Senaste kommentarerna i forumet

Hej allihop. Har tänkt skriva förut idag men inte kommit mig för. Ibland går dagarna utan så många funderingar. Ganska skönt egentligen. Dessutom är vardagen smått tillbaka och därmed finns mindre tid för reflektion till allt. Just nu reflekterar jag över mkt annat som pågår dock. Skolstarter osv.

Att möta lärare och föräldrar och andra vårdnadshavare i samband med barnen gör mig åter igen tacksam för min nykterhet.

Ingen har sett mig köpa öl eller vin etc. Inte för att jag tror någon av dem skulle bry sig ett dugg om det, men jag som hade så låg självkänsla för ett halvår sedan hade tänkt att de säkert sett mig många ggr osv. Känt mig mindre värd. Som en usel person. Misslyckad. Skamsen.

Imorgon är det 6 månader sedan jag slutade dricka. Jag är så glad för det. Och att jag stått emot när jag förr i tiden hade fallit.

6 fina månader har det varit.

Nu har jag hängt upp min tavla som symboliserar mitt nya liv. Den ser mig rakt i ögonen och påminner mig (motivet har ögon alltså ?). Det känns som den ser rakt in i mig och säger "Kom ihåg vem du är. Vad du har bestämt och varför. Du får absolut inte ge upp det. Aldrig nånsin. Du kan! Du ska! Ingen ska trampa på dig".

Kram alla!

Jag förstår att du känner dig ledsen!! Men ge inte upp, ta nya tag som du själv säger!! Vad annat kan vi göra? Om vi vill leva och behålla de vi älskar i våra liv. Dra lärdom av det istället. Alla de gånger jag tänkt dra ner eller sluta har jag trillat dit efter 2 dagar med förklaringen för mig själv att jag inte MÅSTE dricka igen men eftersom jag "bevisat" för mig själv att jag inte MÅSTE dricka varje dag kan jag ju göra det.. den fria viljan du vet... den som är allt annat än fri!
Jag har tänkt igår och idag, så fort jag velat dricka, att den tiden när jag blev sådär härligt glad av A och kunde ha kul hela kvällen och minnas allt dagen efter... den tiden är förbi för mig. Den tiden kommer jag aldrig uppleva igen. Nu går jag från första klunken till dimman direkt, kanske är jag lycklig efter de första 3 glasen men vad spelar det för roll om jag ändå inte minns det dagen efter? Att tänka på det hjälper mig, har du något att tänka som du känner hjälper dig? Försök hitta det och fortsätt strida, det är inte omöjligt att vinna! Det måste vi tro på❤️❤️❤️❤️????????

Stor igenkänning på det du berättar Manda. Det skulle kunna hända mig vilken dag som helst. Det är så jobbigt när man trots strategier kör i diket. Vad var det som gjorde att du valde att dricka, tror du?
Ångesten kommer att gå över, men den är jobbig. Acceptera att den finns där, försök inte fly från den (lättare sagt än gjort). Igår föll du, men du kommer att resa dig igen och stå stadigt. Nu fortsätter vi vara nyktra. Du är en klok person och jag är glad att du finns här i forumet. Stor kram till dig ?

Så kom den efterlängtade semestern, fast när den väl infann sig fick jag ont i magen. Litar inte alls på mig själv just nu, känner mig osäker å rädd att falla återigen.
Såg en bild på fb på en trasig bro med texten: "En del broar ska faktiskt brännas för det finns vissa saker i livet som man inte mår bra av att återvända till" Å jaaaa jag önskar jag kunde bränna A-bron för evigt och aldrig mer kunde gå över den!
Funderar på att skaffa mig en sponsor i AA och påbörja stegarbetet ordentligt men det är också en skrämselfaktor. Hoppas kunna vända dygnet och sova inatt för att vakna imorgon och ta beslut om ännu en nykter dag.
Dag 48 klarade jag idag!

Då spricker de. Sen får man samla ihop spillrorna. Helt rätt att berätta om dina svårigheter, och om du orkar ska du fortsätta gå till jobbet. Då påminns arbetsgivaren om att de MÅSTE agera. Företagshälsan? Styrkekram ❤️

Missade att det fanns besvara knapp?

Kan man radera meddelanden som man vill ta bort?

Egentligen en orättvis rubrik men ibland känns det verkligen så. Ser världen med ett mörkt ifrågasättande filter på något vis. Tänker alldeles för mycket men nu när jag väl bestämt mig för att sträcka ut en hand i cyber så tar det naturligtvis stopp! Men grunden till att jag skriver är att jag är 30 år och håller på att förstöra mitt liv!

Hur var du innan du började dricka? Vet du hur du kan bli efter ett längre uppehåll?

Tack för dom fina svaren!

Otroligt snyggt att du har klarat 55 dagar morgondag och grymt att du vill vara med på resan i höst också.

Det låter som om du har upplevt mycket jobbigt:-( Bra att du ska börja på KBT och att du har hittat hit. Läs och skriv av dig! Jag brukar skriva "idag ska jag vara nykter" i min tråd och då blir det som om alkohjärnan känner av det jag skriver och då dricker jag inte alkohol heller. Ta en dag i taget och känn hur skönt det är dagen efter, alkoholen hjälper för stunden, men ångesten blir desto värre sen.

Grattis till dina 3 år och till friheten som kommer med nykterheten.

Kram
Ellan

Jag har berättat om mina problem på jobbet vilket fått 2 sorters reaktioner. En del är stöttande och en del undvikande. Ledningen funderar över vad de ska göra med mig nu så de är undvikande. Kanske är det jag som är undvikande också. Jag skäms. Hur kunde det gå så jär långt. Nu kan jag inte dricka mer om jag kommer ut på resor eller annat där alkohol brukar förekomma. Jobbmässigt har jag hamnat i limbo då jag inte kan jobba med det jag vill så länge jag inte får bukt med ångest och socialfobi.
Detta kommer också vara ett passerat kapitel någon gång i framtiden. Jag är stolt över att jag till slut tog tag i problemen och även om jag fallit ibland har jag druckit väldigt mycket mindre det här året än de föregående. Jag måste se det positiva också. Nu är det bara att kämpa vidare.

Välkommen. Så bra och starkt av dig att du söker stöd i att hitta en förändring till ditt drickande.
Du har verkligen genomlidit mer sorg än många andra och jag är ledsen för din skull. Men tänk att du ändå lever och andas och finns!
Vad skulle hända om du skippade att berusa dig och istället tillät dig att sörja istället för att bara dämpa känslorna?

Dricker mindre nu än tidigare. Det blev några öl i måndags men ändå hanterbart. Vet att det inte går att slå sig till ro. Då är jag där igen. Nu kan jag träna igen efter att ha fått hjärtat undersökt och är friskförklarad! Ska försöka använda det till något positivt. Tacksam att du bryr dig Manda!!

Du berättar att du alltid upplevt problem med alkoholen och på senare tid har det eskalerat på ett sätt du inte tycker passar dig. Ett stort och viktigt steg i detta är att du hittat hit och skriver och berättar, klokt!

Du berättar också att du gömmer det för folk i olika sammanhang och det i sig vore skönt att slippa, leva enligt dina värderingar och känna att du slipper dölja något.

Du är igång i din förändring och vill nu hitta strategierna för att klara av den.

Hoppas du hittar några här, ibland tar det tid innan man får svar från flera och det kan vara en idé att starta en egen tråd så det du skriver syns bra.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Tillbaka i jobbrutin. Ringer runt 18.00 och kollar om vi ska äta ihop. Nej, jobbar lite senare och har ärenden. Äter (och dricker?) ute. Kommer hem, försvinner till övervåningen, smygdricker vitt vin. Svårt att hantera för mig. Orkar inte ta upp det. Blir försiktig, håller avstånd och känner mig orolig och illa till mods. Väljer mina ord och håller mig på min planhalva för att inte hamna i gräl med någon som är full men låtsas vara nykter. Fånig men påfrestande situation.

Så sant som du säger! Inte bara överleva utan leva ?

Tack för kramarna! Det värmer ❤️

Massa grattis och hejarop!!!

300 dagar, det är lång tid det! Du är fantastik! Kramar

300 dagar! Tack för att Du uppdaterar mig. Ja, går det i 300 dagar så varför inte 300 * 10 eller mer. Det gäller "bara" att se upp för de enstaka snubbeltrådarna. Men vi börjar ju få viss vana nu. Tänker ofta på Dig och på hur du hanterar livet.
vänligen
Ikaros

Inget vin! Det känns bra, min kropp tackar mig, min hjärna tackar mig, kaffet kommer att smaka så gott i morgon, jag kommer sova skönt i natt.

Var inte så hård mot dig själv. Det tar tid att komma till rätta med sitt missbruk. Att ta återfall på vägen är fullt normalt. Särskilt i början på nykterheten tror jag, så var det för mig. Tog flera återfall i början. Det tog tid att ställa om mina tankemönster. Men det går, med tiden blir det lättare att stå emot och mina återfall var en del i den processen.
Såklart ångrar man återfall och önskar att man inte druckit men man får försöka se sina framsteg också. Du har ju klarat flera veckor nykter. Så du kan ju!
Sedan har du insikten att det här med alkohol inte är något för dig.
Du ser det för var det är. Du har all potential att lyckas!
Rid ut ångesten, den släpper ju. Försök att vara snäll mot dig, åt och drick vatten. Sen är det bara att ta nya tag. Puss och kram.

Har egentligen alltid haft problem med drickandet. Var ofta den som var fullast på festerna, drack för mycket, minnesluckor. Det är också en form av alkoholism. Men det största anledningen till min insikt är att jag dricker på vardagarna nu också och det påverkar mitt liv på ett helt annat sätt. Har alltid sagt att när man dricker på vardagar är man alkolist och hållt fast vid bara helger. Minns det så väl för 4 år sedan när jag drack första gången hemma på en vardag. Dottern var väldigt jobbig och lite annat på jobbet. Tänkte lugna mig med ett glas vin och det fick effekt. Den sköna känslan. Den känslan försöker jag återkomma till varje gång jag dricker. Har försökt trycks bort att det inte är bra och inte tänkt så långt bakåt förrän nu denna sommaren. Så många tillfällen jag varit onykter. Men ingen märker något. Har lärt mig att dölja det väl. När frisören kom hem för klippning, när svärmor hälsar på, på dotterns fotbollsträning, promenader med hunden, på vägföreningsmötet mm. Då reflekterade jag inte så mycket men nu har jag börjar med det. Det är så mycket i mitt liv som förstörs av alkoholen så det är inte värt det. Har tänkte flera veckor på det utan att ta tag i det. Samtidigt vill jag tillbaka till känslan. Igår började jag läsa här och lyssnade på fyllepodden men manne Forsberg. Jag var så motiverad! Sen kom suget när frugan var ute och sprang. Jag ville inte, men försökte avstå men det gick inte, ett glas bara.. . Skrek på mig själv samtidigt som jag hällde i mig det första glaset. Sen blev det några till. Jag var ju så motiverad! Känner samma motivation nu men är rädd att jag inte klarar att stå emot ikväll igen..

Jag förstår att det inte var mig det var fel på.

Att du inte förmådde att hålla dina löften hade ingenting med mig att göra.

Jag älskade inte för lite.
Det gjorde heller inte du.
Men kärlek var inte tillräckligt.

Nu förstår jag det.

Sjukdomen gjorde dig sjuk.
Sjukdomen gjorde mig sjuk.

Vi blev så fruktansvärt sjuka.

Nu är jag är så glad att även jag tog emot hjälp.
För vi följer samma mönster du och jag. Och medan du självmedicinerar dig själv utplånade jag mig själv på andra sätt för att döva.

Och det tog all min kraft.

Det var upp till mig om det skulle bli någon förändring.

Du överlever utan mig.
De flesta gör det.

Jag vet det nu.

Och jag ska inte bara överleva.
Jag ska leva!