Senaste kommentarerna i forumet

Wicca, tack... kämpa på. Ha en fin helg du också.

kan i bästa fall bli en lärdom för honom själv. Och även för dig, jag antar att det kändes pinsamt. Kanske också sänkte stämningen? Som jag har förstått det gör många som 'erkänt' sin alkoholism - och/eller socker- eller annat beroende - ett dagligt val att vara nykter/välja bort drogen. Adde och flera andra har skrivit om det här på forum.
Kan du fråga din man vad som hände? Jag skulle gissa att han drabbades av ett starkt sug och inte kunde stå emot.... Jag har många gånger berättat här att min man drack sig berusad efter ett och ett halvt års nästan total nykterhet. Det var en chock men också den avgörande insikten för honom.
Jag antar din man inte alls skulle ha fixat att dricka en öl till maten utan att den skulle väckt ett oemotståndligt begär efter mer. Det är beroendets kraft. Med tanke på det är det bara att gratulera till att han frågade och tydligen accepterade svaret och är fortsatt nykter. Om ni vill leva tillsammans framöver kan den här situationen vara en bra ingång till ett samtal om den resa ni är på, var och en för sig och tillsammans. Jag önskar er lycka till! / mt

Tack Nystart och Vilja för era inlägg! Ingen tid för ro i helgen. Dessbättre ingen tid för a heller. Tänkte köpa vin i torsdags men missade stängningstiden. Det skulle aldrig ha hänt när det var som värst. Då hade det varit prio 1 att gå på systemet. Man får se det som positivt. Nu har jag en hektisk helg och ingen a. Ingen möjlighet att handla heller. Och jag förstår heller inte hur jag skulle hinna dricka. Hektiskt är kanske bra ändå.

skicka en varm hälsning till dig Dionysa, samt säga att jag tycker du är bra.

Önskar dig en trevlig helg. Sköt om dig!

Fick en present när jag fyllde år på krogen i Stockholm/ min man fick följa med om han klarade av att stå emot alkoholen/ väl där frågar han mej/ får jag inte bara ta en öl till maten?nej tvingas jag å säga inför servitören 0 tolerans. Varför frågade han mej?? Kände mej riktigt dum just då han har varit nykter sen augusti förra året? Bara undrar?? Varför? Han visste ju svaret själv??

Jättestort tack för att du tagit dig tid.

Urinprov behövs igen på grund av regler. Testet borde visat neg, i och med att det inte gjorde det så ska det säkerställas med ett prov till trots analys. Inga konstigheter egentligen, eller? Det var vad de sa.

Ja, jag skulle fortsatt med Elvanse. Hade hunnit ha det i 30 dagar, blev sen ett avbrott iom inget nytt förskrevs i tid som jag ringde och tjatade om skulle ske på telefonsvarare. Uppringd av den där datorn man lämnar #-nummer till skulle dröja 4 dar, försov mig förstås den första gången, skulle sen dröja 5 dar till nästa uppringningsgång och då sket jag i det för det tog ändå slut.

Nya läkartiden jag har fått matchade heller inte längden på antalet dagar med de nya 30 tabletterna när jag väl fick dem utskrivna så risk för att jag får ännu ett avbrott om jag börjar med dem igen. Bäst att låta dem vara kvar på apoteket, det kan ju likaväl vänta tills att jag träffar läkaren. Bonus är att urinprov är ok och jag i min idioti hoppas på att det medför jag slipper pissa en tredje, eller fler gånger.

Du har förstått rätt, jag är otroligt reserverad, försiktig, vaksam på grund av alla nitlotter och otur jag dragit inom vården. Nya läkaren är säkert i grunden jättebra. Jag har råkat avbryta honom med svar på frågan ett par gånger för jag varit säker på vad han skulle fråga, men haft fel om honom. Det är svårt att sänka garden. Försvarsposition direkt :/ Blir svårt att hjälpa mig.

Det är så mycket att göra på mitt landsting så mycket kontakt sker genom specialistsjuksköterska och över huvudet på mig, läkarkontakten sker mer sällan, även fått byta läkare mitt i pga omoranisering så det är lätt att saker missuppfattas, information kommer bort och så.

Jag är inte mig själv på grund av mitt mående därför är min förmåga att söka hjälp eller vara rationell begränsad. Att läkaren ska finna svaret på min hälsa, min trötthet, min brist på ork, avsaknad av energi, initiativförmåga och uthållighet i alkohol/alkoholmissbruk eftersom inget annat hittills tyder på att jag är kroppsligt sjuk gör mig absolut panisk och skräckslagen! Det vore ett gigantiskt steg tillbaka även om jag kan rentvå mig själv. Det riskerar ju att de kommande månaderna behandlar huruvida jag är avhållsam alkohol eller inte helt utan att fokusera på att jag ska bli bättre.

Det är ju tyvärr så vården funkar idag om inte pulsådern sprutar blod i undersökningsrummet, då sitter allt i huvudet!. T ex vill de ju lättvindigt förskriva medicin som stökar med hjärnan typ SSRI och telefontid 3 månader senare. Byta SSRI, telefontid 3 månader senare. Byta SSRI telefontid 3 månader senare igen, byt till MAO, telefontid 3 månader senare, kombinera SSRI + MAO, telefontid tre månader senare... "Ojdå, du hade visst cancer... men ta lite SSRI så hörs vi om 3 månader..."

Jag är inte mig själv riktigt när jag skriver här, uppjagad och stressad med risk för osammanhängande och lösryckt.

Två veckor utan någon alkohol eller någon medicin som helst och jag märker totalt noll skillnad, tycker jag borde gjort det om jag var en suput.

Jag är säker på jag har lymfom eller någon liknande skit för jag mår inte dåligt i knoppen utöver läkarstressen och stress över att jag inte klarar min vardag eller jobb pga jag är så satans trött och orkeslös hela tiden.

Vore ju inte konstigt om jag sökte tröst i dunken.

Och ja, det är minst lika stökigt i mitt huvud som det som kommer ut i text.

Har du undersökt möjligheten att flytta? Naturligtvis måste du inte leva med din alkoholiserade man om du inte vill. Jag antar att han på något sätt har vårdkontakter som måste agera om du inte finns kvar och "vårdar" honom.

Om det är svårt att skriva alls, kanske det hjälper dig att läsa och följa. Men om du skulle vilja skriva själv, kanske i syfte att få lite stöttning, behöver det vara på ett speciellt sätt?
Alla har inte ordets makt, eller kan beskriva känslor och upplevelser. Det kan ju vara svårt att sätta ord på dem inuti huvudet och bara för sig själv, ju.
Försök bortse från den kritiska inre rösten som kräver att det du skriver ska gillas av andra, eller som kräver att det måste vara intressant och välformulerat. Skriv för dig själv, på det sätt du vill, kan och blir hjälpt av. Tvinga inte fram ord om du inte kan.
Skrivandet här skulle kunna vara ett sätt att utmana den berömda Jante.
Kram

Gud var glad jag blir av allt stöd!

Det är så jääävla svårt att veta vad som är vad i all det här kaoset. Men det är en sån lättnad att vi kan finnas för varandra och stötta i en värld av helt sjuka tankar och handlingar!

...det där med att du måste fortsätta lämna urinprov. Om det som var positivt på amfetamin, som dessutom var Elvanse förskrivet av läkare, skickats på analys och bekräftats, varför måste du då fortsätta lämna urinprov? Och vad är det som gör de något förhöjda värdena på cdt och b-peth skulle spela någon roll om alla andra värden är normala? Om jag förstått ditt inlägg rätt blev du uppmanad att fortsätta med Elvanse även efter dessa prover, vilket tyder på att man inte misstänker dig för missbruk - då skulle medicinen tagits bort eller bytts ut mot t ex Strattera. Men, du har alltså recept på Elvanse, men har inte hämtat ut det?
Hann du prova medicinen någon längre tid så du vet hur den fungerar på dig?
Diagnosen ADHD bör inte leda till att du blir misstrodd eller får sämre bemötande inom vården, diagnosen i sig betyder ju inte att du är dum, opålitlig eller mindre benägan att ta till sig hjälp. Den beskriver sårbarheter inom vissa områden, svårigheter som kan vara generella utifrån diagnosen. Däremot är alla individer och måste bedömas därefter.
Jag har både "stämpeln" ADHD och alkoholberoende skriven i mina journaler. Om någon skulle få för sig att använda den informationen emot mig kommer jag att ge svar på tal och byta vårdkontakt med en gång!
En tanke från mig: om du skulle observera dig själv i situationer när du blir triggad/provocerad av möten inom vården, fundera på om det är gamla smärtsamma erfarenheter som också bidrar till hur du tolkar det som händer idag. Att dra slutsatser och gå i försvar eller till attack är förståeligt utifrån att det kanske varit nödvändigt tidigare. Men ibland är den som tar mest skada men själv. Genom inre stress, eller genom att man då riskerar just det bemötandet man fruktade.
Du är du och värd precis lika mycket respekt och omsorg som alla andra. Både från dig sjökv och dem du möter. Med eller utan diagnoser.

Alltså brunnen och vinet... Det är fan det bästa jag hört! :D

ÅHH herregud vad skönt att inte vara ensam om det :D (Nog för att det är tråkigt på sitt sätt, men you know what I mean) Men hur lyckades du få in plastpåsen utan att det syntes på utsidan?? (ölburkar har knycklats ihop tillsammans med papper här också...)

Hoppas du trivs! <3

Hej
Nu är det verkligen vår eller snarare försommar. Förutom allt det fantastiska runt mig börjar jag tina upp i själen också. Jag känner att livet är värt att leva och någon lust att supa ner mig har jag inte heller. Jag hoppas innerligen att de flesta av er som läser detta åtminstone till en del kan njuta av stunden. Höra fåglarna och uppleva den skira grönskan som bara finns här för någon vecka. Och sedan har vi de vita nätterna i juni att se fram emot.
Allt detta bjuds varje år men det finns många år då jag inte upplevde detta utan levde i ett eget krampaktigt mörker med flaskan. Skönt att slippa det!

Ja, det var ett livstecken från mig.

Ikaros

Min man dricker varje dag fast han haft en stroke 2009 och höll på att dö vi var gifta då men skilde oss 2014. Orkar inte med honom längre han är halvsidesVarför får man ingen hjälp förlamad på vänster sida jag jobbar heltid för att ekonomin ska gå ihop vi har delad ekonomi men jag betalar det mesta.Har varit hans personliga assistent sedan han blev sjuk,men nu vill jag ej bo med honom längre hatar honom han kommer aldrig sluta dricka finns det någon hjälp att få honom härifrån mina barn orkar inte heller längre.Mina barn försöker vara hemifrån så mycket dom bara kan.Varför hjälper inte samhället till ? En som ej orkar mer varför ska jag må så jävla dåligt medan han förstör allt.

Gillar inte dina kommentarer. Släpp min tråd. Tack.

Hej alla,

Veckan har gått bra. Jag har jobbat otroligt mycket vilket jag trivs väldigt bra med. Det får mig att fokusera på annat än alkoholen.
Har fortfarande ångesten som slingrar sig tätt runt min svaga själ. Tror aldrig att den kommer att gå över.

Jag har gått ner en aning i vikt de gångna dagarna även om det inte är mycket.
Inga problem att hålla mig från alkoholen , även om jag tänkte tanken tidigare idag. Helgerna är alltid svårast.
Med tanke på att mina tidigare uppehåll inburit att jag aldrig varit helt nykter längre än tre veckor i streck under de senaste 10-12 åren så förväntar jag mig ett nederlag framöver.
Men jag ska kämpa på och se vad som händer. Behöver verkligen gå ner i vikt så för den skull så skulle jag kunna tänka mig att vara nykter längre än vanligt.
Den dagen jag börjar dricka igen så ska jag inte ta så hårt på det utan resa mig igen och fortsätta kämpa.

Jag önskar er alla en fantastiskt helg!

att skriva här. Vet inte vad jag gör för fel. Fixar inte detta med att beskriva bedrövliga situationer, känslor et c. Tror inte att det funkar vare sig här eller i AA då för då triggar man inte sympatier eller igenkänning. Det funkar nog bäst för utåtriktade personer skulle jag tro.

Just detta du skriver, att inte svika sig själv!❤️ Vi är alla så värda att få må bra.
Att tänka precis som du gör, ja jag är törstig, men då får jag väl vara det. Att inte agera direkt på alla tankar utan stanna upp och reflektera.
Fina sommarkvällar har varit svårare för mig oxå. En känsla av att inte vara som "alla andra" dök ofta upp i början av min nykterhet. Det blev dock enklare och enklare.
Ta hand om dig!
Kram Ellan

Hej,
Du har kämpat och stått på dig. Fantastiskt att du har orkat.❤️ Vill skicka med dig massor av mod, styrka och lyhördhet in i din behandling.
Jag åker också till konventet i Visby nästa helg. Var i Halmstad i höstas och tog med mig mycket därifrån. Vem vet, vi kanske ses där.❤️
Kram Ellan

Hej Janne,

Var har du fått diagnosen leverinflammation ifrån??? Detta är ett riktigt allvarligt tillstånd och jag tror inte att du är där. Med de värden du beskriver skulle jag varmt rekommendera åtminstone en månads total alkoholfrihet. Det är ungefär vad det tar att komma något så när på banan vad det gäller levern...
Hälsningar /Tjalle

Det gick ok ska lämna slumpvisa blodprov på obestämd framtid. De blev lite sura när jag inte går på aa varje vecka. Är inte så att jag inte vill utan jag hinner inte hem från jobb hämta son göra mat och åka. Nåväl jag är nykter och det ska inget få ändra på.

Måste ju behöva det då..
I alla fulla fall. Lååångt samtal med nyaste exet igår.
Fina reflexioner om livet och han ledde mig lite grann in på spåret om ett vi igen då vi båda tycker om att fantisera om vad vi ska göra när vi blir stor.
Vi är i samma läge att vi faktiskt just nu står i vägskäl och kan välja en ny bana/väg.

Kontakten var fin,men jag har lovat både mig själv och honom att inte lägga in förväntningar på relation om vi håller kontakten.
Nåväl..i morse fortfarande inne i ett litet rus av det fina samtalet så skickar jag iväg ett mail med lite mer surr om vad vi pratat om igår. Kände mig så nöjd med tonen i brevet och det kändes riskfritt och bra att skicka det.

Sen kommer då insikten under em att nu har jag gjort det igen..
Manipulerat och smugit in mina kärleksbudskap,blottat mig och visat var jag står igen.. som att han inte redan vet det?
Jag såg det inte då och det tog visserligen bara några timmar så insåg jag mitt misstag.
Och jag har gjort det så snyggt,liksom smugit in små liknelser eller tankespår som leder till en viss riktning.
Insikten slog mig i magen och jag blev först så arg på mig själv för min brist på impulskontroll.

Sen tänkte jag,är det kanske han som triggar och manipulerar mig egentligen?
Han visste precis på vilka strängar han skulle spela så att han fick sin bekräftelse på att han fortfarande är älskad.

Att vara i relation till någon vare sig det är en avslutad eller pågående relation är trixigt och snårigt.
Kärleken är en stark drivkraft och lurar av oss vett och sans ibland.
Jag hoppas att det ska återkomma och tvinga mig ned på basicnivå där jag egentligen befinner mig för det mesta.

Men detta med förnekelse och behovet av att liksom sätta dimmer på de vi är eller vad vi upplever.
Just för att verkligheten är för tuff ibland och därför väljer vi att lägga lite softare eller tom helsvart mörker på den så att vi slipper konfrontera oss själva.

Lite snurrig känner jag mig allt. Lite konstig i bröstet också, ljudkänslig, svårt med fokus. Nästan lite lässvårigheter. Obehagligt.

Grill klar, vad fort man äter och grillar utan vin. Hinner istället leka med barnen utomhus :)

Fru vet ju om att jag vill köra noll på lång tid, har kanske inte formulerat att jag tror det är för alltid. Hon erbjöd en sipp på hennes drink. Fick verkligen förklara att hon under inga omständigheter får göra det igen. (Smakade inget)

Dag 2 lider mot sitt slut. Lycklig att jag inte fuskat. Ingen ångest men tror jag fick sug eller ngn form av abstinens nu i solen. Grillning ikväll och första tanken är "varför ska man grilla om man ändå inte dricker öl eller vin under grillning och middag?" Kan ju lika gärna värma ngt i mikron.

Sjukt... men ser ingen risk med att det ska bli dricka i helgen alls.

Tänker boka tid för hälsocheck för att kolla blodsocker och annat (samt prata om antabus) man lär ha försämrat men om ett par veckor så hinner jag bättra till hälsan lite.

Ser fram emot sund och vilsam helg med mkt träning.