Senaste kommentarerna i forumet

Jag har provat campral några veckor nu och har faktiskt inte druckit sedan jag började med dem. Jag vet inte om det är medicinen i sig som fungerar eller om jag blivit mer bestämd på att låta bli.
Att jag låter bli kan också bero på att jag träffar läkaren på beroendecenter och då inte vill säga att jag misslyckats. Campral sägs fungera tillsammans med samtalsstöd. Det är ingen medicin man egentligen känner av att man tar. Jag kan märka att suget minskat men det kanske det gjort även om jag inte tagit medicinen bara för atttiden gått helt enkelt.
Som jag ser det har du egentligen inget att förlora på att prova.

Helgkänsla och fint väder. Självklart sugen på kall öl, eller varför inte ett par burkar starkcider? Usch det känns fruktansvärt med detta sug, kommer jag någonsin ta mig ur detta? Är jag alkoholist? Vart går gränsen? Kan jag ALDRIG dricka? Jag dricker ju inte ofta längre, så många tankar. Känns hopplöst. Ska inte jag kunna få bli full någon gång ibland som alla andra? Jag hatar detta just nu. Tacka fan för att man jobbar, men att ringa och sjukskriva sig pga alkohol är ju inget som varit ett problem förut, även om ångesten just då är jobbig. Men den går ju över och sen är allting som vanligt igen.

Det är många faktorer som fått dig att nå beslutet att ta hjälp gällande dina alkoholvanor. Bra att du har hittat hit! Symtom du beskriver tyder precis på det du säger, abstinens. Du har kanske erfarenhet av tidigare abstinens och vet när det är dags att söka vård samtidigt vill jag gärna passa på att skriva att en del symtom är värda att ta på stort allvar då de kan få långsiktiga eller kroniska konsekvenser. Dessa är:

- starka skakningar – du kan inte hålla ett fullt glas utan att spilla,
- kraftiga svettningar och värmekänslor
- kräkningskänslor efter varje gång du ätit
- brist på aptit eller rädsla för att äta
- förvirring – du förlorar till exempel tidsuppfattningen eller har svårt att uppfatta var du är
- hallucinationer – du hör, ser eller känner saker som inte finns där

Har du möjlighet att ha någon hos dig just nu?

Berätta hur det går för dig och starta gärna en egen tråd!

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

abstinens darrar och skakar svettas, men jag har ingen alkohol i kroppen nu. jag har helt tappat kontrollen, dricker flera dagar i sträck 12 folköl eller 2 literr vin om dagen. nu ska jag söka behandlingshem. Det tog 5 år att komma hit, frun har lämnat mig och jag fick sparken i våras, pengarna snart slut...

sån jäkla abstinens, mest druckit folköl drack 12 folköl igår och nu sitter man här och skakar svettas, att man inte kan slippa dricka skiten...

måste jobba på måndag- usch detta helvete

"Citat Ida Högström, Medberoendepodden"

​Jag mår bra om du mår bra.
Jag mår bra om andra bekräftar mig.
Jag duger om jag är perfekt.
Jag tycker mig ha otur och ständigt drabbas av saker.
Jag är rädd för att bli övergiven.
Jag har svårt att lita på andra människor.
Jag hjälper andra men blir besviken när jag inte får samma hjälp tillbaka.
Jag anpassar mig efter varje ny miljö eller nytt umgänge jag hamnar i.
Jag känner mig annorlunda. Ibland bättre än andra och ibland sämre, men aldrig likadan.
Jag har relationer med dysfunktionella människor.
Jag känner ständig skam och skuld.
Jag försöker visa vad jag tycker och tänker istället för att säga det rakt ut.
Jag försöker läsa av andra människor.
Jag har svårt för auktoriteter.
Jag överengagerar mig i allt och alla och tror att allt är upp till mig.
Jag har svårt för att vara i nuet och lever istället i det som varit eller det som komma skall, ständigt rädd för katastrofer.
Jag har ont i kroppen och är trött men tar inte hand om mig själv.
Jag försöker klura ut andras problem och säger åt dem vad de ska göra.
Jag fantiserar om hur jag önskar att saker ska vara eller bli.
Jag har svårt att sätta gränser och säger ofta ja när jag vill säga nej."
​
- Ida Högström, Medberoendepodden

Jag är inte medberoende men fick denna dikt till mig via Camilla Kuylenstierna (alkoholist och medberoende)
på Facebook och ville dela den med er som är i denna sits.
Jag antar att många kan känna igen sig i den..

Varma kramar och styrka till alla er som kämpar med detta. Det måste vara oerhört tufft.

MM

det är inte patetiskt att man dricker när man utvecklat beroendesjukdomen alkoholism. Då är det också vanligt att man har en fas under en längre period där man vacklar mellan att man försöker sluta p.g.a. ångest och annat hemskt mående, och att man maktlöst faller tillbaka i drickandet.

Men om du verkligen vill sluta, så är det precis som Dionysa skriver, bara du själv som kan bestämma dig för det. Ingen annan. Då måste du också bestämma dig på allvar, att hädanefter KAN DU INTE dricka. Då behöver du inte längre bara hoppas och tro att du ska vara nykter, utan du vet att du ska vara nykter.

Precis som AlkoDHyperD skriver här tidigare, ska du inte skjuta upp beslutet och vänta på rätt tillfälle eller rätt dag. Nu är det ett bra tillfälle när du är vit. Vänta inte, eller tänk inte bara, att du ska ta hjälp av vården för att få antabus och/eller annan medicin, utan gör slag i saken genast.
Låt detta bli den viktigaste tidpunkten i ditt liv, när du bestämmer dig för att ta tillbaka makten över dig själv.

Och du ska inte börja bygga på din nykterhet för någon annans skull, utan för din egen skull. För att du ska må bra. Det är du värd.

Önskar dig all lycka och framgång i kampen för ett nyktert liv.

Bra fråga där Sisyfos .. Vad gjorde vinet i väskan .. ?
Vet ju av egen erfarenhet varför vinet brukade vara där ..:-((
nuförtiden kan jag ha en liten söt väska och inte stora klumpiga handväskor ..
som jag hade tidigare ..
Och det är rätt som du misstänker bumbibjörnen ..det går inte att dölja att du har druckit A ,
det både märks och luktar ..
Kämpa vidare nu .. Kram

När guarden är nere skulle jag säga. När jag tror jag klarat mig och tycker detta var enkelt brukar det barka av igen, normal mellan dag 10 och 20 för mig. Jag är inne på dag åtta och det har gått bra, men visst har tankarna funnits och knackat på och sagt att jag inte alls har problem.....

... är han fortfarande nykter och har inte tyckt det varit ett dugg jobbigt. När kommer det värsta?

Det här är faktiskt första gången jag inte dricker hemma när jag är berusad, konstigt nog var det ganska lätt att inte öppna en flaska till. Jag är riktigt nöjd med min insats. Gick och drack en resorb och sen rakt ner i sängen.

Vinet i väskan hade jag för att jag skulle ha med mig det på festen jag var på, nu hade de redan mycket vin där, så jag tog hem det.

Visst är det onödigt att ha vin hemma, men på något sätt känner jag också att det är bra, även om jag blir påmind om att det finns vin som jag kan dricka, så blir jag även påmind över vilken relation jag har till det. Det funkar faktiskt lite dubbelt för mig. Vet inte heller vad jag ska göra med vin som jag får i present. Slänga? Hur gör ni?

Sammanfattningsvis dag 22

- En 3.5 innan träff med partnern (dracks ensam)
- 2-3 sologlas tillsammans med en flyttstädande vän över 18+ (dracks i sällskap med en annan)
- 1/2 vinflaska som öppnats i samband med vänner hemma över 18+ (dracks själv när de gått)

Tror att Muris har en poäng här. Du har verktygen och vet hur och att du kan vara nykter, men ändå har det nu skitit sig ett par gånger...
Inget att gräva ner sig för, men kanske kan det vara ett hållbart sätt att kombinera tidigare bra erfarenheter som forumet, med något mer?
Vad som funkar för oss är olika, jag själv gick på ett AA möte, men det blev inte er på grund av praktiska anledningar. Kanske kan det även fungera med att efter en tid i nykterheten göra något nytt? Jag syftar på att förverkliga något som du kanske skulle vilja gjort, men inte blev av? Själv är jag mitt i den processen, och det är ett syfte i sig. Jag ser det som jag fått en ny chans, ja kanske lite som jag fått möjlighet till en tid av ytterligare liv på grund av att jag faktiskt valt bort alkoholen. Vad det skulle kunna vara för dig vet jag inte, det grundar sig helt på de drömmar du haft genom livet. I missbruket är den första tanken att bara återvända till livet. Det kan vara en promenad, att se lövsprickningen, att bara få andas utan att ha baksmälla och ångest. Men efter en tid kanske inte det räcker längre. Vi behöver lite mera "krydda" i livet, och då kanske risken är stor att vi faller tillbaka till det som vi är programmerade att verkligen se som krydda - ruset. Men det kan vara något annat?? Ett resmål vi drömt om, ett språk vi vill lär oss, att ta vara på en tid och helt enkelt utifrån våra förutsättningar skapa och uppleva - och då menar jag något nytt! Ja vännen, jag är fullt medveten om att det är lite tidigt och att du just nu har fullt upp med de första stegen, men kanske är det värt en tanke? Goda bakverk och blöta hundnosar i all ära, är verkligen inte det sämsta, men kanske motivationen kan vändas till något helt nytt? Kanske är det en ny twist som på sikt skapar en hållbar nykterhet, nya innehåll?. Vi är tacksamma och glada för de små framstegen, men varför i helsike ska vi på sikt nöja oss med det? Då menar jag oavsett ålder, ekonomi eller annat.
Vi kan utveckla oss genom hela livet, och det finns inget som står i vägen för den utvecklingen - skulle då vara alkoholen som i princip sätter stopp för allt om vi ägnar oss för länge åt det sällskapet. Den dödar vår förmåga att förverkliga våra drömmar
Bara mina egna funderingar, oavsett hur vad du gör önskar jag dig att du nu lägger alkoholen bakom dig - för gott ;-)
Ta väl vara på dig!
//PP

den metoden lärde jag mig när jag deltog i den internetbaserade KBT-behandlingen mot missbruk. Notera, registrera hur man mår och i vilka sammanhang och lära av det; skaffa förhållningssätt. Det är som att rida in en unghäst..!

....mediciner mot suget, vad har ni provat och hur har effekten varit?
Jag har börjat fundera på att be om hjälp. Jag vill inte hålla på så här längre.
Börja bli lite panikslagen över mitt beteende.

Det kanske är nu du ska se till att få hjälp så du kan fortsätta på den här vägen. Antabus låter som en bra början så du i lugn och ro och utan att hotas av impulsdrickande kan bestämma dig för hur du vill att hjälpern ska se ut.
Bra att du nu börjat med vita dager, ett stort och viktigt steg!

då du märker att du får ökad puls, ytligare andhämtning, drar upp axlarna, får svårt att samla tankarna, obehagskänslor, eller vad du själv upplever är signaler på stress för dig. Fundera sedan på vad i dessa situationer som triggade spänningen, eller påslaget. Det kan vara tankar, föreställningar, känslor, något som påminner om obehagliga erfarenheter, olika rädslor. Att inre eller yttre krav ör svåra att nå upp till, att man är splittrad mellan olika behov eller olika uppgifter. Stress kan handla om att ha för mycket att göra men också sådant som pågår i ens inre.
Om du gjort ett test kan de frågor du svarat på ge lite vägledning också.
Om du har möjlighet till samtalshjälp kan du tillsammans med en bra terapeut få hjälp med att utforska just dina sårbarheter och triggers och även hjälp med förhållningssätt.
Kram

...ibland för att man känner olust när man dricker tillsammans med någon som är nykter. Kanske själv funderar över sina alkoholvanor och inte vill riskera att bli "granskad" med nyktra ögon av en person i samma sits.
Finns ju många anledningar till att man blir ifrågasatt eller nyfiket tillfrågad om man sticker ut från gruppen på något sätt. Vet själv hur det ibland kan fällas kommentarer om någons matvanor i kafferummet, typ, "varför äter du inte?" Eller "är du vegetarian?" Eller "tar du ingen bulle?" I vårt kaffedrickande land kan man ju bli ifrågasatt om man inte dricker kaffe till och med.
Jag väljer att tolka frågor som att det handlar om nyfikenhet och intresse för att slippa känna irritation eller behov av att försvara mina val.

.. om det där med nära relationer, det är verkligen inte lätt. Det är viktigt att ta hand om sig och
inte låta sig provoceras av omgivningen.
Här är det jag som inte kan hålla mig. Mannen dricker mindre och mindre
och jag försöker också det, men lyckas inte lika bra som han.
Sen relationen till andra nära släktingar, det kan också vara knepigt.
Att bli trampad på och förnedrad, det är inte roligt. Jag har fallit ett par gånger nu och kan inte styra
mitt drickande då. Önskar att jag kunde stå på mig, och säga ifrån så jag slipper må så dåligt och falla tillbaka på dåligt beteende.
Jag får försöka göra som du, göra saker för mig som ger mig glädje och tillfredställelse, försöka ta hand om mig på rätt sätt och inte
falla tillbaks på det jag inte vill.
Kram och ha en bra dag.

...spökar och det går både bra och dåligt just nu.
I går hade jag en jätte jobbig dag och tänkte att nu sover jag ovaggat i natt, men min hjärna överlistade
mig och tyvärr så gick det inge bra. Va konstigt det är, det är som att jag inte kan säga nej till mig alls, då
det där sugen kommer. Det har gått jätte bra i veckor men så kommer det en sån här kväll.
Fattar inte varför det blev som det blev, som om jag inte ens tänkte utan agerade som en robot.
Nya tag och ny dag, en dag i taget.
Ha en bra dag alla från en ledsen Gunda. :(

Känner mig stark idag. Färskpressad apelsinjuice smakar ju fantastiskt, druckit mkt vatten och känns som kropppen suger upp som en svamp. Klara tankar och klara ögon. Till saken hör också att jag tog mig igenom en rad jobbiga jobbrelaterade saker senaste dagarna så har helt annat lugn i kroppen så alla "ångest-ursäkter" att dricka är borta iaf tillfälligt. Nu ska jag ju bara undvika alla andra triggers. Ett beslut om ändrad bransch och/eller roll växer sig även starkare.

Ditt ord får mig att gå igång på mitt sätt och tvärtom.
Och nu när jag för första gången i mitt liv inte rationaliserar,eller jobbar bort allt det onda inne i mig så blir det också som jag beskriver det övermäktigt ibland.

Men sen,när stormen har bedarrat lite så kan jag se att där det förut fanns "dunkla" känslor nu är rent och blankt.
Lite som ett pånyttfött barn kan jag känna mig ibland,även om det oftast inte varar så värst länge..
Så jag tror jag måste fortsätta i mitt virrvarr,eller rättare sagt virrvarret fortsätter vare sig jag vill eller inte.
Jag tackar också min gud för terapeuten som jag kan lyfta luren till när jag glider iväg alltför långt åt fel håll.
Hon kan hojta till så jag rätar upp mig.

Min offerkofta är kanske lite eljest.
Jag tycker inte det är så värst synd om mig.
Jag tycker mer att det är rätt åt mig och minsann vad jag borde förvänta mig när jag är en så usel människa längst inne.
Bara det är ju absurt.
Jag är inte usel,någonstans.
Men inför mig själv innerst inne är jag det.

Terapeuten bad mig att plocka upp min lilla flicka i knät och säga något snällt till henne så att hon skulle känna att hon dög.
Men fast det var jag själv som plockade upp henne så hade jag inga ord alls till övers.
Inget som jag riktigt kunde stå för,till den lilla flickan som så väl behövde få höra något snällt.
Så det finns utvecklingspotential :-)
Hon ska få hoppa upp en stund hos mig varje dag och jag ska börja med att stryka henne försiktigt över håret och bara låta henne sitta där.
Tids nog kommer kanske orden till mig för att ge henne tröst.

Jag kanske är lite väl framfusig,ärlig i överkant och lite av en dramaqueen.
Men jag förlöser både mig själv och andra pga att jag är så transparent och delar med mig av mina våndor.
Också mina nära brukar få hjälp av mina tentaklar och tvingas se inåt.

Det som också gör mig ledsen i nuläget är att jag i relation med min sista man vågade vara tydlig.
Det här behöver jag,det här vill jag och då blev jag för besvärlig.
Han orkade inte med,mäktade inte med de behov jag hade och behövde.

Jag var nog delvis för krävande och bad honom om saker som var mina att bära.
Men det gör mig samtidigt ont att det som för honom var ett varande i nuet inte bar för att kunna förankra det mer på djupet.

Men det är ju hans resa, hans behov.
Hans ovilja att inte se mer än nuet och inte våga eller kunna planera framåt pga omständigheterna i hans liv.
Där någonstans krockade vi så här i början av vårt vuxenliv utan ansvar för andra än oss själva.

För mig som medberoende och med noll självkänsla så blev det ett bevis på att jag inte dög eller räckte till.
Eller fanns med i hans liv som en viktig komponent.
Kanske var det så när han innerst inne synade sina motiv,kanske inte.
Han är inte lika meddelsam som mig och jag får se mig om i stjärnorna efter svaret.

Hur säger man sånt till en partner som står där och hoppar ivrig att få komma igång med det nya livet medan man (han själv) har fullt upp med att hinna ikapp sig själv.

Nåja,Ullabulla jobbar på att minska sina cirklar och känna lugnet i att hur det än blir så blir det bra.

God morgon kära vita du,

hur mår du? Hur känner du dig?

Nu gäller det att ha en rejält bra plan i bagaget den här gången. Rusta dig till max. Det verkar som om tankarna på att "det funkar att dricka" kommer tidigare och tidigare nu, efter du lyckats bryta av. Vad tror du att du behöver när tankarna kommer igen? Hur fixar vi hängslen och livrem den här gången? Antabus och behandling - ja, det är ju kanonbra. Kan du inte pröva AA också? Det är väl som forumet fast i live-version. En massa goa människor som stöttar varandra. Sedan tänker jag att det ofta är bra att skriva. Antingen här eller för sig själv i tex dagboksform. Hur var det på avgiftningen, hur kändes det, vilka tankar gick genom huvudet osv. Hur var det sedan att komma hem igen osv. Det kan ju vara bra och ha att läsa när suget sätter in. Det som Pi skriver om sug är också så himla bra. Acceptera att det kommer sug, var inte rädd, men var på din vakt. Sugen kommer, men de går också.

Tusen och en kramar till dig min vän

Är det stressen som gör att jag dricker ? Hur kommer man ner på en lämplig stressnivå och hur vet man vilken stressnivå som är lämplig för just mej? Gjorde ett test igår och enlig den är jag nära utmattning. Men för mej är det normalt att må så här. Vad ska man leta efter...signaler ....innan reptilhjärnan slår till?

Tack alkodhyperd o dionysa.
Blir patetiskt när jag läser min tråd hur många ggr jag bestämt mig och misslyckats. Idag blir vit. Har en vinare i jobbväskan som jag haft ibland senaste tiden men nu slängde jag giftet i en soptunna och tog ett nytt snack med min fru för att be om hjälp av henne att checka mig samt inte erbjuda mig etc.

Vård har jag redan tänkt söka för att kunna få antabus en längre period så jag inte trillar dit igen. Men nu ska jag ta mig igenom några abstinensdagar. Känner mig oväntat pigg och lugn faktiskt.