Senaste kommentarerna i forumet

Ja bra idé nu skall jag snart ta barnen och åka till havet och bada. De får nog frysa men jag blir tokig jag skall gå här och älta. Vi skall grilla ikväll och vad gott det vore med öl.... har också stirrat på en flaska OP som var tänkt till midsommar.....får 140 i puls bara av att titta på den...

Tack så hemskt mycket för svar!
Det är så otroligt svårt att bara stå bredvid å titta på när allt bara är åt helvete å man bara vill skrika å slå om allt skulle bli som förr då!
Jag är bara så less på att höra om vad som försiggår där hemma å jag vill bara stänga ute allt dåligt men vissa gånger går det bara inte å jag blir deppig av att känna mig hjälplös å hopplös..
Men jag ska verkligen vara egoistisk å tänka på mig själv när det kommer till detta, jag orkar inte heller bära det på mina axlar.
Helst av allt önskar jag att det skulle hända nåt om det skulle gå upp för honom å han skulle tänka "va fan har jag hållit på med!?", det låter ju inte så trevligt att jag tänker så men det vore det bästa som skulle hända just nu..

Någon som tror att ens drömmar försöker säga en något eller är drömmar bara en bearbetning av dagens händelser? Det var det snurrigaste och otäckaste drömmar jag varit med om. Är nu helt slut, jätteledsen och känslan i kroppen är så "sann" från drömmarna. Blir en tuff dag men jag ska kämpa, dricka en massa kaffe och försöka hinna gå ut på lunchen i det fina vädret.

Önskar alla här inne en fin och lugn dag ❤️

Dag fem nu. Mår toppen och har bunkrat alkofritt inför helgen. Följer din tråd och din nykterhet. Kram

Singel. Ensamstående med ansvar för fyra barn, varav tre minderåriga, och med ett alldeles för stort hus i behov av renovering. Jag tar det dag för dag. Paniken kommer då och då. Hur ska jag orka jobba heltid och ha extra uppdrag kvällstid och samtidigt finnas för mina barn? Och jag vet att jag kommer att orka!
Vaknade i morse med en sprängande huvudvärk och inser att det går lite för fort, det är lite för mycket. Jag behöver bromsa. Saknar de långa sommarledigheterna när barnen var yngre och jag kunde ta föräldraledigt nästan hela sommarlovet. Saknar de där dagarna av ingenting, av bara njuta av dagen och sommaren och dofterna och fågelkvitter. Jag räcker till, men nätt och jämt, och på marginalen finns ingen tid för "ingenting". Eller är jag på högvarv igen och ser till att inte skapa luckor för tomrum som även skulle vara den vila jag behöver?
För första gången på över en månad kom en längtan efter "att radera hårddisken" över mig igår. Det är ännu långt till återfall och bara omöjligheten i detta fungerar som mentalt antabus. Dricker jag rasar allt. Så jag dricker inte.
Prat om, och tankar på alkohol är ett varningstecken jag känner igen. Jag kan inte hindra att tankarna kommer. Igår när jag och en kollega gick förbi systembolaget under en promenad uttryckte jag både min längtan och fruktan. Sa att jag borde gå in dit nu och prata med alla som jobbar där. Se till att de kommer ihåg mig och be dem neka mig att köpa om jag någon gång kommer dit. Lite skämtsamt, men med ett allvar bakom.
Flera ensamma kvällar har passerat senaste månaden. Kvällar utan barn och utan jobb dagen efter. Jag har vilat då. Ingen alkohol, ingen längtan efter det. Så säker i nykterheten. Tills nu.
När det går för fort. När jag märker hur hjärnan kokar igen. När stressen tar över. Då är det fara.
Så hur hanterar jag detta?
Läser. Skriver. Tränar. Det kommer att gå bra. Kanske måste jag be om några extra semesterdagar för att förebygga.
Idag är jag ledig. Ska simma i sjön och köpa lite fröer och planteringsjord. Njuta av sommardagen med min yngsta dotter.

Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Jag inser att jag också motat stress och ångest med alkohol. Vet inte hur många gånger jag läst saga för barnen och knappt kommit ihåg det dagen efter eller kört dem till träning och åkt smygvägar dit. Men det är slut med det nu. Jag vet inte hur ännu men jag vet att jag inte kommer dricka idag. Önskar att jag hade någon visdom att ge dig men famlar själv och kan bara säga lycka till och att jag känner igen mig så mycket i det du skriver och att jag tror att du fattat ett av de bästa och viktigaste besluten i ditt liv! Vi kan alla stödja varandra här! Ha en fin dag!

Det är verkligen helt underbara erfarenheter och klokskap som du har samlat på dig! Du "laddar" dina sociala situationer med helt nya "minnen", och det blir inte sämre utan bättre i slutändan ?

...i jobbet är absolut en risk. Oftast ingen som vet vem jag är...jag behöver inte träffa dem igen. På flyget satt en man framför som beställde vin...2 flaskor...flygvärdinnan sa; det är bara 1 timmes flyg....
Självklart fick han köpa 2 flaskor men jag fick mej en knäpp på näsan om vad som anses normalt att dricka. Jag kunde ha beställt 4 flaskor och svept dem raskt.

Jag inbillar mig att sug efter socker kan vara lite likadant. En beprövad strategi då är att tänka "okej, nu är jag sugen, men först ska jag äta ett äpple/gå runt huset/plocka ur diskmaskinen" och sen fokuserar man fullt ut på just det. Då hinner suget klinga av. Det värsta du kan göra är att börja deala med dig själv. Ha det toppen på semestern med dottern! Bra att du reser med dottern, det är ju som upplagt för att vara nyktert närvarande med henne hela tiden. Det hade varit mkt svårare om du reste med några väninnor som du brukar festa med ?

Ta ett nytt beslut varje morgon. "Idag ska jag inte dricka." Och kan du inte träna kan promenader och simning vara ett bra alternativ. Simma utomhus i sjö eller hav är dessutom en underbar upplevelse just nu.

Jag vet inte vad man "ska" ha, men mer än en halvering låter bra i mina öron. Oavsett orsak.

Förstår att det är svårt för dig att prata om detta med någon. Min mamma mörkade min pappas missbruk i alla år. Vägrade prata om det. Jag däremot pratade om det helt öppet redan från tonåren. Det är inte mitt fel att min pappa var alkoholist. Lika lite som det är ditt fel att din man dricker. Samtalshjälp är kanon! De har betalt för att lyssna. De ger dig cred om du tänker/agerar "rätt" och får dig att öppna ögonen om de tycker att du hanterar situationen fel. Förhoppningsvis får du hjälp med att agera i nuet, och möjlighet att reflektera över vad som hänt. Ångest är svår att bemästra helt på egen hand första gången man upplever det. Andningsövningar kan dock funka.

Ja det känns så svårt att veta vad jag skall göra och hur. Att söka hjälp känns just nu för jobbigt men det kanske blir ett måste. Men en sak är säker: jag dricker inget idag heller. Tack för att ni svarat på alla mina lösryckta kommentarer, på detta forum kommer jag vara en del.

Lustig känsla i kroppen då suget är helt borta nu vad gäller A. Går och längtar efter apelsin saft typ och tänker i helt nya banor... = spännande med hypnos ?

Hur jag ska överlista suget, lusten att ta ett glas vin på väg hem från jobbet! För en dagbok över mitt beteende, jag måste jag undviker, jag borde osv
Hitta det roliga och glädje i tillvaron så minskar lusten efter vin. En känsla går alltid över! Stanna upp så fort lusten kommer. Lägg märke till känslor av obehag, oro rastlöshet, rädsla, spänning eller bedrövelse. Realitetspröva - tänk den värsta tanken - gör en övning!
STOPP metoden, stanna upp, tänk omvärdera, pröva ett nytt beteende.
Jag är smartare än mitt beteende, beroende!

Jag sitter i ungefär exakt samma sits som du och i helgen åker jag och min dotter på All-inc tillsammans. Underbart att läsa svaren du fått i denna tråd och själv tänker jag ta min semestervecka i akt och vara nykter - fokusera på mig själv, relationen till min dotter och träning. Jag ska vara nuet och komma ihåg denna resan!
Önskar även dig en skön semester - forumet finns ju att ta med :)

Kram Fanny

Haft en fullproppad vecka och A hade sabbat allt om det funnits med i bilden.

Igår var jag som en Duracellkanin och fick gjort hur mycket som helst. Det är kanske inte heller hållbart att köra på så, men just nu funkar det att jag håller mig sysselsatt...

På lördag åker vi som sagt. Jag vet att det blir en stor utmaning...Det som är bra är att jag då har passerat en vecka - det finns många triggers för mig i att inte bryta det...Men jag ska som Bedrövad sambo skrev, fokusera på det positiva med nykterheten...

Jag försöker ofta i olika situationer tänka: "kommer detta att ta mig närmare eller längre bort ifrån mina mål?" - kanske kan vara bra att ta till när suget kommer. Sätta sig ner en stund och tänka och känna... Hur gör ni när suget sätter in...?

Kramar Fanny

gamla Bond-filmer, mycket för att skurkarna alltid har enorma anläggningar gömda någonstans. Som den där boven som bor i en gigantisk undervattensbubbla, jag kommer särskilt ihåg scenen där den höjer sig ur vattnet och man ser hur stor den är. Jag har upplevt något liknande två gånger i mitt liv och de är etsade i mitt minne. Första gången var på sjuttiotalet, jag hade en liten segelbåt som jag ofta var ute med, ensam för det mesta, ibland gav jag mig ut på lite längre resor. Just den här gången hade jag varit i Västervik och var på väg tillbaka till Mälaren via Södertälje kanal. Det var tidigt på morgonen, dimslöjorna drev längs med vattenytan och var tidvis täta, vinden var svag och allt var lugnt. Då hör jag ett brusande och porlande, som ett vattenfall men ändå inte. Dimman gjorde det svårt att avgöra var ljudet kom ifrån men plötsligt tornade fören på ett stort fartyg upp sig framför mig. Det första jag såg var bogsvallet, sedan fören som verkade resa sig ur vattnet i all oändlighet, sikten var för dålig för att jag skulle se ända upp till relingen. Det var en mäktig känsla.

Den andra gången var på nittiotalet, min äldsta son och jag var i Skottland och jobbade, vi hade fått en eftermiddag ledigt och gav oss ut på sightseeing. Framåt kvällen hade vi kört vilse och hade ingen aning om var vi var, vi körde österut på en liten slingrig väg, det var allt vi visste. Mörkret hade börjat falla, det var den där tiden på dagen då allt blir svartvitt, som i en gammal film noir från femtiotalet. Vi såg inte särskilt långt förbi vägkanten, allt vi kunde se var skog på vår högra sida och, tja, inte skog på vår vänstra. Plötsligt ser vi en enorm mur torna upp sig framför oss, så hög att vi inte kunde se krönet. Det var som en gigantisk borg, byggd av stora stenblock som mörknat med åren och nu var nästan helt svarta. När den första skräcken lagt sig insåg vi att vi var vid foten av en damm som sträckte sig över en dalgång. Tanken på att allt som skilde oss från miljontals kubikmeter vatten var de där uppstaplade stenarna fick det att krypa längs ryggraden. Våra tankar gick till romanernas värld, öde hedar och skrämmande monster. Vi försökte senare hitta tillbaka till den, i dagsljus, men den var som försvunnen. Hade jag varit ensam hade jag nog trott att det var min fantasi som spelat mig ett spratt.

Ha en fin dag!

MM! Vi är så glada över att du väljer livet – och därmed – oss!!

Tycker Du ska söka professionell hjälp, någon som Du kan prata i förtroende med och som kan ge dig råd och stötta. Att Du hade en strulig tonårstid gör inte dig till en dålig mamma! Är väl många människor som har en turbulent uppväxt och tonår men som blir jättebra föräldrar och människor som vuxna. Han kan inte ta dina barn ifrån dig utan anledning (och struliga tonår är ingen anledning). Känns mer som HAN skulle få begränsad vårdnad. Har Du bra vånner runt dig i Spanien? Har du bra personer (familj, vänner) hemma i Sverige som kan stötta dig? Försök tänka ut vilka du har som är bra och som du kanske kan prata med. Jo skilsmässor kan va hemska för barn, särskilt om föräldrarna inte kan hantera situationen. Men att leva kvar i nåt destruktivt är inte bra för dem heller. Finns stöd att få även under en sån process. Trivs du i Spanien och vill vara där? Låter ensamt på nåt sätt eller bor övriga familjen där med? Kanske du kan låta gubben va kvar i Spanien och ta med barnen hem till Sverige på lite semester och få lite andrum och vila? Kram

Jo det stämmer nog. Jag började använda forumet på försommaren i fjol, när jag bestämt mig för att leva nykter. Då, förra sommaren, gick jag från mörker till ljus. Det här är också tredje gången som jag med ett grundligt arbete bygger upp en trygg nykterhet. Sedan har jag massor av oseriösa halvhjärtade försök som periodare, med djupdykningar i mörkret. Gång på gång på gång.

Det är säkert så, att en hel del av de som ser ut att trivas på uteserveringar med ett glas, egentligen har börjat få problem. Mycket kan döljas med smink, solhattar, kepsar och/eller framtvingade leenden. Efter det där glaset följer nog en hel rad när ingen ser dem, med ångest och oro dagen efter.

Ja nog verkar det vara så, att man måste nå riktigt djupt innan man kan uppbringa tillräckligt med vilja och beslutsamhet, och börja kämpa för ett bättre liv. Och för de flesta av oss är det en lång process, ofta med flera försök. Då är det viktigt att man inte ger upp, utan tar omtag.

Jo visst gläds man och mår bra av att se att det går bra för forumvänner. Bra mående smittar av sig.

Många kramar tillbaka till dig Konstnären

Bra att du söker hjälp för stickningar och domningar och andra kroppsliga besvär. Du kan googla på 'andas i fyrkant' så hittar du konkreta andningsråd. Hoppas du möter en 'bra' lyssnare som kan ta emot det du har att berätta när du börjar släppa ut din mörka hemlighet i ord. Det är tyvärr inte alltid kunskapen om våld är vad den borde vara. Det är fortfarande ett alltför dolt problem fast det skapar så mycket lidande och ohälsa, ofta i vida ringar runt den närmsta utsatta. Har du varit på Alanonmöte? Det är också ett tips.
Jag känner igen det där om att förlora sig själv. Hos oss har det varit så paradoxalt ibland sen mannen blev nykter att han har sagt ifrån när jag faller in i att bortse från mig själv för att först fundera över vad han 'klarar av'. Anpassningen, medberoendet kommer så smygande och är så försåtligt. För min del är jag invuxen i det eftersom min pappa var alkoholist. Mycket har jag kommit till insikt om nu sent i livet.
Jag hörde nyligen om tre steg i att göra sig fri ur en våldsam relation, jag klistrar in en länk här där de beskrivs http://www.somaya.se
- ser att länken trasslar, klicka på 'om våld' och sen 'våld i nära relation'. Den här länken borde vara tillåten här.
Hoppas du fortsätter skriva om din väg vidare i ditt liv. Det är hjälpsamt för en själv och för andra som kan känna igen sig. Hoppas din dag blir bra, du är på väg framåt! Kram / mt

Tusen tack fina människor.
Och det är ganska enkelt när man vet att det kan ta slut vid nästa fylla.
Att levern upphör. Att hjärnan krampar. Att lilla hjärtat stannar.
Jag väljer livet istället.

Kram

MM

...att kunna säga nej till att dra vidare.
Undra vem som mår bäst imorgon?!? ?
Heja dig!

Nej. en nykter dag ångrar man aldrig! Vilket bra motto, jag är med på den. Vi kämpar på...
Hoppas att du får sova gott inatt!