Senaste kommentarerna i forumet

Jag har faktiskt ingen, vare sig hämma eller här. Båda mina föräldrar har alkoholproblem, min pappa sa jag upp kontakten med för snart ett år sedan för att han ringer bara när han är full o dum, min mamma o jag har bra kontakt men hon har också problem så jag har inget o hämta där..
Jag har aldrig talat om för någon om våra problem (jag känner mig hämsk som talar illa om han) o han sköter han sig när vi har besök.. alla älskar min man han är så fantastisk o jag har de sååå bra, tycker dom. O de är han när han är nyckter o mot alla andra, jag tror kanske vissa misstänker för vi är sellan med på saker o ting, hittar alltid på ursäkter..
Jag har inte många vänner vare sig här eller i sverige, jag har med tiden dragit mig undan alla o vänner försvinner när man inte håller i dom..
Jag vill absolut inte tillbaka till sverige :/
Jag skulle absolut vilja åka på en sem, men de har vi inte ekonomi till jag har bara råd till två veckor sem/år pga. Våra skulder övriga året jobbar jag massa övertid för att få de o gå runt. De samma med att söka hjälp finns en grupp här för skandinaver som jobbar med alkoholism men dom får stöd via sverige o försäkringskassan, jag är utskriven från sverige o får därför inget stöd därifrån och har inte pengarna att betala ur egen ficka, därför kom jag in på denna sida:/

Tack Restart2017 för ditt inlägg. Ja, promenader står på schemat!
Märkligt, men idag på förmiddagen mådde jag inte bra. Halvdassig och lite ont i huvudet. Direkt kommer tankarna på att EN, bara EN öl hade fixat detta.
Jag härdar dock ut! En dag i taget! :-)

Vi gråter tillsammans.. och att tårar kan vara varma?? Din omtanke värmer i varje fall.

Du skriver ju som ett proffs! Du är en duktig författare, men hur är du som medmänniska? (Det ständiga problemet. Det är där a kommer in?)

Du berättar att du mått dåligt under senaste halvåret och senaste 3 månaderna funderat över din relation till alkoholen och hur den påverkar ditt mående. Klokt att reflektera över helheten som du gör! Alkoholen kan förstärka om man redan mår dåligt eller kanske vara orsak till att man gör det. Det är såklart svårt att veta vilket som är hönan och ägget.

Du är inne på att eventuellt ta en vit period eller minska ner för att se om det gör skillnad, bra idé. Du har också börjat söka stöd för att prata med någon professionell om ditt mående. Du är igång nu och letar efter sätt att må bättre som fungerar för dig.

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Nu föreslog min fru god mat och vin på altanen ikväll..... hur säger man nej?????? Pallar INTE att säga sanningen....

❤️ Stark du är ❤️

en bra lösning för dig miss lyckad.
Jag menar om separationen kan ske utan ovänskap och bråk.
Och separation är ju den enda vettiga lösningen när inte din sambo klarar att välja dig och barnen i stället för alkoholen.

Väldigt positivt också att din nykterhet verkar stabil och säker. Men det är naturligt också, nu när du har ett stort tidsavstånd, samt att du får uppleva alla positiva vinster med nykterheten.

Hoppas du snart hittar ett fint hus, och att separationen avlöper på ett bra sätt.

Många kramar till dig miss lyckad!

Fint att du skriver och uppvisar god självinsikt! Tror att du kan sluta men klokt att ta en dag i taget. Vi behöver vara snälla mot oss själva och inte döma oss så hårt när vi misslyckas. Nya tag! Skriva gärna igen och berätta hur det går! Sköt om dig!

http://www.sundvardag.se/dopamin-en-viktig-signalsubstans-i-vara-hjarno…

Tyvärr är det helt normalt att bli nedstämd när man håller upp med alkoholen. Det hänger ihop med dopaminet. I AL:s tråd länkade jag till lite info om just det.

Drack igår igen och jag skötte det ganska Bra! Det blev dock för mycket men jag spårade inte ur! Hade tränat hårt innan och som belöning tog jag några öl. Det är bara att konstatera att det i princip alltid blir för mycket! Får lov att ta nya tag!! Känns bra att skriva här!

Om jag har räknat rätt. Japp, det blev komma 4 i måndags kväll. Tog en whisky nere vid sjön och den satt helt perfekt. Sen blev det inte mer. Suget var helt sjukt stunden innan och jag blev själv flörvänad över att det inte blev mer? Nu får jag se hur länge det håller till nästa gång.

Sitter just nu ute på lunchen och njuter av att vara nykter och inte bakfull. Härligt!

Nu gäller det att njuta av stunden innan nästa attack kommer och jag får gå till anfall igen mot alkoholen.

Lev väl där ute

Hade en enorm dipp igår eftermiddag/kväll. Mådde så fruktansvärt dåligt över svårigheter i livet och trillade dit hårt på nikotin (cigaretter). Besviken på mig själv för detta. Jag vill leva ett liv utan beroenden och utan farliga substanser som snuttefilt. Hade även ett helt sjukt sug efter alkohol för att slippa undan tankarna. Drack dock inte. Så någon ljusglimt fanns väl i mörkret.

Det känns lite bättre idag, men jag är väldigt känslosam i något som närmast liknar sorg. Inte bara över min pappas och min egen beroendesjukdom, utan över det allra mesta. Vet knappt vem jag är eller vad jag vill i livet. Tufft. Skulle bli väldigt glad för lite input.

... att jag inte är ensamt. Fast det visste jag ju, många skriver om tröttheten men också att den går över om man har lite tålamod.

Hoppas du piggnar till snart LovaLee. Tror inte det är mycket man kan göra förutom att försöka vila och låta processen ta sin tid.

Tålamod är tyvärr min sämsta gren men jag jobbar på det!

Var iaf. hos sköterskan igår, gick igenom lite material och enkäter och fick lämna massa blod. Nästa vecka är det dags för doktorn.

Fuskade lite igår, snuttade i mig en flaska vin... det får gå på "samvetskontot", gör varken till eller från i övrigt. Nästa provtagning om fyra veckor så det blir vita dagar fram tills dess. Känns lugnt.

Sambon har kontaktat banken idag om att lösa ut mig. Känns skönt. Vi har pratat om att försöka vara vänner. Och att separationen inte ska bli en bitter historia. Hoppas vi kan sköta det. Jag har pratat med honom om hans drickande, och att han inte ska supa bort sonen också... Jag har sagt till honom att han är en fin pappa och att det vore synd att förstöra det med alkohol. Vi har alla våra utmaningar och val. Jag tänker på er på forumet som också har alkohol som fiende i livet. Oavsett som beroende eller som anhörig. Många av oss är ju både och. Det går att sluta med alkohol. Faktiskt lättare än vad många tror. Det krävs ju livsstilsförändringar. Jag har fått ett liv som inte består av skuld, skam, oro, ångest, minnesbortfall och en massa fysiska krämpor. Livet är för kort för att missbrukas bort... Kram

Snart helg igen! Oroar mig för det, hjärnan bara snackar alkohol, det upptar mycket kraft. Hittar inte motivatorn som jag vet finns hos mig. Allt blir bara halvdant...... gah!!

Så skönt att höra att du landat i ditt singelskap, åtminstone fysiskt. Allt löser sig. Det värsta är över. Gå igenom din kalender och avboka allt som inte är absolut nödvändigt. Prioritera sådant som ger dig energi. En lugn och trevlig sommar önskar jag dig och dina barn!

över människan. Du har skrivit så fint, öppet och ärligt. Jag är en mamma som är alkoholberoende. Jag är nykter sedan 1,5 år. Ska snart separera från barnens pappa som också är a-beroende men orkar/vill inte göra så mycket åt det. Din historia gör att jag får än mer kraft i mitt beslut att flytta. Att inte vänta för länge.. Detta är verkligen facit av a-beroendets följder. Barn som skäms, vuxna barns och föräldrars dåliga relationer pga alkohol. All skam, skuld och sorg över familjens liv. Tack för en sann berättelse...Kram..

Godförmiddag på dig pp
Tänkte bara tala om att idag en stor sol på himlen, tror inte du har det ha ha, vet naturligtvis inte. Känns som livet vänt för mig och jag ska vara rädd om det. Är du ute och guppar i båten, eller det kanske är racerbåt. Kollar runt lite på beg. husbilar men tar det lugnt, Gagarin jobbar ju ett tag till, och så måste hitta vinterförvaring för lilla pärlan. I morse höll en gammal gubbe som bor här, fast inte i samma hus som jag, jo han förstörde nästan min dag. Denna nya dag. Jag har alltid min hund lös då hon följer mig som en skugga, gick över gården i morse, och plötsligt slår han upp sitt fönster och skriker ta din hundjävel och dra åt helvete. Först blev jag rädd. Lugnade ner mig och frågade vad han menade, svar jag ser dig och din förbannade hund varje morgon och nu är jag trött på det. Jag kände hur jag exploderade och vräkte ur mig innan du ringer vaktmästaren som han sa att han skulle, så hoppas jag du får en en hjärtattack, så arg som du är. Känner honom inte alls. Ångrade mig under promenaden, vad sa jag till honom, du har just önskat livet ur en medmänniska. Fick ågren, var tvungen att gå förbi senare men som tur var stod han kvar i fönstret o hytte med näven till mig, sen slåppte ångesten.
Fin dag vännen Kram konstnären

Du kunde inte gjort mer och hans liv var hans ansvar. Med sorg kommer också anklagande, skuldkänslor och tankarna "tänk om" "vad kunde jag gjort annorlunda"? det följer med i de flesta sorger. Kanske så att du i ett senare skede behöver hjälp i ditt sorgearbete för att komma vidare och ur sorgen. Ta inte dina tankar och anklaganden på för stort allvar, de är inte sanningen även om det känns så!

Minnet av din systerdotters dop kommer säkert att bli ett starkt fint minne att bära med.

Var rädd om dig!

att ni kom iväg till Italien och få läsa om att ni har det bra. Måste vara helt underbart för dr båda att festa nyktert tillsammans.
Kram

...kan ni prata om detta och kan ni söka hjälp för er situation som anhöriga, tillsammans? Håller helt med lizzbet, det är inte ditt ansvar, du har försökt och med risken för våld bör du verkligen ligga lågt. Om du/ngn annan anhörig vet att han kör rattonykter, ring polisen. Om det är dina föräldrars gemensamma bil, så kan hon bestämma att det ska sättas in ett alkolås, det kostar några tusen.

Att vara konsekvent och inte låta honom förminska er, utan konflikt kan man säga typ att "detta vet du inte stämmer, jag går nu". Många små saker kan på sikt (lång sikt) leda till att han kanske inser sitt missbruk. De flesta missbrukare lägger skulden på andra, det är enklare så, för många gånger (även om vi anhöriga inte tror det) så brottas de med dåligt samvete.

Hoppas du kan finna styrkan att ta tag i ditt liv och göra det bästa av det, trotts din pappas missbruk! Kram

...men inte av alkohol utan jobbet i går.
Hela kroppen värker och huvet är som i baksmälla, men bara av trötthet, sen jag gick i väggen för många år sen så klarar jag inte stress och det jag volontär jobbar med är stressigt i perioder. Jag känner att det är bra för mig trots att jag blir helt slut.
Nu skulle jag behöva börja städa mitt vardagsrum men orkar inte röra mig.
Ändå rätt nöjd med situationen.
Ha en bra dag fina ni. ??

Vännen jag får också tårar i ögonen då du skriver så.
Tänker på dig och hoppas på en fin dag för dig och oss alla ❤️