Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Fina ord gör mig glad!

Jag hoppas så mycket att han kommer att ta emot behandlingen. För er allas skull.

Jag hoppas även att du kommer bli erbjuden någon anhörigvecka eller liknande. För det är givande. Vi behöver också få insikter. Och hjälp.

Kramar!

till 3 år utan alkohol! Så bra! Visst är det kroppens naturliga tillstånd.

Morgondag!
Vinsterna är fantastiska!?

Hej Elias
Jag har tänkt en hel del på Dig, Elias. Men av någon anledning har jag känt att det går bra för Dig. Utmärkt och det glädjer mig. Lycka till i Alperna och var försiktig i utförsbackarna och särskilt när du känner dig stark som en björn. Men detta vet du ju, alkoholen har lärt oss en hel del.
vänligen
Ikaros

Vi är här för att vi har alkohol problem alla.
Läs runt i trådarna så får du en massa klokhet och stöd.
Jättebra att du skriver det hjälper att lätta på trycket.
Jag förstår att situationen är ohållbar och det är som du skriver,att han inte slutar om inte du gör det.
Det kanske ska starta med dig det är ju du som oroas, han kanske följer efter vem vet.
Men nu har du tagit ett steg åt rätt riktning du är här och du ska veta du är välkommen.
Kram.

Hej
Välkommen till forumet och gratulerar till insikten. Ser fram emot dina kommande inlägg.
vänligen
Ikaros

Kontakta socialen och/eller polisen? Han slår sönder saker/möbler i er bostad och är aggressiv, du är så rädd att du låser in dig i badrummet... inte acceptabelt. Jag hade anmält.

Jo det har jag gjort. Inte så smart när man är arg och onykter Då blir det hårda ord och hot som känns jobbiga efteråt.
Prata nyktert går trögt. Han blir väldigt fåordig och jag känner mig konflikträdd. Han vill vänta säger han. Vänta på vaddå?? Kanske på festen på lördag. Han vill nog dricka då, har bokat hotell åt oss.

Han hade en barndomskompis som dog i söndags. Jag tror inte det är någon osanning att säga att han söp ihjäl sig även om det kanske var hjärtat som stannade.
Jag har kollat upp om det finns familjeterapi för oss och det gör det. Jag måste ju prata med honom om det innan jag går vidare.
Ja jag är velig. Undrar om det här med kompisen blev en tankeställare. Han har inte druckit efter det iaf. Men det har ju också varit arbetsdagar sen dess.
Ska jag vänta på nästa fylla eller...
Jag vill inte lämna honom för jag gillar honom när han är nykter eller bara lite berusad. Men när han är full/på gränsen till redlös då känns det självklart att gå.....Han är inte den våldsamma typen mer blödig pladdrig och trött så det finns inga sådana skäl att gå.

Tack för att ni finns ❤ känner mig så ensam och svag.

Pratade med min sambo i telefonen och han kommer hem imorgon. Han vill bo här såklart och med mig. Vet att det inte kommer att funka. Han säger att han ska sluta dricka, vilket självklart inte betyder någonting.

Förra gången var det jag som flyttade. Tänker därför att denna gången är det hans tur att flytta. Är just nu mer rädd för mig själv att jag inte kommer genomföra mina krav än jag är rädd för honom att han ska gapa och skrika.

Han har inget jobb och jag äger det mesta av bohaget så det är mindre problematiskt om han går med på att flytta på sig, vilket jag starkt tvivlar på att han kommer att göra.

Känner mej så misslyckad och har världens Ågren. Klarade endast två semesterdagar av nykterhet. Gårdagen var händelserik, hann inte gå in på forumet. Dagen slutade med en grillfest hos en gammal kompis. Det bjöds både på snaps, whisky och öl, ja nästan allt slags sprit. Jag föll in i gamla spår, trots att jag hade med mej alkoholfri öl. Så svag man är! Vinglade hem sent på natten. Kortare minnesluckor, minns inte allt vad som blev sagt under kvällen. Jag har nu samma äckliga bakfylla och Ågren, som jag tidigare tänkt att jag aldrig ska uppleva igen.. Skriver nu, innan min hjärna förtränger. En hel semesterdag totalt förstörd. Mår skit.

Nu har jag själv varit nykter hela sommaren. Det är skönt även fast det inte är jag som har sug / beroende. Fördelarna är att man slipper delta i gräl som eskalerar. Är man själv nykter luras man inte med i det. Bättre och mer ångestfri relation till barnen när de slipper konstiga gräl. Ens situation klarnar lite och man kan lättare se mönster. Min fru har beroendeproblem, jag är en person som ibland får för mig att andras mående hänger på mig. Tror det antingen är bara ett personlighetsdrag som jag fötts med eller att det berott på att jag vuxit upp med en mamma som drabbats av djupa depressioner med jämna mellanrum. Jag har helt enkelt lätt för att känna stress av att andra mår dåligt, får också lätt en känsla av att det är mitt fel och att jag borde göra någonting åt det. Det kan vara ganska handikappande och onödigt men är svårt att ändra på.

Är gärna med på vit höst även om jag tar en dag i taget. Är inne på dag 55 utan giftet, så jag har redan hållit upp under sommaren = hur skönt som helst! Vi ser fram emot en spännande, fri och fräsch höstresa tillsammans!

.... ja, ta det lugnt med motionen i början så att du successivt ökar. Promenera, jogga, promenera..., o s v. Du blir starkare och starkare för varje dag, samma gäller ditt val av att välja frihet och livet. Små små steg, njut av rörelsen framåt och nuet!

låter helt fantastiskt och är något jag också arbetar mot. Jag önskar du lycka till på din resa och hoppas du hänger kvar här, det kan vara de lilla extra man behöver när suget blir för stort en fredagkväll. Att skriva och läsa hjälper!

Jag älskar motion! För två år sedan drabbade jag av sjukdom som höll i sig väldigt länge. Jag var tvungen att ställa in ett lopp, mitt första någonsin, som jag tränat för väldigt länge och tappade all motivation. Det i kombination med dåliga matvanor och ett eskalerande alkoholintag har lett till att jag sitter här, över 15 kg tyngre än jag önskar. Det finns så många bitar av livet jag skulle vilja ”ta tag i” men det har känts övermäktigt och så har jag inte gjort någonting alls.

Nu har jag min utbildning. Nästa steg är att hitta ett jobb. Det arbetar jag på. Det löser sig, än så länge är jag inte oroad. Jag har börjat jogga igen, sakta men säkert och har tänkt ta tag i styrketräningen också. Långsamt börjar jag ta tag i allt det där jag vill fixa, men så blir jag otålig för det händer ju ingenting! Jag vet att det kommer kännas likadant med alkoholen. Det kommer ta tid, suget kommer finnas där. Den enda lösningen är att ta en dag i taget. Att välja nykterheten dag för dag.

Vad bra att du hittat hit! Här finns det många som känner igen sig i det du skriver och om du läser i olika trådar här kommer du känna igen dig i andras levnadsöden. Det är ett bra stöd, att känna gemenskap, att veta att man inte kämpar ensam.

Har du och din man pratat om det här? Vet han om att han dricker för mycket? Vet han om att du vill att ni ska sluta?

C-vitamin kan minska det lite. Annars aktivera dig med promenader, ät ordentligt, få i dig vatten och fyll på med b-vitaminer dessutom. Det är mest att härda ut om du inte kan knapra benso i några dagar.

Vill bara skicka en styrkekram och mycket glädjande att du verkar vara på benen igen. Ser fram emot att läsa din insiktsfulla rader under hösten. Personligen älskar jag hösten, inga krav, bara njuta av friskheten i naturen och förändringen inför vilan. Sköna träningspass i mustig luft och varför inte regn, motvind och 1 plusgrad = träningen känns ännu bättre efteråt och man känner att man lever :-)!
Kram

Jag är inte i din situation, men jag tror jag kan förstå din förvirring och sorg över att inte kunna lita på och ha den relation till din pappa som du önskar. Som du skriver är du dotter till din pappa, och det kommer du alltid vara. Jag förstår också att det är en sorg att dina barn inte kan ha den relation till honom som du önskar. Det förklarar en del av dina motstridiga tankar tror jag. Men du överdriver inte.

Det är bra att du tar dina barn på allvar. Prata med dem om det som har hänt. Så de inte tar på sig skuld.

Jag tycker det är bra att din pappa får konsekvenser av sitt drickande. På så sätt kanske han kommer till insikt att han behöver förändra det för att kunna fortsätta vara en del av era liv.

Jag har brutit upp med mitt ex men jag vill att barnen ska ha en relation till sin pappa. Och det är svårt.

Ta dina och barnens känslor på allvar. Prata om det som hänt så det inte blir konstiga outtalade hemligheter mellan er.

Fortsätt skriv
Kram

.... nu har jag läst lite mera i början av din tråd. Känner igen mig en hel del i det du skriver kopplat till trötthet och träning. Jag har också barn och sen de kom (den första) för ca 10 år sedan har jag varit konstant undersövd tror jag. Gjorde den insikten nu för ett par månader sen. Vi har gjort så att min sambo som inte har några problem att somna om, får ta barnen om de vaknar. Och jag får ligga i eget rum, där jag sover mera ostört. Detta har hjälpt mig väldigt mycket. Dålig sömn och trötthet är en av mina största triggers.
Du och din kropp verkar också vara van att motionera. Träning och motion är också för mig en av de viktigare pusselbitarna. Finns ju så mkt positivt med träning. Minskar stress, oro, övervikt o s v. Ökar koncentrationsförmåga. Får en härlig endorfinkick (nästa i stil med dopaminkicken från 1-2 glas vin/öl, men utan biverkningar då...) Man löser problem, nya hjärnceller skapas o s v. Försök komma igång med motionen och träningen.

Ja, "spela hela filmen" är verkligen ett bra verktyg. Vi fortsätter att stötta varandra, idag slipper vi skicka i oss nervgiftet!

Lite funderingar såhär på förmiddagen. Har haft dålig aptit och vet inte om det beror på ångestklumpen i magen eller att jag har varit alkoholfri i några dagar nu men har tvingat i mig lite mat i alla fall. Somnade sent inatt men fick några timmar i alla fall och eftersom jag fortfarande har semester är det ingen morgonstress.
Det känns skönt att ha kommit till insikt att jag inte kan fortsätta med alkoholen längre och jag vill verkligen förändra mitt liv till det bättre. Länge använde jag alkohol som belöning efter arbetsdagen och för att kunna slappna av och sova men det är ju ingen belöning utan bryter bara ner. Tillfälligt kan det ju kännas bättre men på längre sikt bara skadligt och dåligt. Får hitta något annat där som får mig nöjd, lugn och trött och där tänker jag att jag ska komma igång med långpromenader bättre. Jag sätter inte upp några långsiktiga planer för min nykterhet utan tar en dag i taget vilket känns överkomligt. Det är bra att skriva här och tänker försöka vara observant på när suget kommer och vilka risker som finns som jag måste undvika. Jag har redan funderat på hur och varför jag har druckit ganska mycket och måste säga att på senare tid har det gått med en skrämmande automatik. Oavsett hur jag har mått eller om jag varit sugen har jag lyckats planera min dag så att det funnits plats för en fylla. Utan att reflektera om jag behöver eller vill ha dom där ölen eller flaskan vin. Har inget sug nu men det regnar här och jag brukar leka med min dotter ute eller gå till stranden på eftermiddagarna för att hålla mig från köksbordet och datorn där jag brukar sitta och pimpla så det finns en risk att det dyker upp ett sug senare idag. Tänker stå emot och jag får hitta på något annat. Skulle vilja gå till AA idag, få se om jag lyckas greja barnvakt.

Ingen nämnd ingen glömd. Men jag vill svara dig, Rabbitgirl, eftersom du ropade. Tänkte först i din egen tråd, men, äh, fortsätter här.
Vad jag förstått har du drabbats av olika kroniska sjukdomar som påverkar din vardag väldigt mycket. Handlar det även om binjurar mm påverkas ju måendet otroligt mycket. Jag tror det var något åt det hållet mina största rädslor handlade om innan man hittat vad det var för fel på mig. Cancersjukdom som skulle kräva tuffa behandlingar och kanske livslånga "men", eller som sakta skulle nöta ner hela kroppen. Eller i värsta fall inte kunna botas.
För att hantera rädslan började jag tänka ut strategier, i den mån jag orkade tänka. Någon mening och någonting som gör livet värt. Som tur var behövdes inte just de strategierna, de livslånga, men på ett sätt befinner jag mig ändå i den situationen just här och nu.
Jag kommer förmodligen bli helt frisk igen inom några veckor. Tröttheten kanske sitter i längre. Samtidigt vet ingen någonting om morgondagen, och det är väl så du hanterar ditt liv, Rabbitgirl, genom att leva nu. Alternativet är ältande eller oroande eller bitterhet, så valet att leva nu är rimligt och antagligen det enda som funkar i längden. Nu är inte alltid en behaglig plats att vara på. När smärtan eller rädslan eller sorgen är allt för plågsam är nu en väldigt obehaglig plats. Det nuet är du i just nu. Det obehagliga. Här skulle jag faktiskt gå ut ur nuet en stund. Avleda är inte att undvika. Ibland behöver vi vila från de svåra känslorna en liten stund. Vad KAN du göra (utifrån fysik, omständigheter mm)? Gör det. Vila så ofta du måste. Då blir känslan att man tar sig framåt även om sträckan kanske är minimal.
Idag vaknade jag utan feber, men med huvudvärk, tung andning och klåda. Kände panik över att det går så oändligt långsamt och lättnad över att det ändå verkar ha vänt. Jag konstaterade sorgset hur mycket muskelmassa man kan förlora på två veckor. Nästa tanke, men jag har klättrat över betydligt svårare hinder och kommit upp ur djupare hål än det här, fokus på vad jag skulle kunna göra idag, för att påbörja rehabiliteringen. Jag vill vara på väg någonstans för då motverkas hopplöshetskänslan och hindrar bitterhet och ältande. För mig spelar det ingen roll om det handlar om tio tåhävningar för att förbereda fötterna på kommande löpning. Jag gjorde tio tåhävningar på varje fot, och några långsamma knäböj med fokus på att lära musklerna från scratch en helt korrekt rörelse. Inte riktigt samma träningsnivå som förrförra helgens sju mil cykling följt av en mil terränglöpning ena dagen och tolv mil cykling nästa dag. Men utifrån givna kort, vad jag kan just nu, ger det mig signaler om att det är dit jag ska igen och redan påbörjat resan.
Att göra det man KAN. Inte värdera, bara göra.

Igår så drack jag!!
Vet inte egentligen varför, vet ju att jag inte klarar det. Vart full och gick och la mej, hur kul låter det. Gick först en promenad med min dotter, hoppas inget syntes på mej. Har så dåligt samvete att jag mår illa!
Bara att ta nya tag och minnas mitt dåliga samvete och illamående när nästa sug kommer, blä....
Ledsen.......!

//Alina

Terapi kunde kanske vara bra men det är inte något jag överväger just nu. Nu behöver jag reda ut en hel del tankar på egen hand, och här med er. Lite beroende på hur det känns senare kanske jag ska överväga det igen. ”Att spela hela filmen” har jag hört talas om och jag är jätte glad att du tog upp det för det hade jag helt glömt bort, tack! Det ska jag försöka komma ihåg ikväll när suget kommer.

Igår drack jag en del. Inte jätte mycket men så pass att jag blev full och känner mig sliten idag. Det dumma är att jag också tränade ben och rygg för första gången på länge (under förmiddagen, innan jag drack) och nu vet jag inte vad som är bakfylla och vad som är träningsvärk. Det enda jag vet är att jag har ont i kroppen och känner ångest. Det är så dumt att dricka när man har tränat, varför gör jag så? Nåväl. Dag ett idag då. Idag ska jag vara nykter!

Terapi kunde kanske vara bra men det är inte något jag överväger just nu. Nu behöver jag reda ut en hel del tankar på egen hand, och här med er. Lite beroende på hur det känns senare kanske jag ska överväga det igen. ”Att spela hela filmen” har jag hört talas om och jag är jätte glad att du tog upp det för det hade jag helt glömt bort, tack! Det ska jag försöka komma ihåg ikväll när suget kommer.

Igår drack jag en del. Inte jätte mycket men så pass att jag blev full och känner mig sliten idag. Det dumma är att jag också tränade ben och rygg för första gången på länge (under förmiddagen, innan jag drack) och nu vet jag inte vad som är bakfylla och vad som är träningsvärk. Det enda jag vet är att jag har ont i kroppen och känner ångest. Det är så dumt att dricka när man har tränat, varför gör jag så? Nåväl. Dag ett idag då. Idag ska jag vara nykter!