Senaste kommentarerna i forumet

Om detta egentligen inte gav dig nått vettigt svar utan bara var mitt svammel

Det e svårt. Inte lätt. Vissa säger att det e lätt jag håller inte med.
Sanningen är att man måste verkligen vilja.
Man har ett val hela tiden. Du kan dricka 15 öl om du vill. Men vad ger det dig? Om du tycker allt som händer under och efter detta är värt det så kör.
Jag kan bara säga att för mig så är det verkligen inte värt det. Jag kan oxå nu i helgen på lördag tex, dricka mig dyngrak. Frun och barnen är borta. Jag har chansen . Ska jag ta den? Om svaret är ja hur kommer jag må på söndag? Vill jag det? Nej nej nej. Jag hoppar över

En vit kväll är en bra belöning för att du varit duktig! ?

Pi31415 och miss lyckad, tack för era kommentarer.

Ja tänk om det är så att min tråd löper längs ett nyktert liv! Vad fint det vore! Så himla fint! Jag önskar det av hela mitt hjärta.

Jag har haft så mycket att göra hela våren. Alltså mer än nånsin förr egentligen vilket gjort att jag varit ledig i knappt en dag per vecka. Allt som jag gjort och klarat av kommer leda till nåt väldigt bra och jag kan verkligen säga med hundra procents säkerhet att om inte den här våren också varit nykter hade jag inte varit i mål nu. Men det är jag nu. Jag har jobbat heltid och studerat heltid samtidigt i ett par månader nu och trots det faktiskt haft ork och kraft över till hem och barn osv. Trött, ja! Men hade jag varit i en period av drickande hade jag behövt ge upp. Jag hade inte klarat det. Och hade jag gett upp pga. Alkohol kan ni ju gissa hur dåligt jag hade mått nu?!

Jag är en ganska orolig person och har fortfarande ångest ibland både med och utan anledning, men jag känner mig ändå i grund och botten som en trygg person nu och utan lik i garderoben att ha ångest över.

En sak dock, om jag känner mig risig, ful, upplåst pga pms, grå... då blir jag lite extra nere av det. Det är nog för att jag förväntar mig att jämt känna mig lite skinande. För det gör jag oftast. Inte så att jag går omkring och känner mig snygg, men jag känner mig frisk och sund och jag tycker mina ögon har ett sken av välmående. Så när jag inte ser mig själv så i spegeln så tänker jag att jag ser ut som när jag drack. Men jag måste lära mig att acceptera dåliga dagar även som nykter. Man kan inte alltid skina som jag ?????

Hur som helst. Snart ska jag ta ett stort glas isvatten och lägga mig och läsa medan barnen leker i sommarkvällen.

En stund i alla fall. Sedan måste jag sova för jobbet finns ju kvar imorgon trots att jag klarat av mina studier!

Och vet ni en sak.... jag har funderat lite på det här med att vara öppen med sina alkoholproblem. Jag har ju varit det delvis med min närmaste familj och jag har beskrivit mitt förhållande till alkohol och får stöttning. Men jag har aldrig nånsin berättat om hur ofta jag faktiskt druckit mig full och hur ofta jag varit bakis och vad otroligt många minnesluckor jag har haft ibland. Och hur besatt jag varit av alkohol i perioder.

Men nångång, kanske när jag når min årsdag av nykterhet, ska jag berätta sanningen. Så att alla förstår hur viktigt det är att jag fortsätter vara nykter. Anledningen till att jag vill vänta med den ärligheten är inte för att jag tror jag ska ångra mig utan för att jag vill att alla jag berättar för ska se mig som nykterist innan de ser på mig som alkoholist.

Nykteristen är den jag är och alkoholisten är den jag var nära att bli.

Kram på er alla och kämpa på ❤ Det är värt allt med denna sinnesfrid.

Arbetat över idag, var tvungen att få färdigt några saker.
Kom hem för en stund sen och nu ligger jag i soffan. Jag är så trött, det blir ingen "jogging" idag, inte ens 100 steg! ?
Men jag är varken full eller bakfull, kan gott unna mig en lugn och slapp torsdagskväll.

Tack för fina ord och pepp "Bedrövad sambo", det värmer i hjärtat! ?

5 dagar är jättebra "mariamagi",
Härligt att du mår bra! ??
Fortsätt kämpa, du kommer att må ännu bättre......
Bra tänkt med att bunkra upp med alkoholfritt.

Kram

Såhär,snart tre år efter att jag började skriva här.
Jag håller nu sakta på att tillfriskna.
För första gången,på riktigt.

Jag har tidigare trott att jag varit på god väg och det kanske jag bitvis har varit.
Men jag har bara lyft hela medberoendeproblematiken över på andra och annat för att slippa ta itu med grundproblemet,fröken Ullabulla.

I Oktober när jag klev in på Alanon i kombination med min medberoendeterapeut så hade jag fått nog.
Nog av mitt eget agerande,min egen brist på klokskap och sunt förnuft.
Min irritation över bristande kontroll på mitt eget själsliv och mina egna impulser..

Först där och då kunde jag helt och fullt inse att jag hade förlorat kontrollen över mig själv och mitt liv.

Sakta sakta har tumskrivarna dragits åt kring min själ och skruvat ur både tårar smärta och värdefulla insikter.
Sakteligen har jag kunnat införliva en del av dom i mig och mitt liv.
Erkänt hur svag jag egentligen är om jag tar av mig alla mina medberoenderoller som fullständigt kryllade runt mig.
Jag hade stora problem att tom i nära relationer med väninnor eller partners vara bara jag.

Jag var den förstående väninnan,den medlidande släktingen eller den överbeskyddande mamman osv.
Nästan aldrig någonsin var jag bara jag.
För hon fanns inte.
Jag var tvungen att upptäcka henne på nytt och bjuda in henne att ta plats.
Visst fann det spår och stråk av en vettig människa.
Visst fungerade jag bitvis.
Men jag behövde allt mindre för att gå igång.
Liksom i brist på en "riktig" alkis i mitt liv var jag tvungen att spinna garn av lite och ingenting.

Och när jag märkte att garnet brast så brast även jag.
Jag behövdes inte och skulle alltså ta ett eller flera steg tillbaka i de allra flesta situationer där jag tidigare agerat,tagit kontrollen och känt mig duktig och viktig.

Och vilken sorg och smärta det har inneburit.
Vilken abstinens det har varit och vilket tomrum det fanns därinne i mig.
Min egen självbild har fått revideras helt och ersättas av en mindre ullabulla som bara har rätt till sin egen plats och inget mer.
Ska hon ha något mer så måste hon vänta på en inbjudan istället för att kliva in.

Och i takt med dessa insikter så lägger sig det nya livet sig på plats. Bit för bit.
En dag i taget.

Jag säger bara,gå till alanon.
Jag gick dit i 20 år,väldigt sporadiskt men ändå.
Först nu med full desperation i mitt liv utan alkoholist,utan medberoenderelationer kunde jag sakta ta till mig alanons fantastiska budskap.
Sent skall syndaren vakna ;)

Du gör helt rätt och tack och lov för dig och dina barn att du är så stark och klok ❤❤

Jag har börjat drömma på natten ibland att min man börjat dricka igen. De drömmarna är värre än de drömmar jag har om att jag själv dricker. För maktlöshet över någon annans drickande är för mig ännu mer ångestfyllt. Men skulle den drömmen bli sann tänker jag göra samma som du och separera.

Hejar på dig och hoppas din sambo inser nångång vad han gör.

Kram!

Visst borde jag det men jag fegade ur. Fasen vet om det inte är svårare att prata om det än att vara utan, fan vad jag skäms.... Jag drack alkoholfritt i alla fall och det kändes skönt.

Beklagar sorgen!

Tror inte det skulle funnits nåt du kunde gjort eller sagt som skulle ha ändrat på hur din pappa ville leva sitt liv. Vi är maktlösa inför alkoholen och bara den som dricker har själv makten att bryta beroendet. Det kan ingen tvinga fram. Inte barnen, inte frun eller maken, inte jobbet, inga hot eller böner. Du har gjort allt du kunnat och mer än det kan ingen begära.

Du har hittat en bra början till hjälp för dig och dina barn genom att hitta hit till forumet! Här finns vi alla i olika stadier av medberoende och frigörelse, skriver våra historier för att hjälpa oss själva genom skrivandet och den värdefulla input andra användare med likartade upplevelser kan komma med. Och framför allt ett stöd och hejarop när det känns svårt och motigt. Skriv om sånt du inte kan prata med någon om, bara att få saker ur sig rätar ut många intrasslade tankar. Och när man läser det man skrivit ser man själv också tydligare hur oresonligt man behandlat sig själv i relationen till alkoholisten, vars behov alltid verkar gå först och ta störst plats i förhållandet.

Om du inte längre är skriven i Sverige så kanske det ändå på närmare håll där du är finns någon stödorganisation där du kunde få åtminstone rådgivning om din och barnens juridiska rättigheter om du skulle välja att lämna. Inte alls sagt det skulle vara lika trassligt i Spanien, kanske mammans rätt till barnen där är starkare om du oavsett honom vill stanna där ni är?

Skriv, läs, samla förståelse om din situation för du är inte ensam! Samla kraft och mod att se vad du vill och behöver göra för ditt och barnens välmående i framtiden. Välkommen hit till oss andra som kämpar!

Lyra: Det du beskriver låter så underbart! Jag vill också ha ett rosa matbord ? Delar helt din tanke om att jag vill ge min tid och energi till mina barn, odelat ge dem min uppmärksamhet. Inte längre tassa på tå runt alkoholistens minsta nyck, rädd för ilska och elakheter om han så är full eller bakis eller har suget påkopplat utan att dricka.

Jag har varit på resa hela veckan, bara jag och barnen och det har varit underbart. Är som att oron i magen lägger sig så fort jag kommer hemifrån. Vi har roat oss, shoppat, ätit och upplevt saker utan alkoholens skugga väntande när vi dragit oss tillbaka för kvällen till vårt sköna hotellrum. Tyst, glatt, lugnt, avslappnat. Allt det vi inte har hemma.

Under tiden har mannen varit full merparten av dagarna, ensam hemma varför skulle han inte supa? Vet alltid när han slutar svara på sms eller när det kommer långa sms monologer från honom om oftast hans jobb, att han slocknat eller är rejält packad. Dethär har hänt nu varje dag vi varit borta så ser inte fram emot att åka hem. Tacksamt nog åker vi bort igen för en vecka till efter en natt hemma, så han kan fortsätta med sitt över midsommar utan oss. Väljer att inte tänka så mycket på vad som händer när vi väl sen måste åka hem utan försöker samla energi ihop med mina glada barn dessa lediga veckor med bara dem. Såhär kunde vi alltid ha det, det jag behöver komma ihåg sen: hur livet kan kännas underbart när det inte är någon annans åskmoln som hänger över en. Utan alkoholistens drama är allt så mycket enklare, inga konflikter eller irritationer finns i övrigt. Jag som nästan trott jag hållit på att bli utbränd pga jobb och hemstress men tror faktiskt det bara är en sak som ska bort så mår jag bra, till och med jätte bra och det är alkoholisten och allt elände det dagligen drar med sig av evigt parerande, planerande ifall att, oroande, analyserande av graden av fylla att vänta, ensamansvar för precis allt fastän man är två och den gnagande besvikelsen och sorgen över hur livet ser ut.

Här på resa ser jag ju att jag orkar engagera mig, njuta av roliga saker och god mat, vara nyfiken på nytt och bry mig om hur jag ser ut. Bara för att jag har utrymme mentalt och kan göra det utan spydiska nertryckande kommentarer som skulle ta livslusten av vem som helst. Är rätt tacksam jag nu insett det inte är nåt fel på varken min ork eller psykiska hälsa, det är surkartet därhemma som lagt sig som en våt filt över allt jag är och vill med sitt drickande, ljugande och förmåga att vända slla sina egna brister till mitt fel.

Nu börjar jag stämma in i kören med Bedrövadsambo: Ta ingen skit! Det tänker inte jag göra mer!

Vad spännande att ni är intresserade på en djupare nivå också om vad som händer i hjärnan och hur den påverkas när man dricker alkohol. Det finns en sida som berättar ganska mycket om hjärnan http://hjarnguiden.se/ den är baserad från forskning kring området. Såklart väljer ju alla vad de vill läsa och ibland är vissa sidor mer tilltalande än andra beroende på vad man söker.

Här en är direktlänk till det som skrivs om dopamin: http://hjarnguiden.se/index.php?option=com_content&view=article&id=52&I…

Allt gott,

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej Prissen och välkommen hit! Tycker det är oerhört starkt ta steget att be om hjälp! Själv har jag inte klarat av det steget och därför valt mitt "nick" därefter! :)

Du berättar att din man har alkoholproblem, det påverkar hela familjen, han själv, dig och barnen och du har gjort massor för att försöka nå fram till honom. Du har hittat forumet då du letat efter stöd att få och börjat skriva och läsa här, det märks att du är en utforskande person, jättebra och modigt av dig att berätta här!

Ni bor i Spanien och du funderar på vilket stöd du har möjlighet till. Utöver professionellt stöd skriver du att du inte har många vänner. Finns det kanske ändå någon du skulle kunna tänka dig att prata med?

Att prata kring sin situation är för en del hjälpsamt, för andra kan det vara andra saker som hjälper, att börja ta hand om sig själv för att på så sätt samla kraft och kunna se på situationen med lite klarare ögon. Kanske lättare sagt än gjort samtidigt kan det vara vanligt att glömma sig själv om man levt i en sådan situation en längre tid och att börja ta små steg för att ge sig själv något för att komma tillbaka kan vara hjälpsamt för alla.

Vad tror du att du skulle vara hjälpt av?

Jag vet inte hur gamla dina barn är, kanske skulle BRIS kunna vara något för dem?

https://www.bris.se/om-bris/press-och-opinion/pressmeddelande/2017/bris…

Bris har öppet för barn och unga via telefon (116 111), chatt och mejl varje dag kl 14-21.
Bris vuxentelefon om barn har öppet vardagar kl 9-12 på 0771-50 50 50.

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag vill börja med att beklaga sorgen. Detta är något som du väntat och samtidigt dyker det såklart upp mycket tankar och känslor kring att din pappa dött efter många års drickande. Vad modigt att du skriver och berättar, det ger oss chansen att ge dig stöd samtidigt är det hjälpsamt för andra när du visar att du kan sätta ord i en tuff situation som denna och få flera fina svar här från andra användare. Det kommer hjälpa andra att våga skriva. Tack!
För dig just nu, hur ser ditt närverk ut vänner och bekanta eller kanske professionellt stöd?

Om du skulle vilja ringa för att prata med någon professionell om det som hänt finns en stödtelefon, Nationella hjälplinjen via 1177, 0771-22 00 60
https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

Fortsätt gärna också skriva och läsa här på forumet, hoppas du finner något här hjälpsamt.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du berättar att du har ångest och önskar att du kunde få koppla nu då ni bestämt att skiljas men just nu mår du väldigt dåligt på flera sätt. Det är en stor förändring i ditt liv och kanske en form av krissituation för dig. Du har också funderingar kring symtom i kroppen med att det kan kännas svårt att andas, kramper och tappar känsel i händerna.

För tryggast svar kring vad det beror på är det som flera skriver här bra att ta kontakt med någon inom vården, tveka inte ringa exempelvis 1177 om det fortsätter.

Vill du prata kring din situation kan du ringa till Nationella hjälplinjen 13-22; 0771-22 00 60
https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

Eller Alkohollinjen 12-19; 020-844448

Bra att du skriver här och berättar hur det är för dig. Fortsätt gärna läsa och skriva!

Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bra att du uppmärksammat att du får problem av alkoholen. Måste fråga! Hur mycket dricker du? Jag själv kan få minnesluckor men då har jag druckit mycket. Det är absolut inte meningen att " klanka " på dig. Jag försöker hålla kolla på mängden själv. Tycker att det hjälper mig! Önskar dig lycka till!!

Jag är uppvuxen med alkoholist föräldrar där pappa var väldigt dum och flyttade som 16åring där ifrån.

Som dom andra skriver så är de inte ditt problem, men jag förstår att de e svårt att låta det vara när din lillebror är kvarbi skiten..
Försök nå din mamma, tala om för henne hur du mått o försök få henne att lämna pappan för din brors skull. Jag tror inte du kommer fram till din far de gjorde i vart fall inte jag..
Försök stötta din mor o hon dig o ni kan hjälpas åt.
Jag klarade inte helt o bryta med min far fören nu när jag är 34 o inser att jag behöver inte ta hans skit.
Jag tycker verkligen synd om dig o önskar dig alla lycka.

Jag jobbar i morgon, sen har jag semester ???
Jag håller allt jag har för en nykter fin ledig tid ???
Hoppas ni har en fantastisk dag och en ännu bättre kväll!
Tack för svaren

Hej. Hur känns det idag, mindre vinglig? Har du lyckats hålla dig nykter?

... inte vara ett utmärkt tillfälle att säga som det är utan att behöva gå in för djupt i ämnet. Det är klart hon vet ändå. Säg att ni visst kan äta gott men att du dricker alkoholfritt. Styrkan efteråt ?

Jag har faktiskt ingen, vare sig hämma eller här. Båda mina föräldrar har alkoholproblem, min pappa sa jag upp kontakten med för snart ett år sedan för att han ringer bara när han är full o dum, min mamma o jag har bra kontakt men hon har också problem så jag har inget o hämta där..
Jag har aldrig talat om för någon om våra problem (jag känner mig hämsk som talar illa om han) o han sköter han sig när vi har besök.. alla älskar min man han är så fantastisk o jag har de sååå bra, tycker dom. O de är han när han är nyckter o mot alla andra, jag tror kanske vissa misstänker för vi är sellan med på saker o ting, hittar alltid på ursäkter..
Jag har inte många vänner vare sig här eller i sverige, jag har med tiden dragit mig undan alla o vänner försvinner när man inte håller i dom..
Jag vill absolut inte tillbaka till sverige :/
Jag skulle absolut vilja åka på en sem, men de har vi inte ekonomi till jag har bara råd till två veckor sem/år pga. Våra skulder övriga året jobbar jag massa övertid för att få de o gå runt. De samma med att söka hjälp finns en grupp här för skandinaver som jobbar med alkoholism men dom får stöd via sverige o försäkringskassan, jag är utskriven från sverige o får därför inget stöd därifrån och har inte pengarna att betala ur egen ficka, därför kom jag in på denna sida:/

Tack Restart2017 för ditt inlägg. Ja, promenader står på schemat!
Märkligt, men idag på förmiddagen mådde jag inte bra. Halvdassig och lite ont i huvudet. Direkt kommer tankarna på att EN, bara EN öl hade fixat detta.
Jag härdar dock ut! En dag i taget! :-)

Vi gråter tillsammans.. och att tårar kan vara varma?? Din omtanke värmer i varje fall.

Du skriver ju som ett proffs! Du är en duktig författare, men hur är du som medmänniska? (Det ständiga problemet. Det är där a kommer in?)