Senaste kommentarerna i forumet

Den är slutsåld på Bokus

att få honom att inse och "erkänna" sitt problem! Men därifrån till att få honom att göra något åt det är ljusår. Så kändes det för mig i alla fall. Har ett ex som är alkoholist. Jag gjorde allt som stod i min makt...och lite till! Jag bönade, bad, ställde ultimatum (läs "hot" mig eller spriten). Kunde ge resultat för stunden men vi kom alltid tillbaka till ruta ett! Gick med i detta forum först när jag avslutat relationen tyvärr. Har lärt mig massor här! Viktigaste lärdomen är nog att man inte kan tvinga fram något! Den som äger problemet måste verkligen vilja göra något åt det för sin egen skull! Lärt mig här på forumet att ett ultimatum är ett löfte till sig själv, inte ett "hot" gentemot den som dricker! Tänk ut hur du vill att drar liv tillsammans ska vara, vad kan du leva med och vad kan du inte leva med! Lova sedan dig själv att du inte tänker leva på nåt annat sätt, inte anpassa dig till sånt som skadar dig! Prata med din man, lugnt och utan anklagelser. Har jag också lärt mig här :-) Har fortfarande kontakt med mitt ex och har provat. Blir helt andra samtal och också blir det mer en konsekvens för honom! Han känner av och inser på ett annat sätt att vi inte är ihop längre på grund av hans problem! Gäller att vara ståndaktig bara :-) Finns så många kloka och livserfarna människor här som delar med sig av sina erfarenheter! Lycka till!

Hur gick helgen? Fungerade dina strategier?

Kram
Ellan

Hej till mig själv . Laddar inför vit vecka.

Sen är det inte jag som har alkoholproblem heller. Jag vill säga vad jag tycker och tänker en gång men kan inte leva med att tjata om det. Har nämligen en stark känsla av att det inte skulle hjälpa.

Jag läste precis din tråd.

Tack för att du så intimt delar med dig av alla de känslor du brottas med.
Det lilla. Det stora. Det svåra. Det lätta.

Du är insiktsfull. Och precis. Sätter fingret på så mycket.
Och det är en känslomässig berg och dalbana det här.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver och alla de tankar som återkommer hos dig.

Jag fastnade framför allt för inlägg #30 och kände en rädsla över #34.

Din tråd är mycket intressant och jag kommer att återvända till den. För den gav mig mycket att fundera på.

Tack
MCR

Så fint!

De här mattorna har inte blivit piskade på nästan tolv år. Mattorna har därför blivit så ingrodda av smuts att dammolnet är tjockt.
Jag hoppas det är som du säger, att molnet kommer att lösas upp och att solen är stark där bakom.

Måste bara skriva vilken härlig känsla det är att dricka två glas vin och sen nej tack jag tar gärna lite ramlösa! Mår som en prinsessa idag söndag. Ha en härlig dag och kämpa på alla.

Ville skicka en krya på dej hälsning. Du är stark som redan är på gång med återuppbyggnaden. Du är på väg någonstans men förstår att det är stor skillnad på fysiken på 2 veckors sjukdom. Du är klok. Önskar dej ett snabbt tillfrisknande och en höst utan demoner.

Frukost!
Ett stort glas citronvatten med ingefära. En vana sedan länge, tidigare för att släcka bakfylletörsten och inbilla mig att jag levde hälsosamt, nu för att det är gott och får mig att vakna ordentligt. Tror nattens vakenhet beror på gårdagens sockerchock. Tidigare har jag nästan bara intagit kolhydrater i flytande form, på burk eller i flaska. Senaste dagarna har suget efter onyttigheter varit enormt, dock inget sug efter alkohol. Verkar som kroppen behöver sin beskärda del av onyttigheter. Ska ta tag i matvanorna idag, försöka äta som jag brukar. Och fortsätta med vatten och Ramlösa.
Ha en bra dag allihop!
Skönt att ha fixat helgen.

Nu känns det bättre och jag har pratat med mannen om hans agerande nu i lugnare ton. Vet inte men det verkar som han fattar lite mer.
Men vi har nog en lång väg att gå.
Tack för allt stöd jag fick av er.
I går hade jag mitt möte med min sponsor och vi har börjat mitt 12 stegs arbete.
Känns riktigt bra och vi kommer att kunna arbeta tillsammans är jag säker på.
I dag skulle jah ha varit med på en familjesammankomst men väljer att stanna hemma. Jag ska läsa och bara ta hand om mig.
Ha en fin dag ❤️❤️❤️

Är så trött på mina upp och nedbackar i mitt psyke.

Hela gårdagen gick åt att grotta och må halvdåliga trots att solen lyste och det egentligen inte var synd om mig någonstans.

Men jag bär liksom på en djup bottenlös känsla att livet är en pärs.
Jag som normalt sett studsar runt mellan olika aktiviteter och känner glädje för både stort och smått.

Jag kanske måste tillåta mig att häva mig upp ur tänket att jag ska "rida ut" känslan.

Kanske jag håller på att fastna i negativa tankemönster som håller mig kvar nere på botten.
Få se om jag kan hitta lite strategier som är upplyftande istället för nedbrytande.

Ge mig själv vila i detta arbete med mig själv som var mycket mer långdraget än jag trodde.

Söndag morgon. Jag vaknar upp pigg och fräsch. Eller nästan i alla fall. Visst värker kroppen men det beror på gårdagens långa utomhusaktivitet och tricepsen känns av lite extra från fredagens styrkepass. Underbart! Det är fantastiskt att vakna upp på morgonen och veta om att segheten beror på antingen dålig sömn eller hård aktivitet och INTE på de där ölen man drack dagen innan.

Idag hoppas jag att dagen ska gå lätt, jag ska ju trots allt jobba imorgon och har planer på att cykla till jobbet (det tar strax över halvtimmen). Jag tror att jag hittat receptet för att lyckas sluta nu; aktivitet, med och utan familj.

golfare. Det jag lärt mig hittills är att det innebär ont i ryggen, ont i knäna, ont i armarna och en betydligt tunnare plånbok. För att inte tala om frustration och allmän misär, åtminstone om det regnar. Det är nog kul och så, annars skulle väl inte så många springa runt på en jättestor gräsmatta och leta efter en liten vit boll, och jag antar att man lär sig en hel del om ödmjukhet men egentligen är det ett vansinnigt spel. Man slösar bort mer än fyra timmar på en mycket långsam, tio kilometer lång promenad, helt utan annat syfte än att komma tillbaka där man började. Man får bara en chans att träffa rätt, och gör man inte det så, tja, otur, bara att gilla läget. Golfare är knäppskallar egentligen. I morgon ska jag ut och spela igen. I morgon kommer det att gå bättre, det är jag säker på...

...klockan passerar precis två och jag ligger vaken i sängen.
Våra gäster har gått sedan ett par timmar tillbaka och vi har hunnit röja undan det värsta efter dubbelkalaset.
Utanför långt bort i akustikens horisont hör jag ett ungdomsgäng brölar på väg hem efter ha varit på fest.
Nä så hade inte vi det, det fanns gott om dricka i all dess valörer för både ung såväl som gammal, men det blev sansat som de brukar, vi har inga tunga fester längre, kanske är det åldern, kanske är det mitt nyktra liv som smittar av sig, vem vet?
Vi hade bunkrat på en "smuggelsresa" och det kommer att räcka en lång tid framöver, ändå skönt att ha något hemma.
Men det är inte där det tar slut först, utan av det vuxna alkoholfria alternativen, alltid...
Jag dricker det och fyra av de 25 gästerna "tvingades" dricka av det pga av att de var ofrivilliga fyllchaffisarna.
Men de blir lika glatt överraskade av de breda och noga utvalda sortimentet som så oftast finns hos oss, så det brukar inte vara så hemskt som de tror sig först vara att vara en outsider.
Men som sagt, det tar alltid slut först, en ovana att vilja betala 20 spänn för ett alkofattig alternativ när man annars aldrig lyfter på ett ögonbryn när det gäller de flaskor som har annat syfte än enbart smaka gott, men så är det.
Man köper sex flaskor av det alkoholfria ölet, men fyra backar av det andra, och så kommer det nog vara en tid framöver tyvärr.
En långsam process där man vänjer sig med att lägga lika mycket vikt på det alkoholfria men ändå vuxna smaken.

En vecka med utlandsbesök tog sin ände ikväll, och vi har ett berg av tvätt som fyller tvättstugan, och även ett berg av matrester i kylarna, fyra halvdruckna bib'ar som vi kommer troligen att få tömma var det lider då de kommer att bli för gamla.
Så var det inte förr, man kasserade ALDRIG alkohol, man drack upp det oavsett hur gammalt det än blev, OM det hann att bli det.
Nejdå det blev oftast enbart en ökad konsumtion i veckor efter ett kalas, det fanns ju så mycket...

Men nu, känns det bara som ett enda stort vakuum, det blev plötsligt så tyst i detta hus där det tidigare har varit ett inferno av skratt, tjatter glam och stoj, men nu bara en enda oändlig....tystnad.
Och jag njuter, tror jag, för jag har ett stort behov av egentid att hinna med mina egna tankar, jag får backa många veckor tillbaka för att ha någonstans att börja nysta där jag slutade senast....att tänka...efter.
En massa lösa trådändar att försöka sy ihop till något i en kronologisk ordning, det är väldigt rörigt i mitt huvud, faktiskt.

Och på måndag tillbaka på jobbet, hua!
Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på frågan om jag har haft en bra semester???
Jo kanske för jag har inte haft en tanke på jobbet en enda gång, och det var väl så det var tänkt, eller?

Och som svar på era frågor om mitt förhållningssätt till alkoholen, jag vet faktiskt inte.
Jag är bara så förbaskat trött på att vara nykterist, vilket i sin tur kanske inte betyder att jag vill börja dricka igen.
Det ena utesluter inte det andra.
Jag vet att jag drack av en enda orsak, att bli berusad, that's it.
Och dit vill jag inte, att dricka av den anledningen, utan av andra anledningar.
Och jag vet att alkoholism är kronisk och oåterkalleligt, man faller alltid tillbaka förr före senare.
Ändå är jag så evinnerligt trött att vara en anförvant och ständigt behöva försvara mitt beteende.
Javisst ja, du Berra dricker ju inte, hur var det nu?, har du alkoholproblem eller är du kanske t.om en alkis?
Nej, ja, kanske men jag tänker inte låta dig ta del av det här och nu, ska vi prata om ditt smygrunkande istället?
Ja som ni ser har jag lätt för att bli irriterad, mest på andra eftersom jag ändå tycker att allt mitt egna är redan genomtänkt.
Jag vill kunna vara neutral på något sätt, välja av egen vilja och inte efter något ställningstagande.
Inte hamna i någon sorts politisk linje, ett fack utan vara det på mitt egna sätt.
Och som vanligt så handlar det i ett förenklat led inte om mig, utan att andra försöker försvara sitt egna drickande i olika sorters förvrängda former, för så farligt är deras drickande ändå inte, jag dricker inte mer än andra, osv, osv
Jag blottlägger andras alkoholvanor genom att inte delta i deras orgier.

Och vad ska jag säga?
Titta på Anders Borg och vad som hände.
Inte en helt ovanlig kväll för många andra, skillnaden är att han är en offentlig person och där man valde att skvallra.
Han beteende blottlades och han fick skämmas offentligt, han har ögonen på sig framledes.
Krypa till korset och be om ursäkt, det var dåligt och jag ska bättra mig, söka vård etc.
Jag hade samma problem, men de jag umgicks med valde att hålla tyst och på så sätt förvärrades min bakfylleångest.
De gjorde mig en björntjänst, när minnesflasharna egentligen var helt sanna
Jag fick upptäcka allt det här själv, det gick för långt och mitt samvete kraschade.

Dit vill jag knappast igen, jag vet vad det kostade, och det var alldeles för dyrt.

Men jag önskar att jag kunde dricka alkoholen på ett reglerat sätt, men det kan jag nog få fortsätta drömma om.
Missbrukargenerna ligger i mina ådror, och de väcks allt för lätt till liv igen.
Det enda jag behöver göra är att falla för det som föder den.

Berra

ju nåt helt annat när en person mår så dåligt och pratar om att ta livet av sig. Kan man ju inte släppa och strunta i. Hoppas återbesöket går bra och att din pappa får ordentlig hjälp.

Tack för kommentarer! Ja, det är till viss hjälp att läsa andras berättelser. Det är verkligen lätt att känna igen sig. Jag har insett att jag inte kan påverka hans beslut att fortsätta det dagliga drickandet. Jag tänker också som Nordäng67, det är bättre att satsa på saker jag själv vill göra. Men jag sörjer över att jag inte kan ta hit mina barnbarn. Våra två barn vägrar att låta sina respektive barn vara hos oss ensamma, om inte de själva är med. När de växte upp hade deras pappa inga (?) märkbara problem, men de senare åren har han vid flera tillfällen druckit för mycket vid familjesammankomster. Så onödigt!!! Jag försöker därför besöka dem så ofta det är möjligt, men det är svårt att passa ihop alla scheman tidsmässigt.

HUR det än är , så hör av dig!❤️

Saknar också dig! Undrar hur du har det? Kram?

6 nyktra semesterdagar är ju kanon.
Hejar på dig och du kommer stt lyckas.
Kram o trevlig helg. ???

Kära Beppis!
Jag är också nykter och vaken? Visserligen på grund av att gästerna fortfarande är kvar och vakna men jag har lagt barnen och tar det lugnt på soffan.
Dag tre hade jag samma vakna natt som du, tror jag. Så mycket tankar när man inte är bedövad... många bra tankar man missat ju!!!
Vill bara säga att du kämpar på bra!! En natt, en dag och en kväll i taget????
Följer din tråd också, så viktigt att förstå att vi inte är ensamma❤️❤️ Sov gott, det blir en bra dag imorgon!!?????

Ja hon vet och har sökt hjälp. Går på möten och läser på. Vi pratar ganska öppet om det också. Har pratat även om smygdrickande. Känns väldigt konstigt bara. Som att vara tonårsförälder åt en jämnårig. Tror gömmandet är nästan reflexartat en skämsgrej. Jag har inte sökt hjälp / stöd för det här. Skriver / läser mycket här och har börjat läsa på om missbruk beroende etc. Jag accepterar nog en del och håller inne med mycket. Har svårt att kräva 100% nykterhet av någon annan vuxen. Sitter ganska långt inne för mig att söka hjälp, är introvert i grunden men har tänkt tanken, läst om det så det är nog på väg dit så sakteliga. Jag tror också att det är bra med alkoholfritt hem. Jag har ändå helt tappat lusten att dricka / ha alkohol hemma.

Nykter och vaken...
Men inte på det jobbiga, ångestfyllda sättet. Bara tankar som far, men betydligt saktare och lättare att fånga upp och tänka färdigt. Händer mycket i resten av livet som måste ordnas upp. På gott och ont. Ett beslut följs ofta av en rad andra. Men nu fattar jag besluten i nyktert tillstånd och utan ångesten som styr. Håhåjaja.

I det nyktra verkar det ibland som att dygnet får fler timmar. ? Låtef som en mysig em/kväll. Det stärker både dig och killarna. Härligt! Till på köpet så lär du vakna nykter i morgon oxå. Kämpa på!
Kram
Ellan

Tack för svar o stöd. Nordäng, trist att höra att du känner igen dig...Idag pratade han om att ta livet av sig, jag gav mig inte (av oro) förräns han satt i bilen o lät mig skjutsa honom till psykakuten. Återbesök imorgon (förhoppningsvis nykter då), o hoppas han sätter sig i bilen utan tvång. då vi nu är i annan kommun än hemkommun är det bara att hoppas att länkningen vidare funkar, o pappas motivation på sikt...