Senaste kommentarerna i forumet

Tar du antabus under kontrollerade former, dvs under uppsikt? Så du kan fråga vad som händer.

att antalet A-fria drinkar, jag serverar under en kväll, ökar. Igår fick jag applåder för en drink jag gjorde. Tranbärsjuice, limejuice, agavesirap - toppad med Ginger Beer (ej öl utan drinkvatten med ingefära). Självklart serverad i ett iskallt vackert skålformat champagneglas med snygg dekoration. En A-fri drink, precis lika snygg som en med alkohol.

Så skål för det denna fredag.

Och kramar förstås

från

MM

När jag skriver om känslor till Blåklocka, exempelvis, så skriver jag förstås också till mig själv. Jag har vuxit upp och präglats av en miljö där känslor betraktas som något (nästan enbart) av ondo. Känslor har behandlats med känslor... av oro, olust, ångest. Man har stoppat undan, slagit, misshandlat, och de har ... slagit tillbaka, förstås. Tänk om man hade använt sitt hyllade förnuft till att räkna ut det?! För mig tog det ett halvt liv och år av terapi, livets terapi och psykodynamisk sådan, för att börja fatta denna självklarhet – att känslor måste få finnas för att inte bli ens fiender och att det är hanterandet av ds det kommer an på.

fick han de sista leverproverna där de flesta värden går åt rätt håll, ASAT/ALAT kvoten är ner på 1,6 nu, låg över 2 förra veckan. Trots att kvoten minskar så ökar bägge värdena, ASAT har nästan fördubblats sen jag slutade dricka - läkaren ringer väl idag och hör efter.

Jag fick en 0.0% öl i en sådan där matbox som stått i kylen några dagar, igårkväll hällde jag upp den och satte mig framför en TV-serie.

Det är intressant hur länge man kan sitta i sippa på en öl när den inte har alkohol i sig. Hade det varit en vanlig öl hade jag hunnit klämma både tre och fyra på samma tid.

Känslor är sällan förnuftiga. Men bra att dom finns... allihop! Kanske, kanske inte, hjälper det din man att se hur du kan handskas med dem, orka leva ett liv värt namnet trots allt.

Härligt med din energi, din kompetens och uthållighet, AD...! Jag lär mig saker hela tiden. Och: lycka till nu, Stefan!

Jag var själv en bland dem... känner tyvärr igen scenariot. Cynism, olämplighet, bristande tänk och kompetens, ledning, etc. Psykvården är inte alltid bra, men visst finns det undantag.

också, förstås. Mina biceps sväller stolt!

Men det är ju så trist med vårdande personal som går o blir cynisk. Jag förstår att de säkert hört tusen gånger om folk som skall skärpa sig för att sedan träffa personen igen två veckor senare. Trots detta är det deras profession att stötta och stödja!

Min gräsklippare är manuell! Det går bra det också.

Det låter inte som något hotande delirium där inte... Klart inspirerande att läsa hur du upptäcker dig själv... inte så dumt, eeh?!

och grattis till snart en månad!

Bra att du är vaksam också.

Ha en bra dag!

Bra tips, – då får man koll på, ordning på processen!

Håll i, håll ut, stanna kvar, även när den besvärliga verkligheten tränger sig på! Tålamodet tränas upp!

Jag har nördat ner mig ordentligt på blodvärden sedan förra veckan då jag åkte till sjukhuset och hade bestämt mig för att sluta dricka. Det har blivit tre omgångar med blodprov sedan dess och GT har gått ner från 8,8 till 7.9 på fem dagar. Bilirubinet från 55 till 24.

Däremot ökar ASAT och ALAT även om kvoten minskar. ASAT 4,40 (2,19), ALAT 1,16 (2,69). Provsvaren kom igår men läkaren har inte hunnit ringa ännu så jag sitter lugn i båten. Läste någonstans att ASAT/ALAT kan fortsätta öka upp till 10 dagar efter en leverskada.

Om någon mer har koll på sina blodvärden vore det kul att ta del av själva de numeriska värdena.

Skriv gärna ner hur du känner dig, hur tankarna går, hur du mår och hur extremt jobbigt det är nu när du är mitt i abstinensen.
Ta fram den lappen ofta i början på ditt nyktra liv - det motiverar mig att göra så i alla fall.

Superbra att du tagit hjälp, det här klarar du! Timme för timme, dag för dag

Va härligt, att du tänker på både kroppen å knoppen =) Keep up the hard work å ha en fin helg!

...om din vårdkontakt drar slutsatser endast på dessa värden utan andra screeningmetoder såsom AUDIT, CAGE eller MAST etc låter det ganska godtyckligt. Visst, en total alkoholkonsumtion på motsvarande 6-7 vinflaskor/månad (vilket borde motsvara ca 9 sk standardglas/vecka) är kanske riskbruk om du även har medicn som inte ska kombineras med alkohol. Kan det vara den faktorn som även ger förhöjda CDT-värden? Vissa mediciner påverkar ju levern. Är det ADHD du medicinerar för? (Såg att du fått Quetiapin för sömnen, vilket jag också har, därav min fråga om det kan vara ADHD)
Isåfall borde läkaren koncentrerat sig på att fråga om de där fyllorna. Min läkare var noga med att tala om att det är farligt att kombinera alkohol med min medicin (Concerta) och så är det även med andra narkotikaklassade läkemedel. Däremot sa han inget om total avhållsamhet utan mer, om du ska dricka något bör du hålla dig till små mängder och skippa medicinen den dagen eftersom man mår dåligt av kombinationen...
Har du blivit konfronterad rakt ut om att provsvaren skulle indikera alkoholberoende? Eller är det du själv som är rädd att få stämpeln? Jag skulle ta upp frågan med läkaren och förklara precis så som du skrivit ovan, även uttrycka din oro och upplevelse av att bli utpekad. Bättre med raka rör både för dig själv och för att få så bra behandling som möjligt för din grundproblematik (alltså det du urprungligen får medicin för).
Om man dessutom skickade det positiva drogtestet på analys borde man lätt kunna konstatera att det var förskrivna preparet som gav utslag.
Hoppas du fick ut något av svaret.

Ska notera dagligen nu så jag inte gör bort mig i smyg. Sov djupare redan. Vaknar alltid av fåglarnas morgonkvitter en stund. Inatt 03.25. Men lyckades somna om.

Drömde att jag rökte?!! Beroendehjärna som vill byta beroendeform? Har inte rökt på 10 år. Inte snusat på över ett år.

Dåligt tålamod nu på morgonen och bra timing med fru och dotter med pms. :)

Dag 28 fredag och just nu känns det så bra. Har koll på kost, tränar några gånger per vecka, sover bra, gör mina måsten, vårdar relationerna, gör något åt arbetet genom att fundera/söka något nytt så jag har val. Vill ha alternativ i livet. Känna att jag är fri att välja om jag vill. Snart måndag och dag 31. Ska vara på min vakt idag och ihelgen.

Liten stor, man måste börja någonstans för att komma någonstans, tänker jag. Att börja med att sluta är bra gjort. Kämpa på.

Jag har kommit till en insikt.
Länge, länge har jag kämpat för att få min alkoholiserade man att sluta dricka jag har varit arg och ledsen. Så kom sen insikten att nu är det slut och en sådan frihetskänsla och en väldig kraft kom till mig.
Nu har jag under de senaste dagarna blivit så ledsen och skamsen över hur ynklig och ensam han kommer att bli...
Hur han verkar lösa sina problem och hantera jobbiga känslor är med att supa som tidigare och somna med kläderna på i soffan.
När han sen vaknar går han runt och deppar.
Frågan är varför jag inte bara känner mig fri? För det är jag ju nu? Han har gjort så vi inte kan leva tillsammans. Inte jag. Det är detta han vägrar se utan tycker jag förstör.
Jag förstår i huvudet vad som händer men hur kan jag hantera dessa känslor av att vara den som kan och ska ställa till rätta. Laga något som jag faktiskt inte förstört...

dansade runt i trädgården, det vore väl överdrivet att säga att den var graciös, mer som en nörd som försöker sig på hiphop. Rörelserna var ryckiga och verkade oplanerade men den hittade till blommorna så jag antar att den visste vad den gjorde. Jag får medge att jag hade glömt bort att dom ens existerade, fjärilarna. Ska man se fjärilar i staden så får man gå till en botanisk trädgård eller kanske en skola. I min barndoms skola var korridorerna fyllda med glasmontrar som innehöll diverse insekter på nålar samt uppstoppade djur; fåglarna var fastspikade på pinnar som skulle föreställa en naturlig miljö, en iller stod på en sten och spanade ut i intet med sina oseende glaskulor till ögon. För oss barn som framlevde våra unga liv på grusplaner och asfaltstrottoarer i höghusens skugga var det en exotisk värld det där. Vi fantiserade ofta om vad vi skulle göra om vi någonsin mötte en av de där sakerna på riktigt. Vi hade ingen aning om hur svårt det är att få syn på en iller ute i naturen, vi trodde att när man väl kom ut på landet så drällde det av liv överallt, man fick vada fram bland gigantiska ekoxar, ducka för sparvhökar och brottas med björnar bakom varje knut. Inget visste vi men fantasin var det inget fel på.

Jag har en Facebook-vän som en gång i tiden, då jag bodde i den Stora Staden, var en vän på riktigt, vi träffades ofta och gjorde stadbo-saker som att fika, gå på museer, besöka konstgallerier och så vidare. Han har nu köpt sig ett hus ute på landet och blivit reformerad. Som en ärrad veteran med snart ett halvår ute på vischan drar jag på smilbanden när jag läser hans exstatiska skildringar av naturen, ungefär som jag föreställer mig att ni härinne som redan bor naturnära måste ha gjort när jag drog igång mina storögda betraktelser av naturens under för inte så länge sedan. Samtidigt måste jag ju ge honom rätt; naturen har ett sätt att fånga en, att ge en perspektiv på livet och ro i själen. Det lär finnas vetenskapliga undersökningar som bevisar det där och det kanske inte är så konstigt att de flesta behandlingshem ligger ute i grönskan. Måhända är det avsevärda avståndet till närmsta bolag inte den enda anledningen till att de ligger som de gör. Personligen har jag tagit till mig hela den här tillbaka-till-naturen-grejen fullt ut, men alla har det inte lika lätt.

Det senaste behandlingshemmet jag var på låg långt ute i obygden, där fanns möjlighet att fiska, att promenera och att bara sitta och njuta. Jag minns ett tillfälle då vi skulle gå till en liten sjö och fiska, vi hade grillkorv med oss och de flesta av oss såg fram emot en lugn dag bakom metspöt, brasan sprakande i bakgrunden och de fjärran bergen som inramade det hela. Alla var inte lika entusiastiska dock, några klagade på att det inte fanns något slätt och stabilt att gå på, att insekterna var så närgångna och att det inte fanns kaffelatte att tillgå. Det var väl så den började antar jag, urbaniseringen; hur fantastisk naturen än är så finns det alltid utrymme för förbättringar. Och det ska jag villigt medge: om det inte hade funnits bergvärme och fibernät i det här huset hade jag nog inte varit lika entusiastisk. Lika lite som jag skulle vara beredd att gå och putta en av min ungdoms manuella gräsklippare framför mig; lika lite skulle jag vara beredd att hugga ved i veckor för att elda upp under vintern. Någon måtta får det ju ändå vara.

Ha en bra dag!

Dag 6
En fin fördel med att jobba natt är att jag får se väldigt fina soluppgångar, för en stund sedan bevittnade jag en sån och i bakgrunden fanns bara fågelkvitter, livskvalitet! Jag verkligen älskar solen.
En ful nackdel med att jobba natt är att när jag gått av mitt pass lägger jag mig sover ett par timmar, sen är jag nästan framme vid bolaget innan bilen, handlar mina dunkar åker hem å sätter fart å hinkar, på tom mage oftast. Somnar i soffan, vaknar, hinkar å så håller det på sådär enda tills jag ska jobba igen. Det har såklart varit värst när jag är långledig nio dar. Jag har oftast skyllt på att jag måste vända tillbaka dygnet och måste varva ner å såklart man är värd nåt efter att ha jobbat bla bla bla, ascrap skitsnack!! Det har blivit som en rutin och nu ska den brytas, för jag kan inte dricka mer och jag vill inte det heller. Jag behöver andra betydligt bättre rutiner. Så jag ska väl se till att skaffa mig det eftersom jag är ledig i helgen, det känns ärligt ganska spännande, jag ska va ledig å nykter, ska bli kul att träffa mig själv, det här blir en fin helg det känner jag redan nu =)