Senaste kommentarerna i forumet

Inte gårdagen ?
Men idag är jag törstig som attans, semester och allt.
Hjälp ?
Ska kriga, kämpa och vinna ??

Vissa människor har svårt för det sociala smörjmedlet - kallprat om du så vill - för att det finns så mycket annat som pågår i huvudet. Viktigare saker. Jag tillhör själv den kategorin. Svarar rakt på en fråga, men missar att linda in svaret och fråga tillbaka så som man tydligen bör göra...Tycker att allt tjafs som folk lindar in sina budskap i är onödiga. Konverserar inte för sakens skull - varför ska man göra det?!?
Jag har ju kombinationen ADHD och hög IQ och fick förmodligen redan i skolåldern en känsla av att ingen förstod vad jag pratade om.
Kanske är det så även för dig, heueh, att ditt sätt att tänka kan gör över en del människors förmåga och att du då väljer att inte säga så mycket av erfarenheter av att inte bli förstådd? Dina texter vittnar om att du tänker och reflekterar en hel del, men att du ibland ställer dig utanför sociala sammanhang - eller väljer att vara tyst. Inget fel i det. Och man behöver inte vara en sämre medmänniska eller ha sämre empatisk förmåga för att man väljer sina ord, sällskap eller sammanhang. Tvärtom kanske just reflektionsförmågan gör dig observant och inkännande.

Jag känner igen mig precis i det du beskriver, bulln. Just de där skiftningarna också mellan meningslöshet, ångest, skam och nedstämdhet samt ensamhetskänslorna som till synes är ogrundade. Jag tror att en del av det är fysiologiskt, som Li-Lo beskriver, men jag tror också på att det enda sättet att hålla sig psykiskt frisk är att tillåta sig att känna sina känslor - både positiva och negativa. Att trycka undan, t.ex. med alkohol, leder på sikt till en uppbyggnad av allt det jobbiga och kan upplevas som en käftsmäll när det väl släpps fram. Få extrema utlopp såsom långvarig depression, utmattningssyndrom, panikångest etc.

Med det sagt hoppas jag att du mår bättre snarast, men också att du står ut med att känna det svåra utan att försöka bedöva/trycka undan. Du är stark, och fem dagar är fantastiskt! 120 timmar and counting :) lycka till!

en dag jag vill hoppa över. Gruvar mej så....en dag då man påminns att livet är kort och att man vet inte när man ska kila vidare...vilket är tur i sig...
Sörja i grupp är inte min grej...kläder..beteenden...det man säger....miljön....usch....det blir tufft imorgon.

Tack för input angående dopamin. Intressant läsning!

Fortfarande nykter. Fredag, och således utmaningar på horisonten. Tanken är att jag och min sambo ska gå ut med några vänner idag och "ta en öl". Det där för mig så bisarra begreppet som aldrig reflekterar vad orden antyder. Att "ta en öl" har för mig tidigare inneburit att ta 3-10 öl beroende på kontext. Redan efter 1-2 enheter slår mitt omdöme om och mentaliteten allt-eller-inget kickar in. Onödigt att dricka en eller två öl, få i sig kalorierna, men inte bli lite salongsberusad och må bra. Därför flera. Och flera. Mindre och mindre vettiga resonemang och beslut.

Också att "ta en öl" är det primära umgängessättet med de flesta av mina vänner. Jag är nervös, men samtidigt förberedd på att följa med, dricka en cola/mineralvatten och bemöta eventuella höjda ögonbryn. Jag tänker säga att jag har valt att hålla mig ifrån alkohol tills vidare, att jag försöker ta lite bättre hand om mig själv utifrån mina förutsättningar. De flesta av mina/våra vänner känner till min bakgrund och genetik. Jag hoppas på att detta ska gå bra.

Ni får jättegärna ge tips på hur ni hanterar situationer där alkohol står i centrum!

...om ni vill ha.

Efter som att alkohol har en dämpande effekt på kroppen & hjärnan försöker de samma motverka det med en aktiverande motkraft. Så när ett långvarigt alkoholintag upphör eller minskar, kvarstår denna aktiverande kraft en tid och leder ofta till att kroppen och hjärnan hamnar i ett överaktivt tillstånd,med just de symtom ni beskriver.

Om det hänger ihop med alkohol så går det över!

Så häng i, häng kvar!

Vänligen och hopp om en fin helg

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det låter som att du har en hel del erfarenheter i bakfickan som kan bli bra att plocka fram nu.

"Skriva av lite" - säger du, jag tänker (rätt eller mindre rätt) att det är ett viktigt steg att såväl att sätta ord på tankar och känslor som att våga dela med sig. Kanske även att ge dig själv möjligheten att få återkoppling.

Att tydligt se vart man står är en förutsättning för att veta vart man ska ta vägen. Du vet båda. Du nämner fina värden att sträva efter, att vara en medkännande bror & morbror, fylla livet med närvaro och säkerligen finns det mer du önskar.

Fint att ha dig här, fortsätt gärna skriv!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag upplever detsamma nu. Har inte druckit sedan söndag lunch och känner mig fylld av ångest och en superintensiv oro för allt och inget. Hoppas det klingar av snart!

Det låter som att du är beredd att prova olika vägar för att nå ditt mål. Bra! Hoppas att andra användares erfarenheter kan bli hjälpsamma för dig nu.

Jag gissar att din uppmärksamhet, trots glömt kort...på hur du mår är hjälpsam. Att vara alert på skillnader är ofta avgörande, alkoholproblem kan smyga sig på och man kan missta nya konsekvenser för undantag. Fint att du sätter ord på hur det är för dig, tydliggör.

Fortsätt gärna skriv här, det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart. Häng kvar!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Håller med de ovan att man kan behålla festkänslan men slipper bli full.
Mitt största problem är att jag har svårt att säga nej och rycks med när andra är på festhumör, men med alkoholfri öl kommer jag undan fler såna situationer både på privata tillställningar och ute på krogen.
Ha det fint!

Jag älskar att läsa dina texter trots att det är tunga saker. Du skriver på ett så härligt och klarsynt sätt. Jag kär mig massor om hur denna (ja) sjukdom fungerar på något sätt via dina inlägg. Jag hoppas så att det kommer att gå bra för dig. Det är bara du som kan bestämma det har jag förstått.
Varma kramar
/Blåst

Jag skall inte dricka idag.

Jag känner mig stärkt av vad ni säger angående att prata om det med mina nära o kära. Jag ska verkligen göra det men har också insett att jag bara pratar om känsliga saker med min fru när jag druckit. Samma sak när jag pratar med mina föräldrar eller mitt syskon, alltid efter de första glasen när ångesten lättar. Men att göra det nykter..... jaja hur som helst så fattar jag att detta är något min fru kommer uppskatta och den tanken känns så bra när jag tänker på allt hon stått ut med.

Jo,jag har bestämt mig.Det kommer inte bli lätt,men jag kommer låsa in mig själv i en jordkällare om det så krävs.
Kram

Skönt att du Svartvit hållit dig nykter. Det har jag med! Vi har lovat 21/24 dagar!
Det har funnits flera tillfällen då jag hittat en öl, gömt undan och tänkt ta den i smyg. Tänkte smyga för mig själv och inbilla mig att den inte räknades. Men förnuftet tog över. Jag har inte druckit en droppe alkohol. Dag 5 idag! Känns skönt utan. Blir starkare. Men jag är fortfarande yr. Som sjösjuk. Är rädd att nåt är fel i huvudet. Alkoholskada? Men kan inte hitta nånstans att man skulle bli yr och vinglig efter alkoholmissbruk? Kanske stress och ångest snarare. Abstinens.
Men jag har kommit till känslan av att nu gilla att vara nykter. När värsta abstinensen försvunnit. Jag vill vara klar i huvudet. Jag har så mycket livslust! Vill leva utan att dämpa mig med alkohol. Livet är ju skönt. Bara det kunde sluta gunga såhär.

Det låter som du verkligen bestämt dig ????? Fortsätt samla på nyktra lyckorus ❤️

Säg åt honom att han får sova på soffan tills han flyttat. När flyttar han?

Åk hem till dina föräldrar över helgen och andas ut. Kan du prata med dom om det här? Till din man ska du säga "jag vägrar att prata med dig när du eller full eller bakfull, i verkligheten eller på telefon." Sen lägger du på luren eller går därifrån varje gång han tilltalar dig onykter. Ta ingen diskussion med honom, det är som att kasta pärlor till svin. Kämpa! Styrkekram ❤️

Hej, igår var jag hos läkare som sjukskrev mig till 1/9 pga akut krisreaktion och stress.
Då jag kommer hem från läkaren har min man skrivit på kontraktet och hämtat nycklar till sitt nya boende. Som det nu är har vi vårt gemensamma hus till försäljning men det kommer stå stilla antar jag under sommaren.
Nu har min man tydligen fått för sog att vi ska leva typ som vanligt men på varsitt håll. Detta beror enl honom på att jag har en son som förstört vårt liv genom att inte vilja bo hos mig.
Vidare sitter han och skrävlar om vilket psykfall jag är och hur svag jag är som blivit sjukskriven.
Klockan var bara runt lunchtid men han var klappkanonapfull då jag som sagt kom hem.
Jag sa då till honom att jag inte står ut med att vara i hans närhet då han är full.
Testen av dagen/ kvällen var jag instängd i sovrummet och mannen fortsatte sitt fyllerace. Tills han kom in i sovrummet och somnade. Jag kunde inte ligga kvar då det stank av fylla.
Nu är jag så ångestfylld och orolig över att han ska vakna och komma upp med minen " ingenting har hänt, varför sitter du här som ett psykfall?"
Jag brukade tidigare bäras av min ilska och kunde bättre hantera sådana här situationer. Nu är jag bara rädd och trött och orkar inte med hans elakheter och hans förnekelse över vad allt det här beror på.
Jag funderar att packa mina saker och flytta över helgen till mina föräldrar.
Vad kan/ ska jag säga till min man som ju vägrar förstå sanningen och vad och varför?
Han vet såklart innerst inne men flyr in i alkoholen och då går det inte att nå varandra.
Han har tagit kommandot över sanningen och låter ingen annan komma till tals

Grattis till dig och din fru säger jag som är på dein hustrus sida av alkoholhelvetet.
Som några tidigare skrivit så är det ingen i din familj som skulle bli förvånad över det faktum över att du har ett farligt förhållande till alkohol.
Det ni antagligen är med om " Flodhästen i vardagsrummet". Dvs alla ser och vet exakt hur du dricker, men rädslan/ skammen är för stor att erkänna det alla ser och vet.
Pröva att säg precis som du känner, nämligen att du känner att du dricker på ett ohållbart sätt, att du vill/ kanhända önskar kunna sluta, men inte het hur det ska gå till.
På detta vis bjuder du in din fru i ditt problem och ni kan stötta och hjälpa varandra.
Min man dricker på ett för mig inte längre acceptabelt sätt. Jag har pratat med honom flera ggr, han håller med men vill inte sluta, nu har det gått så långt att vi ska bo på varsitt håll men vara gifta och träffas då det går.
Tyvärr lägger han skuld till varför det blivit så här på mig. Jag förklarar att jag inte står ut med honom då han dricker och att min son vägrar bo hos oss ( son från tidigare förhållande).
Nu har det inför att han går på semester idag accelererat ich han super värre än någonsin.
Jag kan inte som planen var göra någonting då han är berusad. Han skuldbelägger mig för att vi ska flytta isär, han kallar mig psykfall och jag är instängd i sovrummet hela kvällarna för han är så full.
Så, det jag vill säga till dig är ta din fru i handen och bjud in henne i din värld där detta med alkoholen upptar mycket av din tid och ditt väsen.
Lycka till!

Du verkar vara både en hetlevrad och cool person, Intelligent och begåvad och det kan ställa till det. Om du vill kan vi spegla dig här så du får en skymt, kanske.

Tack för dina kloka ord! Jag skall samla mod och göra det, har varit vaken i natt och gått igenom så många händelser som jag utsatt min familj för som kanske inte är så jättehemska men som helt klart visar för alla att jag totalt saknar förmåga att hantera alkohol. Det finns ju inte en chans att någon missat det, fattar bara inte att ingen sagt något men jag antar att det är lika svårt för dem.

Jag inser verkligen att jag inte är ensam om mina problem när jag är på forumet och det är så jäkla skönt! Jag har ägnat så lång tid åt att fundera varför det bara är jag som gör så här.....

Ha en bra dag!

Så tråkigt att han drabbats av det och att det påverkar humöret. Jag känner med dig och förstår att
det man tar till inte är det optimala, men jag förstår också att så kan det ju bli.
Har han fått sin sjukdom konstaterad och finns det inget broms som han skulle kunna få?
Är han medveten om sin sjukdom? Hur ska man värja sig mot en som blir elak av sjukdom, det är
verkligen inte lätt.
Tänker på dig, skickar en kram.

Tänkte när jag vaknade imorse att jag var utvilad och mådde bra i största allmänhet. Det är bara andra dagen utan alkohol men superskönt att känna sig som folk. Konsten är att fortsätta på den inslagna vägen. Såna här gånger är det lätt att belöna sig med alkohol bara för att man varit så duktig. Vill verkligen fortsätta så här! Laddar inför att cykla Vättern runt och innan det funkar det inte att dricka! Ska fortsätta hålla i det när jag kört loppet!

Min livskamrat håller på att bli dement.
Blodförsörjningen till hjärnan är av ngn anledning svag.
Följden är en riktigt elak gubbe som gör mig förtvivlad.
Vad gör jag när jag är förtvivlad?
Fast jag vet att det inte hjälper.?

Att börja träna är bra! Låter som du har det otroligt tufft men någon slags hjälp behöver ni, det är väldigt få som kan sluta ett missbruk själv och även anhöriga behöver stöd i sin situation. Han har inte slutat ett missbruk utan han har bytt det mot ett annat, således finns grundproblematiken kvar.

Att inte ta skit från honom, att sakligt o lugnt förklara att "detta vet vi båda att det inte stämmer" tex. om han kränker dig. Små saker kan göra stor skillnad ibland.

Ta hand om dig själv, som träningen, försök att knyta kontakten med gamla vänner, eller leta nya: Du talar inte illa om honom för att du berättar sanningen!

Barnen märker, på något vis, missbruk skapar alltid en otrygghet, även om de inte märker att han är påverkad. Han är elak mot dig, kanske svikna löften, pappa blir annorlunda ibland och kanske är han avskärmad...sådant märker barn av och de far illa av situationen.

Barn klarar en skilsmässa om det nu skulle bli aktuellt, tror det är fler barn som far illa av att behöva stanna i det destruktiva som inte lär bli bättre av sig själv, det ger dem också signaler att stanna, att se till andra och försaka sig själv. Om det var dina barn som var i din situation, vilka råd hade du då gett?

Mycket styrka!!!