Ellan

Uppskattar verkligen den tid du tog att skriva dessa inlägg Ikaros, Det gav mig en tankeställare!
Jag tror att en AA-grupp kan vara relevant, han kan nog behöva höra från folk som varit alkoholister och hur de tog sig ur sitt beroende. Precis som du säger så känns det som att han skulle lyssna mer på folk som har varit i samma skor som honom. Jag ska ringa runt lite och kolla vad man kan göra åt saken.

Jag kommer aldrig ta skulden på mig om det värsta skulle hända, men jag vill då i den stunden känna att jag gjorde verkligen allt jag kunde för att få honom på rätt bana igen.

Tack igen Ikaros!

Jag kan inte med ord beskriva den positiva förändring jag upplevt under snart sex helt vita veckor. Det är sååå värt att kämpa för. En kamp man aldrig ångrar!

Dag 129,17,2

129 dagar sedan starten
17 dagar med alkohol
2 dagar sen djupdykningen

Låter inte klokt.

Skiter idet och fortsätter som tidigare.

Dag 131,17

Ska jag nu börja om från början igen med räkningen av nyktra dagar efter dessa tre nere i flaskan? Nix! Det tänker kag inte göra. Vill inte att min första ärliga fight ska blekna bort i mitt minne. Måste fundera.

Tråkigt att läsa att du inte mår bra. Bra att du är nykter iallafall. Starkt Gunda.
Kram med förhoppning att det känns bättre snart❤️

Tjejmilen låter ju som en härlig "sak" att se fram emot tillsammans med din dotter. Du grejar dessa 3 veckor med en målbild av att vara fräsch när du joggar runt milen utan prestationskrav. När du sen kommer i mål har du ju klarat av några veckor och då går resten utav bara farten ska du se :-)!

Hej
Jag önskar Dig lycka till i kampen mot alkoholen. Kämpa på och ge aldrig upp!
vänligen
Ikaros

kräver energi och kväver förhållandet. Det är min åsikt. Jag vet inte hur många förhållanden som havererar på grund av alkoholen, men det är många. Tyvärr så blir det bara bättre ett tag för att bli sämre. Lite orättvist att en missbrukare kan bestämma så mycket över andras liv på ett passivt sätt. Vill anhöriga få en förändring på missbruket så brukar det inte vara den beroende själv som tar det beslutet. Det finns undantag. Jag orkar inte vänta på under. Utan vill ha ett gott liv. Min man valde alkoholen, så för oss blir det en separation..

Jävla dåligt. Bara gråter och gråter vet egentligen inte varför. Men jag är nykter och jag kommer att vars nykter.
Men skit mår jag.

tack för pepp Manda och Morgondag. Jag vill verkligen få det här att vända nu. Jag anmälde mig och dottern till tjejmilen tidigare och då trodde jag verkligen att jag skulle vara i lite bättre form vid det här laget.
Jag ger mig själv en liten utmaning att klara mat och motion på ett rimligt sätt under de 3 veckorna som är kvar fram till tjejmilen och att sedan ta mig runt utan något krav på någon prestation i övrigt.
De här veckorna ska jag bara vara utan att känna efter så mycket hur jag mår.

Idag har jag joggat och ätit bra. Nu ska jag laga till lite middag åt oss.
Inget alkoholsug.

som förstör så mycket. Tänkte idag att det borde vara varningstext på flaskorna och baginboxen.. Beroendeframkallande.. Bilder på sönderfrätta levrar och texter på barn som säger..Snälla mamma och pappa bli inte fulla..Eller något sådant. Tycker synd om dig Lim, fast jag vet att det inte hjälper att göra det. Men känner igen det där med hoppfullhet och framåtanda för förhållandet. Och stunden efter nedslagen av beroendet som skövlar familjer med hull och hår. Jag träffade en kvinna, som berättade en tragisk historia. Jag köper ju möbler och sånt nu för min flytt. Och jag skulle köpa en möbel av henne. Dom höll på och tömde ett jättestort vackert hus. Med underbar trädgård. Kostar säkert en förmögenhet. Jag kände på mig av dom som var där att detta var ingen vanlig flytt. Tänkte om det var så att mannen i huset träffat en ny eller så? Det var värre...Han hade supit i många år. Frun hade flyttat för ett år sedan. Nu bodde dottern kvar med sin far. Och han hade kört ihjäl sig i fyllan.. Alltså det spelar ingen roll vem du är vad du har om du inte söker hjälp för ditt beroende. Allt skiter sig till slut eller väldigt snabbt..Berättade detta för sambon, han verkade bara rycka på axlarna..Situationen här är lite likadan. Förutom att mannen som körde ihjäl sig var egenföretagare.Finns ingen arbetsgivare som kan tvinga honom att få hjälp.. Lim, jag tänker på dig och din familj..Allt har sin tid, bara du håller dig nykter, det är viktigast eller hur..Du är stark du klarar dig.. Kram..

Är jobbiga i början..Tills man vant sig då,minskar suget. Konsekvenstänkande är bra. Dvs vad hände sist när jag gjorde bort mig?, Senaste fyllorna som gick åt skogen, Vad gör alkoholen med oss...Osv. Ta en stund i taget om det blir för jobbigt. Se filmer om missbruk. Distrahera suget. Unna dig godsaker.. Ha en fin vit Fredagskväll..Kram..

Börjar med det positiva...

Tors: cykel till jobbet. Blev hämtad av sambon för vi skulle på orienteringstävling eller tävling och tävling jogga en bana på tid utan att ta ut sig. Kartläsningen ok, inte rätt, men det händer väldigt sällan. Joggade för fort i början fick dra ned på tempot och hittade sedan rätt. Tog ca 45 min och joggade det mesta med lite högre ansträngning än träningspassen. Roligt som vanligt, även om jag blir sur för missarna. Inget vin.

4 dagar helt utan vin, 5 dagar om ett glas inte räknas. Att jag fixar det utan större problem är toppen. Shoppingen hjälpte och jag har tänkt på andra bra sätt att belöna mig, shopping blir ju dyrt. Men belönar mig så mycket att det är svårt att komma på något. Har tänkt det nästan varje söndag när jag vaknat, att jag verkligen borde skärpa mig och bli mer nykter och att jag ska vara det mån - tors. Men det misslyckas jämnt.

Då det negativa. Min box tog slut efter 13,5 glas. Så mitt mål har jag egentligen inte klarat de första två veckorna. Mitt straff blir bara vin på flaska och väga varje glas. Kanske byta glas med, mina är jättestora och rymmer 5 dl. Tyckte de var fina och praktiska ( behöver ju inte resa mig ur soffan för att fylla på) för några år sedan. Har normalstora med.

Tack för att du delar med dig! Jag känner verkligen med dig, du har minst sagt haft fatet fullt av allsköns utmaningar och påfrestningar! Inte konstigt alkoholen blev en ventil att försöka släppa på trycket med, dessvärre funkar det bara så länge innan drickandet blir ännu ett av stressmomenten som är exakt det man försökt motverka med att dricka!

Jag är egentligen anhörig och inte missbrukare men jag har på sistone på riktigt övervägt om jag borde börja dricka för att bedöva. Jag har liksom du en massa fnurr runtomkring, barn med diagnos som din son och både min man och mitt ex dricker. Och ställer till med ärenden hos myndigheter som jag får reda upp för barnens skull. Var själv nyligen akut inlagd på sjukhus och då exet strulat till bara dagarna efter min hemkomst från intensiven klarar jag nu knappt av att gå till mataffären utan en panikattack. Är så slut i huvudet så jag också bara vill gråta i ett dygn. Läser din historia och inser att alkohol knappast skulle göra mitt liv redigare men förstår så väl hur det kan bli så att man dricker mer och mer för att det är ända sättet att just då överleva. Jag skulle också just nu desperat behöva nåt som får mig att koppla av ens för en kvart. Alkoholen skulle vara bedövning. Och sen blir allt ännu mer skevt....

Fortsätt skriv här, att vara brutalt ärlig mot sig själv i text är hälsosamt för det är ända sättet att förstå vad man håller på med och komma vidare. Vill ge dig en stor styrkekram!

Hej! Ja, jag slängde in en tvätt nyss och tagit fram strykbrädan som nu står framför TV:n. Just nu rullar min favoritkanal (förutom Kunskapskanalen) Historychannel. Lite krig på TV och nystrukna skjortor är en bra avledande combo. Imorgon blir det långpromenad med en vännina.
Ikväll ska jag se om "Max Manus" på Netflix, en film om en av de främsta i motståndsrörelsen under nazisternas ockupation av Norge.
Med en önskan om en bra fredagkväll
Mr Krasch

Tack, Ska ändra slutet så det inte blir så lyckligt och tillrättalagt

I dag är det högsommar. Tomaterna börjar mogna och en lätt bris råder som i viss mån kyler ner sommarluften. Jag har läst en del på vårt forum och det slår mig hur nära alkoholen är samtidigt som lusten att dricka är långt ifrån mig. Ja, så långt borta att jag faktiskt inte riktigt minns hur det var då, när jag inte kunde stå emot. Alkoholismen är för mig fylld av liknande paradoxer. Välbefinnande och längtan bort är också en sådan. Kärlek och rädsla likaså.
Vi människor är komplicerade varelser som ibland går emot det sunda förnuftet. Skiter i allt bara för att h ävda de egna drifterna eller känslorna.
Men en värld som är helt igenom förnuftig vill väl ingen ha? Eller är jag ensam om att tycka att det skulle bli väl tråkigt då?
Ja, detta är några små tankar jag har i dag. Jag vill också uttrycka min beundran och sympati för alla som kämpar mot alkoholen och/eller har blivit befriade och susar fram i livet utan den svårigheten. Kanske det finns någon som läser detta och faktiskt är lycklig, i så fall glädjer det mig.
Till Dig som befinner dig i mörkret och inte ens anar någon ljusglimt vill jag säga att jag också varit där. Jag vet hur det är. Men jag vet också att det alltid finns något bättre. Faktiskt alltid.
Ikaros

Ja, fredagar är en kamp. Helgerna överlag är en kamp! Speciellt när alla på jobbet pratar om vad och hur de ska dricka. Just nu känner jag att det är lungt men jag är rätt säker på att suget kommer komma senare idag. Jag försöker förebygga suget genom att aktivera mig. Ska snart ut och jogga. Sedan blir det tacos. En lång dusch. Kanske städa, kanske spela ett spel eller något liknande. Det viktigaste är att jag håller mig sysselsatt, då är det lite lättare.

Tv och sodastream lät som en bra idé. Något speciellt du ska se?

Idag talades det mycket om fredagsmys och helgaktiviteter på jobbet. Det var mycket snack om rödvin till köttet, om bubbel, om öl och jag vet inte vad. Det är svårt att inte bli sugen, att inte se sig själv utföra alla de här aktiviteterna med de där glasen i handen, men samtidigt känner jag att jag klarade det bra. Jag erkänner för mig själv att jag känner suget men känner mig trygg i min beslutsamhet om att inte dricka. Jag accepterar suget men tänker Nej Tack.

Nu sitter jag hemma och laddar inför en joggingtur. Senare ska jag försöka mig på någonting som liknar strawberry daiquiri fast utan alkohol så att hela familjen ska kunna njuta av det!

Nu kommer nog världens längsta inlägg men har så mycket tankar och funderingar just nu och vill få dom på pränt någonstans så jag kan gå tillbaks och läsa längre fram.
Idag är jag ensam hemma - oerhört skönt!!! Håller på och kokar saft och donar runt i huset. Känner mig lugn och tillfreds!
På måndag börjar jag jobba heltid igen efter 3 veckors semester. Innan dess var jag halvtidssjukskriven ca 3 veckor. Känns faktiskt skönt att komma igång igen. Innan semestern hade jag världens ångest och var extremt orolig men det har gått hyfsat. Visst, har druckit varje dag förutom en men det har ändå funkat. Gjort saker jag tycker är roligt. Campat 4 dagar, plockat bär, gjort sylt och saft och pysslat i trädgården osv. Grejat med hästarna. Så helt ok med tanke på hur läget är.
Idag tänker jag mycket på min mamma som dog för fem år sen. Hon var min ventil, mitt andningshål och vi pratade varje dag! Saknar henne så fruktansvärt! Hon gick dessutom bort på ett ganska dramatiskt sätt - hon blev felbehandlad på sjukhuset och pga det hamnade hon på IVA där hon låg och svävade mellan liv och död i fem och en halv vecka. Varje dag fick vi olika besked - nu har det värdet gått upp och nu har det sjunkit. Nu kollapsade hennes lungor. Nu har vi sövt ner henne och lagt tillbaks henne i respiratorn osv osv osv. Extremt påfrestande psykiskt! Sen dog hon. Lilla mamma - min mamma! Vi fick 40000 kr var vi syskon i skadestånd (som jag söp bort).
Menar inte nu att låta bitter utan vill bara skriva ner det - tänkte fortsätta med allt annat som hänt efter det. Har nån tanke just nu nämligen att jag inte ska slå så hårt på mig själv - har varit med om en del saker senaste åren. Vill liksom visa för mig själv att det varit jobbigt ganska länge nu. Alkoholen gör det inte bättre men kanske finns det nån slags anledning att jag druckit så enormt senaste åren - självmedicinerat.
Ett år efter att mamma dog så separerade jag från min sambo. Det var också jobbigt, för jag älskade honom! Fick på något vis börja ett nytt liv. Rädd, osäker och ensam. Inledde ett nytt, extremt märkligt förhållande som höll i ca 8 månader. Under den här tiden insåg jag att jag hade seriösa problem med alkohol och gick en 8 veckors behandling med ett års efterbehandling. Mådde bra men blev liksom inte så lycklig som jag trodde jag skulle bli. Hade massvis gammalt som hängde över mig och ångesten bara fortsatte och inget fungerade.
Träffade en ny man. Min lilla älskade gubbe som jag bor med nu! Som också har alkoholproblem. Vi samspelar på något vis och allt blir tillåtet. Tillsammans när vi dricker blir vi katastrofala - är vi nyktra är vi suveräna! När vi dricker händer inget särskilt egentligen, men det blir tillåtet och ok att dricka tio öl varje dag i flera veckor i sträck... Hur som, första året var vi nyktra ihop (jag var helt nykter, han drack då och då). Mådde skitbra! Sen körde det ihop sig, jag jobbade på ett asylboende där det var rörigt och någonstans där kraschade jag efter en helg med massvis brandlarm, polis osv osv. (jag jobbade natt ensam med 100 personer)
Och då, när jag kraschade så brinner vårat hus! Fick bo hos svärföräldrarna i nästan 1,5 månader innan huset var färdigsanerat och eftersom vi hade ganska mycket åldersavdrag på allt så bestämde vi för att fixa en hel del själva så på det fick vi ca 2 månaders egen renovering. Var helt slut! Och där någonstans började jag dricka igen.
Senaste året har det varit massvis strul med sambons barn. Ungar som var borta i flera dagar, sockontakter, misshandlar (hans barn som slog andra), polisanmälningar och konflikter med mamman. Och sen kastade mamman ut det äldsta barnet och hen kan ju naturligtvis inte driva runt på gatorna och inte ha någonstans att bo - så hen flyttade hit. Det är bara det att hen har aggressionsproblem och mycket är rörigt, mycket konflikter osv. Och även om det inte är hens fel, hen mår inte bra uppenbarligen, så mäktar jag inte med. Jag har helt enkelt inte den mentala styrkan just nu...
Och ska vi fortsätta så har jag ju två egna vuxna barn. Sonen har asperger/ADD men funkar skitbra just nu! Är hjärtans glad över det! Min fina son.
Dottern har ADHD och fungerar inte riktigt lika bra - kommer inte ut på arbetsmarknaden och får det inte att flyta riktigt. Hon fick en ny lägenhet för ett tag sen och när hon skulle flytta fick jag i princip helrenovera hennes lägenhet som var i det närmsta helförstörf. Åkte nästan varje kväll 11 mil för att hinna greja - höll på så i tre veckor innan det blev klart. Sur som ätticka men ändå - det är inte helt hennes fel för hon rer inte ut saker ibland och någon måste ju hjälpa henne. Min älskade unge!! Jag kan ju inte skita i henne såklart! Hon har ingen annan än mig. Är konstant orolig för henne.
Nä nu orkar jag baske mig inte skriva mer. Väntar fortfarande på min tid till psykolog och alkoholsköterska. Har tid på soc 22 augusti för att prata behandling. Men vill extremt gärna komma igång med psykkpntakten för jag liksom spricker - måste ventilera och försöka hitta nån slags rimlig strategi för att komma vidare och få lite ordning på allt för mitt huvud är kaos. Totaltkaos!
Tack om någon orkade läsa ?