Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet att jag skrev ett hopplöst långt inlägg, men snälla jag ber verkligen om att någon ska orka ta sig tid att läsa och svara :(

Jag önskar dig lycka till och njut.

Du verkar väldigt bestämd, och det är bra. Det är bara du som kan bestämma dig. Ett tips när du känner suget är att "spela upp hela filmen i hjärnan" från början till slut. Ända till ångest och abstinens. Då avtar nog suget snabbt. Kämpa på! Och ta en dag i taget. Var stolt över varje nykter dag!

Många är vi som kämpar med alkoholabstinens. Det brukar ta några dagar att komma ur det värsta. Själv har jag haft en period med drickande sedan den 6 maj och först idag lyckats bryta. Före dess var jag helt alkoholfri några månader. För mig är det oftast stress eller känslostormar som utlöser en ny period, men det kan även vara social ångest. Följden har för min del blivit att jag ofta undviker att utsätta mig, men det blir ju också rätt tråkigt i längden.
Man får försöka hitta nya sätt att leva sitt liv på. Många klarar det ju och vittnar om någon slags pånyttfödelse.
Eldvatten är inget att leka med helt klart.
Hoppas du mår lite bättre snart. Jag skall också kämpa mig igenom nu. Hu!

Så klart att du blev sugen, hjärnan är ju programmerad på alkohol efter jobbpassen. Hoppas huvudvärken gav med sig så småningom. Om inte annat kommer den vara mindre imorgon bitti än om du gett efter för begäret.
Det här låter som en brytpunkt. Som ett nytt sätt att ta hand om och belöna dig själv. Stor eloge och styrka till resten av dagarna - som lovar sommarvärme. Glass och isvatten är underbart törstsläckande när det är varmt!

Känner igen mig otroligt mycket i denna dikt!
Är själv ett Maskrosbarn,alkohol,tabletter och hot om våld var något som tillhörde mitt liv.
I vuxna år medberoende till samma saker,nu har jag satt ner foten för första gången i mitt liv.
Först och främst för att jag nu har ett eget barn som är det viktigaste och finaste jag har. För det andra att det inte blivit någon ändring i min mammas liv,hon är beroende av alkohol och tabletter. Sist men inte minst för att jag har bränt ut mig/utmattningssyndrom efter allt som vart sen jag var liten till nu.
Idag är livet mitt och mitt barn är mitt liv!
Tack för den träffande dikten ❤️

Jag får fundera lite och när jag åker på återbesöket gbp så kan jag ta upp det där.
Nu väntar jag på provsvaren från labbet. Känns lite läskigt.
Kram

En klassiker när de röda blodkropparna blir för stora. Det tar ca 6 månader för kroppen att normalisera detta tillstånd.
Hälsningar/Tjalle

Hejsan.

Jo det går bra, har inte druckit en droppe på 2 månader nu. Det känns bra, inte lätt alla gånger men bra. Vet att det är det som måste göras för att få ett bra liv.

Vi var på familjerådgivning förra veckan och det köndes bra, men var tungt att prata om allt, men en riktig lättnad efteråt. Sambon är kvar ännu vilket jag är ofantligt glad över men det krävs tid för att få tillbaka tilliten om det nu går.
Hon är ändå väldigt förstående då hon egentligen vetat om att jag har problem bara kanske inte riktigt hur mycket.
Men jag hoppas det ska bli bra

Med tiden kanske hoppas jag❤

Själv då? Allt bra?☺

Jag försöker verkligen att lämna allt bakom mig. Jag hade nog själv gjort så här om jag vore arbetsgivare. Sedan hade jag stöttat personen och inte sett ner på personen. Jag litar inte på folk längre eftersom de runt om mig sviker (ej min familj) jag fortsätter att kämpa

Bra jobbat med vita veckorna!

Är så himla nyfiken, det är (för mig) en sådan sporre att för varje dag av nykterhet riktigt föreställa mig hur min arma misshandlade kropp långsamt repareras :). Jag får la pallra mig iväg till vårdcentralen själv, antar jag. Önskar dock att jag hade tagit prover precis innan 6/4 när jag drack senast. Så att jag haft något att jämföra med för att följa kroppens återhämtning.

Så kul att läsa att du samlar dagar så "fort" i min värld.

Jag är på typ dag 1 men hakar på dina dagar nu och försöker komma ikapp :)

Jag är helt överlycklig att jag skaffade vit dag idag och njuter. Lite konstigt att jag inte har några större abstinensproblem. Och jag är rätt säker på att jag inte kan dricka alls och det är det jag kommer utgå ifrån. Men jag ser ju tydligt hur jag vacklat till yttre omständigheter ofta i min tråd. Men det som startade spiralen var ångest och utmattning för flera år sen är jag oxå säker på.

Nu tänker jag inte grubbla på om jag kan eller inte kan dricka i framtiden utan bara låta bli skiten. Punkt.

Ska antagligen gardera med antabus också.

Ikväll ska jag gosa med barn och fru utan att vara rädd för att lukta vin-farbror.

Gick förbi många soliga uteserveringar idag men idag var det lätt att inte bli sugen. Så yeeeeeees va bra att jag tog tag i detta idag och era kommentarer tror jag var avgörande för att inte skjuta upp det längre. TACK! Måste komma ihåg att sista undantaget slutade i dricka varje dag i en månad!!!

Känner igen dina tankar. Har kommit fram till att det finns inga gränser för alkoholism. Givetvis finns det rent medicinska gränser som delar in i riskbruk, missbruk osv. Men tänker mig att oavsett mängd och hur ofta vi dricker, så är det den enorma upptagenheten av alkohol som gör oss till "alkoholister". F-n, det där är inte ett bra ord! Vem säger att jag är autist, förståndshandikappad eller jag är cancer? Jag har en sjukdom som gör att jag riskerar att fastna i ett dödligt missbruk om jag dricker. Varje glas är som att spela rysk roulette. Kanske gick det bra nu och kanske nästa. Alla dessa kansken gör att jag börjar tvivla på min sjukdom och tro att den här gången klarar jag det. Jag börjar jämföra mig med andra och tänka att det inte är så farligt. En pava vin nå'n gång bör jag ju få dra i mig i min ensamhet? Det är ju ingenting. Och jag tror på fullt allvar att det är OK att dricka en flaska, så länge inte hela tankeverksamheten kapas av A. När kan jag dricka nästa gång? Hur, var, vad ska jag dricka? En febril upptagenhet som aldrig verkar ta slut. Det gör den tids nog. Mattas av åtminstone. Men, det är orättvist. J-la A! Ha en fin torsdag!

Mycket som stämmer så väl. Fantasier och önskan om att saker skulle vara annorlunda, utan att själv riktigt orka göra saker bättre eller ens knuffa det åt rätt riktning en aning. Man traskar med, bredvid eller lite bakom snarare och alla motgångar och nederlag och återfall saktar ner tempot ytterligare.

Kommer osökt Ullabulla att tänka på några kloka ord jag läst nånstans, efter att ha läst din vånda över att du känt du "varit för mycket" i förhållande till männen i ditt liv:
"You are not too much,
He just wasn't enough"

Solsken på vägen till dig!

Jag har testat Campral och Naltroxen. Naltroxen funkade bra, men gav hemska biverkningar. Jag testade dock medicinerna mot mitt hetsätningssug :) Hade varit nykter ett bra tag när jag tog dem. Campral är snällare biverkningsmässigt, upplevde jag.

Konstnären, har följt dig förr och åter tillbaka här sen december. Blev dock av med mitt gamla nick och konto jag hade för x antal år sedan. :) Jag har alltid funnit dina texter så fulla av förtröstan och tycker om hur förnuftigt du ser på livet. Vi gör alla våra vurpor mer eller mindre. Skönt att det gick bra för dig! Jag slutade gå in på forumet under en tid när jag satsade på AA-möten istället, men jag måste säga att ni här inne betyder oändligt mycket mer. Här inne finns en plats för tankar och respons.
Kram ?

Så tacksam över att du berättar om dina erfarenheter. Betyder mycket :) Skönt att få höra om positiva erfarenheter. Nätet fullkomligt svämmar över biverkningar och negativa aspekter gällande medicinering. Bipacksedeln var ju inte ett dugg bättre ? Ska träffa sjuksköterskan nästa vecka för utvärdering och kontroll. Tycker inte att jag hade samma schwungande effekt idag. Händerna var inte lika stilla och skärpan var litet mattare.

Tack, vi får se hur det blir i längden, men hoppas. Kram

hur kommer det sig att jag kan dricka på 600mg antabus, det är ju helt galet

Var på capio maria förra gången det begav sig, en månad sen, skakningarna har lugnat ner sig lite, nu, men man svettas är som en järnkamin, lite hög puls kanske, äter inget, var nog i tisdags sist, vet ej, idag har jag ätit ett äpple. skakningarna är det värsta, svetten är ok, det kan jag ta.

jag bor väldigt ensligt och har inte så många vänner, jo de som super, men jag kan inte träffa dem., det finns inte på kartan, men jag har ingen sprit i kroppen nu eller i hemmet.

Underbart att läsa! Fortsätt kämpa, jag är med!

Torsdagen kom, den dagen då jag jobbat 140h i sträck, som jag alltid belönar mig med 4 öl och 1 flaska vin på tåget hem (häller i mig på 2.45) mååååste ju kompensera för alla nyktra dagar på jobbet.

För exakt en vecka sen, 7 dagar av nykterhet. 7 dagar av skräckblandad förtjusning och ren och skär ångest om hur min lediga tid kommer spenderas om inte på krogen.
För 7 dagar sen bestämde jag mig för att inte supa idag, dom senaste 3 åren har jag inte varit nykter efter ett avslutat jobbpass i mera än 30 minuter.
Idag är jag det. Solen skiner och idag har vi ett pangväder! Kom på mig själv med att jag började bli torr i munnen och drömde om en rom och cola. Tänk va gott det hade varit. Och skönt med avslappning efter sånt tungt arbete dom senaste dagarna. TUR att jag inte har någon, dock har jag sån huvudvärk som jag vet hade försvunnit efter bara en grogg.

Men jag har faktiskt lovat mig själv, inatt skall jag somna nykter utan jordens baksmälla i morgon! Såå jag köpte mig en ramlösa citron förut istället, förhoppningsvis kanske huvudvärken lägger sig.

Men jag är verkligen jätte törstig, men jag tänker att det kanske jag endå får lov att vara? Var hur törstig du vill bara du inte sviker dig själv. Och det kommer jag inte göra, jag är endå taggad på ett nyktrare liv, tänk vad mycket jag kommer kunna göra med min lediga tid istället för att spendera den karatefull eller bakis!

Oftast så brukar min nota gå på 300 kr på sprit denla dagen påväg hem. Istället så köpte jag mig en fin röd klänning och ett par vårskor. Det lättar upp självförtroendet och gav mig ett litet lyckorus.

Så skål då, med min ramlösa citron.
Kämpa där ute. Det suger gött i alkoholtarmen när de är sånt här fint väder ute men icke sa nicke, smäller mig på fingrarna.