Senaste kommentarerna i forumet

Du verkar ha kommit till insikt. Vad skönt! Du har ju klarat att låta bli tidigare så jag tror på dig! Se det "nya livet" som kommer och njut av att slippa Ågren och bakfylla!
Kram

Makten,övertaget som vi anhöriga ibland tycker oss ha rätt till.

Att liksom vara lite förmer än den som missbrukar.

Det ger i alla fall mig en missriktad form av kontroll.
En chans att "ge igen för gammal ost"
Eller vad jag ska säga.

Rätten att skälla och gnälla över min egen rätt bedrövliga livssituation som jag tycker alkisen ska ha all skuld för.
Det rättfärdigar att jag får stanna kvar i situationen med min alkis och slippa förändra mitt eget liv.

Jag har åtminstone koll Jag vet vad som försiggår.
Mig lurar han inte osv.

Men egentligen cementerar jag bara rollerna som rättfärdigar min egen brist på ansvar för mitt eget liv.

Att gömma sig bakom missbruket som inte är mitt.
Att förstå och förlåta den missbrukande övergrepp och dumheter i fyllan ger mig ett övertag

Jag inbillar mig någonstans att jag är bättre än den som är sjuk.

Visst finns det undantag.
När det är hot och våld inne i relationen så sätts andra krafter i spel som försvagar en.

Men om man har en vanlig snäll "fyllgubbe" så kan man ju dessutom trösta sig med det.
Han gör mig i alla fall inte illa,verbalt eller psykiskt.

Jag vet att jag på många plan är lika sjuk som alkisen i min sjukdom,.medberoendet.

Men likt arbetsnarkomanen så kan jag tom få credit för att jag stannar kvar.
Hur orkar du.
Vad duktig du är

Och där står vi mitt i vårt beroende och behöver inte flytta oss en millimeter.
Alkisen gör jobbet åt oss.
Och förändras inte han,så är vår roll också ibland rätt bekväm att vara i.

Vi är ju aldrig den som kan beskyllas för något ont.
Vi är levande änglarsom slipper ta ansvar för våra egna liv.

Hej!
Fint att du är öppen och redo att reflektera över nya infallsvinklar.
Det är vad jag själv kunnat göra, och som efter drygt ett år här på forumet hjälpt mig ur en destruktiv relation med min man som är alkoholist.
Min erfarenhet är att allt för mycket fokus ofta ligger på hur han skulle reagera, agera, hantera mina önskemål osv.
Nu då jag ser tillbaka på hur det var förra sommaren, så har jag riktat om hela min " livskarta".
Jag trodde precis som du att för mitt barns välmående att jag inte kunde lägga alla korten på bordet av samma anledning som du känner kring er dotter.
Paradoxalt nog så blev min son helt enkelt väldigt lättad då jag tagit beslutet att separera. Han hade precis som din dotter bara visat positiva känslor osv gentemot mannen. Nu i efterhand förstår jag att det var hans sätt att på något vis ta ansvar för att balansera alla negativa känslor och stämningar som alltid låg i luften pga min mans sätt att supa.
Vi glömmer ofta bort att barnen känner och uppfattar ALLA stämningar och känslor som vi försöker dölja. Då de inte är mogna nog pga av att de just är barn, så tar de på sig att liksom " balansera" upp sånt som de uppfattar som tex din mans underläge gentemot dig.
Nu sedan jag och min man separerat kan och gör jag så att jag pratar om detta på ett öppet sätt med min son och jag tycker han har blivit mycket mera " levande". Han tog ett stort ansvar för det destruktiva som pågick i vår familj så länge som allt mitt fokus kretsade kring sådana saker som du beskriver.
" vad ska jag säga? Hur kommer han att reagera om jag gör si om jag gör så?"
Till dig vill jag säga:
Flytta fokus från din man och bestäm vad DU vill. När DU tycker att det är nog. Hur DU vill leva ditt liv?
Min erfarenhet är att en alkoholist inte vill eller bryr sig om så mycket annat eller planerar annat än hur och när vederbörande ska få dricka.
Sen kan de kamouflera allt i att säga exakt det de vet att vi vill höra. För det köper den tid de behöver. Och vi går på det. Varje gång!
Så; vad vill du?
Och vad vill du INTE?

Jag inser ju det på ett sätt att det är som ni säger: det skulle förmodligen inte gå att ha en okomplicerad relation till alkohol efter allt det som varit. Också för att jag använt det som ett sätt att må bättre, få kickar i livet. Det är ju inte en bra utgångspunkt såklart, även om det bara skulle handla om nåt glas då och då. Tror att jag skulle kunna nöja mig med ett par glas åt gången men att det däremot skulle ske ofta och att varje tillfälle åter skulle bli en orsak att "unna mig lite": klarat en tenta, orkat med en tung dag på jobbet, passar till maten, bara för att osv. Jag inser ju att det skulle va väldigt svårt att hitta en balans.

Men hade ju hoppats att ni skulle säga att nej det går bra, vi har gått tillbaka till att dricka lite med måtta och det går ;) det hade ju varit så mycket skönare än den här insikten jag på ett sätt förstått, på ett annat sätt inte vill tro är sann.

Tusen tack för prenumerationstipset! Ska teckna ett själv direkt. Har inte testat vitt alkoholfritt så det ska jag också göra. Är så glad att ha hittat det här forumet och kunna prata med människor som faktiskt förstår allvaret i det (mer än jag själv ibland vill göra) och kan vägleda mig i detta.

Tack <3 är imponerad av er och det känns tryggt att höra att ni båda känner er så trygga i ert val, det ger mig hopp också om att det ska kännas bättre i framtiden.

Ja, det är en av de många saker jag kommit att inse under bl a min tid här på forumet: man får skilja på sak och person, men inte mellan personen i berusat, respektive nyktert tillstånd, – det ligger något i uttrycket In Vino Veritas. Det är Borg, den stackarn, ett lysande exempel på. Det är inget som bara hänt honom, det är inget som "bara blev", shit happens, och allt det där tramset, när han uttrycker sina sexistiska värderingar typ "just grab them by the pussy!"

Ja av det jag kan läsa så kan du inte ha alkohol hemma, om du nu ska dricka så köp bara så mycket så att det räcker till en kväll. Precis som att många inte kan ha chips/godis hemma under veckorna och inte kan spara det till helgen.

Vaknar fortfarande med huvudvärk som jag vaknar med varenda morgon, tror att det är min allergi som är boven. Men det släpper snart.
MM du har nog helt rätt i att när man kapitulerat och erkänt att man inte kan eller inte vill dricka mer, då infinner sig lugnet.
Jag är fast besluten att jag ska vars nykter och i alla fall 24 timmar framåt.
Råkade sätta på radion och ur den spelas det en bit av Casanovas. Orden löd.
"Jag vill veta hur man njuter av livet, var hittar jag kraft och inspiration, jag vill stå för mina beslut"
Det var ord rakt till mig. Jag vill utforska livet utan att ha huvudet i dimma utan att a styr mig, i dag känns det som aldrig mer!
Jag är glad nöjd och jag måste säga, stolt över mig och mina beslut.
Äntligen är jag på väg!!

Ibland styr nått annat över oss.
Jag varken kan eller vill dricka mer.
Ett nytt liv har börjat.
Ha en skön dag ni fina som finns här.
❤️❤️❤️❤️?

Så har man haft sin första helnyktra helg sen Göran Persson var statsminister, skämtåsido. Men länge. Kändes verkligen nyttigt psykologiskt att bryta trenden och få lite distans till helgsupandet. Har spenderat dagarna med att motionera 2h per dag, serier och massa från friidrotts VM. Den mest synliga effekten är att hemmet inte ser ut som en misär och hela databordet är inte fylld av ölburkar som är halvfulla.

Nu är inte mitt mål att sluta dricka men hålla mig på en rimlig nivå som max får vara 1 gång i veckan, och absolut inte dricka två dagar i rad. Ni som bara dricker på helgen, eller inte varje dag. Hur är eran uppfattning om dag 2 när man dricker? Jag får aldrig den där positiva känslan som dag 1, utan blir mest trött så den ger ändå ingenting.

Ibland gör livet saker med en för att man inte förstår bättre själv. Jag blev sjuk. Riktigt akut sjuk. Intagen på akuten. Hamnade på intensiven och sen avdelning på sjukhuset. Har nu sluppit hem men är sjukskriven ett tag för att vila, mår bra men är så ohyggligt trött. Det kunde ha gått illa, livshotande. Men jag mår bra nu. Kroppen stängde ner, satte ner foten att nu får det vara nog. Nog med stress och elände, kroppen klarar inte mer. Finns ingen medicinsk orsak till det som hände, det bara kom. Men jag vet orsaken. Mitt liv som det sett ut senaste åren. Klart organ tar stryk av ständig oro, ilska, stress och maktlöshet.

Till och med mannen verkar rätt skärrad. Ställer upp. Har helt låtit bli drickat sen det hände och tagit hand om barn, hushåll och mig. Så kanske det kom nåt gott av episoden och jag tackar min lyckliga stjärna jag ännu är här. För det fanns en risk att det inte skulle slutat lyckligt. Att mina barn skulle lämnats åt sitt öde att leva själva med sina drickande pappor med mamma i himlen. Och den tanken får mig att orka kämpa lite till framåt, till ett liv jag vill ha. Till det liv jag kan på riktigt leva med utan att bli sjuk igen. Känner mig ödmjuk och samtidigt ledsen, så många känslor som svävar fram ur dunklet.

Ta hand om er alla ni där ute! Man vet aldrig när ens sista stund är kommen, lev varje dag som om den vore er sista!

Tack!

Jag kramar mamma och pappa och tackar för allt stöd och allt de gjort och gör för mig. Men att låta dem läsa skrämmer mig. Det blir för avklätt och naket. Men kanske senare. När jag själv blivit mer bekväm med mina egna ord. Fortfarande försöker jag göra dem till mina och förlika mig med dem.

Heleena.
Gick mötet bra? Jag hoppas så att ditt ex är mottaglig för behandling! Och att livet kommer bli enklare för dig och barnet.

Jag säger samma sak till dig - var stark och stolt över det du gjort och acceptera att man inte kan förändra det som har varit.

När jag får sug efter alkohol letar jag på youtub efter lämpliga filmer eller info om alkoholmissbruk. På svtplay finns en film som handlar om en mamma som har alkoholproblem. Fast filmen är gammal så ser problemet exakt likadant ut fortfarande.Dvs vi missbrukar och är beroende av ett medel som heter alkohol. Vi gör mycket idiotiskt för att kunna få i oss medlet(kör fulla, ljuger, smusslar, struntar i egna och familjens aktiviteter, använder pengar som kunde gått till roliga saker mm mm) Vi gör ännu mer katastrofala saker påverkade av alkoholen: här kan du räkna upp dina egna situationer som orsakats av fylla...Vad bra skogsfrun att du vet vad du vill och har strategier för att hålla dig nykter..Bra med ett hästntresse som tar mycket tid och ger dig energi..Kram.

Jag tycker du är grym.
Du tar verkligen ansvar och att du kan låtabli fast du har alkoholen kring dig är verkligen bra gjort.
Att ta ansvar för dig och barnen är verkligen steg i rätt riktning.
Heja dig!!

Var 7.e person i Sverige har a-problem sa min förra chef när hon hade samtal med mig om mitt problem. En av mina döttrar hade mailat henne om situationen vi hade. Tack vare det så står jag nykter här idag. Det är klart att det är mitt eget intresse som har gjort nykterheten hållbar. Våra a-problem ser olika ut men det gemensamma är att vi är maktlösa mot vårt alkoholberoende. Läs på trådarna. Det finns anhörig sidor och "att förändra sitt drickande" där många skriver om sin kamp och hur man kan lösa sina problem som beroende. Du är inte ensam och med varandras hjälp tar vi en stund eller dag i taget..Styrkekram till dig...

får man höra sanningen. Eller något i den stilen. Herr Borgs göranden och låtanden har ventilerats en del, både här och i andra sociala media. Oavsett om han är alkoholist eller inte så tror jag nog att hans uppförande nyligen speglar hans inre, om än i karikerad form. Jag hävdar ofta att jag som missbrukare har två personligheter, men de omfattar bara mitt förhållande till alkoholen; när det gäller mina åsikter, politiska, sociala och professionella, är jag bara en enda person. Nu är det ju inte första gången en offentlig person oavsiktligt råkar avslöja sig själv, vi kommer väl alla ihåg uttrycket "fittstim".

På sjuttiotalet var jag en del av progg-rörelsen, eller rödvinsvänstern om ni så vill. Vi lyssnade på Nationalteatern och Hoola Bandoola och diskuterade till långt in på nätterna. Här kom jag också i kontakt med den konfronterande feminismen och även om jag inte helt höll med dem så hade vi många och långa diskussioner som fick mig att omvärdera mig själv till stora delar. Häri ligger pudelns kärna tror jag; det är bra att sådant här kommer ut i ljuset och kan diskuteras; inget är så farligt som en dold agenda. Jag tror att Borg bara är toppen på isberget, skulle man vända på en eller annan sten skulle man nog finna att antikverade åsikter om kvinnor, ras och religion existerar lite varstans.

Ändå är jag tyvärr inte bättre än någon annan. Jag hade en kollega en gång, han var i min ålder, högutbildad och ruskigt bra på sitt jobb. Jag lärde mig mycket av honom, vi trivdes bra ihop och umgicks en del även på fritiden. När han tyckte han kände mig tillräckligt väl började han öppna upp, till min fasa insåg jag att han var övertygad nazist. Jag ville inte ha mer med honom att göra, men sade jag det till honom? Nej, som så många andra svenskar är jag konflikträdd så jag ljög för att slippa träffa honom mer. Jag till och med flyttade till ett annat projekt för att inte behöva jobba med honom. Jag skäms för det där än idag, många gånger tänker jag på alla de destruktiva idéer vi låter frodas bara för att vi inte vill höra dem.

Ändå måste jag känna en tacksamhet över att leva i ett samhälle som åtminstone försöker ta itu med det som flyter upp till ytan. På andra sidan Atlanten kan man ju uttrycka sina fördomar offentligt och bli belönad med ett ovalt kontor.

Ha en bra dag!

Pratade med honom idag. Han har agg mot mig för att jag har valt att vi ska ha 3 barn. Han tycker att eftersom jag jobbar 80% så bör jag ta hand om hemmet. Samt allt som rör ungarna. Han orkar inte engagera sig.Han är arg för att jag valde att skaffa en hund. För att jag någongång ber honom att ta ut hunden när jag nattar barnen.
Jag ät ingen supermamma som jag vill framstå säger han.
Har aldrig påstått att jag är någon supermamma. Även jag tappar tålamodet ibland.

Men jag har fått lite klarhet. Han har ff agg mot mig...

och att du Mm är en av dom vassaste personerna på forumet.Du peppar folk på ett rakt och ärligt sätt. Nu när jag sk flytta tex så känns det lättare för du skrev" du kan inte bo där helt enkelt" ingen finkänslighet här inte. Och det är det vi människor behöver. Välmenad rak omtänksamhet. Tack för att du finns... kram..

Och tack Manda för att du hejar på mig, det värmer och hjälper mig! Jag hoppas ni alla vet hur mkt det betyder❤️❤️

Jag tror ni har rätt, min sons beteende denna helg tyder på att han märkt så väl att jag är nykter (o att hans pappa som måste dricka sjukt mkt gör att det ska märkas också verkat "nykter") . Han är så glad och kramig, tittat på film med mig istället för att försvinna till sitt rum! Fan vad jag ALDRIG vill dricka igen!!! Känner mig stark och stolt över mig själv!!
Joeli, jag tror du, som jag, behöver få känna sig stolt för att inte bli dränerad av allt och alla! ❤️
Det där med monster var en väldigt bra liknelse Lim! Alkohol ÄR ett monster...
Jag har ikväll "typ" pratat med min man... jag sa att som du kanske märkt dricker jag inte, sen sa jag att jag tar en vit månad för jag känner att jag inte kan dricka lagom längre... en halvsanning jag vet men jag tar ett steg i taget... Han kramade mig bara, det kändes som om vi båda tog ett steg i rätt riktning. Därefter gick han visserligen ut i solen med sitt vin men jag tog mitt kaffe och följde med. Jag frågade om han skulle tycka det var ok om han bara drack öl på vardagarna så kunde han ju dricka vin på helgen om han ville. Han sa att det var en bra idé och vi tummade på det? (Öl blir han nästan aldrig full av) Sen sa han att jag ska påminna honom om han skulle glömma vad han lovat... Detta är inte solklart den rätta vägen att gå men jag hoppar från tuva till tuva på den här myren och hoppas att jag ser rätt, att nästa tuva faktiskt betyder fast mark under fötterna och inte att jag sjunker och fastnar igen i dyn....
Kramar till er alla där ute verkligheten❤️❤️❤️ Ni är på rätt väg, ni är ju här och berättar, vi hjälper varandra!!!????????❤️❤️❤️

Jag har varit väldigt duktig. Ett par veckor. Men sen har det smygit sig på.
- Skulle hem och packa och sen sova för att ta ett tåg dagen efter. Tänkte att jag kunde ta ett par gin-drinkar för det är semester. Min kompis ringer mig och frågar om jag vill ta en öl. Jajjemen säger jag, tänker inte på att jag redan druckit. Går och möter henne och blir APRAK. Messar min partner och säger att jag är ute, går hem till denne sedan. APRAK.
- Haft en lugn helg med min partner, ingen alkohol. Kommer hem, öppnar vinsflaskan som var lämnad här hemma från en fest. dricker upp den, sedan kommer jag på att det finns öl hemma (finöl) står och väljer.... kollar på alla flaskor, tar den med mest procent. 5,6. dricker den.

kommit på nu att jag borde lägga mig. Är lite berusad... har skrivit fel många gånger och raderat.. (shakjfsajhk..djahjksa eh eller vadgh men ) och ska jobba i morgon. Ingen bra grej.

Trodde jag hade kontrollen, men inte. Svårt detta. Hur låter man bli?

Nu finns bara en väg och den bär framåt..Vi är många som gjort bort oss gång efter gång. . Och som numera lyckats hålla oss nyktra några dagar till flera år..Jag kanske var hård mot dig i första inlägget. Men jag serverade och gjorde mat på ett dubbelbröllop för många år sedan.Brudarnas pappa var full redan vid middagen.Han vinglade omkring och pratade med allt och alla.Han var påfrestande och löjlig.Brudgummarna blev vansinniga och var nära på att slå pappan.Frustrationen var stor om man säger så...Till slut satte sig den ena bruden (dottern) och hällde upp glas efter glas med vodka till pappan..Drick sa hon och pappan drack. Flera glas. Sedan tog dom pappan under armarna satte honomi en taxi och han fick åka hem...Tyckte väldigt synd om brudparen, men den ena brudens agerande väckte beundran hos många i sällskapet..Vet inte om pappanl lever längre förmodligeni inte.. Men du och vi har möjlighet att ha våra fina barn och eventuellt framtida barnbarn hos oss med varma nära relationer. Ungarna ska vara stolta över oss. Skämts har dom gjort tillräckligt..Kram och hoppas det går bra hos doktorn..

Hjälp, jag är typ bara en "halvmänniska", en som inte umgås avspänt med andra, en som är så enslig och dyker så djupt i inre sökande, att den höll på att förolyckas av det en gång... Ist för att vända sig utåt!

Och denna "halvmänniska" vill plötsligt nästan fria? till en trygg och lyckad, fin och vänlig, trevlig man.

Känner mig uppriktigt skadad i själ och hjärta, och som person. Men jag liksom bara måste undersöka det här, vilka vi är tillsammans..

Om jag får chansen alltså, att visa ngt av mig själv osv.

Att folk bagatelliserar det Borg har påståtts gjort/sagt med en axelryckning är allra värst tycker jag. Sen vet vi ju faktiskt inte exakt vad han gjort, och det är bekymmersamt i sig. När han bad om ursäkt trodde jag att det var klarlagt, men tydligen gjordes ursäkten "för säkerhets skull".

Trodde inprincip det var mina egna ord :) Känner SÅ igen mig, har varit ifrån alkohol 6 månader och började efter 4-5 månader att tänka "det här hanterar jag ju", ja, för att jag inte tar första glaset.
Kämpa på!

Vad ska du ersätta de här gamla rutinerna med? Har du en plan?

Har nästan alltid varit en helnykter dag för mig. Och givetvis så även idag. Det första stora testet kommer imorgon. Jag är egenföretagare och har väldigt stora möjligheter att välja min arbetstid. Och när frun åker iväg till sitt jobb, brukar jag jobba stenhårt och fokuserat fram till lunch. Därefter tillåter jag mig en starköl som följs av flera fram till 15-tiden ungefär. Sedan fortsätter jag oftast på nån kvarterskrog fram till 17-tiden. Tillbaka hem, in i duschen och tvätta bort alkoholdoften så gott det går. Börjar laga middag och längtar tills frun kommer hem så jag kan få dricka upp de fyra starköl jag har kvar i kylskåpet.

En av de saker många av oss härinne verkar ha gemensamt är all tid som måste planeras för att få dricka. Och efter en tid är det helt normalt att ha en plan att svepa i sig två starköl på puben när man egentligen bara säger till frun att snuset är slut (snuset är aldrig slut hemma hos oss) och att man måste iväg till Pressbyrån. "Kommer snart" säger man och så promenerar man så fort som möjligt till puben. Tanken går så här: Det tar 10 minuter till Pressbyrån och tio minuter hem, lägg 10 minuter för att man träffade nån gammal kompis (ifall frun frågar varför det tog sån tid). Då har jag en halvtimme på mig att dricka 2-3 öl. Perfekt!

Sjukt, jag vet. Men imorgon kommer det inte att hända. Ska bli skönt.

/Shamrock