Senaste kommentarerna i forumet

Mycket bra tips från er alla och håller verkligen med om att det aldrig blir ett bra tillfälle att sluta.

Hur gick min plan? Rätt okej fredag och även lördag med mycket låga intag men igår brast det (en söndag?!??!) och vaknade idag fortfarande berusad så måste ha blivit mycket. Jobbresa i veckan så får se hur det går med hotellbarerna :(

Hoppas innerligt att jag snart kan se tillbaka på den här tråden som ett stängt kapitel i mitt liv. Jag förstör ju mig själv.

Sedan sist jag var här på forumet så har allt bara eskalerat, har supit mig till ett monster. Skriker, gapar, skäller och slår han jag bor med. Skäller ut grannar och är allmänt dum i huvet. Blackouts å minnesluckor, polis hemma, barnen håller sig på avstånd dom är utflugna. Mannen dricker också, vi dricker nästan upp varsinn bib en kväll. Allt för många ggr har jag sjukskrivit mig för att dricka, senast nu i helgen. Sonen har ställt ultimatum i veckan som var, han LVM:ar mig om det inte sker en förändring.
Så nu är jag inne på dag 2 i mitt nya nyktra liv, och kommer hänga här så mycket jag kan, ångesten tar ut sin rätt och kroppen värker.
Jag har iaf bestämt mig att det måste bli ett stopp och total avhållsamhet, jag vill inte dö, jag vill leva!

Jag är tvungen att vara stark nu. Livet är en kamp (oftast) som Knausgård uttrycker saken

Tack!
Jag har läst otroligt mycket i detta forum det sista året. Det finns många fantastiska själar här inne. Jag känner igen mig i så mycket som skrivs här.
Jag vet att det kommer att bli en kamp och att jag måste fokusera mycket på A dagligen för att inte börja dricka igen.
En dag i taget och som sagt, den här gången känns det bra. Det är på allvar den här gången och jag ska göra det helhjärtat.

Hej Textaren och välkommen till detta forum! Din ansats verkar lovande, men glöm det där med att du inte vill behöva tänka så mycket på alkohol under din önskade förvandling när du är här! Du kommer att få prata, läsa, fokusera mycket på a första tiden! Verkligen påminna dig om ditt problem och hela tiden ha koll på om, när, hur, varför du dricker och det kommer högst troligt att hjälpa både dig och vi andra som får dela din kamp! Välkommen, som sagt!

Tusen tack <3 Kram till fina dig. Vi är vänner såklart. Inte därute men härinne. Gott nog för mig :D

Janne Jag tror absolut inte att du hittar på. Inte för en enda sekund.
Har druckit på exakt samma sätt. Med fula gula ögonvitor som följd.
Nu nykter i 7,5 månad :) Så numera har mina blå ögon vita ögonvitor igen
;D

Dom där riskdagarna får man inte förminska, starkt att du klarat dig till dag tio! I morgon har du elva! Och fler skall vi väll få?
Föresten... Jag blev erbjuden en öl idag, det händer ibland att man blir bjuden även på arbetstid. Av ren automatik sa jag "Ja tack"... Efter tre sekunder kom jag på mig själv, Vadfan sysslar du med?! Jag tror det var mitt undermedvetna som svarade för efter tre sekunder ändrade jag mitt svar till "nej tack föresten, tänkte vara vit ett tag" Ingen höjde ett ögonbryn och kvällen fortsatte utan problem.
Men jag kunde nästan känna ölsmaken, kände kolsyran bubbla i halsen och va gott det hade varit att halsa skiten ur den där underbara Calsberg flaskan.
Nej tack nej tack nej tack. Mååste öva på dom orden.
Kram

Sitter och funderar...
Jag har just erkänt för två av mina närmaste att jag tänker ändra mina alkoholvanor.
Som jag haft ångest att berätta, rädd för att bli utpekad och dömd. Ellet ännu värre, förminskad. Min värsta respons jag kunde fått som jag iscensatt i huvudet hade varit.
-Men du, du är ju bara 23. Du måste bara lära dig att stanna vid en,två öl. Du har väll inga problem.

Efter scenariot spelats om och om i huvudet och på dialoger och svar jag hade kontrat med tog jag mig fan vid att bara ringa upp.

Till min förvåning blev jag bara.. Hmm accepterad? Min syster (föredetta missbrukare av knark, alkohol & tabletter, Blev så lättad?

Åååh!! Den stora elefanten i rummet hade vi äntligen erkännt. Min rädsla att bli skuldbeläggd, dömd och förlöjligad var en utav många av mina katastof tankar ?

och ärlig! En stor tillgång här
på forumet och säkert i verkliga livet också. Jag ville gärna ha dig som kompis !

Drack kaffe och citronvatten....suget är över och jag sitter i sängen och läser inlägg om allas kamp.
Jag är lite stolt att jag klarat hela helgen utan vin men inser också att det bara är 3 fnuttiga dagar...tror jag kan trilla dit i veckan om jobbet blir stressigt. Jag känner mej inte så värst stark i viljan att sluta helt efter denna torrlagda helg.

Bort med det som hindrar det positiva tänket! Ny vecka och nya tag. Det blir bättre med den inställningen och den enorma vilja du verkar besitta. Sov gott!

Hoppas suget gav med sig! Själv blir jag trött på att jag envisas med att emellanåt dricka dessa glas (ibland mer) och vet att ett ökat sug kommer som brev på posten nästa dag...

Så himla stark du verkar :)
Usch, det är inte roligt med en andra part som gärna vill kontrollera och styra. Ännu mindre när det gäller A och det stöd som alla vi behöver för att ta oss framåt. Min ex la av med drickandet hemma för att underlätta, men sen kan jag tycka att det psykiska stödet kanske inte riktigt finns. Dessa små tjyvnyp som hos mig som är känslig, inte går över så lätt. Hoppas det ordnar sig för oss båda! Jag är ju inne med mobilen här på sajten och saknar vissa länkar och sökfunktion. Eller det kanske inte finns längre? Så det är inte helt lätt att hitta trådar. Imorgon är det jobbdag igen, så dags att sova för att orka. Sov gott!

Alltså, jag hittar såklart inte på, så såg mitt drickande ut ofta.

Gula ögonvitor låter som kraftiga leverproblem

Kul att du också ska springa Manda. Jag sprang inte förra året men året innan hade vi kräftskiva dagen före tjejmilen så den tiden bör vara lätt att slå...
Helgen har varit bra. I går var det mello med lillkillen och maken. Det är mysigt med popcorn och smågodis. Stora barnen var på mellofest med sina klasskompisar.
Igår kom jag på att jag kan byta ut min terapeut mot en av mina bästa vänner som bor ganska nära. Vi går promenader och pratar om allt möjligt. Hon visste ju egentligen redan så det var inte så jobbigt att berätta och jag känner ju att jag är på rätt väg. Nu kommer hon hålla lite extra koll på mig. Tror att det är bra för mig med någon som vet och som jag kan prata med.
Idag har jag kokt rabarbersaft ( kom på att det nog inte är någon i familjen som gillar rabarbersaft precis när den var klar) och bakat kaka till fikat. Äldsta sonen noterade att det börjar bli vanligt med fika här hemma nu mera.
Ser inte ut som om jag kommer gå ner i vikt av att inte dricka vin i längden. Kalorierna som i början försvann verkar nu ersättas av fika...
Ha en bra vecka!

Att både sluta dricka och ha en partner som är missnöjd med en hela tiden är slitsamt, minst sagt. Inte undra på att du känner vemod! Jag upplever just nu något liknande. Drog kraftigt ned på drickandet för drygt ett halvår sedan i samband med att jag började med på Forumet och fick då bättre perspektiv på det som tidigare bäddats in i a. Jag fick så småningom kraft att ta hjälp både med mitt missbruk och beträffande den dåliga relation jag lever i. Tyvärr reagerade min man med att bli ännu mer destruktiv i bl.a. sitt drickande och försökte även få mig att trilla tillbaka! Han är antagligen rädd att tappa kontrollen över mig och försöker nu med alla medel återta den. En kamp på liv och död. Så, på sätt och vis fick jag det svårare när jag drog ned på a, men samtidigt en så mycket högre livskvalitét. Det är bättre för mig att leva i verkligheten än i en sunkig drömvärld, absolut, hur kämpigt det än är..
Om du klickar på mitt nick, så kommer du till mina uppgifter och min tråd.

lite jobbigt faktiskt....skulle kunna dricka flera glas vin till hockeyn och bara slappna av..
Blir så trött på mej själv och min oförmåga att dricka normalt 1-2 glas och sedan stopp.

Och lukten? När man dricker så mycket så stinker man.
Räcker inte med att försöka borsta tänderna och duscha, det sitter i huden.
Och mina ögon blev gula sist. Seriöst så såg jag fan radioaktiv ut.
Självlysande ögonvitor.

Börja när familjen lagt sig. Fortsätt när de gått iväg till skola/jobb på morgonen. Sov några timmar på eftermiddagen. Klart de märker att man är lite gladare, men inte vilken satans mängd jag satte i mig.

Jag kontrar med: Försök dricka en flaska Rom utan att det märks.
:)

För min del blev det skitbra att erkänna för mig själv, för min partner, för mitt X, som jag har barn med, att jag är alkoholiserad och tagit emot hjälp.

Mest har jag grämt mig för barnets mors reaktion, hon svarade så här: "Jag kommer stötta dig i allt du behöver". Snacka om att halva ångesten försvann direkt.

Det som skrämt mig att erkänna att jag är alkoholist är att jag alltid trott att jag inte kommer få dricka alls då, inga bira med polarna, ingen Chabli på altanen. Ingen burköl vid grillen.

Ser jag tillbaka på mina sista år så har stunderna med polarna, chablin på altanen och burkölen varit betydligt få. Flest gånger har varit smygpimplandet i kylen. Försöka öppna en flaska Rom utan att det hörs.

Så försök skära ner nu medan det finns tid. Hur du gör det är din sak, men kanske börja med varannan dag och då bara tillåta dig X öl. Problemet är att efter 2-3 öl är det jäkligt svårt att motivera sig att inte hämta en till och att springa på bolaget varenda dag är ju heller inte så lockande.

LCHF för mig också. Betydligt bättre mage, och viktnedgång. Jag har kört det i 1½ år c:a, men slarvat lite de senaste månaderna. Men jag kommer nog att göra så att jag kör striktare LCHF periodvis, och lite halvdant däremellan. Risken är väl annars att man tröttnar helt på LCHF-kosten. Dessutom är man ju periodare :)

Läste att du diskuterade sluta snusa i en annan tråd. Jag har varit storsnusare i över 40 år, och har inga planer på att sluta med det. Jag har snarare gjort tvärtom när det gäller nikotin; återupptagit piprökning som legat nere i över 20 år. Men jag betraktar det mer som hobby och avkoppling, att prova lite nya tobakssorter, och att kunna koppla av med ett pip-stopp ibland. Dessutom konsumerar jag mycket kaffe.

Nikotin och koffein är beroendeframkallande precis som alkohol. Men, det är inte sinnesförändrande och det släcker inte ut medvetandet. Jag ankrar inte eller tappar vettet efter en dosa snus, några muggar kaffe och några pip-stopp. Jag mår i stället bra och blir harmonisk.

Den stora, och livsnödvändiga förändringen i mitt liv, det är att leva utan alkoholen. Det har jag gjort i snart ett år nu. Övriga förändringar får komma i framtiden om jag anser det nödvändigt då. I nutiden mår jag bra med livet som det är.

Tränat. Skönt. Ett vemod i bröstet som inte riktigt vill ge med sig. Har tänkt en hel del på vin innan idag, men det visste jag ju att jag hade att vänta efter gårdagen. Ny vecka snart. Nya tag. Det är omänskligt svårt att separera. Både från man o A. Jag är väl normal över att jag känner sorg då och då. Det finns små guldglimtar också. Det gäller bara att fånga upp dem. Se allt som faktiskt fungerar. Allt det som spelar roll, som gör varje andetag rikt.

mulletant och LenaN. Ja, grädde ska vi unna oss, vi ska också sköta om oss och njuta av våren.

Tolkade det som de positiva tankarna som börjar dyka upp för att man har fått distans till den senaste gången.
Trodde du hade samma "dragning" som jag själv just nu, att det var väl inte så farligt sist? Överdrivet att det var någon fara? Kanske?.... Eh nä. Just det. Höll på att dö sist, ta livet av mig själv. Så var det ju.

Vad skönt att du inte ha de tankegångarna.

Vi fortsätter vårt liv framåt. Mot våren. Och en nykter sommar.