Senaste kommentarerna i forumet

Reflekterar över hur ensam jag varit under en längre jobbig period och att det är väldigt skönt att öppna sig och få andras synpunkter på saker och ting, Jag vill inte ha det så mer men jag har sedan tonåren haft inställningen att jag ska fixa allt själv. Jag måste inse att vissa problem är så stora att det är övermäktig för en person att lösa och få bukt med. Ett bollplank..ett skyddsnät eller vilken metafor man nu vill använda. Det är ingen svaghet att ha det så heller utan snarare en styrka. Har använt jobbarkompisar lite så hittills men man kan inte gå nere på djupet riktigt med sådana.
Min kompis har varit alkoholen..egentligen ingen kompis alls utan en fiende. Känner igen dessa tankar ifrån andras trådar. Alkoholen är en lömsk jävel..en varg i fårakläder.

Det är helt ok, du får gärna gå igång i min tråd.

Jo jag har haft en skön sommar med många rofyllda och avkopplande aktiviteter. Jag har också kommit så långt i nykterheten, och är såpass trygg, att min nykterhet inte äventyras av diverse miljöer eller situationer.

Jag håller helt med dig, att det är jobbigt, eller åtminstone irriterande, när det görs en stor sak av något som egentligen borde vara helt självklart och naturligt, detta att en del inte dricker alkohol.

Jag läste i nåt av dina andra inlägg att du börjat jobba igen efter sjukskrivningen. Hoppas att det går bra för dig.

Ha en fin dag du också Muränan, och en stor kram tillbaka!

Jag vill så gärna klara det själv men kanske går till vården för att få hjälp med andra alternativ som tex ångestdämpande. Men mkt är ju kost och motion och sömn för att få det riktigt hållbart. Vad jag tänker idag som kg kan göra annorlunda:

1. Sluta skjut upp saker utan ta tag i problem direkt!
2. Sätt en ny rutin med jogging varje morgon
3. Inga undantag eller fusk eller kortsiktiga vita mål. Ta varje dag vit - punkt.
4. Ändra tankemönster, inse allt bra jag har i livet

Hej
Läste din tråd och glädjer mig åt att det går bra för dig. Över förväntan vad jag förstår. Du har också väckt tanken hos mig hur enkelt (OBS INTE LÄTT) det är att vara nykter. Det gäller att välja livet och i tid kryssa undan från destruktiva tankar. Detta trots att alkoholismen i sig är så komplicerad. Åtminstone jag har inte kommit särskilt långt med att förstå mekanismerna. Men om jag förstått dig rätt har du inte lagt så mycket energi på detta utan i stället gått in för att välja livet. Efterföljansvärt.!
vänligen
Ikaros

Hej
Önskar dig verkligen lycka till med en vit månad. Det ger dig en viss distans och möjlighet att klarare inse hur stort ditt problem är.
vänligen
Ikaros

Så lyckades jag igen. Inte bra! Usch!

Självklart besviken på mig själv. Väldigt onödigt att hälla i sig whisky igen. De berömda muggarna började dyka upp igen bakom krukor och gardiner, men ingen i växthuset konstigt nog! Pga alkoholen så har jag fått mycket gjort i trädgården och gått i en dimma de senaste dagarna. Det är ett kallt konstaterande att så är fallet. Jag kom in i mina gamla banor under en tredagars ledighet och börjar fundera hur det ska bli under semestern? Det blir katastrof om jag ska vara berusad under fyra veckor. Mina organ kommer i så fall att må riktigt dåligt. Nix! Det vill jag inte.

Så nu är jag nykter, eller svagt bakis. Just nu finns inga tankar eller sug i kroppen efter alkohol och jag hoppas det inte blir det idag/kväll. Det kommer inte att fungera om jag dricker idag. Går in för en arbetshelg med 32 timmars schema och jag måste vara klar i kroppen annars går det åt skogen.

Älskade familjen märkte att mor och maka hade intagit alkohol igår. Sonen smög runt i matsalen för att hitta flaskan och "vaska" den. Dvs hälla ut skitet i vasken som han har gjort vid några tillfällen. Tack min son för att du gjorde så och hjälpte mig att inte dricka mer. Fast i går åkte de sista dropparna i flaskan ner genom min hals och spred sitt gift i min kropp och knopp. Nu är den tom och innehållslös ungefär som jag känner mig nu.

Nu anser jag mig ha varit nere och vänt i mitt alkoholbegär och tänker ta upp kriget igen.

Attack mot en nykter dag

Hej Vicky, om det är något särskilt du vill ta bort maila supporten så kan vi hjälpa dig. Du kan redigera meddelanden om det är delar du vill ta bort.
Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Jag ber om ursäkt, jo det har du! Jag tyckte det såg ut som ditt inlägg låg längst ned i en annan tråd, vilket är ok och vanligt bara att det då inte syns men ser nu att det var ju din egen!

Jag läser gärna :)

Hej Litenstor,
Bra att du är på banan igen och att du har insikten om att du inte kan dricka. En liten tanke; för att hitta vägen till en hållbar nykterhet vad kan du då göra annorlunda denna gång för att inte hamna på ruta ett igen? Kan det finnas nya vägar som du inte har provat tidigare? "Kan bäst själv" fungerar ju sällan på oss alkoholister utan ofta behöver vi hjälp utifrån.
Önskar dig en lugn dag.
Kram
Ellan

Idag är det torsdag och jag har varit nykter sen i måndags om jag inte räknar de nyktra dagarna förra veckan. Jag är inte sugen på att dricka utan känner mig relativt stark i min nykterhet. Många tankar dyker upp i huvudet. Varför har jag druckit? Hur vill jag att mitt liv ska vara? Hur kan jag ändra på mig själv för att må bättre och känna mig tillfreds med livet? Vilka saker kan jag göra för att mitt dåliga samvete ska släppa? Inser att förändringar sällan är drastiska och jättestora utan små och lite åt gången. Det är så jag måste tänka. När det handlar om alkohol bara en dag i taget.
Pratar med min syster mycket som är förstående och ger ett annat perspektiv när jag ibland fastnat i tänk och kanske ältar. Att mitt drickande har eskalerat under de senaste åren är inte konstigt. Blev lämnad av min kvinna helt oväntat och hux flux för drygt två år sedan och blev oerhört besviken. Började då festa rejält, dejtade och använde sex som en slags bekräftelse eller kanske som en metod för att visa mitt ex att jag inte brydde mig att hon lämnat mig vilket var bara teater för jag tyckte verkligen om henne. Det pågick ett år ungefär sedan insåg jag att det var ett destruktivt sätt att leva på. Att ständigt vara på jakt efter spänning, att jaga på dejtingsajter, att ha flyktiga sexuella relationer med kvinnor som jag inte brydde mig om. Jag orkade till slut inte med...Till saken hör också att mitt ex är svår att ha att göra med. Hon är väldigt manipulativ och har utnyttjat människor för sin egen vinning, i mitt fall mest med pengar men även annat. Nu har vi en hyfsad relation tack och lov men jag har ibland undrat om hon är psykopat eller har någon empatistörning i botten. Hon har flyttat till en annan stad långt härifrån och vi har vår dotter en månad åt gången vilket är lite jobbigt men det funkar hyggligt.
Den värsta pressen var dock när en illvillig person/illvilliga personer för ungefär ett år sedan och sedan i våras anmälde mig och mitt ex till soc, med falska anklagelser av grövsta sort, att jag tafsat på dottern, att jag legat redlöst berusad utan uppsyn över dottern, att exet sålt sex osv osv. Hemska saker men allt är tack och lov över nu och soc har lagt ner ärendet.
Och min vana trogen använde jag alkohol som tröst..det var väl för jobbigt att känna känslorna så jag gömde mig istället i flaskan. Flydde bort från verkligheten, och när jag borde ha varit stark föll jag tillbaka in i gamla dåliga, destruktiva mönster. Att bli full är lösningen på alla problem liksom...eller man skjuter dom åtminstone framför sig.
Nu har jag skrivit rejält. Jag babblar på men behöver få ur mig det här. Pressen, stressen och allt som hänt ursäktar ingenting men jag förstår varför jag gjort som jag gjort. Jag kunde lika gärna ha fått en kraftig depression eller annat med långtidssjukskrivning som följd men jag överlevde.
Hoppas ni får en fin nykter dag alla ni som kämpar därute.

Tack för stöttning alla snälla! Det hjälpte mej att se ljuset i allt de mörka igår. Jag mår bättre idag, fast jag är lite trött. Egentligen borde jag inte räkna gårdagen som nykter, var fortfarande snurrig när jag vaknade. Men jag drack inte sen och får väl vara lite snäll mot själv och räkna den iaf.
Det värsta var ångesten som jag kände över att jag tappat kontrollen än en gång. Jag var på en grillfest med vänner som jag druckit mycket tillsammans med förr. Hade velat visa dem att jag minsann kan dricka måttligt men tyvärr sprack det. Det bjöds på starksprit och mitt omdöme slogs snabbt ut. Hade ju med mej 3 st. alkoholfria öl men drack bara en av dem, fick de andra med mej hem igen - så patetiskt! Sen är det mycket fyllor/ångest förknippat med tidigare fester med dessa vänner. Jag har pratat med dem att jag försöker dricka mindre, men vet inte om de förstår riktigt. Jag tänkte mycket på det igår. Men det är bara jag som kan säja nej tack och ta ansvar för mej själv. Vad är det då som triggar igång? Jag är inte säker, kanske det är att man "vill passa in" och kunna dricka som de andra? Jag vet inte. Jag vet bara att jag ska vara nykter idag. Vill fortsätta må bra.

100 dagar är ju friskt länge.... ;)

Kan man leva för mycket i nuet? Egentligen? Jag har ju varit en planeringsgalning, så jag bara kollar var gränsen går... Du vet, kan man lära sig och planera lagom liksom ;-)

Nä... tyst från vår vän... Jag är uppriktigt orolig...

Tack för att du frågar. Jo, det går väl sisådär att börja jobba igen. Minsta press och det blir härdsmälta. Funderar mycket på om jag verkligen har rätt jobb. Men jag har slitit så hårt för att komma dit jag är, så det känns tufft att slänga det över bord. Jag ska se hur det går under hösten och ta mig en rejäl funderare sedan.

Hur har du det själv? Mår du bra? Är du fortfarande nere i värmen eller njuter du av 17 grader och gråmulet typ?

Kram kram

Tack Beppis!
Vi måste ju börja någonstans.. och vi kan inte jämföra våra nyktra dagar med alla andra. Ändå för vi alla i princip samma kamp.
Jag tror på dig!
Heja oss. ??

Så kul att det går fint för dig, för det är väl du?! ?
Vill minnas att du raderade allt? Var det inte så? I så fall inte så konstigt att det försvann. Njut av livet i nykterhet!
Hälsar PP

Hej Pi,

Vad fint att du verkar ha haft en sådan härlig semester. Gillar verkligen ditt inlägg #434. Ett lysande exempel på att det ALLTID måste finnas med alkohol vad man än tänker företa sig - även mitt ute i ingenstans. Alltid ska den där alkoholen ha sin givna och självskrivna plats. Jag är verkligen trött på det. Sedan är det intressant att så många (även jag själv tidigare...) starkt hävdade att jag drack alkohol enbart för smakens skull - sjuttioelva olika ölsorter ute i ingenstans liksom. Om det var sant så skulle väl fler försöka ordna med riktigt bra alkoholfria alternativ som gifter sig med maten?! Men så är det ju inte, eller åtminstone väldigt sällan. Nu när vi har varit iväg på middagar den senaste tiden, så har detta blivit extra tydligt. Värdparet vinnlägger sig om att tydligt tala om att de minsann har införskaffat ett alkoholfritt alternativ. Ungefär med attityden "titta vad duktiga vi är" och så ska jag bli jättetacksam och jätteglad. (Det blir jag förvisso, eftersom de flesta inte ens tänker på att alkoholfritt inte behöver betyda barnens sockerdricka). Men att de införskaffat ett alkohol-alternativ, som kostar skjortan i jämförelse, är inget som omnämns, utan ses som en självklarhet. Sedan blir det dessutom sura miner över att jag kaaaaaanske inte väljer att dricka just det alternativet som de bemödat sig att införskaffa. Ja, då är man tydligen otacksam och kräsen... Ok, ursäkta att jag hellre dricker mineralvatten är rödvinssaft... Hos ett par blev det en hel diskussion om detta efter middagen. På riktigt så "visste de inte vad de skulle göra med den här flaskan nu då". Antingen fick jag ta hem den eller så skulle den öppnas och hällas ut. Ungefär som att det var något giftigt som inte kunde förvaras i kylen. Jag kunde inte annat än att le... Tänk att det ska vara en så stor sak att någon har valt bort alkoholen? Om jag istället hade druckit lite för mycket av vinet, så hade det ansetts som en extra trevlig kväll. Nu blev jag mest en obekväm gäst. Visst är det intressant? Tur nog är jag där i min nykterhet att jag inte ser detta som ett problem eller tycker att det är jobbigt. Det blir mest som en mycket intressant iakttagelse.

Oj. Där gick jag igång i din tråd. Zorry!

Ha en jättefin dag Pi! Kram på dig

Vi är säkert överlag dåliga på nuet, och det är så otroligt synd, för det leder till att vi missar livet, eller hur?!
Inte på något sätt bättre, till och från dyker medvetenheten om detta upp, men det är tyvärr så lätt att falla tillbaka.
Själv levt väl mycket i nuet ett tag. Var nog nödvändigt, söker nu en fin mix.
Inget hört från Konstnären....?
Hoppas du får en fin höst, blir säkert bra! Hur har jobbstarten gått?
Kram på dig!
//PP

Du skriver så inspirerande...
Jag önskar dig all lycka! Behöver goda exempel som dig just nu, som har slutat och fattat beslutet för inte så länge sedan. Det var flera år sedan jag var nykter i 10 dagar. Det får bli mitt första mål.
Tack!

Hej hej PP,

Hoppas du har det bra. Funderade lite på vad du skrev i min tråd. Dvs. att det inte spelar någon roll längre hur man var på fyllan/vad man hittat på - det är passé. Det är en väldigt skön inställning. Den leder ju till att man kan sluta älta vad man hittat på. Likaså behöver man inte oroa sig för vad man ska hitta på - eftersom man inte dricker längre.

Jag har under senaste tiden insett hur oerhört lite jag faktiskt lever i nuet. Antingen har jag fullt upp med att gräma mig över all gammal skit som jag eller andra ställt till med. Eller så har jag fullt upp med att oroa mig för vad som komma skall. Men är jag någonsin HÄR och NU...?! Nä, inte mycket. Så det jobbar jag på nu. :-) Likaså jobbar jag på att inte hetsa upp mig för allt, utan istället bara känna in, acceptera och släppa. Det är nästan ännu svårare... Hej å hå, det är inte lätt och vara människa... ;-)

Ha en jättefin dag hörru! Bamsekram

Men Ebba?? Är det verkligen du??? Så otroligt roligt att höra ifrån dig! Jag har tänkt jättemycket på dig ska du veta. Stort och jättevarmt grattis till dina tre år! Du är fantastisk!

Puss och kram i stora lass <3<3<3

Kära Berra,

Hur mår du? Hur går det för dig?

Läste ditt senaste inlägg och tänker att det är ganska tydligt att du hamnat i en svacka. Vad är det egentliga problemet, tror du? Det handlar nog inte så mycket om att sakna smaker och känna sig utanför. Eckart Tolle skriver att alla beroenden bottnar i smärta. I vårt fall så använde vi alkohol för att döva smärtan. När man slutar dricka, så kommer smärtan tillbaka och dessutom i förnyad kraft. Nu var det ju länge sedan du slutade, men jag tänker att det ändå kanske finns någon anledning till att tankarna på att dricka är tillbaka hos dig? Du har tidigare skrivit om att du ibland drabbas av depression. Kan det finnas något samband här? En känsla av meningslöshet eller tomhet - som du falskeligen tror ska botas/lindras med alkohol?

Ja, jag är den sista som ska tala om för dig vad du ska göra. Jag vill bara vädra min oro för dig och samtidigt skicka massor med styrka och värme till dig. Jag tänker att du kommer klara av det här också. Sugen kommer och går och det var väl jättebra att du skrev om det här i tråden. Varför ska inte du få skriva om att du tycker att det är jobbigt med alkoholen? Du skrev att inlägget inte var särskilt stöttande, menar jag. Klart att du också behöver stöd emellanåt - du är också bara en människa - eller hur?

Jag själv drack på semestern förra året, vilket jag skrivit om tidigare. Det som förhindrade mig från att "börja på riktigt" och fortsätta när jag kom hem igen var bland annat följande tankespår: 'Vill jag verkligen vara en som dricker? Vill jag verkligen börja dricka och bli den jag var förut?' Sedan hjälpte det faktiskt och tänka på att jag skulle berätta/visa alla att jag dricker igen, alla som jag talat om för att jag inte dricker. Kanske fånigt, men det hjälpte för min del.

Men egentligen vet du redan allt det här. Du vet alla fördelarna med att inte dricka. Så det som fortfarande gäller är att ta en dag i taget. Nytt beslut varje morgon. Vad som än händer, så ska jag i vart fall inte dricka idag. Skriv gärna hur du känner och hur det går för dig.

Bamsekramar till dig

"Vad du har bestämt och varför!" Det är SÅ bra ord. De ska jag ta med mig.
Och visst är det skönt att ha kontrollen över vad man har sagt och vad man har gjort.

Stort varmt grattis till dig Lim. Du vet vart du ska och framför allt varför.

<3 <3 <3

MM

på en och samma gång...
Alltså hur är det möjligt?

Jag är så glad för mina 15,74 nyktra dagar.. tycker nästan jag är bäst i världen som varit utan dricka så jäääättelängeeee.. wow liksom..
Jag vaknar och slipper problem med dålig mage, huvudvärk och ångest. Jättebra! Jag minns kvällen innan, filmen jag såg med barnen, boken jag läste i... vet inte hur ofta jag fått läsa om ett par sidor eftersom jag varit påverkad kvällen innan. Jättedåligt..
Allt känns så bra så bra.. och ändå...

...så är jag så ARG. För jag vill så himla gärna vara härligt avslappnad och dricka med vännerna. Ta ett glas rött till pastan.. och jag KAN JU INTE. Jag veeeet ju det. Jag har försökt så attans många gånger och det gåååår ju iiinteeee. Aaaarrggghhhh!!!!!!

När far fyllde år häromdagen skålade jag i freakin' LORANGA!!!!

Jag vill inte falla tillbaka i gamla vanor och ett glas skumpa hade jag nog klarat. Sen hade jag nog klarat ett glas till maten. Sen hade jag nog klarat en halv flaska nästa kväll. En flaska till nästa och PANG tillbaka på ruta ett.

Så jag dricker inte. Men jag vill så gärna. För jag tycker så mycket om det.
Fan fan fan.
Och heja mig.
Och alla er andra som låter bli.
Men fan i alla fall.

Hej Beppis! Bra att du sökt dig hit till forumet, här finns både kunskap och stöd.
Du beskriver en riktigt tuff situation som du går igenom. När jag och min sambo som jag var ihop med för många år sedan separerade så mådde jag väldigt dåligt, fick ångest och panik inför ensamheten. Jag vågade inte sova själv. Ibland fick jag sova hos vänner men det höll ju inte i längden. Jag började äta antidepressiva och ångesten blev hanterbar. Jag tycker inte du ska se på antidepressiva som beroendeframkallande, se det som en tillfällig hjälp att klara dig genom en svår period i livet, en kris. Min ångest blev lättare att hantera med medicin plus att jag sov bättre. Du kommer att kunna trappa ut den sedan. Du ska undvika att kombinera medicinen med alkohol, alkoholen undergräver medicinens effekt.
Du har ju bra saker att distrahera dig med, som t ex träning, en toppenbra ångestdämpning utan farlig dagen efter-effekt. Har du någon vän att prata med? Kan du söka samtalsstöd i närliggande ort? Du har ju så kloka tankar om hur du inte vill förstöra det fina du trots allt har kvar. Om du söker hjälp och provar medicin så tror jag absolut att du kommer klara det! Du kan välja en väg ur det här som inte är självdestruktiv. Jag önskar dig allt gott!