Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir perplex över din formulering " Gör som du vill..."
Det är just det.
Jag har under så lång tid förhållit mig till min alkoholiserade man. Om han varit glad, deppig, arg osv. Det som är jag har liksom bara fått ta det som blir över.
Nu ska jag verkligen börja känna inåt och göra sånt som jag vill och tacka nej till motsatsen .
Jag känner mig fri. Befriad.

Det var en mycket bra liknelse. Mitt i prick!

Saknar både dig och hunden, men gjorde ju så också drog ned min närvaro här.
Hoppas att allt är bra med er båda och att trädgårdsarbetet går framåt

Hej,
Jag vill rekommendera boken "Jaget och Missbrukaren". Eftersom diskussionen i tråden har varit lite kring detta om vad som egentligen är ens sanna jag. I beroendet så växer en ny personlighet fram, missbrukaren. Ju mer bränsle den får desto mer plats tar den. Till slut tar den över helt och det lilla "jaget" är minimerat. I ett tillfrisknande handlar det mycket om att stärka just jaget och minimera missbrukarpersonligheten. Det är förvirrande i början och många känner sig vilsna, vem är jag utan alkoholen? Missbrukardelen kommer vi beroendesjuka alltid att bära med oss, det gäller att hålla den minimerad genom att arbeta aktivt med sig själv. Exempelvis genom AA:s program. Detta blev långt... men när jag i min behandling äntligen greppade detta så hände det mycket med mitt tillfrisknande.
Oavsett är den beroende ansvarig för sitt tillfrisknande. Det jobbet kan ingen annan göra.
Kram Ellan!

eller ska säga så mycket mer. Du ska säkra strategier för att sätta dig själv i säkerhet, ordna för djuren och lämna honom.
Du är verkligen inte dum, helt oavsett hårfärgen, utan fungerar helt som de allra flesta i din situation. Att göra sig fri ur en destruktiv relation är för de flesta en lång och smärtsam process. Vi som varit på forumets anhörigsida länge har följt flera i den processen. Ibland 'vakat' med kvinnor som låst in sig i något rum i rädsla för livet. Tyvärr är det alltför många som faktiskt förlorar livet, blir dödade av 'sina' män. Det känns hemskt och förfärligt att skriva denna sanning - men jag gör det för det finns kvinnor som tackat för att den brutalt påtvingade insikten hjälpt dem att lämna.
Det är fint att du sökt dig tillbaka hit och att du skriver hur du har det. Att sätta ord på sin situation, att kunna läsa sin egen text, sina egna ord, är hjälp till den egna insikten - den som ska hjälpa dig att bli fri. Fortsätt skriva och glöm aldrig att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Var rädd om dig! Kram, kram / mt

Blev dubbelt inlägg...

Låter fantastisk Malta! Vilken tur att du testade trots att du var skeptisk!
Jag är glad för din skull och hoppas att det håller i dig och att ditt liv från nu blir lite enklare!
Kram!

Lev livet ...som är ditt. Gör som du vill.

Tränade igår med och la mig tidigt. Vaknade rätt utvilad. Har börjat med min ADHD medicinering. Trodde inte att det skulle funka på mig. Helt plötsligt pillar jag inte sönder saker. Nickar inte heller till på föredrag. Min enorma hunger är borta. Även vinsuget. Jag får nästa exakt samma känsla i hjärnan som precis innan alkoholen dimmar ned. Ett slags "skarpsynhet" och odefinierbart lugn. Nu vet jag exakt vad jag sökte när jag överåt och drack. Jag trodde aldrig någonsin att det skulle bli någon skillnad och inte så här snabbt. Placeboeffekt kan vi utesluta för jag var totalt skeptisk. Mina anhöriga ville så gärna att jag skulle testa, så jag tillmötesgick dem o tänkte att jag testar ett tag, sen slutar jag. Däremot känns det som om jag får litet kramp över bröstet på vänster sida och är inte helt säker på om detta är bra eller om det är övergående. Slipper jag allför svåra biverkningar som plötslig död, så kanske kan jag ha fått mig ett mer normalt liv. Bara kanske. Inte ropa hej för tidigt.

att ta "kicken" istället för att ta tag i det som triggar tycker jag hänger ihop med dagsform och omgivning. Vissa situationer gör att reptilhjärnan slår till och jag får tunnelseende. En panikartat situation som kräver allt att ta sig ur och då handlar det inte längre om ett logiskt resonemang och medvetna val. Det är inget försvar för att ta till bedövning men fullt förståeligt för den som varit där.

rent kemiskt är det faktiskt det som händer i hjärnan, d v s dopaminpåslaget - inte av självdestruktiviteten i sig utan av det man missbrukar, mat, träning, läkemedel, sex, spel, alkohol, mm
Hade beteendet inte gett belöning i någon form, även om det bara är kortsiktigt är det den omedelbara belöningen - kicken om du så vill - som vidmakthåller.
När det kommer till diabetes, där det krävs en aktiv handling för att behålla hälsan, fungerar det lite på samma sätt fast omvänt. En del människor är så trötta på sin sjukdom, eller kommer i kontakt med så mycket obehagliga känslor när de blir påminda om den att de stoppar huvudet i sanden istället och låter bli att mäta blodsocker och ta sitt insulin. Även detta är självdestruktivt och "belöningen" är den omedelbara lättnaden av att slippa "ha diabetes"...

Tack!
Jo,nu har jag bestämt mig.Jag vill leva ett nyktert liv.Trött på att vara bakis,seg,ångest,minnesluckor......

Vad skönt att läsa.Man är ju lite orolig vad det är för läkare man ska träffa.Kommer man bli dömd?
Fast du har rätt.Den som dömer mig hårdast är jag själv.

För att vara exakt ?

1 33 cl starköl = 50 cl 3.5% (folköl) = 4 cl starksprit. Så javisst. En lättöl = 2 cl starksprit.

att jag blev provocerad av Dionysas kommentar..... att jag får en kick av att vansköta mej... är det så vi ska se vårt förhållande till alkoholen? eller till missbruk överhuvudtaget? Nu behövs det kloka svar !

Vackert skrivet och starkt jobbat på festen.

Så kommer du att pendla mellan frihetskänsla och dåligt mående.
Ofta har man som du säger mycket psykisk stress och ibland också ett ganska utvecklat medberoende att ta tag i.
Man har liksom satt sig själv på paus och det tar lång tid att hitta tillbaka till sig själv.

Använd de bra dagarna till att stolpa upp varför ditt nya liv utan din alkis är bättre.
Använd de dåliga till att bara sitta still i båten och veta att det kommer bättre dagar.
Det i korthet har gjort att insikterna har kommit till mig i alla fall och så småningom också ett bättre mående.

3.5% klassar jag som alkoholhaltigt, jag klassar till och med lättöl som ligger på 2.2% som alkoholhaltig. Min gräns ligger på 0.5% och jag dricker både vin och öl under denna gränsen, det fungerar bra för mig och triggar inget extra - däremot tar det bort udden från suget då jag får en dryck i handen och det mentala att jag fått vad jag vill har lösts. Jag experimenterar hellre med detta än att vid ett sug springa till bolaget och handla starkare varor.

Seg både i skallen och i kroppen, men fortfarande nykter.

Visst mår jag mycket bättre nu än vad jag gjorde den 2;a april när jag startade på dag 1. De senaste dagarna har känts tunga och jag har saknat inspiration till att skriva. Det har inte varit så mycket sug efter alkoholen och tankarna har faktiskt varit på annat håll, men något har tyngt ner mig. Ledig idag och helt tom på något sätt.

Alla mina spritgömmor är utrensade och kontrollerade flera gånger så jag inte har missat något. Kom precis på att snapsholken inte är uppsatt i år och det ska den inge bli heller.

Berättade för en av mina närmaste väninnor i lördags på den stora festen att jag är trött på alkohol och en marinerad kropp och hjärna. Hon fattade noll och trodde inte att jag drack så mycket som jag gjorde. Ha! Skitsnack! Jag har fått berättat för mig att så inte är fallet. Hon är en av vännerna som har diskuterat och oroat sig över min konsumtion under några år. Javisst, jag har erbjudit dricka av alla de sorter även utan alkohol när vi har träffats och hon är inte den som spottar i glaset direkt. Ja, jag är nog lite besviken och förbannad på att ingen i gänget har pratat med mig om det utan sinsemellan. Att vissa är pillertrillare och har hela apotek hemma är visst ok. Det diskuteras vilt om vilka mediciner som är bäst mot det och det. Ingen diskuterar vilken whisky som är bäst, för det är tydligen inte rumsrent? Då sitter jag som ett frågetecken och fattar noll. Har ingen koll på mer än alvedon och co.

Jag har träffat vänner som också var på det där stora gillet i lördags som har beklagat mig för att jag fick dra det kortaste strået till stacken och köra. Knasigt! Det ingen verkar förstå är att jag ville köra både dit och hem samt vakna nykter utan att ha ont i håret och vara bakis. Det var ganska roligt att fråga om någon kände sig sliten och trött i söndags? Haha! Hämden är ljuv!

Jag har fått frågor om varför jag försöker ta ut skillsmässa med alkoholen som är min ständiga följeslagare? Det räcker tydligen inte med förklaringen att jag är så jäkla trött på skiten och den kontrollen den har på mig. Mitt ständiga jagande och planerande och påfyllnaden av muggar här och där osv. Det måste tydligen vara något mer dramatiskt för att vissa ska förstå. Klart som fan att det har varit dramatik när mor och makan i huset har varit påverkad av alkohol. Att ungdomar och make varit oroliga på vägen hem ang mig. Nykter eller inte nykter? Som ett litet barn sa till mig för ett tag sedan; "Bajs".

Så, nu gäller det att försöka fånga dagen och göra det bästa av den samt att tänka possitivt. Yes! Flaggeländet är fortfarande på plats på växthuset men den är ordentligt sned och hänger på tre kvart igen, men på plats. Haha! Nu är det så att vi även har en vanlig flaggstång som naturligtvis också har en flagga som kan skapa problem. I söndags påtalade älskade maken att det där med flaggor och mig i närheten är ingen hit! Nu är det så att i Skåne där jag lever och bor blåser det ständigt. Ett riktigt blåshål och då blir det lätt problem med flaggor. Jag har även funderat på att hala hela stången och sätta fast även den flaggan med silvertape, för då hade jag kanske sluppit trasslet och problemet med linan också, men det räknas kanske som hädelse?

Nu räcker det med att sitta här och beklaga sig för denna stunden, men det var skönt att få skriva av sig lite. Fräsen vill ha mat igen så det är väl bara till att sätta fart.

Attack, och lev väl alla ni där ute

Under soffan! Drivor av vinboxar i olika varianter och ölburkar. När samlingen blivit för stor för att få plats och började sticka ut under soffan, så gick jag när det blivit mörkt med påsvis med "lik" under stor skam till soporna. Gick att förtränga hur mycket det faktiskt var när jag bokstavligen satt (i soffan) på mitt dåliga samvete.

Jag vill verkligen inte tjafsa om procenten men systembolaget skriver såhär:

Hur mycket sprit (40%) motsvarar 33 cl starköl (5%)?
0,05 x 33 / 0,4 = 4,125 cl sprit.

https://www.systembolaget.se/om-alkohol/promille/alkoholhalt/

Jag vet hur det känns, var där själv - är där egentligen fortfarande. När all kraft går åt till att hålla vardagen någorlunda flytande, vetskapen om att det är ohållbart i längden finns, men man ser ingen utväg. Att genomdriva en omfattande förändring ter sig överväldigande.
Min situation liknar din fast på vissa plan omvänd. Jag har levt 29 år med en känslomässigt avstängd partner där jag varit ansvarstagare, motor, initiativtagare. Jag insåg för flera år sedan att jag satt hans mående före barnens i tron att om han är nöjd och mår bra bryr han sig om dem mer. Den största inre stressen, inser jag nu, handlade om hur jag pejlat in sinnesstämningar och curlat för honom samtidigt som jag alltid bar på skuldkänslor och upplevelser av otillräcklighet. I vår relation är jag alkoholisten men samtidigt medberoende till en dystymiker (kronisk tungsinthet och undvikandebeteende).
Mitt tyngsta missbruk tog jag mig ur innan barnen föddes (18, 15, 12 och 8 år), och höll nykterheten någorlunda i schack tills för två år sedan. Därefter har jag haft tre återfall, värre för varje gång. Jag går i terapi och är även själv terapeut. När jag tog upp mina tankar om den ohållbara familjesituationen med min terapeut för två år sedan sa jag samtidigt att "skilsmässa är omöjligt, för jag skulle aldrig kunna leva med skuldkänslorna av att ha krossat honom och allt det praktiska runt en separation är helt överväldigande. Jag orkar knappt dra runt vardagen som den är"
Förra veckan återberättade hon vad jag sagt tidigare, med anledning av att jag nu tagit steget och skickat in skilsmässoansökningarna. Hur gick det till, processen inom mig som ledde till att jag bestämde mig?
Det avgörande var att jag förstått att känslomässig ensamhet tillsammans med hög belastning och upplevelse av otillräcklighet (som en följd av att ensam svara för fyra barns och en vuxens behov) drev mig till en punkt då behovet av flykt genom alkohol blev så starkt att jag "gav upp och gav efter". Jag vill leva nykter och behöver sanera inre och yttre faktorer som försvårar det arbetet. Längtan efter kärlek och närhet var behov jag aldrig tillåtit mig känna, och nu när jag upptäckt dem och försökt få dem tillgodosedda hade han inte förmågan, har aldrig haft den. Livet är för kort för att aldrig ge sig själv chansen att uppleva detta.
Jag behövde tid och mycket funderande innan jag kunde bestämma mig. Skuld, vad var det jag kände skuld för? Och hur mycket ansvar är rimligt att ta för en annan vuxens mående? Jag märkte också att barnen tog mer skada av hans sätt att vara än av min ADHD eller mina återfall, något som jag och barnen har kunnat prata om och som jag är noga med att själv ta ansvar för.
För att rädda mig själv och i förlängningen mina barn måste jag frigöra mig från den känslomässiga bördan av maken. Det är och har varit jag som står för trygghet och den känslomässiga kontakten med barnen. Jag får helt enkelt inte krascha, för deras skull.
Så, nu är vi i skilsmässoprocessen...

Det är viktigt med ro, om man inte får ro kan det vara enkelt att hamna fel med alkoholen igen. Sätt dig själv först och försök hitta lite lugn. Kram

Favoritstället nr 1 var växthuset/suphuset

Gammalt skåp i verandan

Muggar bakom blomkrukor och gardiner med glasunderlägg på så inga flygfä kunde landa där

Snapsholk i en gran

Gammalt krus med kork bredvid spisen

Lite här och där ute i trädgården