Senaste kommentarerna i forumet

på en och samma gång...
Alltså hur är det möjligt?

Jag är så glad för mina 15,74 nyktra dagar.. tycker nästan jag är bäst i världen som varit utan dricka så jäääättelängeeee.. wow liksom..
Jag vaknar och slipper problem med dålig mage, huvudvärk och ångest. Jättebra! Jag minns kvällen innan, filmen jag såg med barnen, boken jag läste i... vet inte hur ofta jag fått läsa om ett par sidor eftersom jag varit påverkad kvällen innan. Jättedåligt..
Allt känns så bra så bra.. och ändå...

...så är jag så ARG. För jag vill så himla gärna vara härligt avslappnad och dricka med vännerna. Ta ett glas rött till pastan.. och jag KAN JU INTE. Jag veeeet ju det. Jag har försökt så attans många gånger och det gåååår ju iiinteeee. Aaaarrggghhhh!!!!!!

När far fyllde år häromdagen skålade jag i freakin' LORANGA!!!!

Jag vill inte falla tillbaka i gamla vanor och ett glas skumpa hade jag nog klarat. Sen hade jag nog klarat ett glas till maten. Sen hade jag nog klarat en halv flaska nästa kväll. En flaska till nästa och PANG tillbaka på ruta ett.

Så jag dricker inte. Men jag vill så gärna. För jag tycker så mycket om det.
Fan fan fan.
Och heja mig.
Och alla er andra som låter bli.
Men fan i alla fall.

Hej Beppis! Bra att du sökt dig hit till forumet, här finns både kunskap och stöd.
Du beskriver en riktigt tuff situation som du går igenom. När jag och min sambo som jag var ihop med för många år sedan separerade så mådde jag väldigt dåligt, fick ångest och panik inför ensamheten. Jag vågade inte sova själv. Ibland fick jag sova hos vänner men det höll ju inte i längden. Jag började äta antidepressiva och ångesten blev hanterbar. Jag tycker inte du ska se på antidepressiva som beroendeframkallande, se det som en tillfällig hjälp att klara dig genom en svår period i livet, en kris. Min ångest blev lättare att hantera med medicin plus att jag sov bättre. Du kommer att kunna trappa ut den sedan. Du ska undvika att kombinera medicinen med alkohol, alkoholen undergräver medicinens effekt.
Du har ju bra saker att distrahera dig med, som t ex träning, en toppenbra ångestdämpning utan farlig dagen efter-effekt. Har du någon vän att prata med? Kan du söka samtalsstöd i närliggande ort? Du har ju så kloka tankar om hur du inte vill förstöra det fina du trots allt har kvar. Om du söker hjälp och provar medicin så tror jag absolut att du kommer klara det! Du kan välja en väg ur det här som inte är självdestruktiv. Jag önskar dig allt gott!

Bra att noterat här så man ser allt svart på vitt. Hade jag inte fört dagbok hade jag nog lätt lurat mig själv mer. Bestämde mig så hårt nu i sommar och föll ändå efter cirka en vit månad. Är som man blir radiostyrd. Men beslutsamheten är tillbaka idag och insikten att jag inte kan smaka en droppe är större än nånsin.

Uppdatering

Semesterveckan utan A gick inte. Jag insåg snabbt att det kommer att bli en vecka med inre överläggningar och irritation etc och "tillät mig" att dricka under veckan. Men väldigt måttligt ändå och var aldrig bakis.

Sen när jag kom hem var det oxå lite lugnare - lite nedtrappning men tankarna o förhållningssättet till A var inte sunt - jag såg det. Blev lite tjafs med min pojkvän när jag kom hem men som vi dock redde ut.

En torsdag i början av juli åt vi middag och drack vin...Men dagen efter det kändes inget riktigt bra...

En vecka senare hade jag ett samtal inbokat på beroendeenheten - då hade jag varit utan A i en vecka och jag fick Naltrexon.

Idag är det fem veckor sedan jag rörde en droppe och jag känner att jag börjar få tillbaka kontrollen över mitt liv. Jag har faktiskt ett par flaskor Bacardi i skåpet som jag inte skänkt en tanke och har inget sug. Jag skulle rekommendera Naltrexon alla dagar i veckan!!!

Ödets ironi dock: efter en golfrunda med pojkvännen drack han vin o öl och jag alkoholfritt och jag såg honom i ett annat ljus...Ganska ocharmigt och osexigt - det tog slut en vecka efter det. Och det var helt rätt - nu kan jag se på människor med "nyktra" ögon och jag vill inte vara där jag varit - jag tänker inte gå den vägen.

Tränar hårt, äter bra, har energi att driva mitt företag och tar en dag i taget. För mig är nykterhet på obestämd tid det bästa val jag gjort...Jag har svårt att se hur framtiden ser ut men vet att det finns så mycket mer positivt med att vara helt nykter än inte i nuläget.

Jag skriver mer sen...men ville tala om hur det hade gått...

Kramar F.

Hej.
Har börjat läsa i forumet men inte hunnit grotta ner mir ordentligt. Har ofta funderat på att söka hjälp. Men jag kommer inte till skott. Jag jobbar med socialt arbete och har jobbat på samma arbetsplats som de flesta kuratorer och beroendebehandlare. Jag är för feg för att gå dit och prata även om jag vet att de har tystnadsplikt. Kanske därför jag hamnade här istället.
Nu på morgonen är bästa tiden på dagen, brukar ofta tänka att idag ska jag börja mitt nya nyktra liv, det blir aldrig så.

Vad härligt att du uppnått det du flresatte dig i september! Att separationen är klar och att du dessutom hittat en bra lägenhet och drömjobbet är ju toppen utanpå det! Bara att gratulera! Men så kan det kanske vara, att när man väl får igång en positiv tanke så leder det till positiv handling som drar till sig fler goda sammanträffanden, du är värd att få det bra efter allt ?

Det tråkiga som kommer av separationen är dessvärre den eviga osäkerheten om barnens vara eller inte vara hos missbrukaren. Jag inbillade mig också vid skilsmässan från mitt ex för snart 10 år sen att han skulle kunna hålla drickandet till sina dagar utan barn. Oj vad fel jag haft. Senast denna vecka har jag sent på kvällen hämtat vår son från sin pappa för att pappan var redlös och slocknat. Och du har rätt i det att rumban fortsätter, att ta bort umgänget av en förälder är närmast omöjligt. Tidvis med soc hjälp kan man få det minskat för ett tag men sen tror dom alltid att efter nån dag/vecka/månad att ja nu är det löst och så ska barnen skickas dit. Bara för att pappan dykt upp nykter på ett möte med soc. Då kan det ju inte vara farligt för barnen att vara där? Någon förståelse för hur alkoholism funkar har åtminstone jag dessvärre aldrig mött hos myndigheter efter alla oräkneliga vändor pga sonens pappas drickande.

Dokumentera allt han gör och missar med umgänget, det är det enda du kan ha som bevis hos soc eller rätten för att få till ett umgänge du alls kan tro ska funka. Men tyvärr är man alltid tvungen att räkna med att barnen ändå ska vara hemma eller hämtas tidigt. Jag känner inte jag kan resa eller ordna nåt när sonen är hos pappan, så många gånger har besöken ställts in eller akut måstat hämtas hem mitt i så oron finns varenda gång där hur det ska bli "denhär gången". Så tyvärr har jag inga tröstande ord om att det löser sig, med min erfarenhet är jag beredd att tro dilemmat finns kvar tills alkoholisten mirakulöst nyktrar i på heltid eller tills barnen är stora nog att vägra åka. Styrkekram till dig!

Grattis Lim!
Läser din tråd och känner igen mig i så mycket. Du är en sann inspirationskälla!

Det är viktigt att veta hur vi vill leva. Vad är man beredd att offra för ett förhållande? Alkoholberoendet tar så mycket kraft och energi när man låter det vara aktivt. Var och en bestämmer ju över sitt liv. Hur mycket vill du att alkoholen ska styra ditt liv i ett förhållande? Jag lämnar sambon efter ett långt liv ihop för att han fortsätter att missbruka. Jag ser det som självklart. Jag får stöttning av vänner/släktingar och på forumet som gör det lättare att ta det beslutet. Alkoholen har tagit mannen som jag har älskat. Han orkar/vill/förmår inte bryta sig loss från helvetet det är att vara aktivt beroende. Jag blir " smittad" av hans supande. Jag har frigjort mig från att själv dricka så nu väljer jag ett vitt liv. Vill inte vara i missbruk längre. Varken supa själv eller se på när andra går ner sig i skiten..

Du kan det här. Du vill det här. Nu måste du bara verkligen bestämma dig också.

"för att det är så vist ordnat av naturen"... "dom är visserligen obehagliga men dom fyller en funktion"... säger man ju ibland. Kommer ihåg en lärare jag en gång hade som för evigt avlivade myten om naturens absoluta vishet. Det finns massor av saker som finns till helt utan funktion; utan någon som helst bakomliggande mening. De bara – finns! Tror att naturen skulle klara sig alldeles utmärkt utan människan. Ändå finns vi.

Lim, vilken bedrift.
Lyfter på hatten för dig ??❤️?

Stort grattis till både lägenhet och drömjobbet! Förstår dilemmat med barnen, men kan tyvärr inte råda eftersom jag inte har egna erfarenheter. Hoppas familjerätten kan råda dig! Och det är väldigt bra att du talar klarspråk med honom. Jo, ett tips har jag. Skriv loggbok där du noterar varje gång han ska ha barnen men sviker, allt du och han sagt, allt ni kommit överens osv. Kan kanske komma till nytta framöver. Har man det svart på vitt kan man ibland se mönster som är svåra att se annars. Kan det vara nervositet inför att ha ansvar för barnen själv som får honom att dricka? Det behöver inte vara nonchalans. Min pappa gjorde så när jag skulle komma på besök som vuxen. Han var skitnervös och stillade sig med alkohol, och jag blev skitförbannad, och sen var det besöket förstört. Gång på gång.

Det finns ju grupper för olika slags situationer och problematik. Här på forumet har du möjlighet att ventilera det mesta. I många jobbiga situationer tar vi till bedövning i form av alkohol eller tabletter. Det kan säkert lugna för stunden men är förödande på sikt. Sorg kommer vi alla i kontakt med förr eller senare. Att bli lämnad av en partner som lever eller är död är stor skillnad .Just för att döden är definitiv, det finns ingen återvändo. Hoppas du fortsätter att skriva och läsa på forumet. Vi är många som kan stötta/peppa varandra i svåra och glädjande stunder i livet..Kram..

Många alkoholberoende klarar av att hålla masken uppe länge eftersom omgivningen mörkar och låtsas som ingenting. Enda sättet att komma framåt är att tala klarspråk. Utgå från dig själv "jag ser/upplever/oroar mig för..." Klarar du inte att prata med henne kan du skriva ett brev till att börja med. Du kan inte tvinga henne att sluta dricka, det måste hon vilja själv. Men vägen dit kommer ni endast genom att tala klarspråk. Fram med trollen i ljuset!

Tack bedrövadsambo för din kommentar. Ibland känns det som om det är jag som är trollet som spruckit i solen.
Men bara att kämpa på nu. Bra mat motion, skippar matlåda och går ut och äter med kollegorna på lunchen. Behöver sällskapet därmed måste jag gå till jobbet. Har bara orkat med promenader senaste dagarna men har hållit mig över 15000 steg/dag. Hoppas lite på att orka springa en runda ikväll. Maken har flyttat till landet tillfälligt, han tycker att jag är jobbig nu så han håller sig undan. Troligen bäst så. Barnen är hos mig så att jag ska behöva laga mat på kvällarna.
Nu är det uteslutet att dricka någon alkohol, gör jag det går jag under på riktigt.
Psykisk ohälsa är bajs!

Jag tror att väldigt många känner igen sig, och att du kommer känna detsamma när du läser andras trådar. Hur jobbigt det än är så är klarspråk enda sättet. Många alkoholberoende klarar endast att hålla masken uppe pga att omgivningen mörkar och låtsas som ingenting. Prata klarspråk med era barn också, och nära vänner. Ni kan inte tvinga honom att sluta, han måste vilja själv. Men vägen till det beslutet kräver att man pratar om "elefanten i rummet". Är det helt dödfött - flytta!

Det är imponerande med 6 månader!
Känner igen tankarna kring barnen och skolstarten! Känslan av att kunna möta andra vårdnadshavare och kollegor på jobbet med en stark blick! När frågan om semestern har varit bra och jag på riktigt har haft det bra!
Kram till dig!?

På jobbet nu och pigg! Ännu en känsla av lycka. Har sovit gott, vaknade utan huvudvärk och kunde köra bil utan att vara bakis. Fy, undrar hur många gånger man kört utan att det varit ok. Jag börjar förstå och ta in hur mycket A påverkat mitt liv. Hur har jag inte kunnat sett det tidigare!? Idag blir det full fart på jobbet för att ta ikapp det jag inte orkat pga A. Livsglädjen ska tillbaka. Ikväll är min fru borta men inte en droppe ska ner, jag vill ha samma känsla som igår kväll och denna morgonen igen.

Slank i a igår med men somnade nykter. Vaknat flera ggr inatt kallsvettig. Ångesten är förlamande idag, delvis pga jobbsaker men säkert även abstinens.

Måste tänka på att viktigast av allt är att jag inte dricker just idag.

Så värmande då jag ser att du finns med mig hela tiden ❤️❤️❤️ Du finns i mina tankar också.❤️

I natt har det varit svårt att sova. Jag har haft nerv värk i foten och det är så förbaskat jobbigt. Det blir som elstötar med jämna mellanrum det är så obehagligt. Jag har stora problem med fötterna och har special skor och ilägg men när jag går lite för mycket så slår detta till.
Jag som ska stötta en kompis i dag hon ska på lasarettet för en operation. Men jag får ändra mina planer lite då ska det nog funka. Kör henne till porten så väntar jag i bilen då behöver jag inte gå, då funkar det.
Det är så jobbigt att kroppen inte vill det jag vill.
Det har varit en låååång vaken natt.
En fin dag önskar jag er fina kämpar. ❤️?

gjorde ett besök idag när jag stod ute på balkongen och rökte. Det var redan ljust ute, så det kändes som om han hade tagit fel på tiden. Dessutom gjorde han fåfänga försök att sätta sig mitt på husväggen så jag tror han hade glömt GPS'en hemma och nu hade gett upp försöken att hitta hem. Antagligen var han ute efter någonstans att tillbringa dagen på för att sedan återuppta sitt letande efter hus och hem när mörkret åter föll. Då slog det mig att djur gör också fel. När man läser om djur, eller ser på naturfilmer, så verkar allt så perfekt ordnat; alla gör precis vad de ska, rollerna är huggna i sten och ingen gör några avsteg från dem. Men precis som vi människor så schabblar även djuren, det vore väl konstigt annars. Jag undrar bara om det, precis som hos oss, finns exemplar hos djuren som är mer olycksbenägna än andra.

Själv tillhör jag de där som inte kan hålla i en hammare utan att slå mig på tummen, det har gått så långt att jag alltid har ett paket plåster i bakfickan när jag ska göra något med verktyg inblandat. Än har jag alla fingrar och tår i behåll, men det kan nog mest skrivas på tur-kontot. Å andra sidan har min kropp lärt sig att läka fort, den vet ju aldrig när nästa sår dyker upp. Jag sitter ofta och skrattar åt videos på nätet där folk gör bort sig på olika sätt; vilka amatörer! Hade jag bara en kamera så skulle jag vara kung på Youtube.

Ha en skön dag alla!

Så bra skrivet. Du har verkligen kommit en lång bit på vägen Amanda.
Att veta att det inte går stt dricka som när man var ung, innan man fick ett begär och suget är ett minne blott. Alkoholen är behäftat med problem så är det bara.

Alina till dig vill jag säga att felsteg gör vi alla innan vi kommer till insikt och kasta ditt felsteg över axeln och ta lärdom. Du kommer att fixa det och var stolt att du är här och har viljan att förändra.
Kram på er båda.

Om du visste hur väl jag känner igen mig i din berättelse! Dock, för vår del- eller för min del ska jag säga blev jag (kanske) medveten om problematiken lite tidigare än du. Ungefär fem år kämpade jag för att få honom att förstå. Under tiden eskalerade drickandet och problememen. Slutligen gick jag, efter oändligt många hot. Det vände hela situationen. Om du vill kan du läsa i min tråd i Det vidare livet, den heter Mitt nya år - som nu har blivit fem helnyktra och snart sju sen vändpunkten.
Du har gjort kloka val och redan talat med honom på ett bra sätt. Fortsätt tala klarspråk så som du beskriver att du gör!
Fortsätt också läsa och skriva här, det kan vara till ovärderlig hjälp och nytta för dig - för det är dig och ditt liv det handlar om! Det är ditt liv du har att ta ansvar för och det enda du faktiskt har i din makt att förändra. Att skriva här och sätta ord på sin situation är ett stort och viktigt stegi rätt riktning! Gå också gärna på Alanonmöten! Allt gott / mt

Så är det för de flesta. Det viktiga ära att du är på banan igen och du vet att du kan. Döm inte dig så hårt, ta lärdom istället. Fina du, Kram

till nykterheten, friheten och livet?
Så fint att du hörde av dig. Allt gott, puss & kram ? / mt