Senaste kommentarerna i forumet

Beställde min första 0.0% öl i hela livet idag. Smakade inte som "riktig" öl och inte blev man gladare heller. Men det kändes lite friskt iaf. ALLA andra sitter och dricker vitt vin runt omkring på borden, stackars alkisar tänker jag. :-D

har visat sig vara en hållbar lösning. Läste precis kring alkoholforskning att försöka minska och kontrollera intaget av a inte gav önskat resultat. Hur har du tänkt AL? Tänker du sluta helt? Istället för att planera hur/när/om du kan dricka så planera hur du kan undvika det. Vilka triggers du har, fällor, umgänge osv. Varje dag utan alkohol är en vinst för dig, din kropp och själ. Kram..

Skriv ner hela din ångest, dina kramper, svettningar, sömnsvårigheten, aptitlösheten, håglösheten, svullenheten, smärtorna och allt du haft denna veckan. Skriv i punktform.

Den lappen kan du sedan läsa varje dag i början och sedan förhoppningsvis mer sällan.

Min situation är identisk med din. Fast jag jobbade hemma på dagtid och började dricka sprit (gin, Hendricks - man e inte alkis om man dricker kvalitet eller hur det nu var... :-)) så fort familjen gick till skola/jobb.

Jag åkte in till akuten en morgon efter att ha skakat och svettats i tre dagar. Ångesten när man drypande av svett vaknar efter 5 minuters sömn och hjärnan berättar att du fått totalt organhaveri* går inte att beskriva. På morgonen åkte jag till akuten och de tog allsköns med blodprov. Fick prata jättelänge med en läkare. Det bästa med hela det besöket var att INGEN av alla jag talade med fördömde mig, tvärtom - de hejade på mig och sade att det var mycket mycket bra att jag åkte dit.
På akuten fick jag ringa mitt barns mamma (delad vårdnad) och berätta med den största skam vad som hänt, hon svarade "Jag stöttar dig hela vägen". Det var som halva ångesten försvann direkt. Den som dömer en alkis hårdast är hon själv.

*Testerna visade lite förhöjda levervärden, men inget totalt organkollaps

Att söka hjälp. Det är många som behöver, men inte vågar.. Styrka, kraft och mod får man mer av under tillfriskningens gång. Självkänslan som ligger inbäddad i skam, skuld, och ångest, kommer fram. Det finns bara fördelar med alko-stopp. Kram..

Tack för ert stöd!
Igår så tog jag mod till mig och kontaktade vårdcentralen.Idag så fick jag ett besked att de snarast ska boka in mig hos en läkare.Det känns som en sten har fallit ifrån hjärtat.Denna skam som man bär på har gjort att man inte vågat innan.Jag vet inte var jag fick styrkan ifrån igår,men så glad att jag gjorde det.
Tack åter igen alla! Det känns så skönt att få skriva av sig hos folk som förstår på riktigt vad man går igenom.

Det var en bra kommentar Dionysa. Jag är ungefär i samma sits. Vi har flyttat isär några gånger tidigare. Då hade vi andra problem. Orkar inte bryta upp, för att sen flytta ihop igen någon mer gång. Det mest underliga är att hur någon kan tro att man blir fri från beroendet någonsin? Att man kan socialdricka när personen redan är beroende? En person med drogberoende kan inte börja ta droger i glada vänners lag och tro att det funkar. Det är samma med alkohol. Vad skönt Blåklocka att du har tagit ett beslut nu..Kram

Grymt jobbat, att bryta rutiner är nog det svåraste av allt. Jobba på nu och håll dig nykter.

Sitta och dricka amaretto med sjuka mängder is för att kunna få i sig en halv flaska på en halvtimme. När de normala 6cl brukar ta en halvtimme hos sunda människor... Eller den söta starkvinsglöggen, nedkyld till max för att kunna dricka utan att det vänder. Den är annars ett bra tips, ingen saknar den på 11 månader. ;-)

Fyfan vad konstiga saker man gjort, nästan så man kan tro att man är beroende. :-D

När jag i torsdags förra veckan bestämde mig för att det får vara nog hade jag en halv flaska rödvin på köksbänken, tänkte ha den där för att bevisa att jag har järnkontroll... Men efter att i 2h i streck, jag ljuger inte, suttit och tänkt på den flaska gick jag dit och hällde ut den. Hade jag inte gjort så hade jag druckit upp den på kvällen. Det blev lite symboliskt också. Med det sagt, hade det varit mer alkohol än så skulle jag aldrig kunnat hälla ut det, då hade nykterheten fått vänta.

Sitter som vanligt och jobbar i offentlig miljö på eftermiddagen som jag gjort i så många år. Då alltid med ett glas kylt vin bredvid datorn.

Jag är så jävla nöjd att jag beställde en kaffe istället för vin idag. Jag dricker ju knappt kaffe. Fast o andra sidan sitter jag bara o tänker på att jag inte beställde vin så nått jobb blir det ju inte gjort...

Jag tycker det du gör är imponerande och du ska vara mycket stolt. Jag är mycket glad för din skull Monday. Kram

..åt tycka om ditt beteende. Inte ett skit. Bara log inombords...tänkte japp... där har jag också varit...hälla ut i vasken finns liksom inte...
Jag är inne på min 5 dag nykter och känner att jobbet påverkar mitt behov av vin enormt. Stress o tankemöda o deadlines gör att hjärnan skriker efter bedövningsmedel när man till sist går hem. Det vore itressant att få höra vad som triggar igång ditt "race"... hoppas jobbmöte funkade..

Och det är riktigt bra vännen. Har egentligen ingen aning vad jag ska skriva till dig. Känns som allt redan är sagt. Fint att du är på gång nu i alla fall.
När jag har tänkt på att du inte funnits här - efter dina upprepade fall - har det varit med sorg och och en viss uppgivenhet. Det är klart jag innerst inne förstått att du inte lever vidare därute i harmoni och nykterhet. Som Muris skrev finns vi här för dig, men jag vet inte egentligen på vilket sätt jag skulle kunna vara ett mer stabilt stöd? Men jag skulle så önska att du fick lämna detta bakom dig nu för alltid. Vi har vandrat en lång väg tillsammans, och även om det varit ett elände så har vi haft mycket utbyte av varandra och forumet. Jag själv loggade på första gången för snart 7 år sedan...Du har med hjälp av forumet haft mycket långa perioder av nykterhet, så gör resan igen. Även om du skrivit mycket i början och kanske tycker du upprepar dig och att ingen skulle vilja läsa, så är det inte så. För det första är det ju många nya här nu som kan dra nytta av din erfarenhet.
Det andra och viktigaste är att det faktiskt handlar om dig, Gagarin och vilket innehåll era dagar har. Glad att se dig, upp med hakan, och fortsätt på inslagen väg. En dag i sänder!

//PP

till mig själv hur allt körde igång igen, men kan det hjälpa någon blir jag glad.
Jag kunde hålla mig till ett par glas vin på helgerna i ungefär en månad. Glad i hågen trodde jag att jag kunde kontrollera mitt drickande jag skulle alltså bli social igen trodde jag just då. Idag förstår jag hur galet jag tänkte. Det går helt enkelt, fråga mig inte hur det escalerade, jag ville bara ha mer och mer, och det såg jag till att jag fick oxså. Ångesten kom mycket snabbt denna gången, och det blev mer o mer för att döva den några timmar, skillnaden denna gången var att den satt kvar även när jag var berusad, alltså ingen lindring. Aptiten försvann nästan omgående, det enda jag fick behålla var filmjölk i början sen kunde inte magen ta emot den heller. Vinet spydde jag upp sista dagarna men tvingade ner det ändå och tänkte måtte jag få behålla det. Helt sjukt, jag tror nu att när jag dricker blir det till ett tvång, surt gammalt vin. Det börjar alltid fina rödviner och slutar med tetravinerna dom billigaste. Peppar, peppar om suget kommer ska jag ta emot det och göra ingenting alls åt det till det ebbar ut för det gör det till slut. Jag har fått en värdig motståndare att fajtas med men det ska gå. Vill ju vara här i livet o naturen o allt vackert. Jag var enda kvinnan på psykavdelningen resten var män, snälla goa män som förstod man behövde inte förklara sig. Jag fick inte gå ut utan en vårdare hack i häl, inga gardiner på rummet det var som en cell, men en underbar personal som tog hand om mig utan något fördömande, guld värt på det stadiumet jag var. Men jag ska inte besöka det stället mera, jag ska vara här naken o ärlig inför mig själv o dom jag väljer att berätta för. Har börjat med långa promenader med min kära hund o har även tagit upp bakningen och bakelserna, jag ska tillåta mig allt utom alkohol i framtiden. Har jag verkligen kommit till insikt nu efter alla fall jag haft, för nu går det inte att sjunka djupare för mig. Jävla gift för konstnären.
Må bra alla goa vänner
Kramar konstnären

Tänkte just på morgonen på dig efter att ha sett Muris sista rop på dig i din tråd. Skriver där.
Tack ska du ha, och jag hoppas nu att du får en fin, vilsam och värdig sommar. Fri från alkohol.
Du har verktygen, du har ett beslut att fatta var dag. Ja, det är över 3,5 år sen för min del. Känns avlägset nu
och just i det ligger en viss fara. Återkommer ibland in för att påminna mig, och tillbaka till det vedervärdiga vill jag
inte igen. Så länge vi lever är det inte för sent, men nu önskar jag dig av hela mitt hjärta att det kommer till din slutgiltiga
vändpunkt. Låt oss ta vara på livet och leva istället :-)
Kram PP

Min sambo har uttryckligen sagt "det gör mig ingenting att du dricker vin, men jag kan och vill inte dricka alkohol mer." Men visst kan jag avstå och dricka mjölk istället, det är också gott! Vi pratar om alkoholen som att han inte tål att dricka, efter sin GBP. Och så är det. Hans sug blir snabbt triggat och han tål knappt någonting, blir apfull. Hade det varit gluten eller nötter han inte tålt hade han inte tänkt efter tag "nu vill jag äta bröd som alla andra." Men jag är förstås orolig för att han efter en längre nykter period vill "dricka som alla andra". För jag vet att det inte går. Då måste jag bryta upp, tvinga honom att flytta. Och det vill jag inte. Men jag måste. Men jag ska försöka låta bli att oroa mig. Allt blir som det blir och går som det går, oavsett om jag oroar mig eller inte. Jag får ta itu med problemet när det uppstår.

Livet känns komplicera just nu. Tack för pepp Pi. Sambon har aldrig lovat mig nykterhet.Han svarar inte på frågorna alls. Annars svarar han "vet inte" Det är ju ett sätt att ha kvar möjlighet till att dricka. Var och tittade på huset med några vänner. Kände mig osäker och ensam till köpet. Det fanns för mycket renovering på det för mig ... Skall iväg och titta på ett hus till idag. Barnen som bor hemma vill verkligen flytta. Dom har ju en annan bild av oss än vad jag har av "familjen" Att två föräldrar har druckit under flera år. Nu är den ena nykter och den andra tror att han kan börja dricka socialt..Förstår att dom är rädda för att jag ska trilla dit också.. Det är mycket tankar som går fram och tillbaka. Vaknade tidigt i morse. Tänkte att detta är en kris som jag måste gå igenom. Jag kan inte må toppen just nu. Vem gör det som tänker separera. Dottern som var med igår sa att "pappa kanske också kan flytta hit om han slutar att dricka". Ja det är ju en öppning som man kan ha för att det kan finnas en väg till återförening..Blir lite förbannad på en vän till oss, som sambon drack med i helgen när jag var bortrest. Han tror säkert att sambon kan börja "social-dricka". På grund av att han klarat sig nykter många månader. Det vännen inte vet är, skillnad på "vita knogar", byte till spelberoende osv. och insikter om nykterhet.. Sambon har suttit som fastklistrad vid datorn och spelat spel under tiden han var nykter. Jag sa till sambon att han bara bytt beroende, men kunskap om beroende måste man nog vilja ha själv, annars tar man inte in det? Sambon var sur igår. Förmodligen för att vi var på husvisning. Jag blev arg och sa att är det någon som ska vara sur så är det väl jag??..Inlägget är lite svamligt men det är precis så jag känner mig. Ena stunden stark och i nästa svag..Jag funderar på att prata med någon vän som förstår och som kan hjälpa mig att reda ut tankarna. Tänker även familjerådgivning osv. Sambon vill nog inte det, men jag tänker för min egen skull?? Då är det alltid ett lotteri med vem man möter. Tänker på terapeuter som kanske också tror att någon inte har a-problem om man kan vara utan att dricka i nästan ett år. Jag har facit..Allt elände som vi haft enbart på grund av A.. varför vill någon ens försöka att dricka med den bakgrunden? Hjärnan verkar ha en förträngningsmekanism. Man suddar ut dom värsta grejorna och tänker att, det var väl inte bara elände..Jo, det blev värre och värre..Och beroendet försvinner aldrig utan ligger och lurar...

Att min sambo efter en längre nykter period vill "dricka som alla andra". För jag vet att det inte går. Då måste jag bryta upp, tvinga honom att flytta. Och det vill jag inte. Men jag måste. Du har tagit helt rätt beslut!

Jag klarade lördagen men trillade dit igår. Så jävla dumt egentligen.

I mitt sista race, innan jag startade den här tråden, så tömde jag flaskorna med sambons sprit. Malibu och Eau de Vie.

Hon har absolut inga alkoholproblem, men hon gillar kokosdrinkar och har en märklig fascination för Eau de Vie sedan hon bodde i Frankrike.

Anyway. Jag ville dels ersätta det jag tagit av henne, och dels (och mest, om jag ska vara ärlig) inte att hon skulle märka att jag druckit upp dem i mitt race. Hon vet att jag avskyr både Malibu och Eau de Vie.

Sagt och gjort. Jag köpte Malibu och EdV. Fyllde på i flaskorna. Insåg att jag plötsligt hade ungefär en halv Malibu ocj en halv EdV över. Och jag drack upp dem. Ingen tanke, ingen logik. Jag tycker som sagt det smakar skit. Men jag drack upp dem ändå.

Idag? Knappt ens bakfull. Snarare full fortfarande. Jobbmöte om 40 minuter och ångesten ligger och lurar som en slägga runt hörnet.

tvingar mig inåt till min egen som jag beskrivit obefintliga kärna.
Den är som en lös gegga utan riktning och mål och går inte att ta på alls.

Men om jag då sätter hållpunkter därute i ytterfältet.
Vad jag ska äta till middag,hur jag ska tillbringa min kväll osv. Så får jag då lite fäste.

Och sen i ytterligare yttervarv så räcker det ju inte med det.
Då går jag in och kontrollerar mina medmänniskor som inte är ett dugg hjälpta av det.
Styr och domderar och föreslår,med mild stämma och manipulation.
För att döva och lindra mina egna plågor.
Ge mig själv näring och bekräftelse att jag är viktig och behövd.

Men det är så tungt att vara i denna sankmark som inte bär.
Så då går jag ut igen i ytterfilen och försöker snäva in kurvorna så att de passar mig.

Man kanske måste ända in,innan man kan bygga på med verklig substans som bär?
Klafsa runt där i medberoendeträsket som mulletant brukar beskriva det.
Det kanske är mitt eget träsk jag vandrar runt i egentligen?

Som inte så mycket har med min drickande partner att göra.
Men jag väljer att fokusera på detta yttervarv som någon annan representerar och som då om de faktiskt anpassar sig,ger mig lite lindring.

Så frågan är ju,hur ge sig själv lindring.
Ångestminskning,sinnesro och framtidstro.

Att tro att livet bär med endast mig som medpassagerare i min båt.
Kasta ut alla vänner,bihang partners osv och själv ta över årorna utan att förvänta sig att någon annan kliver i.

Åt vilket håll ska jag ro?
Var är jag på väg?

Det ska Ullabulla försöka ta rätt på i sommar nu när hon har chansen.
I sinom tid så står där någon ny kärlek som förtrollar och förtjusar mig och får mig att glömma vett och sans igen.

Fick precis inbjudan att hänga med på pub på lördag. Det känns inte alls lockande...jag gillar inte att dricka i grupp. Jag vill dricka ensam. Utan ögon. Då jag kan ta precis så många glas vin som jag vill...utan skam. Och då vet ingen om mitt beroende. Jag har kontrollen. Jag tror detta kallas för självförnekelse.

Vill önska dig en fin sommar vännen. Nu ska jag leva o må bra utan A som gör mig sjuk, känner mig misslyckad jag vet ju så väl följderna. Tänk att du varit nykter i 3,5 år, mycket strongt, ibland tänker jag att jag kunde gått jämsides med dig, men det är inte lönt ska leva i stunden för jag vet att jag kan det. Sugen ska jag ta emot och bearbeta, helvetes jävla gift.
Sommarkramar till vännen pp
Konstnären

Ja Dionysa det kommer bli bra. Det är "bara" att låta bli att dricka, där ligger inte svårigheten just nu, det svåra är ju att hålla sig på banan. Tänker en sekund i taget, en minut i taget, en dag i taget.......mest tänker jag aldrig mer överhuvudtaget.

Ännu en dag då jag vaknar nykter och idag ska jag åka på studiebesök till behandlingshemmet som kommunen avser att skicka mig till i början på juni. Jag är hoppfull och tacksam. Jag tänker på dig Stienna och dina farhågor om att åka iväg på behandling.......kan det verkligen bli värre än alla psykiska och fysiska konsekvenser av drickandet? Skammen över saker man gjort och sagt? En kropp som mår så dåligt när alkoholen till slut måste lämna kroppen? Oförmågan att kunna se sina nära och kära i ögonen och vara ärlig? De vet , även om de inte säger något... och i värsta fal har de givit upp... Ta chansen att lägga om kurs het och gör anspråk på ditt liv. Ge dig själv möjligheten till att få hjälp av de som är duktigare än oss på att lära sig leva utan alkoholen...och bli fri! Stor styrkekram

På resa. Igår gick åt helvete. Svettades ut sista promillen för 3 timmar sen. Ska inte dricka idag.