Senaste kommentarerna i forumet

Du har rätt i att jag behöver mera stöttning! Jag ska kolla upp möjligheterna!
Åter igen tack fina du som tog dig denna tid att hjälpa mig❤️❤️❤️

Under den gågna veckan har jag varit på möten 5 gånger och i dag blir det min 6:te .
Jag har fått tre erbjudanden från medlemmar på AA att få hjälp med att börja jobba i den stora boken, så i dag ska jag träffa en person som är en av de tre som erbjudit sig.
Ska bli spännande att ta ett steg till i min nykterhet.
Ha en fin dag!!

Mer än 3 veckor utan alkohol nu
Känns givetvis väldigt bra.

"Det ska bli bra nu" har jag sagt till min sambo, och hon tror på mig.

Jag har tur som har en så härlig tjej som lyssnar på mig, så jag kan dela mina funderingar kring livet, känslor och tankar om alkohol och varför/hur jag är besatt av den.
Innan jag fattade hur det hänger ihop så kände jag mig enbart skamsen, ångerfull och arg när jag blev så packad att jag inte gick till jobbet dagen efter, eller kom hem, utan bara fortsatte dricka, med mitt verkliga "jag" som en hjälplös åskådare. När jag kommer över en viss gräns, kanske 3-4 starköl så KAN jag inte sluta. Det känns som att mitt riktiga jag står bakom en tjock glasvägg och bankar och skriker, försöker bli hörd, men istället dränks bara allting i en äcklig sörja. Alkohol....
För det är ingenting annat än just en jävla vidrig sörja som frambringar det absolut värsta i oss.
Det mest skrämmande är hur den bryter ned oss, och hur den får oss att tappa all kontakt med vårt gamla jag. Det rena och fina, det vi var när vi var barn och oförstörda.
Allt detta tar den från oss... till och med viljan att leva.

Jag förstår nu att jag egentligen inte var en dålig människa, jag var inte ett svin som bara brydde mig om mig själv och ingen annan..
Jag var inte mig själv när jag drack. Någon helt annan.
Min kropp är ett skepp och jag är kapten, men när jag lämnar över rodret till alkoholen så går det käpprätt åt helvete.
Alkoholen tar bort allt konsekvenstänk, den är som en gräshoppsvärm som drar fram och slukar allt i sin väg.
När till slut skeppet har kraschat och "jag" själv vaknar upp så är det jag själv som måste reparera båten. Det är jag själv som måste navigera skutan tillbaka på rätt kurs... och det är inte lätt när hela havet stormar, och när hela familjen Ågren står och skriker en i örat...
När väl havet lugnat sig, familjen Ågren kliver av, och båten går fint igen, när allting känns bra... då är det lätt att slappna av, som kapten har man gjort ett bra jobb. Kanske till och med ett så pass bra jobb att man kan fira med sin gamle hatkärlek, fröken alkohol.
Hon är charmig, kraftfull och listig som en räv.
Gång på gång blir jag lurad av henne, även fast hon sänkt mitt skepp så många gånger.
Jag har förpassat henne till isoleringscell så många gånger, men efter gott uppförande hon jobbat sig fram från sumprunkare, till att svabba däck och slutligen till närmsta rådgivare och styrman...

Efter senaste kraschen för mer än 3 veckor sedan så lämnade jag kvar henne på en öde ö. Där ska hon ensam få svälta ihjäl och jag ska aldrig mer återvända dit.

Att min partner förstår detta är otroligt viktigt för mig. Att alla som jag verkligen bryr mig om, och som bryr sig om mig kan förstå detta är viktigt.
Jag har aldrig svikit människor genom mitt drickande för att jag velat göra det.. jag har aldrig gått ut en fredag och sagt till mig själv att "nu ska jag supa tre dagar i streck, med råge! Och sen ska jag skita i allt och alla och bara supa mig själv i bitar"
Tvärtom... men det fungerar aldrig. Jag kan inte dricka. Det går inte.
Det slutar alltid på samma vis. I katastrof.

Att ge upp alkoholen totalt är inte en uppoffring, det är en befrielse.
Att säga JA till livet och NEJ till alkoholen är det det bästa man som alkis kan göra.
Annars finns det bara en väg, och den leder rakt ned i avgrunden.

Till dina 300 dagar. Blir så glad för din skull.
Vilken bedrift!!!
Sänder kärlek till dig min syber vän. ??❤️

Den där skammen jag var lika. Ville verkligen inte att någon skulle veta.
Jag ville inte ens sitta i ett väntrum där någon skulle kunnat ana vad jag var där och gjorde. Det har tagit tid att komma så här långt att våga blotta sig.
Men man har allt att vinna i slutänden.
Beroendesenter kanske är det rätta för dig i nuläget. Gör allt för att komma ur det läget du är i nu, annars är risken att dungar ett återfall. Du har kommit så långt och du är så klok i dina tankar. Jag hoppas verkligen att du tar hjälp. AA var rätt för mig, jag tog mod till mig men jag lovar det var inte lätt.
Kram!! ❤️❤️❤️

För dina tankar!??

Jag har försökt att öppna mig för några få. Ingen tar det dock så allvarligt. En person utan dessa problem har nog svårt att sätta sig in i denna problematik.
Jag har tänkt på AA men känner att jag inte vill göra detta i grupp rent fysiskt.
Kanske en beroende terapeft skulle kunna vara något?
Detta forum är även guld värt!
Kan ibland bli arg över denna skam som jag känner den är stark.
Min ex man med samma problematik vet om, men han har en ny relation och det blir fel att vända mig till honom.
Kram?

Det låter inte alls idiotiskt jag förstår hur du resonerar. Den senaste tiden har det bara blivit alkohol för mig. Har glömt vilka saker jag tycker är roliga utan alkohol och har flytt från jobbiga känslor genom att bli berusad varje dag.

Jag undrar om du har någon fysisk person som kan stötta dig, eller är du helt endam i detta?
Jag ville från början vara ensam trodde att ensam var stark.
Men när jag blottade strupen och jag berättade för min man så har det förändrats drastiskt. Har du någon som kan stötta jag tror det är livsviktigt för att komma vidare.
Stor kram!!

Att jag tog steget till AA.
Det finns kunskap och erfarenhet där liksom här.
Det som är annorlunda är att du har fysiska personer där som har en lång nykterhet och de är villiga att stötta.
Jag har just pratat med en tjej som jag ska träffa och vi får se om det blir hon som stöttar mig i mitt förstående av de 12 stegen, där jag får lära mig om mig i slutänden.
Jag är nyfiken på mig, låter idiotiskt jag vet. Men alkoholen har gjort att jag inte riktigt vet vem jag är.
Kram

Hoppas allt är bra med er? Själv så hade jag en sådär gårdag, men det gick bra tack vare att jag fick gäster! Dagen var fulltecknad och barn hit och dit, och framåt kvällen så satt lilla djävulen på axeln och tyckte att jag kunde nog få ta lite vin på kvällen och slappna av:( som tur kom det gäster så när de gick var det för sent, skönt idag! Vad knäpp man är, jag vet mycket väl att det blir inte lite vin, utan en hel del.....
I morse när jag gick upp så var jag tacksam att jag inte tagit något, man ångrar aldrig en nykter kväll, eller hur?
Idag får jag vara stark, skall försöka mej på träning ikväll för att komma på andra tankar. Jag känner mej konstig i kroppen, väldigt trött, vet inte om det beror på omställningen. Någon som har erfarenhet och kan berätta, eller ni som gjort er förändring samtidigt som mej, Amanda och Tigerlilja, hur mår ni?
Hoppas på en bra tisdag:)
Kram
Alina

Ja jag kommer prova. Det vore så skönt att träffa personer som förstår, som vet. Forumet här är jättebra men det finns inget som är så skönt som att berätta med egna ord. Prata. Det är förlösande. Just nu går jag runt med dåligt samvete, en olustkänsla och en mage som strular. Vet att det blir bättre om några dagar men det gäller ju att jag håller i nykterheten också.

Tungt, jag är trött, vill isolera mig.
Jobbiga känslor, tänker på framtiden fast jag vet att jag ska ta en dag i taget.
När jag ser filmer om alkoholism blir jag livrädd och tänker hur ska det gå?
Skriver här för att få ur mig!
Jag lever själv och tänker på hur det skulle vara att träffa någon. Ett måste då är att vara ärlig med att jag inte dricker.
Hur blir det?
Många tankar igen! Tänker hela tiden!
Kram alla!

Hur känns det idag?
Kram?

Nu får du användning för all din kompetens och "sisu". Det ska gå bra!

300 nyktra dagar! ??

Ska nog pröva det jag också. Tack för att du inspirerar, Gunda!

Och gick på ett aa möte förra veckan. Jag var lite rädd att de skulle prata Gud hela tiden. Men den gruppen är inte så, utan de säger stt den högre makten är den vi lägger våra egna tankar i. Inget påtvunget alls. Käns bra för mig.
Hade någon för en månad sen att jag skulle ta kontakt med dem så hade jag sparkat bakut.
Men jag har nog gjort det enda rätta för mig.
Fina människor där också liksom här.
Ge det en chans och bedöm sedan om det är nått för dig.
Kram

Nya tag här eftersom jag föll för frestelsen i helgen. Det känns bra att komma in här på morgonen och skriva av sig. Det håller mig motiverad under resten av dagen. Har sökt på nätet efter AA-grupper och tänker att det kan vara värt att prova. Jag har varit på ett möte tidigare men det gillade jag inte alls utan jag kände mig rejält obekväm. Det är längesen nu visserligen...
Försöker vara ödmjuk mot mig själv och tänka att snedsteget i helgen inte var någon större fara. Jag har druckit så länge så det tar nog bra lång tid innan jag kommer in helt i nya rytmer och rutiner.
Apropå nya rutiner så har jag blivit uppsagd från jobbet (pga arbetsbrist) och jag ska försöka hitta ett sätt att leva nu efter semestern där jag verkligen jobbar på mig själv. Jag har ingen arbetsplikt och inga riktiga arbetsuppgifter längre men kan använda mitt gamla kontor för att söka jobb och umgås med mina kollegor. Har uppsägningstid fram till maj med full lön. Kanske in på jobbet två dagar per vecka, resten träning, promenader och en gång i veckan ett besök hos en terapeut vid beroendecenter. Jag tror min chef skulle tycka det var ok men det kräver också att jag är helt ärlig inför henne med hur mina alkoholvanor ser ut och att jag har problem. Har varit och nosat där men mörkat och det är lite läskigt att vara helt ärlig.

Det ser jag som en jätteviktigt motivation till att vara nykter. Återkommer till det när jag tänker på fördelar med att vara nykter och det gör mig innerligt ledsen över hur jag fokuserat på alkohol när jag kunde umgåtts med mina söner istället. Jag tänker mycket på hur det har varit när jag druckit och inser att jag måste släppa det eftersom det inte leder till något positivt men det är svårt. Jag intalar mig själv att jag har varit i alkoholens makt och inte mig själv.

Jag får verkligennen aha upplevelse att läsa de fina inläggen som flera skriver här till dig.
Jag förstår att det är otroligt jobbigt att ha på sitt samvete då vårta beteende förstör för dem vi älskar. Vi dömer oss hårt och skoningslöst.

Med det som blev en aha för mig trots att jag vetat hört och samtidigt inte riktigt tagit in är att ALLTING BÖRJAR MED OSS SJÄLVA.
Om vi verkligen tar hand om oss ser till att jobba med det som påverkar oss att dricka, att ta hand om orsaken som ligger bakom.
Jobba med svartsjuka, ångest, mindrevärdeskänslor och allt som ligger där och pyr. Att hitta oss själva gör att behovet av alkohol och självmedicinering släppet sitt grep om oss. Gör vi det och blir starka självständiga så kommer omgivningen att se på oss med nya ögon och vi kan börja leva ett bättre liv tillsammans med dem vi älskar. Vi blir en trygghet istället för den som de behöver ha en osäker känsla ikring. Inte vara den som alltid gör bort sig och skämmer ut sig själv och våra kära.
Slå inte på dig det som är gjort är gjort. Det enda du kan göra är att försöka reparera dig själv och det kommer i förlängningen att reparera ditt liv tillsammans med dem du älskar.
Det jag skriver till dig är också skrivet till mig själv.
Stor kram och fortsätt kämpa ❤️

Jag ska försöka hänga på. Kommer nog dra ner ambitionsnivån en aning. Rädd att jag ger upp om det är 100 dagar.
Men jag är här!!

såg igår på sockerfilmen på tv. Kanske är det socker som gör att jag känner mig så trött och håglös sen jag slutade med a. Har unnat mig någon bulle och kondisvaror till kaffet som tröst nu när jag inte dricker vin. Ska försöka dra ner på socker nu och hoppas bli piggare om ett par veckor

Sitter jag och har rätt full fm.
Hundar ska ut,paj och köttbullar ska fixas för lunchgäster.
Min stuga ska snabbstädas.
Och vad gör ullabulla?

Jo hon vaknar när hon sovit klart.
Dricker sitt kaffe och känner ingen stress någonstans.

Något har hänt och det känns gott.
Är det måhända sinnesron?

Hej på dig,

jag har inte skrivit i din tråd tidigare, men läst en hel del av det du skriver. Vill bara skicka all styrka som jag bara kan uppbåda till dig! Hoppas innerligt att du snart ska få bli bra igen.

Stor kram

Ja visst är det på något vis befriande att inse att vi inte är ensamma?
Ledsamt på ett sätt att vi är så många som lider av alkoholens biverkningar men skönt ändå att se att det är "inte bara jag" ...
Kram, ha en fin dag!!