Senaste kommentarerna i forumet

Nej hotet känns avlägset Dionysa, när jag läste runt om ämnet så uppfattade jag det som att det kunde inträffa långt efter fast man mådde ok utan skakningar å allt sånt.

Åkte och handla det blev tyvärr en del onyttigt men det är skillnad på onyttigheter??Vägen förbi bolaget kändes smått sorglig?! Jag kan inte förneka att det fattas mig ngt när jag sitter på balkongen å sommaren har anlänt....meeeeen jag dyker ner i godisskålen å sörplar vidare på min Cola Zero ??

Fastän här på forumet är du förstås aldrig körd utan alltid välkommen tillbaka. Kampen ser ut så där.

Lustigt att ni nämner det. Maken föreslog idag att jag borde skriva boken " från partydrottning till eremit på rekordtid". Det bleve nog ingen hit. Jag målar i stället.
Därmed menar jag inte att det inte vore kul med en skrivarkurs!

Tack snälla för din respons. Skönt att få input från den andra sidan också.
Jag tycker att det blivit värre sista en och en halv månaden och han har gjort allt för att få bort mig, behandlat mig som skit.
Igår ringde han dock efter att vi sagt godnatt i ett tidigare samtal. Han var full av ångest och illabefinnande. Jag tror att han försöker skydda sig själv och inser att han just nu inte är mycket av en partner. Dessutom så är han på väg in i en depression.
Livet med alkolisten och spelmissbrukaren var ett rent helvete och livet med den "nya" killen är även det stundtals ett helvete.
Jag biter dock ihop och hoppas på bättre tider.
Köp den där blomman Janne, för mig hade den betytt allt just nu.

Oj, vilken berättelse du lämnat i min tråd. Tack för att du delar. Tack för att du berättar hur det var... Det blir en rejäl ögonöppnare för min del också kan jag säga. Något att ha inför näthinnan när kronjuvelen av alla högtider (PP?) står inför dörren i sommarskrud - midsommar!

Vet du, jag tror verkligen att PP har rätt i det han skriver. Dvs det här med att byta inriktning i livet. Det är ju inget man gör i en hast, utan det handlar om en progression och utveckling. Jag känner att jag nu håller på och utvecklas mot ett mer hälsosamt liv över lag. Då blir alkoholen ännu svårare att börja med. Det finns så mycket annat jag kan tillåta mig att falla för och börja med innan jag kommit ända ner till alkoholen. Jag skulle tex kunna falla på att springa en dag eller äta choklad. Jag behöver liksom inte falla ända ner till rödtjutet liksom. Men jag tror på att få nya mål i livet, nya intressen. Saker jag inte gjorde när jag drack, så jag slipper att jämföra och sakna eländet.

Skrivarkurs? Vilken oerhört rolig idé. Det har jag också tänkt i flera år, men jag tar mig aldrig tiden. Det finns jättebra distanskurser på nätet tex. Jag vet att Linné universitetet har jättebra kurser på nätet i kreativt skrivande del I-III. Men om man inte orkar med en universitetsutbildning i det här läget, så finns ju medborgarskolan m.fl. Du skulle kunna skriva om din alkoholresa...?

Nu måste jag rusa. Ska köpa strumpbyxor inför kvällens festmiddag som jag är bjuden på (som nykter och köttfri och med en hel lista med matpreferenser...). Ha en fin vit fredag nu vännen! <3

Hej. Tack för ditt svar.

Det är mycket riktigt adhd det var tänkt att jag skulle medicineras för. Tyvärr fungerade inte Quetiapin för mig, eller tack och lov snarare, usch vad otäck den är. Jag tar den inte alls. Har under en period haft voxra, men pga läkarna schabblade med mitt urinprov och receptförnyelse på Elvanse som ej fanns där att hämta när jag behövde(första paketet var slut), plus deras samtal om begäran om nya blodprover och UP, så lackade jag ur! Men det framgår i mitt inlägg härovan. Därför har jag även slutat med Voxra och ej brytt mig om att hämta de nya Elvanse som finns på apoteket.

Enda jag just nu gör nu är att förhala lite före det att jag lämnar proverna. Jag var ju ute med kompisar helgen före den måndag de ringde mig så kändes inte lönt att lämna prover då. Nästa vecka måste jag resa bort och där vinns ingen VC. Jag tänker heller ALDRIG lämna prover som visar på missbruk så jag får låta tiden gå lite så allt mitt alkoholistsupande och medicinknarkande försvinner ur kroppen :(

Det är stämpeln som alkoholist eller missbrukare som jag är rädd för! Jag har redan haft såna satans problem med vården bara pga min ADHD och tidigare ritalinförskrivning. Dels vad gäller sömnbesvär(som i sig var orsak till att jag fick göra NPT utredning), men framförallt när jag hade ett djävulskt diskbråck i nacken fick jag problem ! De ville inte förskriva något annat än diklofenak. Jag hade ändå så ont att jag fick kramp i bröstkorgen och knappt kunde andas. Jag bönade hos smärtspecialisten om att få bli opererad. Mellan 1 och 10 låg jag på 9 i smärta i skoven. Satt och lipade på akuten ett par-tre gånger. Då blev jag inlagd. Har behövt bli inlagd vid två tillfällen, för de vill ej skriva ut medicin som jag kan ha hemma! SÅ JÄVLA KUK ÄR VÅRDEN! Fick aldrig någon seriös hjälp med diskbråcket, de ville behandla med gabapentin varje dag vilket jag tackade nej till för att problemen gick i skov. Jag har själv utan hjälp av vården(minus en bra sjukgymnast) på olika vis lyckats göra så att jag klarar leva helt utan påverkan, men en enda felaktig rörelse eller sittställning så retar jag igång det igen och får kanske åka till akuten för VC tittar bara i journalen och ser "ADHD >> KNARKARE". Ändå sa jag flera gånger att jag då "vill sluta med ritalin för så här kan jag inte leva", och då blev läkaren bara stött men sa det hjälper inte för du har ändå diagnosen typ...

Hursomhelst... Om de nu skulle få för sig att jag super också så kommer det väl strömma radioaktivitet rätt ut ur skärmen som smälter ansiktet på läkaren när de öppnar min journal, och jag behöver ju hjälp med sömnen, och eventuellt behöver jag hjälp mot smärta om jag råkar lyfta fel eller ramlar någon gång i framtiden. Jag vill inte behöva vara inlagd bara för att de ska kunna "kontrollera" mig! Allra värst blir det när idioterna VARKEN vill lägga in mig och HELLER INTE vill förskriva något. Men då har jag vägrat att gå. Till sist fattar de, men det är riktigt själadödande att inte bli trodd :(

Jag tvivlar på att det är särskilt farligt för kroppen att blanda metylfenidat och alkohol, däremot är det inte bra psykiskt vad jag förstått.
Voxra ska man däremot inte blanda på grund av toxicitet, det hade jag ärligt missat och inte hört något om, men läst på nu. Quetiapin ska man ju helst inte ta alls! Tror dock ej att de båda påverkar cdt eller b-peth ens i kombination med alkohol. Det man talar om vid leverpåverkan är främst andra värden än just CDT och b-peth, ffa b-peth som bara syns vid alkoholkonsumption.

Mitt CDT och b-peth är förhöjda helt enkelt för att jag dricker, jag har svårt att tro något annat. Men det jag inte fattar är att det är så högt för jag dricker inte särskilt mycket! Men visst, 7-10 flaskor vin månaden före helt klart i överkant! Tänk dock på att det varit påsk, valborg och så i den perioden. Men 2.2 och 0.4?!

Tills vidare är jag helt nykter och även helt medicinfri, försöker förhala nya prov för att det ska vara 0 på allt när jag lämnar.

Är 100% att den här skiten gör att jag kommer behöva gå och lämna prover regelbundet framöver, särskilt pga positiv på amfetamin även om det var Elvanse. Det finns ju regler för hur blodprov ska behandlas som läkaren ej kan sätta sig över. Blir det så kommer jag behöva skita i att ta den medicinen för jag fixar inte urinrpoven. Hatar ju att lämna pissprov. Kan jag kanske kräva att de sätter in en kateter och dränera mig på det viset? Det skulle vara ok. Jag skäms inte över att visa kuken framför någon. Det är för att jag klarar knappt inte av att pissa sådär, det tar 10-15 minuter innan jag lyckas "prestera", det är helt sinnessjukt! Men det kanske finns medicin för att det ska bli lättare att pissa som man kan få före?

Hehe, tänk det dumma om man skulle köpa en såndär löspenis och blåsa. Hittade sån när jag sökte efter annat. Behöva fylla den med sitt egna piss, sen går man dit och klämmer på blåsan och "kissar" ut sitt eget kiss i burken.

Jag ska ta och kolla upp de där screeningprocesserna du skrev.

Blir 23 dagar från senaste gången jag drack när jag lämnar prover räknar med att ha 0-0.55 på cdt och 0-0.05 på b-peth då, samt inget medicinknark i urin.

Måste påpeka att jag inte bara gör det här för att det ska se bra ut på proverna hos doktorn. Jag fattar ju själv att 7-10 flaskor vin i månaden är för mycket, och jag vill vara nykter framöver. Mår riktigt dåligt nu när jag tänker på smaken av alkohol, så jag avstår av mer än en anledning.

Nu är det youghurt, banan, juice och t.o.m. en äggosillmacka som har slunkit ner. Vågat mig ut i solen en stund och tänker såklart ALDRIG MER!!!
Hade några lugnande tabletter att ta till, annars vete tusan.
Detta forum med alla vänliga själar är också en välsignelse.

Det mest påhittiga var nog vännen Ikaros arrangemang med flaskor hängande i rep ner i brunnen.

körd.....

Jadu,den var fin..
Visst kan det vara så.
En intensiv människa kan nog vara för mycket tom för sig själv.
Därför söker jag svalkan och kanske tom lite likgiltighet i min partner för att kunna bromsa in och stanna upp.
Men visst,känslan av att vara vald och självklar måste få finnas där.

ju att jag inte syftade på att sätta press, och jag vet att allt har sin egen tid. Du känner mig ju ganska väl, och jag tror att du förstår att det inte var tänk som någonting annat än att stärka dig i nykterheten. Däremot är det inte utan att jag kan bli både frustrerad och småförbannad när jag tänker på det grepp alkoholen kopplar om oss, och alla fina personer här inne som tillbringar sina liv i dess fångenskap. Ja, om jag tänker efter riktigt kan jag bli skogstokig, men vad leder det till. Guldmedalj är det inte värt Konstnären. Det är så små skillnader på att hålla sig nykter, eller att ta ett återfall. Känner mig inte det minsta duktig faktiskt, mer som stadigt växande respekt inför mig själv som lurar den saten, och fortfarande har övertaget, och det växer sig fortfarande starkare. Men.... Nu är det baskemig din tur att få styrkan, och slutgiltigt ta farväl av detta "än slank hon dit". Du vet hur du ska gå tillväga och när du väl gjort så ett år eller så, så FORTSÄTTER du bara. Det är tid att ta plats bland i vinnarna nu Konstnären, Got It? :-)
Önskar dig verkligen styrkan som krävs nu, och inte minst framöver. Vi säger ofta att det inte är för sent, men tyvärr är det inte hela sanningen. Tyvärr har ju inte all tid i världen på oss...
Kram
//PP

Tystnad i kroppen, så skönt det låter! låter som det jag saknar med mina vinkvällar, tystaden i kroppen. Ska ta med mig det uttrycket, det säger precis det jag försökt förmedla till min läkare.
Härligt med sol också. Jag ska träffa min son på lunchen idag och ser fram emot att få vara ute en stund.
Ha en bra helg

Tack för hälsning pp, alltid kul att få några rader från dig. Jag har varit på några AA-möten, men ärligt var det inget för mig. Tyckte inte om det där, hej jag är alkoholist det vet väl alla men det blir tjatigt, och den där hatten som går runt att man ska lägga en peng i den, nu låter jag negativ men jag håller mig till drog och alkoholhjälpen här i min stad, dom passar mig, men jag har ju svikigt många ggr.
Jag skulle vilja göra massor av nya saker och jag ska faktiskt börja en kurs i meditation som går lite djupare än den jag själv håller på med. Hoppa fallskärm kanske, nej det vågar jag inte. Skrivarkurs har jag velat göra länge men har ej blivit av, det skulle vara jättekul. Men först ska jag bygga lego med min kropp bit för bit ska den byggas upp igen har börjat så smått. 3,5 år pelle du skulle ha en guldmedalj. Har du båten kvar förresten. Tack för tips vännen kramar från konstnären

Jag är på dag åtta och sambon är väldigt glad och stöttande, men jag måste erkänna att känslorna just nu är väldigt låga från min sida. Jag tror det är hormoniellt och hoppas verkligen inte det skall vara såhär i hela fem månader till. Det var väldigt bra att få din sida av det, jag måste försöke upprätthålla en fasad iaf. Köper nog lite blommor idag. För ser jag på det rationellt så är hon min stora stöttepelare. Kanske har mitt undermedvetna fått för sig att hon är hotet mot alkoholen? Ja, inte fan vet jag men nu vet jag att jag måste hantera detta.

Tack så oerhört för din post. Den hjälper mer än du säkert trodde när du skrev den.

Om du visste vad jag känner igen mig.
Det okloka i att ni båda är i en omöjlig sits.
Han som inte kan sluta dricka för att han har sjukdomen alkoholism som mer eller mindre omöjliggör att han slutar dricka.
Dvs han har inget val i dagsläget även om vi utomstående som inte dricker tycker det.

Ditt val,att inte känna skuld för det som inte är ditt att bära men ändå gör du det.
Det är din sjukdom,medberoende som du inte kan göra något åt.

Mer än det du redan gör,sakta men säkert ha dina brottningsmatcher med förnuftet som ju upprepar samma sak.
Han har ett val och eftersom han inte väljer rätt så blir konsekvensen det du gör.
Dvs väljer bort livet med honom så länge han dricker.

Håll fast vid den enkla sanningen.

Nu tre år efter separation med mitt ex så är han på behandlingshem.
Han har hela tiden egentligen varit fullt medveten om sitt problem.
Men ändå valt att fortsätta dricka trots viljan och ambitionen att låta bli.
För han har inte haft kraften och modet att göra annorlunda pga sin sjukdom.

Till sist fick jag den insikten i att det handlade aldrig om mig.
Det handlade om honom och hans sjukdom.

Du har ett val att göra ditt,han har ett val att göra sitt.

Min yttersta smärtpunkt var när jag satt med min nya kärlek och förklarade för honom min innersta känsla av att exet fortfarande drack och jag satt där i den nya relationen och var lycklig.
men att jag ändå innerst inne kände stor "längtan" att göra slut på relationen för att kunna gå tillbaka till det drickande exet och laga honom och se till att hans vansinnesdrickande upphörde.

För det visste jag att jag hade makten till att göra,åtminstone stoppa upp det tillfälligt och lindra både min och hans plåga.
Den insikten fick mig att söka upp alanon och aktivt börja gå en gång i veckan.
Det har hjälpt mig mycket,även om det också har varit både smärtsamt och jobbigt att möta mig själv och mina egna brister.

Fortsätt avstå relation om du kan,inget hjälper att du går tillbaka.Varken honom eller dig.

Även om det är sorgligt, så kan jag inte låta bli att skratta. För att inte bli uttröttad med att fylla vindunken, som Sienna (testade den varianten oxå), så tog jag ut den tomma påsen och stoppade in en plastpåse med vatten innan jag stoppade tillbaka den tomma vinpåsen. Sån ångest att behöva ersätta dessa urdruckna dunkar o flaskor. En rödvinsflaska fyllde jag tillfälligt med cola. Har varit saved by the bell och sluppit uppleva att fel dryck kommer ut ur flaskan. Tomma flaskor har också dumpats på väg till jobb, först gömda i garderoben eller skafferiet bakom lådor. Ölburkar har jag knycklat ihop, virat i tidningspapper för att ta mindre plats och skrammel, innan färden till sopstation. Puh, vilket jobb det var!

När vården frågade om jag ville ha hjälp sade jag på akutmottagningen "Ja, hjälp mig", men några dagar senare på VC kände jag att det här klarar jag själv. De frågade om jag försökt sluta förut men det har jag faktiskt aldrig gjort, inte på riktigt. Nog för att jag många gånger bestämt mig för att lägga av så har jag aldrig faktiskt lagt av. Så precis som du skriver behöver jag nog ett bakslag för att lära känna mig själv. "Om det nu blir ett bakslag, vill säga..." :-D

Inte för att jag känner det själv men sambon brukar påtala det. Självklart eftersom hon vill mig illa och att jag skall bli irriterad och förbannad så jag tar ett glas bara för att stilla nerverna. Den lilla satmaran. ;-)

Nykter till levervärderna är ok. Då får kroppen välbehövlig återhämtning och hjärnan hinner vänja sig vid tanken på nykterhet. Om du sedan vill prova att dricka "socialt" vad nu det egentligen betyder, lär det väl visa sig om du är en av dem som klarar det eller inte.
Den egna övertygelsen måste ju finnas först. Räcker inte en kartläggning bakåt kanske det krävs ett bakslag till för att inse stt man inte kan. Om det nu blir ett bakslag, vill säga...

När jag läste om din dröm mindes jag en liknande jag hade för snart tjugo år sedan. Flera år efter jag kommit ifrån hetsätning/anorexi-helvetet drömde jag att jag åt och åt tills magen höll på att sprängas. Ångesten när jag vaknade, och känslan av att magen var som en spärrballong, var förfärlig. Fullkomlig panik! Tills jag vaknade ordentligt och förstod att jag drömt.
Likaså drömde jag ibland att jag rökte, den drömmen kan jag ha än idag, med nästan samma känsla av ångest. Det var sexton år sedan jag tog mitt sista återfallsbloss, slutade egentligen för arton år sedan.
Lättnaden när man inser att "det var en dröm, jag är på banan, ingen katastrof". Hjärnans sätt att påminna, antar jag. Vi får tacka våra kloka undermedvetna för varningarna de ger oss!
Kram

Kul att känna sig uppskattad på jobbet och såå positivt att de alkoholfria drinkarna blir fler ..
Snart slutet på maj och din härliga resa till Rom med dottern närmar sig ..
Skål tillbaka .. såklart i A-fritt .. och en riktigt bra fredag ..
Kram Ler igen

Tack Dionysa. Ja, hittills går det såklart bra, det är ju fortfarande i projektfas "Bli nykter". Det är väl när det går över i förvaltning "nykterist" som det kan bli bökigt.

Nu har jag inte bestämt mig om jag skall avstå alkohol helt i framtiden eller om jag skall dricka lite mer socialt. De flesta som säger något säger ju att de inte klara att dricka socialt, vi får se hur det blir. Just nu är jag iaf helnykterist fram tills alla levervärden är okej. Risken är väl att det dyker upp massa andra konstiga åkommor nu som gömt sig latent då kroppen fått satsa 100% på mitt supande.

Vikten är en sådan sak, jag är krafigt överviktig och det är ingen fördel för levern, grejen är att jag inte äter så himla dåligt faktiskt - när det intensivdrickande äter jag knappt alls. Så det skall bli intressant att se hur vikten påverkas när jag slutat dricka.

En fördel i sammanhanget är att som nykter kan jag bli lite rastlös och kan gå ut o gå/jogga eller en cykeltur eller andra grejer. När det fanns alkohol i köket blev de långa promenaderna dit. En skön liten bi-effekt jag inte tänkt på innan.

Fortsatt A-fri. Skönt att slippa brottas med tankar om drickande och ätande. Jag är fortfarande så förundrad över tystnaden i kroppen. Jag hoppas att det håller i sig. Det känns riktigt bra just nu och jag ser verkligen fram emot eget boende. Pratade med min terapeut, som tyckte att x:ts beteende liknade psykisk misshandel. Samtidigt vet jag att jag har ett bagage med mig, som gör att jag inte helt står upp för mig själv, kämpar för det som är viktigt för mig för att jag ska må bra. Men, jag övar. Jag tror att det här kommer bli bra. För första gången på länge har jag framtidstro och ett lugn i maggropen. Ha en underbar helg!

Vad jag känner igen detta med känslor. Min ursprungsfamilj sopade allt under mattan och gjorde någon "fel", så blev det silent treatment eller en enorm explosion från den mer utagerande föräldern, som sen drog sin kos och lämnade oss barn där med skuld och förvirring. Alla dessa känslor som vi samlade på oss i en liten säck, som blev allt tyngre att bära. Sen har jag väl inte valt de bästa relationer när jag lämnade föräldrahemmet. Fortsatt påfyllning av skampåsen och en känsla av att ständigt vara fel och att göra fel. Så himla skönt när jag kunde sticka hål på påsen. Jag har massor kvar att jobba med och håller med att missbruket har gett en hel del insikter, som kanske hade saknats. Ha en fin, solig helg! Kram

Men visst är det nästan lite snopet att märka hur lätt det går när man väl plumsat i nykterhetens kalla vatten och det ju visar sig vara riktigt behagligt... varmt?! Välkommen i badet, Janne!