Senaste kommentarerna i forumet

Mår bra men dock inte kommit ner på 0 ännu... lite märklig känsla i kroppen med hypnos dock och jag fortsätter med detta morgon och kväll och mår mycket bättre redan :-)

Är gjort redan, de har varit och pratat med honom där hemma. Jag har pratat med mamma hur jag känner för alltihopa å vi har kommit närmare varandra å dessutom att vi har gemensamt intresse med hästar å sånt. Vi har aldrig varit en mycket "djup" familj, det har inte pratats om känsliga saker eller djupa känslor men nu när jag blivit äldre så pratar jag nog om det mesta med min mamma.

Kan man ringa polisen anonymt å säga var å när han passerar så de kan ta blåstest på honom? Han kan jobba 14-22 å komma hem, dricka 8,9,10,11,12 öl å gå å lägga sig kl 5 på morgon å sen åka iväg på jobb till kl 14 igen.. Som tur är dricker han bara öl vad jag vet inget starkare men öl på 4,5 % blir ju inte heller bra i längden, dessutom äter han också blodtrycksmedicin å andra mediciner.

Mamma kommer inte att flytta därifrån för "det går inte" säger hon, varken mamma eller pappa skulle klara sig ekonomiskt ensamma.. Med ett huslån på några hundratusen euro är ingen bra kombination med alkoholberoende. Vilken jäkla tur att jag fått lite mera vett i skallen än båda mina päron..
Jag blir bara så trött på att gå runt å tänka på skiten, det har påverkat mig mera än jag trodde..

Tack för alla svar, uppskattas stort!

Någon anhörig skrev att hennes man luktade så gott när han var nykter. Det väckte tankar hos mig. Det påstås att vi människor, som de djur vi ursprungligen är, väljer partner genom doften. Inte enbart förstås, men doften är viktig. Inte bara parfymen eller duschtvålen, utan partnerns egen doft. När jag träffade min nuvarande sambo vet jag att jag verkligen sniffade efter hur han luktade. Och jag gillade det. När jag kommer riktigt nära honom och känner hans speciella doft blir jag helt varm inombords och knäsvag. En hel del andra känslor väcks också till liv då. Tro sjutton då att alkohol i alla former är enormt både avskräckande och avtändande ovanpå allt annat, för att inte tala om stanken av bakfylla. Känner ni också så? Eller är jag extremt doftkänslig? Och nej, jag är inte gravid. Den tiden är förbi sen många år. Just under graviditeten är doftsinnet helt galet överaktivt. Jag trodde det var naturens sätt att se till att man inte fick i sig något giftigt typ. Men det är kanske naturens sätt att se till att man känner igen doften av sin partner, och senare sin avkomma. Doften av bebis är ju ljuvlig, och mina barns doft skulle jag lätt pricka in på ett blindtest. Trots att de idag är 20 och 18 år gamla.

det där. Jag tror att få människor kan besvara den frågan med någon större säkerhet. Hur man är som medmänniska är ju upp till dem att bedöma som har en som medmänniska. Om man inte har drabbats av en vänkrets som är hundraprocentigt, brutalt ärlig så tror jag inte man någonsin får ett betryggande svar på den frågan. Jag har fått en del mindre smickrande omdömen om mig själv genom åren, men det har varit i stridens hetta, som till exempel under ett gräl i en relation och då har man ju en tendens att linda in sina uttalanden i malört på samma sätt som man har en tendens att linda in dem i viol och honung under lugnare omständigheter. Jag undrar jag, vill jag verkligen veta?

Jag vill tro att jag inger ett slags förtroende, ofta får jag höra väldigt privata saker när jag sitter och pratar enskilt med någon. Det kan bero på att jag inte säger mycket själv, jag framstår nog som en god lyssnare skulle jag tro. I själva verket har jag sällan så mycket att säga, jag är som jag har sagt tidigare en enstöring, en åskådare i livet. Jag tycker om att iaktta människor och deras beteenden utan att själv delta, jag tror det kan vara det som gör att folk öppnar upp sig inför mig. Däremot är jag mycket sparsam med att ge råd och kommentarer, det kommer väl knappast som någon överraskning för er som läser här; jag skriver nästan aldrig i andras trådar. Måhända har jag en förhoppning att jag en dag kommer att förstå hur människor fungerar, men för vart år som går känns den dagen alltmer avlägsen. Faktum är att jag börjar misströsta om huruvida jag någonsin kommer att komma underfund med hur jag själv fungerar.

Ha en härlig dag allihop!

Skit är det med allt. (nejdå, men just denna minut)

Tidigare kunde jag dricka två flarror från morgon till kväll, nu har jag MC:n fram till kvällen (nykter) och idag drog jag två flaskor från sex till nu. 7 timmar. Helt onödigt.

Jag behöver backa tillbaka och tänka om.

Det här var inte hur jag tänkt mig "socialt" drickande. Tidigare blev jag mest "normal" när jag drack, nu dricker jag som en artonåring igen. Jag blir förbluffad av mig själv, den här 'lilla' resan där jag dokumenterar min väg till alkoholsundhet är otroligt spännande i brist på bättre ord. Samma dygnsmängd men jag är ju fan full... Lullig, glad, upprymd: OK. Full? Nej.

Nya tankar, nya strategier. Kanske köra en månad vitt igen, det funkar ju bevisligen. Eftersom jag är utbildad NLP-instruktör vet jag hur ordets makt till hjärnan är och kan troligen programmera om mig på sikt. Det som oroar mig är om alkoholism verkligen är en sjukdom. Man kan inte intala sig att man inte är cancersjuk tillexempel. Tungt ämne som jag skall försöka prata mig ur.

Jag vet inte hur man definierar sjukdom, alkoholism är en sjukdom, till skillnad mot autismspektrumtillstånd eller andra bokstavsdiagnoser där man får leva med sig själv och hitta verktyg i vardagen. Om nu då alkoholism är en sjukdom, varför förväntas man då bota sig själv? Är det inte läkarnas jobb? (Skrivet lite på fyllan och med en glimt i ögat)

Hursomhelst, min tro att jag var stark och hade kontroll landade hårt. Mycket nyttigt för mig.

Fortfarande: tack alla som är kvar kring mig. Just nu är jag väldigt excentrisk men jag tänker, därför finns jag. :-D

Note to self: Dokumentera eventuell ångest imorgon.

Snart är semestern slut. Det har varit och är jättebra. Vi har sett massor av nya saker och vi har rört på oss mest hela dagarna. Det är midnattssol här vilket gör dagarna långa och härliga.
3 nätter kvar och vi har bestämt oss för hotell framöver då det regnar. Jag har provat alkoholfri öl med lakrits, salt med lakrits, och youghurt med lakrits. Inget av det var gott alls faktiskt....
Familjen känns lycklig och harmoniskt. Stolt över mina fina ungdomar och älskar min man mer än någonsin. Tänker inte supa bort det här. Jag har så mycket att förlora ❤️

för alla fina kommentarer och för att ni delade med er av er själva. Det känns konstigt nog bra att höra att man inte är ensam med att ha vuxit upp på det sättet. Samtidigt så blir jag lite illa till mods över att det är så många fler som lever i samma helvete.

Här i veckan var det så åter dags att fylla på nikotinförrådet.
Inväntar tålmodigt min tur vid kioskdelen på varuhuset, och så blir det till slut min tur.
Sträcker fram en bunt tips och lottokuponger till tösabiten vid kassan, en förhoppning grusas långsamt till ren frustration när det inte plingar till i svenskaspel maskinen.
-Äh men va f.n, ta en ny jackpottpåse svarar jag lite halvirriterad, det är ju inte hennes fel att jag inte vann den här veckan.
Hon är inte så van vid min typ av färdigspel och letar febrilt efter den rätta knappen på maskinen....
-Långt ner på mitten svarar jag, hon är inte den första som har svårt att finna mina spel, det händer nästan vartannan gång.
Jag får kupongerna och lutar mig över disken för att se vad som finns i snuskylarna.
Jag vill ha något nytt lössnus säger jag, och hon vänder sig om och öppnar skjutdörren.
Ettan, Grov?
Men herregud svarar jag, de är ju lika gamla som Hedenhös, de har ALLTID funnits, nej något nytt snus...
Granit?, nej provat.
Knox, nä redan testat...
..och så räknar hon upp alla varianter och några portionsdosor också som jag få rätta henne med...
Till slut hasplar hon ur sig....Röda Lacket...?
-Röda lacket svarar jag, men herregud den är ju ännu äldre....
Har den återuppstått frågar jag?
-Ja svarar kioskbiträdet.
-På min tid så var det bara gamla gubbar som snusade röda slasket, det bar det blötaste av alla snussorter...

Men vänta, rinner det ur mig...
NU är det ju jag som har blivit en gammal gubbe...
-Ro hit med en dosa, det här måste få återupplevas.
Hon brister ut i en glatt leende, och jag skäms lite när mina nyss sagda ord kom ifrån ingenstans, kanske var det direkt ifrån det undermedvetna utan att hjärnan hann med och filtrera ut exakt vad som skulle sägas.
Lite moloken men ändå glad över att jag har fått någon att dra på smilbanden klev jag med raska steg ut ur butiken.
Så pass glad att jag klev direkt in i butiken brevid och köpte en massa blomster att plantera vid sommarstugan.
Och inte nog med det, en svartmuskig man stod vid ett stånd nära parkeringen och sålde fina men ganska så dyra frukter.
Jag kunde inte bestämma mig så det blev en låda av varje sort, jordgubbar, hallon, bigarråer och stora härliga blåbär som måste ha vuxit med stereoider i sin mylla.

I bilen så blixtrade en tanke snabbt förbi i mitt sinne, det här är ju det som är vinsten med livet.
Att kunna köpa någonting levande för att kunna driva upp det vidare....
Att kunna lyxa till det och köpa färska fina frukter bara så där impulsivt, allt från vår moder jord.
Det är ju det här som är vinsten, inte de stora pengarna utan att få leva ett ganska så problemfritt liv.

Och jag har en stor del i det själv också, jag har ju gjort vad jag har kunnat för att göra det mer problemfritt...
Alkoholfritt = Problemfritt.
Vad är då pommes fritt, fritt från potatis?

Tänk vad hjärnan får annat och tänka på när inte alkoholen upptar en stor del av dess tid.

Några minuter in på fredagen, och jag är ledig idag, vinst igen, se där ja...

Ha en problemfri helg allihopa i dessa studentider, vi har varit på en studentskiva och ska på en till ikväll.
Men det är inte jag som vaknar upp med huvudvärk på lördag morgon, vinst igen...

Berra

Såå bra att du har kommit till insikt med att du ska vara helnykter ..
Det var när jag beslutade mig för att sluta helt med A som min väg har varit spikrak ,
innan var den lång, krokig och vinglig .. och mitt liv bestod av just Om och Hur mycket ska jag dricka ..
Trots allt planerade så slutade det med att jag hade druckit för mycket och på helt fel dag ..
och mitt älskade jobb stod på spel .. ja det var där och då som jag beslutade mig för att sluta helt med A ..
Ja som du börjar märka så går det att ha trevligt o kul även som nykter och det går ju som du säger att dricka vin ändå .. utan A .-))
Håller med om att du säkert är mycket trevligare nykter och skönt att vakna pigg o fräsch och kunna vara
med o prata om kvällen dagen efter ... utan att behöva oroa sig över ... ev pinsamheter ..
Hoppas du är piggare imorgon .. Och ännu en vit helg väntar runt hörnet .. kram Lerigen

känns otroligt bra att ha ert stöd här på forumet. Både Pi, MM, och Lim mfl. Kollade på forumet och såg kommentarerna, och kände mig genast stolt och glad!! Lim, tror vår kärlek har dött och kvar finns bara tomhet. Jag känner mig inte bortvald. För jag väljer ju att gå. Ser klarare på vårt liv. Min sambo och jag har vuxit ifrån varann. Han vill supa och festa. Jag tycker bara det är tragiskt och löjligt. Men det är klart att en separation känns på alla möjliga sätt. Jag tänker på att om jag träffat sambon nu, så hade jag aldrig valt honom med den alkoholkonsumtionen. Oavsett om jag själv var beroende eller ej. Jag kommer att klara mig själv. Ska jag ha en ny man i mitt liv, så visar det sig..Ingen person med aktivt beroende i alla fall.. Kram på er <3

.. varit nykter länge, i flera veckor åtminstone. Kollade datumen och inser att det var 10 dagar sedan jag deklarerade att jag vill sluta supa.. Hahaha det
känns ju som en evighet. 10 dagar med en enda fylla och ett miniåterfall på 2 bärs. Hmm, jag kanske är på rätt väg iallafall. Men snart börjar allsvenskan
igen och fotboll är en trigger om något!! Men skit samma, ikväll är jag bara trött och känner inget som helst sug efter alkohol. Istället för att fantisera om
ett rus så har jag loopat minnen av bakfulla dagar under den här tiden. Avskräckande, avtändande, avhållsamhet.

Ensam? Nej, knappast! Långt därifrån! Problemet med mig själv är att självkänslan sjunker för att jag inte kan låta bli. 9 dagar utan att dricka och jag känner stolthet. Det ska du också göra. Det är tufft att formulera det du gjort i text. Det bli väldigt påtagligt.Visst är det väl märkligt att en folksjukdom som alkoholism ska vara så skamligt?? Nu säjer inte jag att du är det för det vet bara du! Pratar utifrån mig själv för jag är det definitivt! Tycker absolut att du ska ta upp det med din fru. Ett sätt som avdramatiserar är att helt enkelt medge att du upplever att det varit för mycket alkohol och att du skulle vilja prova en period utan! Inga utfästelser på lång sikt! Svårt att tro att hon skulle tycka något negativt om det! Att tacka nej till alkohol är en rättighet man har! "Tack, men jag mår bättre utan" funkar!
Kämpa på! "Tillsammans är vi starka", är visserligen en klyscha men lik förb... sant!

Du måste prata med din fru. Bestäm en inledning som är rakt på sak så blir det lättare, typ rakt ut bara "Jag har bestämt mig för att försöka sluta dricka alkohol". Invänta sen hennes första reaktion - och hon blir garanterat överlycklig! Sen löser sig resten av pratet automatiskt.

När man går och lägger sig ihop och sambon luktar gott ❤️

Tack så jätte mycke, känns bra att skriva men jag får en slags ångest, har ju aldrig satt ord på saker o ting utan bara haft mina tankar.
Jag känner mig dum som berättar om min mans dåliga sidor, trots att jag vet att jag inte borde.
Mina barn är 10 och 7, jag vet inte hur mycket dom känner av situationen, han är alltid bra med barnen aldrig elak mot dom, o jag är aldrig rädd att lämna dom med han, men dom har ju hört när han är elak mot mig. Men jag bråkar aldrig tillbaka när dom är vakna, för att hålla dom så ovetande jag kan.
Dom verkar vara lyckliga barn, väldigt kärleksfulla.
Jag har ibland tänkt fråga min älsta hur hon känner, men jag vill inte starta tankar som kanske inte ännu finns där ?

Konstigt nog så har han varit nyckter (eller i vart fall ons o to är osäker på måndag o tis) sedan jag konfronterade honom i söndags.. i går när vi skulle sova lukta han så gott (ingen alkohol) o jag intala mig själv att denna gången klarar han de nog.. men så är de nog inte nu kommer hälgen o jag ska ha semester en vecka är nervös för den.
Jag ska försöka få han o sätta oss ner o prata om allt igen, om han klarar o vara nyckter.

Angående mig själv har jag faktiskt funderat på att börja träna lite.

Hej Zorro och tack för din uppmuntran. Jag har svårt att säga nej vad det än gäller, antar att det är låg självkänsla och rädsla för att inte vara omtyckt, problemet är att det är så jag tänker när jag tackar ja till alkohol fast än att delar av mig skriker nej inombords...

Jag börjar nog också inse att omgivningen fattar mer än vad jag kanske insett. Jag menar vilken normal pappa somnar packad i sin sons säng kl 20 på julafton? När hela släkten sitter i vardagsrummet utanför... men jag tycker detta forumet är fantastiskt bra, jag slipper vara så jäkla ensam med mitt problem. Men jag måste prata med min fru snart fast det är nog det som är svårast. Det skumma är att jag är rädd för att hon skall se ner på mig men samtidigt så kan det ju vara så att hon är nöjd med att jag tar tag i det till slut.... snart är en dag till utan a till ända i alla fall.

Din tid på resa har gett dig många bra erfarenheter! Du kan mycket mer än du tror. Jobbigt blir det, men så skönt efteråt!

Tack! Från mitt hjärta! NI är underbara!

12 dagar idag. Altså 1 återfall på 34 dagar. Känner mig jätte nöjd. Jag bestämmer.

Många utav dessa dagar har spenderats i total sönderstress. NÄR skall jag slappna av? Hm det bara inte går! Jag vill men jag vill känna rus, någon kick, jag vill känna NÅGONTING bara.

I mitt hjärta har det saknats något, ensamheten har varit enorm. Har träffat en kille jag kännt i tio år, vi har träffats i mörka perioder och han har alltid fått mig att må bättre. MEN han är inte bra för mig, han är mestadels amfetamin missbrukare, testar allt, knarkar allt, dricker allt, har satt både mig och min familj i enorm smärta. Men vad jag är totalt såld och förälskad igen. Givetvis. Han respekterar min nykterhet till 110%. Han förstår.

Men kommer jag att lockas mer av hans berusning att jag trampar på mig själv? Jag trivs i hans sällskap, eller är det kicken. Jag vet inte.
Är det distrationen som han ger mig i förälskelse som skuggar alkoholen?

Har börjat gå hos en superbra kvinna som är behandlingsterapeut, psykolig, nykter alkoholist. Jag får lära mig om självinsikt och jag känner att jag blir starkare ju mer jag besöker henne. Jag kommer fortsätta, kommer även pröva young people AA. Jag är nyfiken. Och taggad på nya vänner som jag kan byta tankar och känslor med. Somsagt, familjen vill finnas men inte höra det jag vill berätta. Jag har insett att den främsta människan att lita på är sig själv så det är där jag får börja, jag tänker inte ta på mig offerkoftan och ömka för att mina närmaste inte vill finnas just då och där jag behöver.

Nu är jag i Örebros igen, sju dagar till kommer vara riskfria, eller... Mindre jobbiga.
Kram

Härligt att lilla Ullabulla hittat sin plats i livet.

Av två ganska omaka hantverkare ☺
O släkten är väl på ett märkligt sett värst - och bäst för den delen med ibland kanske? Hoppas ni får en fantastisk sommar!
//PP

Hej Radar77. Känner igen mig mycket i det du skriver. Vet att du sade samma sak i din tråd och efter att ha läst din förstår jag varför. Jag har självmedicinerat mot ångest och oro så länge jag kan minnas känns det som. Slutat många gånger med trillar dit vid motgångar och har otroligt svårt att bryta igen. Däremot har jag inte svårt att säja nej. Det bör alltid räcka med att "Jag mår bättre utan". Kommer inte ihåg vem som myntade det uttrycket här på forumet men tycker det är fantastiskt bra! "Jag mår bättre utan". Ja det är svårt att prata om det. Oerhört svårt. Forumet är fantastiskt för här kan man gömma sig bakom sin mask och öppna upp sig lite efterhand. Folk runt en vet och förstår oftast mer än man vill och vågar inse. Dock är det lika svårt för dem att prata om det!
Härda ut! Jag kommer följa din tråd.
/Zorro

.

Fint att du har ett par drömresor kvar! Vad gör man när det inte finns drömmar kvar. Sättet vi reser på, och vad föredrar är ju individuellt. Jag är nog med Konstnärstypen, gillar att bo i mitt eget, och hotell har jag kanske sett mer av i livet, än vad som är sunt. Får kolla din FB söker på "AlkisAdde" och kollar vad som dyker upp ☺
Ha en fin sommar broder!

Ja, tyvärr kanske ganska vanligt. Man säger att bitterhet är summan av ej uppfyllda förväntningar på livet. Det är väl som en offerkofta som sitter som en tvångströja kanske. Vem vet vad han egentligen stör sig på? Skit i vinterförvaring av husbilen vettja! Ett par hundra mil så kan ni ju tillbringa en vinter i södra Europa. Finns ju så mycket att titta på på vägen. Ska bli trevligt att höra vad ni hittar på. Nej, solen skiner och gör så var dag. Racerbåt? Aldrig i livet Konstnären!

...vilket underbart ord!! ?
Hoppas att du blir brun av solen och vit utan alkohol!!
Släpp inte greppet nu när det går så bra....?
Önskar dig en härlig semester!
Hejar på dig!