Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer också undan med att vara på örat eftersom jag som du mest blir lugn o passiv, ungarna får vara i fred med sina slappa sysselsättningar, läs: youtube. Partner gnäller lite över att man inget gör etc men i stort inget stort drama.

Men efter några dagar i nykterhet, när abstinensen lagt sig, när sömnen är tillbaka känns det oerhört mycket bättre. Man går upp på morgonen med energi, orkar kanske engagera sig i barnens läxor. Tar en kvällspromenad med partnern. Livet är rätt kul ändå.

Sen tar man en öl för att man varit så duktig och kommit ut på en långpromenad med familjen en söndag, sen en till och så börjar det om.

Jag tycker inte du behöver sätta upp en 12veckors plan. Börja med en vecka. Klarar du den, lägg till en vecka till osv

Stark text och bra formulerat.

Känner igen mycket, jag missbrukar alkoholen. Jag är inte alkoholberoende. Jag väljer att missbruka den för att det gör för ont annars.

Hej!

Antidepp och alkohol är ingen bra kombo eftersom alkoholen tenderar att förta eller åtminstone förminska effekten av antidepp. Min rekommendation är att avstå alkohol samtidigt som man äter antidepp. Lättare sagt än gjort, men först då ger man medicinen en ärlig chans.

Jag har min flicka som i somras flyttade hem till mig och jag tror att hon DÅ nått botten för inte klarat varken studier eller arbetat, alla pengar slut, hamnat på sjukhus och inte kunnat ta hand om hunden. Och hon vill inte berätta hur hon 4,5 år varit då hon bott själv, men hon har fallit och har ett ärr i pannan, samt hittats medvetslös i trappen med stort blåmärke på sidan av ansiktet.Hon har nu bott hemma hos mig fast hon är 25 år och nu jobbar hon sedan 8 veckor och går på Riddargatan 1. I fredags hade de AW och teamledaren skjutsade hem henne med blod i en rispa ovan och under läppen. Hon hade inget minne av vad som hände efter hon kom hem, för då var vi ut med hunden. Jag filmade henne och hon sluddrade och kunde inte hålla balansen. Nu ska jag gå med i en al-anon grupp och se om anhörigstöd för detta sliter på mig. Mest rädd är jag att hon inte kan bli frisk och då kan hon inte ha en relation, vilket hon undvikit hittils, ingen familj. Hon klarar inte livet som det är nu ..jag går på nålar och ser till att alla räkningar betalas. Nu ska jag när nästa lön kommer om 10 dagar be hon sätta in på ett sparkonto där både jag och hon står så att hon har en buffert när och om hon blir frisk.

Du har verkligen ingen anledning att låta honom flytta in. Säg som det är. "Du har dåligt inflytande på mig och jag måste tänka på mig själv i första hand." Låt honom blir sur eller arg. Blockera honom i telefonen.

du har stöttat många på forumet, även mig när det har svajat. Nu är jag i en situation då sambon säger att han vill fortsätta dricka, förmodligen "socialt". Jag vill inte vara med på exprimentet, då utgången, kanske långdraget slutar på ruta ett. Jag vet inte varför vi skulle tro att någon kan ändra sitt beroendemönster till att icke vara beroende? Jag har tänkt separation för egen del. Har förstått att du har tänkt att separera?..Jag har haft dig som förebild när det gäller att vara stark i ett förhållande där två är beroende. Du har klarat dig mycket bra...<3 Tänk tillbaka i tiden när det var som värst.. Vem vill tillbaka dit? Det är där vi hamnar och ofta ännu värre..Varm kram <3 .

Tack för alla fina hälsningar till mig blir glad. Vet inte vad jag ska börja i alla fall gick allt snett mars, april och några dagar in i maj. Precis allt gick över styr och kunde inte hejda ett våldsamt drickande, galet är det. Varit nykter tio dagar legat inne på avgiftning 3 dygn. Att jag aldrig lär mig efter allt som hänt konstigt nog har jag inte fått någon hjärnskada, det var på håret att jag klarade ett delerium började få hörselhallucinationer och då är det farligt, mannen tvingade in mig i bilen och körde mig till psykakuten, och det är jag glad för idag. Denna förrädiska dryck som tar över hela min hjärna när den kommer igång, nattligt drickande o ingen mat bara spydde, hu jeda mig. Jag måste nu slåss resten av livet mot en värdig motståndare, jag är så glad att jag lever i alla fall. Tagit upp behandlingen igen och börjat med antabus och då går det inte att dricka och det känns tryggt just nu. Skriver mer sen måste ut med min älskade hund, muris du är en äkta pärla
Kramar Konstnären

Gårdagen var inte att leka med. Ledig, fint väder och sugen på alkohol hela dagen. Det hjälpte kanske till att jag har varit vaken nästan hela natten. Laddar upp nu inför en arbetsdag och hoppas att jag slipper min följeslagare idag för den tog nästan musten ur mig igår. For som vanligt ut och in som ett skållat troll. Ingen ro och ingen vila från fanskapet till sug och belöning.

Stundtals har jag väldigt svårt att känna tillfredställelse i vardagen som jag gjorde innan. Då kunde jag vara riktigt nöjd med att ha städat, tvättat, plockat och pillat överallt och luta mig tillbaka med att glas starkt. Nu däremot så infinner sig den känslan ganska sällan och då med en kopp kaffe eller vatten. Fan, vad jag saknar min följeslagare ibland.

Nu ska jag inte sitta här och gnälla för det är jäkligt skönt att vakna pigg, inte bakis, några kilo lättare, inte ont överallt längre osv. Jag tycker det ska vara belöning nog till min alkoholvanda kropp och hjärna

Just nu struntar jag i att räkna dagarna utan måste tänka på att fem veckor har gått in i historien som nyktra, utan minsta droppe alkohol. Det är nytt personligt rekord och älskade familjen hejar på och tror på mig. Det betyder mest av allt

Åt skogen med alkohol och tänk possitivt.

Attack!!!!

Hej, jag sitter i samma sits. Jag behöver en föränring med mitt drickande, min kost, min träning samt mycket annat. Mitt första steg är att kapa alkoholen totalt. Jag har försökt med uppehåll, regler och allt vad man kan tänka sig men jag har kommit till insikt att endast att sluta helt kommer hjälpa. Lycka till!

Det är ytterst få som klarar av att bli nyktra och sedan hålla det varaktigt, på egen hand. Missbruk är så mycket mer komplicerat än att bara sluta dricka, suget, den omprogrammerade hjärnan, behovet att läkemedelsstöd, samtal, läkarkontakt mm, detta kan du aldrig ge henne hemma.

Journaler är sekretessbelagda och man kan själv välja om den ska låsas så obehöriga inte kan läsa den. Det är bara behandlande personal och ev sekreterare som har rätt att läsa/skriva journalen. Det kan låsas så andra kliniker inte ser och många gånger sker detta automatiskt när det är känslig information som inom missbruksvården och psykiatrin. Så hennes förklaring till att inte söka vård är bara en undanflykt.

Barnen, hur gamla är de och hur mår de? Som Bedrövadsambo skrev så påverkas de alltid och du har också noterat en rädsla. Låt henne välja? Söka hjälp eller att du söker hjälp för barnen, för de påverkas mycket mer än vad man tror när man lever i den destruktiva relationen som missbruket innebär. Vad får du för stöd? För du behöver också stöd på vägen så du kan fatta kloka beslut för dig och för barnen.

Mycket styrka!!!

Era texter är nyttiga för mig att läsa. Att man faller tillbaka snabbare än blixten till ruta ett igen :( om man tar första glaset. Önskar att även min sambo kunde fatta detta....

Tänk på dig själv! Det är ditt X och du har inget ansvar för honom! Att han skulle bo med dig, varför??? tror inte att någon av er skulle må bra av det.

När han ringer, svara aldrig med en gång, be om betänketid, åtminstone om det är så att du funderar på att säga ja. När du får tänka så kommer du säkert till ett klokt svar och stå upp för det och dig själv!

Sätt dig själv och din egen nykterhet först, du är den viktigaste personen i ditt liv!!!

Mycket styrka och bra jobbat! :)

Du verkar ha motivation och insikter om ditt problem. Vilket är bra redskap till förändringen du vill ha i ditt liv. Motion och att inrikta sig på aktiviteter och vänner som inte innefattar alkohol gör livet lättare för dig. I mitt fall förstod jag inte, att den enklaste och minst ångestframkallande vägen, var total nykterhet för resten av livet. Innan har jag dribblat med bara helger, någon gång i månaden, bara fester osv osv med dåliga resultat och stegrande alkoholkonsumtion. Alla har vi vår väg. Jag hade ändå önskat att jag vetat om skillnaden på dessa två förhållningssätt mot alkohol....

Jag hoppar in trots att jag inte läst hela tråden men vad AlkoDHyperD skriver är så bra. Jag skulle nog klassa mig själv som medberoende till en fru som lever med känslorna utanpå kroppen, ena sekunden kan hon vara hur glad som helst för att i nästa helt tappa fattningen för minsta lilla grej. Jag som är hyperkänslig klarar ofta inte detta (iallfall inte historiskt) och tar det mycket mer än jag borde och ofta slutar detta med att jag dövar med flaskan. Med insikt så har anledningen till att jag startat dricka igen efter nyktra perioder att jag helt enkelt inte klarat av att leva med min fru utan att kunna fly ner i flaskan, med flaskans hjälp kan jag ignorera känslorna jag har och jag klarar av det. Detta leder till ett bättre förhållande då min fru mår bättre också eftersom jag inte trar notis av hennes eskapader.

Efter hennes pappas bortgång så har hon lugnat ner sig avsevärt och även jag börjar känna ett större lugn. Han var narcissist, kontrollfreak, alkoholist och rent av djävligt elak stundtals. Min fru var medberoende till honom och jag sedan medberoende till henne. Nu har jag dock kommit till insikt att jag inte kan fly ner i flaskan längre då jag helt enkelt inte klarar det längre. Om det slutar med separation så måste det väl ända vara bättre för barnen än att jag super ihjäl mig i min strävan efter att härda ut?

Just nu känns det dock bra och jag hoppas att jag ska klara av att både sluta dricka och klara av att leva med min fru som jag älskar och som är kvinnan i mitt liv.

Ha ha ha... kåt, glad och tacksam. Jo, det skulle vara något - har nog glömt bort alla tre! :-P
Bamsekram till dig vännen <3

Kära vän,

skriv en rad. Här eller på mailen. Du vet var jag finns.

Övriga familjen sade hejdå och det första jag gjorde var att gå ut i köket för att göra en drink eller hälla upp ett glas vin.

Kommer in i köket och känner att jag inte alls är sugen på någon alkohol* och förundras och skräms hur vältrimmad min hjärna har blivit kring alkohol.

* Att hemmet är tömt på alkohol underlättar också

Jag anar vissa likheter med min egen situation när jag läser dina senaste inlägg. Förlåt om jag missuppfattat för att jag inte tagit mig tid att läsa hela tråden, men det verkar som ditt förhållande varit en bidragande orsak till behovet att fly?
Självklart är letande efter enskilda orsaker att förenkla ett komplext problem, men den man lever med i vardagen spelar en stor roll och är intimt sammankopplad med upplevelser av förståelse och att vara älskad och värdefull för den man är. Känslomässig spegling, samhörighet, kontakt, så nödvändiga för att känna sig levande och så själsdödande om de saknas. Och visst är upplevelser ensamhet en stark trigger för flykt.
Jag står inför en skilsmässa efter 29 år och fyra barn tillsammans. Tanken har funnits mycket länge, men jag har tankat samhörighet och glädje tillsammans med vänner och tänkt att jag håller ut så länge jag kan, för att inte såra och väcka min egen skuld, och i föreställningen om att vi måste fortsätta leva ihop för barnens skull.
Men efter mina återfall har jag börjat kartlägga vilka känslor som triggat dem. Belutet om skilsmässa togs när jag förstod att min nykterhet är i fara så länge jag befinner mig i den här relationen. AA har aldrig lockat mig, men de olika stegen har sina poänger. Att se vilka behov som inte blir tillgodosedda och följa sin inre kompass, värdera relationer, vilka energitjuvar finns det, vad sänker mig?
I min egen kris ser jag en ökad styrka och beslutsamhet gällande fortsatt nykterhet. Genom att välja mitt eget välbefinnande ger jag mig själv signaler om att jag är värd omsorg. Den självdestruktivitet som präglat mitt drickande är inte längre lockande.
I krisen krävs fullt fokus och all kraft jag kan uppbringa. Inget utrymme för energislukande och skambeläggande återfall.
Ansvarsbördan har ökat och skulle kunna få mig att söka lindring i dimman, men ansvaret för barnen är så mycket viktigare att längtan efter flykt blir en icke-fråga.
En kris som uppstår ur en vilja till förändring, sprungen ur längtan och behov som kommer från hjärtat, en sådan kris (upplever iallafall jag) stärker.
Kanske är det så även för dig, Levande?

att du har det svårt nu Levande.

Under min 16-åriga nykterhet gick jag igenom några tunga kriser. Visst kom någon tanke på att fly med A, men det ledde aldrig till längtan eller sug. Med lite konsekvenstänk, vad det skulle leda till, motades sådana tankar bort.
För i ärlighetens namn, ingenting skulle kunna bli bättre av att börja gå in i dimman igen. Kortsiktig flykt, som ger mångdubbel ångest.

Livet är tungt ibland. Det är inte lätt att vara människa.

Jag hoppas att det reder ut sig så småningom för dig. Att livet svänger över på den positiva sidan igen.
Många styrkekramar till dig Levande

När livet rasar på alla plan, spöket och det svarta hålet börjar närmar sig då är det så skönt att kunna återvända hit och hämta styrka för ett klokt beslut.
Eken fått många tårar i helgen, stenen som ligger bredvid fått en och annan spark.
Flyr till jobbet, där kan jag stänga av allt som måste göras och alla tankar på hur löser jag detta.
Men är kanske fel att fly, men använder det för att få andas lugnt en stund och inte fly in i den välkända dimman som lockar nu.
Fundering om ni som har många år av nykterhet bakom er, fortfarande får viljan att fly in i dimman vid kris.
Många tankar från en en trött kvinna vid en ek men bestämt att ta mina kloka val även idag

Dag 24 måndag, känns bra och inga sug. Fokus på kost och träning. Balans. Jag sover bra nu.

Ska bli spännande att följa dej och din resa mot bättre val. Jag är inne på dag fyra och så lång allt väl men förväntar mej bakslag då jag känner mej själv ?
Viljan kan försätta berg även om alkoholen är bra på att förstöra även den tuffaste och starkaste. Önskar dej en bra och a-fri dag.

Tänk att du lyckades vända ett ja till ett nej när du hade lockelsen så nära! Riktigt starkt gjort.
Jag tror det är svårt för någon som inte upplevt styrkan i dragningskraften att förstå hur stark du var där. Vi som är här förstår.
Ta med dig den segern, vårda den i ditt minne, som ett bevis på att du kan välja och att det är du som har makten oavsett hur stark den omedelbara njutningen verkar. Hur är smaken av självförtroende och egenmakt nu, jämfört med föreställningen av smaken av den där kalla ölen.
Och om du ska vara helt ärlig mot dig själv, vad hade hänt med beslutsamheten att inte vika ner dig på torsdag om du valt att ta den? Hade det varit tillfredsställande med en öl, förresten? Eller hade den bara kittlat begäret och lämnat dig med en tärande längtan efter mer direkt, eller senare? Hur stor hade den längtan växt sig fram till möjligheten funnits?
Du var klok nu.
Med en inre "motståndare" som växer sig starkare ju längre in i matchen ni går, är det enda sättet att segra att knocka den direkt. Så är det för oss alla. Vi blir inbjudna till matchen av en liten, oförarglig och till synes harmlös utmanare och så fort vi lockas att delta sugs vi in och upptäcker plötsligt att motståndaren vuxit tiofalt och vi är helt chanslösa.
Du lät dig inte luras, och därför står du fortfarande upp.
Se den bilden framför dig nästa gång det händer också. Och nästa.
Hatten av för dig.

Börjar känna en sorts beslutsamhet att inget annat omkring mig spelar någon roll om jag inte lyckas med det här.

Behöver bara få den där vita dagen som kan dra igång den positiva spiralen igen.

Sen vill jag vara utan skiten en lång tid framöver.

Ser fram emot att följa din förändring och önskar dej all lycka på vägen!