Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Ny medlem på detta forum.
Har konsumerat alkohol under väldigt många år och samtidigt lidigt av ångest/depresion. Bestämde mig i våras att försöka ta mig ur alko träsket. La in mig på Mariapol och kom sen i kontakt med beroende enheten. Jag började då med antabus och det funkade väldigt bra.( Till saken hör att jag några månader innan mitt beslut så slutade jag att äta min medicin mot ångest/depresion). Effekten på mig med att ta antabus va att jag fick en otrolig energi och ville göra saker . Jag hade blivit ordinerad sjukgympa (hatar gym) och gick och tränade 3 dagar i veckan .....och började efter ett tag tycka att det va helt ok. Började även att se över mitt hem typ städa tvätta etc. Fick även matlust så jag började även äta frukost vilket jag inte gjort på massor med år.
Nu under min semester gjorde jag ett planerat återfall med alkoholen. Jag drack i 14 dagar i rad inte så att jag blev full utan en lagom hanterbar ...
Har nu fått tillbaks ångest/depresion tyvärr.....Har nu inte druckit någon alkohol på 7 dagar och det är utan att ta någon antabus. Funderar på att börja med antabus igen inte för att jag är rädd för att trilla dit igen utan för att jag mådde så bra under tiden jag tog det. Min fråga är om någon annan har erfarenheter av att man mår bra av att ta antabus?
Hare bäst

Ja Pi, jag är glad att min väg börjar öppna sig, jag vågar så mycket mer nu. Denna känsla har jag inte känt på länge, att jag bara vågar vila i mig.
Jag kan ju inte säga att det är enkelt på ett sätt, jag menar att svårigheten är att rannsaka sig själv. Men på ett annat sätt är det verkligen enkelt, då jag känner att jag bara är och vilar i mig.
Mitt jobb med min nykterhet har bara börjat men jag är så nyfiken på vem jag är egentligen, vem jag kommer att möta. Känner jag igen henne eller är det någon ny bekantskap.
Men jag njuter att vara i detta tillstånd, där jag bara är.
Allt kommer att komma i små eller stora portioner, det som kommer får komma.
Jag bara är ❤️❤️❤️

Jag har inga egna barn, så jag känner inte att jag kan ge så bra råd. Men det är nog bra att prata om det i anpassad mängd, som ovanstående inlägg menar.
Jag hejar på dej och alla ni andra! ??

Igen...

Sen förra sommarens försök är jag återigen på ruta 1. En enorm besvikelse. Försöket att återintroducera ah ihop med extrem stress, sjuk livssituation mm pallade jag inte trycket. Gick tillbaks till samma mönster som tidigare.

Just nu vill jag återigen hitta tillbaks till livet, ett liv utan ah, eller iallafall inte styrs av ah.

Jag vågar inte sluta helt på en gång, mina anstinensbesvär är extremt starka, jag fungerar inte längre fysiskt. Jag måste trappa ner några dagar och sen sluta helt. Lurar jag mig själv igen? Jag vet inte, men vad ska jag göra?

Jag vill inte detta, jag vill inte styras så här av ah. Känner ibland att jag "måste" dricka för att fungera, vare sig jag vill eller inte. Jag är ärligt talat så himla trött....

Hej och välkommen! Bra att du börjat skriva, ett viktigt steg mot en förändring i ditt liv. Jag är övertygad om att just självkontroll och karaktär går att träna upp. Jag själv har varit, och kommer nog alltid vara rätt impulsiv och kortsiktig, men jag har lärt mig hur jag kan tänka när jag blir sugen på en öl, som jag vet oftast landar i 5-6 öl = en väldig massa negativa konsekvenser som jag inte vill ha i mitt liv.
Sug är en annan viktig känsla/tanke som man kan lära sig att hantera. I mitt fall blandar jag oftast ihop sug med hunger, törst eller sömn. D v s för mig är det jätteviktigt att tillgodose dessa basala behov. T ex när suget kommer brukar jag istället ta några härliga klunkar med kallt kolsyrat vatten. Eller gå och ta en powernap eller vad det nu kan handla om.
Så, hur motiverad är du att ta förändra ditt liv till ett mera fritt och hälsosamt liv? Vad kommer du att vinna på att inte skicka i dig nervgiftet? Vad kan konsekvenserna bli om du fortsätter att dricka?

Det var några ord på vägen, varmt välkommen in i gemenskapen, här finns mkt stöttning!

Där har vi beskrivningen. Hjärnan blir kidnappad!! Tack! Detta ska bli mitt mantra när stegen styr mot alkoholen. Jag är kidnappad.!! Inte fan ska jag låta ngn ta mig !

Tack för att du läst o svarat . Så svårt det var för mig att ta detta första steg. Jag bestämde mig igår . Och beteendet att skjuta det framför mig finns tydligt. Men jag tror efter att ha läst mycket här att det finns hjälp till att förändra detta.
Nu är jag iaf här. Och börjar prata med andra än mig själv.
Tacksam!

Och längesedan jag läste trådar härinne.
Det har gått framåt och jag har kunnat låta bli alkoholen förutom vid några tillfällen sommaren -16. Men nu är jag på den nyktra vägen..och så ska det förbli ☺. Tänker övervinna mina baktankar som smugit sig in någonstans i min hjärna 'nu har jag varit nykter så länge..ett glas vin är väl inte så farligt?'. Nej, det kanske inte är så farligt den 1:a gången efter en lång period av nykterhet, men mina erfarenheter säger, när jag tar ett enda glas så triggar det i gång något som jag inte har kontroll över. Och jag vet aldrig när det omåttliga slår till. Så jag fortsätter min nyktra väg och håller mig till alkoholfritt.
Tack för att ni alla finns på forumet och kämpar på med alllt det innebär vad gäller alkohol. Det hjälper mig att komma ihåg varför jag väljer att hålla mig nykter. Heja oss, tillsammans är vi starka!

Tack Sannah ??⚘

Jodå många känslor är vi människor förmögna att känna. Min värsta känsla är irritation. När allt irriterar mig. Då hatar jag att leva alltså för jag det blir så svårt att inte ta ut det på andra. Och varje grej stör. Ljud, röra, att behöva prata... Jag är hellre ledsen eller arg.

Idag är jag på gott humör. Än så länge haha. Det regnar idag igen.

Meditation låter också bra. Kanske något jag kan ta till när humöret svajar. Tack för tipset!

Kram!

Jag utläser tydligt hur glad och nöjd du är för att du nu hittat rätt väg, fått tillräcklig kraft och tänker de rätta tankarna för att bygga en bra plattform, eller grund, att kunna gå vidare i nykterheten.

Det här att vara ledsen och ångra hur det varit, ja det ska man nog inte älta för mycket. Man kan ju inte ändra på det som varit. Dessutom kan man inte rå för att man mentalt och/eller genetiskt är så funtad att man kan utveckla alkoholism. Kanske kan man rå för att man druckit för mycket någon gång vid fel tillfälle, men inte att samhälle, kultur och seder gjort alkoholen lättillgänglig, och i vissa situationer nästan ett måste.

Det som varit kan man använda vid tillfällen när konsekvenstänkande behövs som ett extra skydd, t.ex. vid sug eller i frestande situationer.

Så du gör rätt Gunda, som i huvudsak känner glädje för det du nu har startat. Att lägga grunden för ett nyktert liv, i frihet.

Önskar dig en fortsatt glad söndag Gunda. Du är!

Jag tror att öppenhet med sina barn är bra. I anpassad mängd. Försöker tänka tillbaka till när jag själv var 11. Öppenhet hade jag absolut föredragit framför att i mitt inre fundera över elefanten i rummet.

Om mina barn var ett par år äldre (de är 6 och 7) hade jag berättat om alkohol. Inte för mkt och för allvarligt men jag hade berättat om mitt beslut att dricka mindre (jag har slutat helt men hade precis som du inte vågat lova det till dem).

Barn och ungdomar pratar så mkt med varandra också så det är bra att man som förälder kan vara med och påverka positivt också.

Om det sprang runt ett monster ute hade man ju varnat sina barn om det. Inte bara skickat iväg dem och hoppats att de inte stöter ihop med det och blir uppätna. Alkohol kan ju vara lika illa...

Kram!!

Jag upplever inte heller dig som medberoende. Än. För jag tänker att om du skulle stanna i relationen så skulle du kanske utveckla ett medberoende. Med tiden. Hjälpa sambon att röja undan spåren av drickandet. Ursäkta honom inför barnen. Göra saker som underlättar för honom och börja ha koll på hans konsumtion osv.

Det är också därför jag tror det är så bra att du får ett eget hem. För då slipper du förhoppningsvis nånsin leva som medberoende. Det tar mkt på krafterna. Eftersom din sambo dessutom inte tänker sluta dricka så är ju risken där om du skulle stanna kvar.

Jag ser att min kommentar verkar mena att du lever i ett medberoende redan men jag skrev för kortfattat och otydligt.

Många kramar!!

Välkommen hit. Här hittar du oss som varit och är i din situation. Vi alla vet hur det känns att vara där och leta efter halmstrået som drar oss upp ur dyn.
Skriv och läs så mycket du hinner och orkar, här kommer du att hitta mycket som berör och förhoppningvis ger styrka och en bit av halmstrået.
Kram på dig!

Tack Gunda jag tänker på dig också och är imponerad av att du går på aa❤Ja Sannah vi kan få svar från både drömmar och våra egna tankar. Jag funderar på medberoende. Inget verkar stämma på mig. Jag har bra självkänsla men självförtroendet pendlar. Jag vill absolut inte ha partners eller vännerjag måste hjälpa. Tvärtom eftersom jag jobbat med människor nästan jämt som behöver min hjälp, är mina vänner starka och vi hjälper varandra. Jag har alltid värjt mig för partners och vänner som verkar ha problem. Jag duger som jag är, behöver aldrig slå knut på mig själv för andra. Men mina känslor med sambon är nog tilltrasslade. Det kanske inte handlar om medberoende utan ett förhållande som varit indränkt av alkohol från alla håll? Hela vårt liv dom senaste åren har bestått av att dricka och införskaffa alkohol så fort vi var lediga från jobb eller att periodvis försöka avhålla sig från a.Är det någon som kan förklara medberoende för jag känner inte igen mig i symtomen...

Jag har levt i en liknande relation tidigare så som dubedkriver dein och din mans relation.
Jag satt liksom fast i en massa ansvar kring hur det skulle gå för min, numera, ex-man.
Skillnaden mellan dig och mig var att jag till slut bestämde mig för att han ändå är en vuxen människa som får ta eget ansvar över sig och sin situation.
Det var inte enkelt, men till slut kände jag inte att jag levde längre. Det som hände då jag slutligen bestämde mig för att separera, var att han tog tag i sin situation och klarade det utan mig. Det kommer dimman också att göra. Varför vet jag det? Jo, därför att de gör det om de måste. Och det måste inte din man för du har hamnat i en karusell av en massa hänsyn till allt och alla.
Har du funderat kring varför er dotter idealiserar sin pappa så mycket? Är det så bra? Jag ställer tuffa frågor till dig, och jag menar väl med dem.
Ta makten över din situation och gör det du måste.
Kram och lycka till!

Ni fina, om ni viste vad varmt det blir i hjärtat av det ni skriver.
Inte kunde jag tänka att jag skulle bli en förebild och kanske kunna stötta andra med samma problem som mig.

Jag har två sätt att räkna, ett är då Mondey Morning och jag började vårt kämpande, du MM med socker och jag med mitt. Vilken resa för oss båda!!
Andra datumet är efter återfallet.
Så på tisdag har det gått 6 veckor och den andra är 8 dagar efter återfall.
Båda dessa datum är otroligt viktiga för mig.
Dessutom har jag också fått en till dag som äv super viktig och det var när jag till sist vågade kliva in genom dörren till ett AA möte, den 3.8.2017.
Mina milstolpar!!
Mitt huve surrar och jag är både ledsen och glad. Ledsen att jag lät det gå så långt, men samtidigt glad mest av all för att jag hittade hit till alla er som gett mig så mycket och att jag tog mod till mig att ta min alkoholism ett steg längre. Jag ser en ljusning i horisonten ser mig själv som den nyktra Gunda.
Jag kommer dit jag vet det, jag har inte brottom det tar den tid det tar.
Jag är!!
En fin söndag önskar jag er alla ❤️❤️❤️❤️

Inlägg kring anders borg som fick lite motangrepp har suttit fast i mitt huvud.
Frågan om att "förlåta" en offentlig persons grova övertramp.

Hans kvinnoförakt och insida som liksom fick komma fram i ljuset pga för mycket alkohol.

Jag håller med bedrövad sambo.
Ingenstans är det ok att visa förakt för ett annat kön eller ras om man är politiker.
I mitt tycke är det inte ok om man bara är en vanlig dödlig heller.

Att sen som han gör komma med klena ursäkter och att han minsann nu ska ta tag i problemet ändrar inte faktum.

Inne i Anders Borg så ryms det ett kvinnoförakt.
Måhända är han inte ensam om det.
Kan det vara därför många svenskar (män?) Sluter upp och tonar ned eskapaden.

"Vi har väl alla.."
Nej,Vi har inte alla.
Vi som gemensam nämnare har och när inte detta kvinnoförakt i vårt inre.

Att det pyser ut i samband med för mycket alkohol är bara ett symptom i mina ögon.

Att i daglig dags hålla detta lugnt och litet.
Men under press och stress och förstås alkohol,river hål i skyddslagren och föraktet kommer

Att som människa säga "shit happens"
Och sen inte stå för det innersta i handlingen är svagt.

Kanske är man för luttrad som anhörig.
Hört för mycket dumheter,svaga ursäkter och bortförklaringar av alkisen i våra liv.

Kanske önskar man i egenskap av anhörig en äkta ursäkt,från hjärtat där insikten om vad man faktiskt gjort står tydlig.
Det gör det inte i borgs fall.

Han skyller på yttre omständigheter som lett till detta.
Han tar i mina ögon inte fullt ansvar för sina handlingar.
Basta!

Tur att jag är så bra och gör allt så rätt.?

Det känns tryggt att läsa om dig.Hur du hjälper dig själv och finner nya vägar. Härligt att du kan njuta trots upp och nedgångar. Du blir en förebild och jag önskar dig en fin dag. Kram

Jag har också en drake. Den vill gärna ha alkohol för att släcka sin törst och tror att det är en bra lösning. Har funderat på det själv, vad det handlar om. Det blir som ett övertryck man blir överväldiga av känslorna. Märkt att jag ofta är förbannad, ledsen och känner mig otillräcklig. Arg. Oftast tror jag det beror på att jag inte satt de gränser mot omvärlden jag behöver, då blir jag uttömd. Har inte lyssnat i tid eller känt efter vad jag verkligen behöver för att må bra och är inte vänlig mot mig själv. Känns som draken bara saboterar men den kanske vill hjälpa och hellre ha något annat att äta. Funderar vidare på detta.. ha en fin dag. Kram

TACK Lim! Att höra att någon tror jag kan klara detta får mig att nästan börja gråta, av glädje!!❤️ Börjar "nästan-gråta" flera gånger om dagen senaste 6 dagarna, brukar aldrig gråta i vanliga fall... kanske för att jag varit bedövad och att jag nu börjar känna någonting...
Det blev en bra kväll igår med! Mannen drack öl till maten (efter att han visserligen druckit den sedvanliga vinaren...) men sen tog han ett glas juice framför tvn. SKA försöka prata med honom i kväll.. men fan vad svårt det är, då blir det ju så definitivt...
Jag har en fråga till er alla därute:
Min äldste son är 11 men är mogen för sin ålder, alltid varit lite lillgammal... Gud vet vad d kan bero på?? Ska jag berätta för honom om mitt beslut? Berätta för honom vad alkohol gör med människor? Jag är livrädd att han ska gå samma väg som jag, och det snart, han har några kompisar som är lite äldre och nackhåren reser sig lite när jag hör jargongen hos dessa... För OM vi slutar dricka, kommer han då förtränga om något år hur hans föräldrar betett sig på fyllan och hur mkt han förmodligen hatat det?? Någon som har en susning??
Jag har inte tänkt att avge några löften, för misslyckas jag gör det nog STOR skada att jag ( ännu en gång) bryter ett löfte... Utan bara försöka förklara hur det är. Jag vill så gärna veta vad ni tycker!! Ni är de enda jag kan prata med just nu för ni alla vet vad går igenom❤️❤️❤️❤️

Och längesedan jag läste trådar härinne.
Det har gått framåt och jag har kunnat låta bli alkoholen förutom vid några tillfällen sommaren -16. Men nu är jag på den nyktra vägen..och så ska det förbli ☺. Tänker övervinna mina baktankar som smugit sig in någonstans i min hjärna 'nu har jag varit nykter så länge..ett glas vin är väl inte så farligt?'. Nej, det kanske inte är så farligt den 1:a gången efter en lång period av nykterhet, men mina erfarenheter säger, när jag tar ett enda glas så triggar det i gång något som jag inte har kontroll över. Och jag vet aldrig när det omåttliga slår till. Så jag fortsätter min nyktra väg och håller mig till alkoholfritt.
Tack för att ni alla finns på forumet och kämpar på med alllt det innebär vad gäller alkohol. Det hjälper mig att komma ihåg varför jag väljer att hålla mig nykter. Heja oss, tillsammans är vi starka!

Vill säga att jag har haft mycket hjälp av att läsa din tråd och kommentarer. Alla så olika men ändå lika. Om att våga möta sig själv och sina behov. Att stå kvar. Har använt A i alla lägen men den bryter bara ner. Nu är jag på upptäcktsfärd mot bättre lösningar. Roligt att du kommit så långt och mår bättre. Det är stark. Ha en fin dag!

Hej Lizzbet,

tack för din "förvarning" ☺ men jag är ganska säker på att husläkaren inte vet lika lite som de andra läkarna: gubben har ju bytt höftled pga nekros samt gjort GBP. Enda läkaren som frågat om han dricker, är en på Närakuten som vi fick uppsöka när han hade så pass ont i höften att han inte kunde gå innan höftleden byttes ut och info om att de som har ett missbruk kan få nekros just i höftlederna! Men gubben blånekade! Samma lika med GBP....

att vi inte kan inta alkohol alls är nog det svåraste samtidigt det lättaste för vår nykterhet. Det är den viktigaste insikten vi måste göra. Du kommer på dina redskap mot sug, och för att kunna ha ett socialt liv som nykter. Vissa av oss bryter och byter destruktiva relationer för att kunna leva nyktert. För mig betyder nykterheten så mycket och är så stort. Så jag offrar gärna vänner och tillställningar som inte matchar eller gynnar mitt fria liv. Du klarar dig jättebra Sannah, heja dig...Kram..

Våra husjur är ju familjemedlemmar. Dom märker tydligt när husse/matte är berusad. Det märkte jag när jag drack men ännu mer när sambon är full och jag är nykter. Det är som du beskriver Dionysa, dom försöker förstå den förändrade personligheten utan att lyckas. Ungefär som med barnen, den vuxna finns där men med någon annans kroppsrörelser och personlighet...