Senaste kommentarerna i forumet

En riktigt trevlig kväll med härliga kollegor, mat och 2 glas alkoholfritt vitt vin.
Jag körde bil så jag behövde inte fundera överhuvudtaget på alkohol eller inte.
Några till i sällskapet skulle också köra och drack alkoholfri öl eller Ramlösa så jag kände mig inte "annorlunda". Det var mycket skoj och skratt, jag hade jättekul och var i "fest stämning". Är lite förvånad att man kan bli det utan alkohol och är så nöjd nu.
INGEN BAKSMÄLLA IMORGON!?

För min del fungerar det bättre att ha bestämt mig för helnyktert, jag har så lätt att "övertala" mig själv att dricka annars. Det fungerar bäst för mig att inte behöva fundera på OM eller HUR MYCKET.
Men jag är också så glad för att jag kan dricka alkoholfritt vin utan att det triggar igång suget.
Jag tycker om att dricka vin ....tycker om smaken, det känns festligt, jag känner mig med i "gemenskapen och skålar, det gör mig inget att jag inte blir berusad, tvärtom!!!
Intressant att se hur man är som nykter i dessa sammanhang. Jag tror faktiskt att jag är trevligare nykter eftersom det oftast "ballade ur" för mig, jag drack för fort och för mycket, blev fullast och gjorde bort mig. Sa för mycket och kom inte ihåg allt. Pinsamt var det alltid dagen efter och jag försökte parera kommentarerna och skratta när de andra pratade om kvällen.
Precis som du skriver "Vinärgott"!

Tusen tack "Lerigen" för snälla ord om att jag inspirerar, det känns ju jättebra! ? Jag har kommit till insikt och är för första gången i livet helt ärlig (både för mig själv och här) om att jag inte kan hantera alkohol på ett "normalt" sätt. Jag hade aldrig kommit dit utan det här forumet!

Restart, jag får ge mig på 200 jogginsteg imorgon.... glad att du peppar och "utmanar mig"! ?

Önskar er god natt nu!
Kram ?

Ikväll har jag varit "duktig" Haft goda vänner hemma på middag. Åt gott, drack gott. Sedan ville de dra vidare ner på staden. DE gick, JAG stannade kvar hemma.. SÅ skönt, jag VET att jag kommer må ok imorgon. "Kanske det är så att jag kan om jag vill". Hoppas det. Kram till alla❤️

Dag med skolavslutning och mycket på jobbet. Längtade så efter ett glas vin och hade jag haft nåt hemma vet jag att jag inte kunnat hålla mig.
Humöret är kasst och tålamodet med barnen tryter...men om det beror på avsaknad av vin eller bara stress vet jag inte....

Tack för råden om vad som kan hjälpa. Ska försöka komma till VC imorgon.
Paradoxalt nog känns det mycket jobbigt och svårt att tala om denna hemligheten som varit så dold. Kan man göra någonting själv vid dessa ångestattacker?
Tack och sov gott ni som kan

Det har jag sagt till mig själv så många gånger jag har två val, och jag har sagt till han att han har två val och vi måste då båda acceptera varanndras. Då menar han att han aldrig skulle välja alkoholen före oss..
Men jag är rädd att jag skadar barnen om jag är kvar, också att dom kommer hata mig om vi går.. dom älskar sin pappa innerligt tänk om dom vänder sig mot mig? Jag har läst i andra trådar att man har inga rättigheter..
Han har vid riktigt dåliga perioder hotat att ta barnen ifrån mig, för jag har ett dåligt förflutet, men dett under min tonårstid, kan de skada mig idag?
Jag vet verkligen varken ut eller in, men önskar ju i de sissta att han ska klara o sluta, han klarade ju sluta spela men med hjälp av behandling på slutet hem.. han vill inte gå i behandling igen..

Låter som en kanon dag!
Trevligt med helg tillsammans med goda vänner. Njut av tillvaron ❤️

Vill skicka vilja och styrka till dej, tufft när man inte alls vill det man måste. Önskar dej bättre dagar och nätter framöver.
Kämpa på lilla nyckelpiga ❤️

Stickningar och domningar beror på ytlig, eller för snabb andning. Försök att djupandas. Fyll magen med luft medan du andas lugnt till fyra, håll andan räkna till fyra, andas ut och töm magen på luft medan du räknar till fyra, håll andan och räkna till fyra. Upprepa tio gg. Då signalerar du till din hjärna att allt är lugnt. Kan hjälpa. Ring vårdcentralen imorgon och berätta att du har panikångest. För det är sannolikt det du har om du inte får luft, och om det sticker och domnar.

Du behöver samtalshjälp, och kanske även ångestdämpande medicin. Antar att du inte sover så bra heller. Att inte kunna sova leder till ångest. Hjärnan blir uttröttad. Att hålla garden uppe så länge som du har gjort är utmattande! Ibland kommer tröttheten ikapp när man väl fattat beslutet eller när det värsta lagt sig. Du behöver vila både kropp och hjärna!

Du behöver samtalshjälp, och kanske även ångestdämpande medicin. Antar att du inte sover så bra heller. Att inte kunna sova leder till ångest. Hjärnan blir uttröttad. Att hålla garden uppe så länge som du har gjort är utmattande! Ibland kommer tröttheten ikapp när man väl fattat beslutet eller när det värsta lagt sig. Du behöver vila både kropp och hjärna!

Förstår inte hur det är möjligt, efter 30 dagar har jag fortfarande 0.9% i CDT. B-peth vet jag ej ännu, det syns ej på vårdguiden så jag får ringa och fråga imorgon om det kommit in.

Jag hade verkligen varit totalt avhållsam i trettio dygn när jag lämnade provet, ändå var det bara lite mer än en halvering på cdt. Mitt GT värde var 0.4 (<1.4) vid första provtillfället, ingen omtagning av det.

När jag nu träffat läkaren visade han sig inte särskilt dramatisk över det hela utan tyckte mer det var bra att jag reflekterat över mitt drickande och gjort förändring men att det behöver synas på proven.

Men då vill jag ju helst att det ska synas också. Jäkla skitsprit! :(

Ska be om att få lämna nytt cdt och ev också b-peth om ytterligare några veckor.

Tillhör jag den där 1% av populationen som har ett naturligt högt CDT så vill jag veta det! b-peth visar ej fel sägs det, men jag var fortfarande bakfull från lördagens bravader när jag lämnade prover första gången och då är det kanske ingen konst att få 0.4 *slår mig för pannan*

.. säga något klokt utifrån det du berättar men jag känner igen mig för mycket i det du beskriver och jag ju själv haft problem sedan tonåren som jag
inte lyckats lösa. Men om jag får ge dig ett tips utifrån det du berättar om att kroppen säger ifrån då du tränar: yoga kan vara väldigt skonsamt OCH
effektivt. Fortsätt skriva här!

Det är svårt att reda ut vad som är vad i härvan kring alkohol och ångest. Dricker jag för att jag har ångest eller har jag ångest för att jag dricker. Nu har jag varit nykter i 14 mån och nu börjar jag kunna se vad som egentligen gör ont i mig. Det jobbar jag vidare med nu. Jag valde (?) att bryta med alkoholen först för att sedan med klarare sinne ta mig an det andra. Låter ju enkelt men det var det naturligtvis inte. Jag tror dock att är vi helt villiga till att bli nyktra så är vi också mottagliga för hjälp. Villkorar vi vår nykterhet blir det svårare. Där kommer ofta skammen in. Vi skäms för vårt problem, vår sjukdom. Den värsta tiden för mig var kampen när jag försökte dricka kontrollerat. Den ångesten, efter otaliga misslyckanden och brutna löften till man och barn, var vidrig. Så ta hjälp för din och dina barns skull. Sök ex upp en AA-gemenskap där finns både kunskap och erfarenhet.
Ta hand om dig!?
Kram
Ellan

Att det där rådet om att prata med den sjuka när hen är nykter, det suger... Vissa sjuka är ALDRIG nyktra eller kanske någon enstaka dag under månader, och just den dagen kanske man inte råkar träffa hen och missar "det rätta tillfället".

Det finns inget du kan göra och det är INTE ditt ansvar! Vet att det låter hårt o tufft, men nu när du hittat hit har du säkert börjat läsa massor av trådar och så småningom kommer du att förstå... Lev ditt liv och fokusera på DIG, du är så ung och ska inte bära detta ok på dina axlar! Kram

Idag har jag haft riktig ångest. Det är som om jag inte har några försvar kvar, att allt som jag fått stå ut med och alla kränkningar jag utsatts för pga min mans supande nu kommer upp till utan och slår till med full kraft. Jag har under vårt liv tillsammans varit så stark, parerat så många svåra händelser som alla lagrats i min kropp och i mitt psyke. Nu då jag eg borde känna mig lättad och tillfreds eftersom vi nu ska skilja oss och jag slipper hans supande inte känner annat än ångest.
På allvar har jag under stunder idag inte vetat hur jag ska andas.
Det krampar och gör ont i hela kroppen. Stundtals har jag ingen känsel i händerna.
Vad är det som händer?
Vad ska jag göra?
Vart vänder jag mig?

Jag har haft depression som medicinerats tidigare. Har haft flera depressioner och social fobi så visst har jag självmedicinerat genom åren. Min första kärlek till A kom sig av att jag för första gången sedan jag var liten slapp ångest och mindrevärdeskänslor. Vill inte äta antidepressiva men om det kan hjälpa mig att slippa A så kanske...... försöker träna men kroppen säger ifrån tyvärr alltför ofta

Hej ni som läst och svarat - och övriga.
Fortfarande nykter och känner faktiskt inget sug alls. Jätteskönt! Har haft bra och hektiska dagar med jobb o aktiviteter. Och träning, A o O för att jag ska undvika suget. Jag försöker också ha goda alkoholfria alternativ hemma. Lite symboliskt, att öppna en iskall lemonad när barnen somnat. För nåt vill man ju ha!
Ang en nykter vecka i Grekland, du har en poäng där! Är dock rätt osäker på om jag vill/kan det..? Det jag däremot vill är att det inte ska kretsa runt alkoholen, typ när kan jag ta första ölen utan att nån reagerar? Mitt mål med detta är att jag vill verkligen försöka ta kontrollen över alkoholen. Nu har jag inte druckit på 9 dgr och så börjar vi så. Tanken är att va nykter till midsommar då vi har en härlig tradition att fira med flera nära vänner i området, vill kunna ta dricka lite då men lite lagom. Skippa snapsen och köra varannan vatten. Det är planen men jag tar idag först, och sen imorgon.

Sov sött era fighters!

Hur länge har du druckit 10 öl om dagen? Dricker du annat också? Dricker du dig riktigt full ibland också?

som Du delar med många inklusive mig är att man älskar en person som är som två personer. Den nyktre som man älskar och den onyktre som man avskyr/tycker synd om/måste ta tonvis med skit från. Sorgligt och destruktivt! Jag har lagt ner för jag vill va ihop med en man som jag kan lita på och som inte gör mig ledsen och otrygg! Du och era barn förtjänar bättre! Och många är dessa alkoholister som vill bli "normaldrickare" och inte vill söka hjälp. Ungefär lika rimligt som att en ägg-allergiker skall lärs sig att klara av att äta en viss mängd ägg. Jag klarade inte av att älska den nyktre och hata den onyktre. Berg och dalbana som man blir helt utmattad av. Sätt dig själv och barnen i första rum!

Så har jag gått från ett beroende då jag drack varje dag till att dricka mycket mer sällan, de senaste månaderna har det gått 1-3 veckor mellan tillfällena då jag druckit så jag har förändrat mitt drickande men när jag väl dricker så vill jag inte sluta så alkoholproblemet kvarstår även om det ser ut på ett annat sätt. Nu ska jag inte skriva massor om mig själv i din tråd Radar77 men jag hoppas att mina tankar kan ge dig lite inspiration och hjälp i alla fall. Stort lycka till!

.. ska du iaf inte ta utan att ha en konstaterad depression. Eventuellt finns det EN sorts antidepp som fungerar mot ångest men jag är tveksam (har ätit
många sorter men klivit av). Vet du om din ångest enbart handlar om ditt förhållande till alkohol eller om du har ångest ändå? Ditt alkoholintag kan ju
vara s.k. självmedicinering, d.v.s. ett sätt att döva generaliserad ångest.

Jag testar fysisk aktivitet (promenader, styrketräning, yoga) för att motverka mitt missbruk, det verkar funka - ju mer jag svettas desto mindre vill jag
förstöra min kropp.

Hur har det gått i dag då, i solskenet?
Blev det 200? ?

Så Nu är det dags att promenera oxå, så går du fort ner i vikt.
Så gjorde jag, har gått ner massor enbart pga eller tack va det.
Mindre öl och 5-7km promenader varje dag.

Beklagar sorgen