Senaste kommentarerna i forumet

Strålande Skogsfrun! Du har kommit en bra bit på väg. Ja, vår hjärna har en tendens atr glömma bort allt skit som giftet för med sig. Vid såna tillfällen är det bra att påminna sig själv om just dessa, speciellt om man skrivit ner dom i sin tråd eller någon annanstans.
Fortsatt trevlig och fri helg!

Ett par tankar från min sida som förhoppningsvis kan stödja. (Har ju tjuvstartat lite och är inne på ca 8 veckor utan nervgiftet)
1 Se till att ha ordning på sömn, mat och motion. För mig är trötthet och hunger stora triggers. Motion hjälper också riktigt bra.
2 Eliminera risksituationer - identifiera först såklart... Jag har valt bort vissa alkoholevents eller sett till att jag kört
3 Skriv upp allt elände (negativa konsekvenser) alkoholen ställer till med, kan stoppa impulsen. D v a 'spela hela filmen' Visst kan 2-3 öl kännas härligt, men sen då? Hur känns det efter någon timme, dagen efter?
4 Läs och skriv i forumet några ggr/dag. Gärna som en start och avslutning

Jag kan verkligen rekommendera att vara nykter, då jag varit det ett tag.
Det finns verkligen ett liv utan alkohol, trots den 'romantiska bild' som industrin och sociala medier vill måla upp.
Jag njuter av att varje morgonen säga till mig själv: Idag slipper jag skicka i mog nervgiftet!
Nu åker vi iväg på ett spännande, fräscht och fritt äventyr tillsammans!
//M

En vit höst låter underbart.

Hej Vaniljasmak med flera. Jag är imponerad av vad ni åstadkommit. Nu är det min tur. Jag vill leva ett liv utan fylla. Där jag har fullt med kraft att vara närvarande med mina barn. Jag börjar nu.

Nu närmar sig flytten och separationen. På Tisdag blir det överlåtelse av huset. Det känns bra. Sambon fortsätter med sitt drickande. Jag pratade med honom och frågade om han tänker vara nykter varannan vecka? Ja det är klart sa han och flinade. Hur ska det gå, du har ju druckit varje dag i mer än 2 månaders tid utom 4 dagar. Jag var nykter 1 dag på semestern också, sa han!!...Ja vi får se hur det går. Som tur är har vi en stark son som inte går med på vad som helst. Samtidigt som han såklart älskar sin pappa. Vi har ungefär 10 minuters bilresa mellan oss så det blir ingen större grej om jag får hämta hem honom. Jag har en svärmor som jag tycker "strutsar" dvs stoppar ner huvudet i sanden. Jag sa till henne att nu bör hon faktiskt tala med sin son, han har druckit så många veckor i sträck. "Hur mycket dricker han då? Frågade hon då..Ja det beror ju på om han ska till jobbet eller inte. Men hade någon sagt till mig att "nu separerar sambon från sonen och han har druckit i 2 månader, så hade jag tagit ett snack med sonen. "Men han kanske skärper sig nu då?" sa svärmor..Varför skulle han göra det? Ja när han mister allt. Jag kan tillägga att svärmor aldrig har vågat konfrontera sonen med någonting. I deras familj pratar man aldrig om känslor. Det viktigaste är att jobba..Hur någon mår psykiskt spelar ingen roll, bara man jobbar..Ändå jobbade svärmor i psykiatrin tidigare...Hmm.. Jag är så trött på denna jävla alkohol som nästlar sig in överallt. "Är det inte svårt att leva utan att festa till det? Kanske någon frågar...Det festliga med alkoholen för oss har försvunnit för många år sedan. Nu är det ett beroende, en fruktansvärd törst som aldrig går att släcka mer än korta stunder!! Dessutom förstör och förgör alkoholen vår och många andras familjer!! Kom inte och säg festligt en gång till!! Arga tankar från en Miss Lyckad som nu försöker finna lyckan i ett eget hus och en alldeles egen trädgård..Kram..

Allt väl här, har också varit ute och rört på mig i form av golf på morgonen. Nu väntar aktivitet med barnen. Låter som du kommit igång bra med rörelse. Ja, tror det kan vara bra såhär i början på ett nyktert liv att se till att identifiera risksituationer och också ha en tydlig plan för hur svara/hantera dessa. Du klarar säkert av det om mannen kommer hem med ett par vinare och häller upp ett glas även till dig, eller är det bra om du berättar för honom? Om du tror att helger är lite tuffare, vad kan du göra för att underlätta det för dig själv? Själv är nästan vardagen som är svårare än helgen. Ha det gott så länge och på återhörande!

Vill tillägga att ALLA människor är värda ett värdigt liv där man kan vakna om mornarna och må bra utan skuldkänslor och ångest.

Tack Amanda!
Nu rinner tårarna igen... gråter i smyg flera gånger varje dag. Alltför mycket som påminner om vad jag saknar runt mig just nu. Men jag är övertygad om att jag ska lyckas, finns inget annat alternativ just nu. Finns här och kämpar med dig!

Det blir lättare jag lovar.. Bara du inte ger efter. Konsekvenstänkande och omsorg om dig själv gäller nu..Jag tycker du verkar ha en otrolig vilja. Använd den, mot det som förstör i ditt och vårt liv. Alkoholen. Det är ett kemiskt ämne som våra hjärnor är beroende av. Det är svårt att inte ge hjärnan medlet. Men det blir lugnare med tiden... Kram

Hej, jag var nykter igår och har bestämt mig för att tjuvstarta. Blir inget ikväll heller :)
Med tanke på allt drickande under semestern kanske en vit helg inte är något annat än 2 vita vardagar men så får det iallafall bli.
Första målet kommer således att bli nästa helg. Jag lärde mig i våras att första helgen var jobbigast, sen vaknade någon sorts tävlingsinstinkt som gjorde de efterföljande helgerna lite lättare.

Försök ta det lugnt ikväll! Kanske t.o.m. totalvända och starta idag?! Här inne finns det mängder av tips på ursäkter...
Annars, som sagts, ta det lugnt :)
/Liljonkvast

Just när jag " tror " att jag kan hantera alkoholen så dricker jag 10 öl! Utan att ens äta mat! Ännu en lördag bakfull och besviken. Så svårt att ta sig upp och så otroligt lätt att falla!

Hej!
Jag förstår så väl din känsla av att känna dig missförstådd och orättvist anklagad av din man trots att du försöker göra allt du kan för att han ska vara nöjd och börja behandla dig på ett annat sätt.
Jag har kommit längre i min process än du som är i början av samma process. Jag har tagit beslutet att min alkisman inte vill och/ eller kan sluta dricka och därmed heller inte ta ansvar för sitt dåliga mående. Precis som din alkisman spyr galla över dig, nedvärderar dig och får dig att tveka och undra vad du gör för fel exakt så har jag också tagit på mig ansvar och kännt skam över min situation.
MEN!!! Nu är jag i ett annat läge, @jag har separerat
@Jag har adresserat vem som ska göra något åt sitt dåliga mående.
@ jag har blivit en hel person som äntligen mår bra.
@ jag är en person som inte behöver anpassa mig och mitt beteende för att blidka en person som är elak och som genom att lägga den skiten i mitt knä mår bättre av det.

Lindis, du är vär att må bra. Dina barn är värda att få lugn och trygghet. Du vet bog också innerst inne att din alkisman inte kommer att bidra till detta. Frågan du måste ställa dig är, som jag ser det, kan du leva ett halvt liv? Kan du stanna kvar hos honom och fortsätta hoppas på något som inte jkommer att hända? Kan du se på när dina barn tydligt signalerar och faktiskt säger att du ska lämna deras pappa?
Ingen kommer att göra det jobbet åt dig. Du måste bara bestämma dig. Det är jobbigt och svårt. Det vet jag verkligen, men alternativet är sämre. Ja, tom riktigt dåligt!
Du kommer att få ett mycket bättre liv tillsammans med dina barn utan din man. Han kan ju fortsätta med det han finner vara en tröst och DN ursäkt för att ni nu har för många barn än vad han vill ha och att tycka synd om sig själv för att du är en super-morsa.
Min poäng är; skit i vad han har för punschiga ursäkter och bortförklaringar och välj ett annat sätt att leva ditt liv ich ge dina barn en fin barndom tillsammans med dig som är kapabel att ge dem detta.
Kram!
Gör slag i saken redan idag sluta hoppas på att din man ska göra något. Det kommer inte att hända.

Tusen tack och välkommen❤️ Än en gång måste jag säga hur glad och tacksam jag är att jag hittat hit!
Bra jobbat med tre dagar??En dag i taget eller hur, sen är vi ju plötsligt där!
Tyvärr (eller tyvärr kanske är fel ord) måste jag säga att jag tror våra barn vet och tänker mer än vad vi vill se.. Senaste åren har jag tänkt att min äldste nog forfarande varit för liten för att förstå, än har han inte tagit skada så jag kan dricka ett tag till...Hur jävla sjuk i huvet är jag??!!
Vill bara kräkas på mig själv! För hur fel kan en människa ha?!
Har just pratat med honom, mannen jobbar och den lille lekte för sig själv så tillfället fanns där och jag är glad att jag tog steget även om ångesten stryper varenda molekyl i min kropp. Han visste och förstod så mycket mer än jag någonsin föreställt mig. De har pratat om alkohol i skolan naturligtvis, han visste att det är en sjukdom som aldrig går över, han visste att vårt sätt att dricka INTE är normalt, han har tillochmed ingått en pakt med sin bästa vän att de ska hjälpa varandra att stå emot att dricka...Gud hjälpe mig vad har jag utsatt honom för???? Alla de kvällar vi varit fulla, hur har han stått ut? Hur har han orkat älska oss? Han är så otroligt kärleksfull, har aldrig antytt att han tycker det är jobbigt och ändå förstår han så mycket av problematiken! Fy fan för oss vuxna som missbrukar våra barns kärlek och förtroende! För det är ju det vi gör...
Men jag känner mig ändå starkare nu, ett nyktert liv börjar bli mitt enda alternativ, de andra stigarna som inte leder någonstans börjar bli för övervuxna och snåriga för att ta sig fram på! Jag sa att jag inte kan lova honom någonting annat än att jag kommer slåss med näbbar och klor för att klara det här och min kloka pojke sa att han inte heller kan lova någonting men att han kommer försöka och att han vet att det kanske kommer vara svårt ibland att stå emot sina kompisar som vill. Hur han blivit så klok och insiktsfull vet jag inte men jag är tacksam, så innerligt tacksam❤️❤️❤️❤️ Har ibland i tunga perioder tänkt att en sån som jag kanske inte borde blivit mamma men det är ju det bästa som kunnat hända "en sån som jag"! Känner en så sjukt stor tacksamhet och spänning inför hur det här livet kommer kunna bli!!
Kom du bara A och viska i mitt öra om du vågar så ska jag dränka dig i ditt eget blod....
Slåss med mig Beppis, för dig och dina pojkar, det är ni värda!! Ni är värda allt gott❤️❤️❤️❤️????????

Vaniljsmak. Det blev TV och vindruvor. Mycket bra film. Max Manus. Rekommenderas. Nu blir det långpromenad.

Hej Amanda!
Har läst heladin tråd och är så imponerad av din styrka! Har bara kommit till dag tre och tvivlar redan...
Din berättelse får tårarna att rinna på mina kinder. Har två underbara killar på 8 och14 varannan vecka och jag undrar hur mycket de i tysthet har fått lida av mitt drickande. Jag har nästan aldrig druckit så jag blivit berusad men att åka till affären och handla godis efter kl 17 en lördag har aldrig varit något alternativ och det har de vetat om... du kommer fixa kvällen, den otroliga styrka du visat hittills kommer bära dig. Jag försöker varje eftermiddag (när jag normalt brukar börja dricka) ta en promenad och bestämma mig för vad jag vill uppnå före jag går och lägger mig. Det kan vara allt från att prata med någon, städa eller försöka bete mig på ett speciellt sätt. Lite som att gå igenom spelschemat för kvällen. Det kanske kan hjälpa dig att sätta upp några stolpar och delmål att hålla dig till om det skulle bli tufft.
Jag tror på dig och är imponerad över din styrka och vilja.
Kommer följa din tråd.

Tipsa honom om beroendesidorna härinne. Då kan han se att han inte är ensam. Finns oändliga strategier där. Som utomstående har du dock väldigt lite möjligheter att styra. Du kan bara säga att du är orolig.

Jag menade inte så. Tycker absolut att du gör rätt i att inte ta ansvar. Jag fick intrycket av att hon inte drack öppet och att du funderade på om det var bättre att hon drack öppet. Det tror jag inte. Smygandet begränsar ändå mängden tror jag.
När jag skrev att jag tyckte att du skulle fota, var det mer för att du skulle ha dokumentation som gör det svårare att neka om du tar upp frågan igen. Jag hoppas att hon vet att hon har problem. Jag hoppas att hon vill göra något åt det. En bra början då är att göra hemmet alkoholfritt. Det är svårt att sluta om alkohol finns tillgängligt.
Och om det inte är så att hon tycker att det är ett problem så hoppas jag att du är mån om att må bra själv. Det känns som att du stänger in mycket, döljer och accepterar (till viss del) hennes problem. Du är värd nåt bättre och era barn också. Har du möjlighet att få samtalsstöd?

Inte kul om din älskade häst är krasslig men kanske bra timing att du har nåt annat att tänka på och att du måste köra bil flera gånger om dagen vilket förhoppningsvis håller dig nykter just idag. För just idag är den enda dagen vi egentligen kan påverka, igår blev som det blev och imorgon måste vi bestämma på nytt hur vi ska ha det.

Det du skriver är så sant att man kan vara både missbrukare och medberoende turvis. Jag har själv inte druckit ett glas på snart 10 år, inte för att jag var missbrukare innan men för att alla andras alkoholism omkring mig helt tog lusten av att dricka själv och för att jag vill mina barn har ens en vuxen nykter mänska de alltid kan lita på att vända sig till. Det faktum att jag på alla dessa år alltid tvingats sätta andra först, männen som supit utan att fråga mig när det passar att ställa livet på ända och barnen som måste ha sitt oavsett hur jag mår eller vad jag vill. Att jämt vara stark, strukturerad, hålla fasaden och göra det rätta i alla lägen börjar göra mig spyfärdig. Trött på att ordna plan B ifall att någon av dem super till, alltid kunna trolla fram program till barnen i tid och otid för att de ska slippa se saker, springa på möten med soc och polis och intyga jag har koll. Mitt huvud spricker snart av detta. Kroppen gav redan upp, på allvar. Kunde blivit min död för tio dagar sen när kroppen la av. Bara tur jag fick hjälp i tid. Och nu sitter jag här med en samtidig livsångest och dödsönskan för att livet är så ohyggligt trassligt, tungt och utan väg ut. Jag är en skötsam mänska så trasslet har andra omkring mig dragit på och det gör ju jag inte kan fixa det heller då andras handlingar ligger utom min makt. Och för varje grej de ställer till med blir det lite värre, mitt ansvar över barnen lite större. Och jag orkar snart inte mer. Vill dricka för det är väl det enda lagliga sättet att bedöva sig men inser samtidigt det inte löser nåt. Förlåt jag lägger ut mina tankar i din tråd men det känns som att din situation på nåt sätt mycket väl kan vara fortsättningen på där jag är just nu, om jag inte får till en varaktig ändring i mitt liv.

Du är stark och modig som sökt hjälp, orkat ta itu med det. Och orkar och vågar erkänna för dig själv du inte klarat mer och sökt hjälp. Jag är inte riktigt där än.

Fy fan vad jobbigt det var igår?? fredag och köpt god mat och såg till en början fram emot kvällen. Köpt ett gott alkofritt vin till mig själv och en fin flaska vin till mannen, "bara" en och inte en 1-liters flaska vilket annars är det vanliga. Vet att det låter sjukt att jag handlar det till honom men alternativet är att han själv åker och köper och då kommer han hem med minst 2 liter det vet jag...
Hursomhelst fick barnen pizza som de älskar och vi skulle sitta o mysa... Han var redan lite full när jag kom hem, druckit alla öl som fanns kvar, och han var så där lite fjantig och glad, känns hemskt att säga men jag hatar när han är sån... öser beröm över mig och fjäskar, jag mår bara illa... och då ville jag bara hälla upp ett stort glas vin och sjunka undan, inte höra eller se något. Men det gjorde jag inte utan lät bara mig själv vara sur o grinig, påpekade varje gång när han upprepade sig tills han faktiskt backade av.
Sen hände något, han berättade att han pratat med sin syster (som är i samma bransch som vi men bott i det här landet mkt längre o känner i stort sett allt å alla) om att vi kanske ser oss runt efter ett nytt jobb! Det var JAG som fört det på tal tidigare då jag är så sjukt uttråkad av mitt jobb och både arg o ledsen över att jag inte ser att vi kommer någon vart... Hon hade några idéer som verkar helt rätt och plötsligt kändes allt inte så hopplöst längre! Inte bara för att det hade varit så härligt o roligt med nya utmaningar utan för att jag tror att det kommer vara nödvändigt med miljöombyte för att även min man ska ändra sina A-vanor. Vårt arbete är så stor del av vilka vi är, vår identitet, och här ställer ingen några krav på oss men inte heller får vi någon som helst uppskattning när vi gör vårt jobb bra. Hela stället andas en känsla av uppgivenhet och livet har liksom bara sin gilla gång... Det är ju det som väcker min drake mest av allt...
Men idag vaknar jag med en känsla av styrka och bestämdhet! Jag SKA klara det här, det finns inget alternativ, livet kan ju bli i stort sett hur spännande som helst men det kräver min 100%-iga närvaro!!! Vad han måste besluta kommer bli tydligt så småningom om vi vill härifrån men han kommer behöva min hjälp tror jag, suck.... nåväl, jag hoppas bara att jag den dagen orkar..
Den här helgen kommer bli tuff, ikväll kommer hans bästa vän tillika whiskykompis. En underbar människa men ganska gravt alkoliserad tyvärr.. Hans unga flickvän är med så jag hoppas att det inte blir något fylleslag men kan inte vara säker... Jag hoppas o tror att jag bara kommer få avsmak och därför klara det men jag börjar ändå stålsätta mig redan nu! Imorgon ska vi till hans syster som fyller år och det ser jag fram emot! Hennes man dricker visserligen en hel del när det är fest men inte hon. Hon är en sån jag avundas: kan ta ett glas till maten men slutar sen... jag ska ju köra och hemma hos dem finns ingen vana för mig att dricka så det känns lugnt. Jag ser fram emot att prata med henne och kanske kan jag berätta om min påbörjade resa? Även prata om nya jobb osv, jag tror det kommer bli en bra kväll!!!
Ikväll däremot...????
Det som börjar störa mig rejält är att jag tror min man tror att detta är enkelt för mig, att inte dricka, att han tror det får nog hans A-djävul att inbilla honom att det skulle vara enkelt även för honom, att han inte har problem... Snart måste jag berätta om slagfältet inom mig, vilka hårda strider som utkämpas varje dag!!! Han måste få veta. Och min son måste jag prata med idag, hans gudfar kommer ikväll ju och han älskar och ser upp till honom...
Helvete vad jobbigt men det är dags att agera...
Kramar till er alla därute, ni finns i mina tankar!??❤️??❤️?

Det verkar som om ni behöver ha en skriftlig kommunikation beträffande era överenskommelser...! Bli tydlig med var man är och var man står, är aldrig fel, säger jag utifrån egen erfarenhet.

Vad skönt det är att vara nykter och det bästa är att jag inte känner att jag kämpar emot något sug efter något annat utan jag vill ha det såhär. Snabbare i tankarna än tidigare och gör öht mer saker än tidigare och det går fortare också. Är iofs bara hemma med dottern så jag har inga direkta frestelser - går ut i lekparken, till stranden, lagar mat och myser - men ändå. På måndag är det jobb och jag tänker hålla i det här. Det är viktigt för mig!!

Jag vet att jag kommer bli sugen framöver men ska inte. Läser i andras trådar om trötthet, och avsaknad av en "vän" eller något kul i livet när alkoholen inte längre finns där men än så länge känner inte jag så. Har mest suttit hemma och slödruckit tidigare utan att få något vettigt gjort. Nu är jag ute mer och njuter av sommaren. Kanske är jag lite gladare också. Ser fram emot hösten och långpromenader i skogen. Skogen har tidigare fungerat som ett ställe med läkande kraft när jag mått dåligt. Kan inte minnas när jag senast hade en nykter lördag. Det ska bli skönt!

Tack skogsfrun!
Första beslutet, att bryta mitt drickande varje dag är taget, och har lyckats leva efter det några dagar nu. Börjar också inse att det finns annat som kanske är ännu viktigare att ta tag i. Sorg, svek, ensamhet och ångest. Några öl eller glas vin har varit tillflykten men efter en längre period blivit en del av samma problem. För att må bra måste jag sluta dricka och ta tag i det som får mig att må dåligt, när jag mår bra behöver jag inte dricka. Jag har ingen historia av osunt drickande utan gled ner i missbruket efter skillsmässan och alla svek och lögner som uppdagades i samband med den. Jag borde naturligtvis skaffat en samtalskontakt redan då men det är ju alltid lätt att vara efterklok. Jag kan väl även tilllägga att jag ytterst sällan dricker mig till berusning, kanske salongsberusad 2-3 gånger per år. Det är inte ruset jag är ute efter utan mer lugn och ro i huvudet och själen. Vet hur korkat det låter. 2-3 öl fredag eller lördag var inga problem men när helgerna blir till veckor och drickandet blir en rutin, då finns inget positivt med det längre. Just nu ska jag inte dricka alls, i framtiden vet jag inte än. När jag var gift lagade jag ofta fina middagar på helgerna, valde vin och tyckte det var fantastiskt kul. När man är ensam kvittar det, kan lika gärna bli yougurt och müsli en lördagkväll. Jag saknar det liv jag hade, vi drack betydligt mindre än genomsnittet men med god kvalité till maten och kanske unnade oss lite bubbel vid finare tillfällen. Har numret till kuratorsmottagningen och tänker ringa på måndag. Inser att det inte räcker med att bryta med alkoholen för att må bra, jag måste komma på fötter som människa. Jag vill inte leva livet som ensam och bedragen men just nu känns det så. Jag har bestämt mig för att vara nykter tills jag mår bra och känner glädje igen. Då kommer jag fatta ett nytt beslut, som kanske innebär att jag fortsatt väljer att vara nykter.
Just nu är fokus på att må bättre och vara nykter.

Dina ord värmer och mina tårar rinner.
Jag har åter igen försökt förklara för honom, men han går i försvar och vi kommer ingenstans.
Jag hade så gärna velat åka på den här resan med glädje men nu är det smolk i bägaren.
Vet inte om jag ens vill åka längre. Det är en upplevelse jag pratat om i flera år, som jag vill göra, men det har kommit annat emellan.
Alkoholen kommer inte att följa med hur det än blir, det som är skönt i det här är att jag absolut inte vill dricka, jag har ingen längtan efter alkohol.
Jag är i ett jobb med mig själv och jag känner att mycket sitter ute på huden, all manipulation som både han och jag utsätter varandra för kommer upp i dager. Han jobbar inte med sig själv så vi kommer i otack. Vi får se vart detta leder.
kram ❤️

Vi vet ju allihop här inne att det inte funkar... InteMera - hoppas det löser sig för dig och snälla du - ge dig inte in i alkoholträsket! Det finns inget värdigt i det!
Du skriver att du egentligen är anhörig och det dick mig att fundera lite. Jag har ju inte alltid missbrukat även om jag nog alltid haft ett riskbruk. Men vad som slår mig är att när jag fungerat hyfsat har jag alltid ändå varit omgiven av missbruk. Kort och gott - när den jag varit ihop med har missbrukat har jag varit skapligt nykter. Och vice verca. Märkligt det där. Antingen beroende eller medberoende. Men antar att jag är bägge och just nu.
Idag blir det hur eller hur nyktert, har en häst som inte är piggelin och åtta km att köra till stallet. Måste dit några gånger under dan. Det är ju skittrist att hon är dålig men väldigt passande just nu. Behöver kvickna till innan jobbet börjar igen!
Ska försöka tänka positiva tankar idag! Och pyssla om häststackarn som är min allra bästa vän! Kram

Så bra att du skriver här och reflekterar. Genom att sätta ord på tankar om alkohol, gör att det går bättre och bättre att se igenom den dimma som alkoholen ger. Två flaskor vin per kväll ger garanterat negativa konsekvenser och om inte nu, så säkerligen framöver. Jag får rysningar och kommer ihåg hur det var när jag var aktiv. Bra att bli påmind.
Jag hejar på dig! Nu tar vi en nykter dag/kväll igen, eller hur!