Senaste kommentarerna i forumet

Svar till Vilja.
Egentligen tror jag att han inte vill fortsätta då jag är ett "hinder" för ett ev återfall, att han inte vill/orkar engagera sig i mig.
Han är inte intresserad av att planera något gällande oss, pratar bort så fort något handlar om något som innefattar ett "vi". Han vill inte ha sex, är dock mycket vardagskel. För mig är det sexuella ett sätt att må bra, avslappning och fördjupning av förhållandet och man kan säga att frånvaron av sex gör mig låg precis som för honom pga frånvaro av alkohol. Jag är dock inte beroende av sex utan har en normal drift.
Det känns som att jag förlorat honom och ibland känner jag att det hade varit bättre om han drack för då var han åtminstone fungerande känslomässigt och en rolig människa. Jag vill dock inte ha tillbaka alkoholisten för han var även vidrig och osmaklig i många avseende.
Jag vet inte om han spelar fortfarande men beteendet han har haft sista tiden tyder på att något inte stämmer och lite som han var när han spelade.

Idag är det söndag och jag önskar dig lycka till! Ta fan i båten och ro honom i land så fixar du detta. Heja, heja, heja!

Tack alla för fina och vettiga kommentarer.
Att dricka och spela har såklart varit ett sätt att döva känslor samt trigga belöningssystemet, dopamin. Nu när han inte gör det längre känns allt meningslöst och han ska dessutom finna en ny identitet. Jag förstår att detta är ett stort trauma och är ödmjuk inför det.
Tidigare i livet har även ett kvinno/sexmissbruk funnits med i bilden men inte de senaste 10 åren.
Allt detta krockar med mina behov av trygghet och att få bekräftelse grundat i barndom och ett i övrigt tufft liv. Jag har dock gjort något bra av det är högutbildad och lever under ordningssamma förhållande och utan någon form av beroende.
Jag gör allt för att hålla ihop vårt förhållande men okunskap/ovetskap om vad han går igenom gör mig frustrerad, sorgsen och förtvivlad. Det enda jag vill är att han ska må bra i detta och att vi tillsammans går starkare ur det.
Att jag tvingade honom att göra detta gör det dock mer komplicerat då han är lite bitter över mitt val och han hade inte nått botten vilket verkar ge störst chans till nykterhet.

Sätt dig själv i första rummet idag och njut av livet. Önskar dig en bra söndag.

Tänker på dig och hoppas du får en bra söndag.

När jag menar att glo in i andras trädgårdar så smyger jag inte runt i buskarna utan blir inspirerad av att se från bilen. Det lät nog helt tokigt!

Wow! Detta är mer än vad jag kunde önska mig. Vaknade utan baksmälla och blev sugen direkt. Hade suttit fint med något starkt att dricka. Söndag, ledig och fint väder. Örk!

Ja du Rosen! Jag har nog inte dansat nykter på någon tillställning på länge. Hemma kan jag och maken ta en sväng om när det är bra musik i högtalarna, men inte annars. Det fungerade. Lite stelt och kände mig inte riktigt tillfreds till en början, men sedan struntade jag i vilket. Haha!

Konstigt, det här! Nöjd och belåten med vad jag har lyckats med hittills, men tanken på att ge mig själv en belöning för detta är hela tiden runt hörnan. Ett glas kan väl inte skada? Skulle sitta helt perfekt. Det är bara set att ett glas hade slutat i skit igen. Suck!

Attack mot något som inte har med alkohol att göra. Ska nog köra en sväng och glo in i andras trädgårdar lite diskret. Tjoho!

Jag tror att de flesta som åker på ett behandlingshem gör det nyktra åtminstone gjorde jag så. Perioden mellan att jag bestämt mig och fram till avresan var mycket viktig för mig. Jag vande mig vid tanken att hat tagit ett beslut. På behandingshemmet kommer du att finna många som har det som du. Precis som du nog känner igen dig i flera här på forumet.
Lycka till
Ikaros

Hej, bottenupp! Hur går det nu? Hur gick torsdagen? Hur gick helgen? Be strong! ??

Allt detta med provtagning etc har du fixat :) Det är verkligen att ta hand om sig själv. Nya tag för egen del idag och förhoppningsvis litet träning. Ha en härlig söndag!

Vad skönt med film på kvällen :) Själv går jag och lägger mig tidigt numera när jag inte pimplar en massa var o varannan kväll. Men har en bit att gå innan jag når total nykterhet. Men, det ska gå! Ha en fin dag :)

Du nämnde tidigare att han beskyller dig för att ha gjort hans liv till ett helvete nu när han inte "får" dricka. Förstår han inte att sluta för sin egen skull? Har han ärligt inga andra djupare intressen än a och spel? Vad gör han då hos dig?

Har lätt ångest, så onödigt med vinet igår. X:et blev arg för för en sak jag påpekade, då han ofta bråkar med vår äldsta. Han tyckte jag anklagade honom, när jag i mitt tycke ville bara hjälpa till att underlätta deras relation. Brukar inte vanligvis säga något, men detta var så uppenbart och samma tjafs har jag sett flertalet gånger. Känns som om han hugger till så fort chansen ges och det blir personangrepp tillbaka. Han är nog litet dramatisk, för det blir så stor sak av allt som han inte kan kontrollera och där han inte riktigt får sin vilja fram. Det ska bli skönt att flytta. Även om jag fått höra hans tvivel om att jag kan klara mig själv. Åh, vad trött jag blir. Jag har tyvärr svårt att låta allt rinna av mig, utan får en klump i magen istället. Människor utanför vår lilla familj, ser aldrig denna sida hos honom. Det är endast jag som är den felande länken, känns det som. Nerverna i min kropp är utanpå efter vinet. Det var 2 glas, men min kropp är en missbrukares och kan aldrig gå tillbaka till hur det var innan jag gick över gränsen med drickandet. Jag önskar så innerligt att jag klarar av att bli totalt nykter. Ska snart packa fler lådor och försöka komma iväg för att träna litet. J-la A. Ibland önskar jag ett det inte fanns... Och att jag kunde värdesätta mig mer. Det blir nog sol ute. Gott det :)

Önskar dig en fin dag och styrkekram till dig med ❤️

Sitter just nu med kaffet som smakar gott och tittar på Nyhetsmorgon, bra start på morgonen! Kram och ha en fin söndag!

Ja... Jag har haft vita perioder flera gånger förut, i varierande längd. Tänker alltid att "den här gången kommer att gå bra" och sen börjar det med ett glas vin på en restaurang och rullar vidare i vindunkar, öl och sprit gömda i skåpen. Så nu är ju den där tanken om att det är annorlunda den här gången. Åka nykter till ett behandlingshem liksom?

Känner mig... dum på nåt vis. Om jag lyckas hålla mig nykter de veckorna fram till behandlingen, behöver jag då verkligen behandling?

Och samtidigt, jag vet hur det slutat alla gånger tidigare... och det har bara blivit värre med tiden. Gud vad det bråkas i huvudet!

Mina två största "riskdagar" är fredag e.m och lördagen. Nu är det över. Tycker att det gick bra och sysselsatte mig hela helgen för att inte trilla dit. Tog skogspromenad och fick mycket annat att tänka på än alkohol. Det är svårt, tycker jag. Har "slutat" några gånger förut och alltid sabbat det när helgen kommit. Den här gången är annorlunda. Jag har en annan insikt och jag tänker mycket på min son och sambo. Vill vara mitt bästa jag, både för mig själv och dom. Kämpa vidare, alla ni där ute! ?? imorgon tar jag dag 10 och går in i en ny arbetsvecka.

Jag utgår ifrån mig själv och mitt sätt att reagera på svårigheter där jag måste förändra mig själv.
Självklart vill han skylla på dej. Hans acceptans för problemet verkar inte ha nått ända in. Och då blir det svårt för dej att få en vettig relation med honom fortsättningsvis. Ta avstånd för din egen skull...det behöver inte vara definitivt men han behöver verkligen få vara i fokus för sig själv och med sig själv. Jag tror du mår bäst av att fokusera på dej och ditt liv tills han är beredd (eller inte) att dela det med dej utan alkohol och spel. Tufft och tråkigt men du har ett liv att leva. Kram.

Lever rubriken på min tråd just nu. Verkligheten, om jag skulle beskriva den med två olika uppsättningar av glasögen, den ena problemorienterad och den andra utifrån acceptans.
Den problemorienterade är - mycket förenklad och kortfattad - ungefär så här:
Jag är alkoholist och har ADHD, behöver höga doser av medicin både för att fungera dagtid och för att sova. Jag är i en skilsmässoprocess där mannen i fråga valt att inte medverka till någon som helst planering, inte delta i barnen eller hushållet, ligger passiv och deprimerad i soffan, som en manifestation över mitt svek, och missköter sin hälsa. Som ett resultat av det är de två yngsta barnen mer konfliktbenägna och överaktiva än vanligt och det är jag som måste lugna, aktivera, stötta och medla.
Äldsta dottern får ingen hjälp från soc eller BUP när det gäller psykiskt mående, skolgång, mm och allt som har med henne att göra hänger på mig. Nu ligger det dessutom ett hot om LVU som skulle vara katastrofalt för henne och ta henne tillbaka där hon var för ett halvår sedan, krossa det hon och jag byggt upp i form av framtidshopp och känslomässig kontakt. Yngste sonen flyr in i datorspelen.
Framtiden är oviss. Jag vet inte om jag klarar ekonomin som ensamförsörjare och ensam låntagare till huset, som dessutom är i stort behov av renovering. Mannen är passiv så jag måste ordna boende åt honom om han ska kunna flytta. Arbetsbelastningen är hög genom många politiska uppdrag och heltidsjobb på annan ort dvs dyr och tidskrävande pendling.
Jag skulle kunna välja att se det så. Och måste se det så för att kunna göra det som krävs. Inte blunda för verkligheten.
Så kommer vi till acceptans, leva här och nu och gå i min värderiktning. Jag gör det! Mår bra, är nykter, tar tag i det som krävs en sak i taget.
Vilar när jag kan, djupa andetag, bara vara i nuet, tanka kraft. Får energi genom träningen, vännerna och närheten till barnen. Valen i vardagen föregås inte lika ofta av en massa tvivel och tankekaos. Frågorna jag ställer mig är "varför inte? vad behöver jag göra just nu och vad kan vänta? vad är viktigast?"
Igår mekade jag med min cykel och fick damp hundra gånger, vrålade i frustration för att sedan återgå till verket. Och klarade av det. Förra veckan var jag på banken för rådgivning och lärde mig sedan betala räkningar, hantera konton - något jag delegerat till mannen men egentligen kunnat hela tiden. Gårdagen fortsatte med att fungera som sambandscentral, köra iväg för att låna lite verktyg av en kompis för äldsta sonens bilmekande, gymma med yngste sonen (vi hade två timmar med fin samvaro på gymmet, jag coachade istället för att fokusera på att träna själv, vilket är nytt för mig som aldrig kan missa ett pass) spontanhandla kläder med mellanbarnen (också nytt för mig som avskyr affärer och får kaos i hjärnan när jag går i ett köpcentrum)
Väl hemma laddade jag grillen trots halvkasst väder och belönades med nöjda barn som åt sig proppmätta. Därefter tog jag en promenad till sjön för en simtur i skymningen. Ut från huset där musik dånade och mannen plötsligt var på tillkämpat och alkoholinfluerat gott humör. Lite sorgsen över att barnen var glada över den tillfälliga förändringen, men ändå visste att det var något som skavde. Avslutade dagen med att boka bostadsvärdering och beställa skor till sonen via nätet, nattning av yngsta barnen och lite snack med äldste sonen som kom hem vid tio efter att ha flytt fältet efter middagen, i egen fin bil som han lagt ner möda på. Stolthet och tacksamhet genomsyrar mig när jag ser på min fina kloka nyligen vuxne son, som tittade på mig med medkänsla i blicken innan han tidigare stack iväg.
När jag väljer att se på livet så som jag vill se på det innehåller mina dagar mångfaldigt fler glädjeämnen än bekymmer. Jag följer mina värderingar och mitt hjärta i det jag väljer. Gör sådant som får mig att känna livslust, utan dåligt samvete, för om allt hänger på mig är det även omsorgsfullt mot mina närmaste att göra saker för min egen skull. Som att träna, träffa vänner, dra mig undan för att vila.
Kommer på mig själv med att räkna tomflaskor och kolla utgiftsposter till systembolaget för mannens del. Den senaste tiden slår det mig att alkoholisten i familjen alltid kan hämta på kvällarna, lugnar äldsta dottern om hon är orolig över att lillasyster varit ensam med pappa som druckit genom att kolla läget och återkoppla till henne, är både mamma och pappa som hjälper till med bilmekning, läxor eller sminkval, den stabila, den man kan luta sig mot.
Trots mina återfall de senaste åren är jag i barnens ögon den som alltid är nykter, den som aldrig viker undan eller sviker. Kanske har återfallen inte skadat dem. Nej, tiden däremellan värderas högre. Nu kan jag inte, och det finns inte minsta spår av önskan, ta ett återfall. Vem ska då stå för tryggheten?
Ser med tillförsikt på den nya friheten som väntar och all energi jag kan slösa med utan att bli dämpad av tungsinnet i hemmaluften. Självförtroende har alltid funnits, nu känns det även som självkänslan växer till sig. Jag är värd detta.

Det blev varken eller....läste här på forumet ist....gick å la mej 2130 och sova som en stock helt nykter. Skön känsla. Jag har ju druckit i stort sett varannan dag sedan juli -16. Nu har jag påbörjat dag 3 och jobb imorgon dag 4 kommer att bli tuff, eftersom jag har mer sug efter en jobbdag. Är det så att mitt jobb är "felet" ? Nä det är nog bara en ursäkt för att få dricka, precis som allt annat.

Dag 23 söndag, inga sug. Ibland blir det drama och nykter så är jag mer klartänkt. Har inte haft någon lust att försvinna in i dimman. Igår kände jag att jag att jag ville känna mer av allt.

Tänk om du skulle belöna dig själv med att gå i samtalsterapi? Låt oss säga att du väljer bort alkoholen en vecka i taget, och lägger undan de pengar som skulle gått till det. Vad blir det per vecka?
Ett samtal hos en privat terapeut ligger på mellan 600-1000kr. Vårdcentralen är ju i princip gratis, men köerna kan vara långa och det är lite varierande kvalitet på kuratorerna och psykologerna där (vilket det givetvis även är bland de privatpraktiserande, med den skillnaden att det krävs legitimerande terapeututbildning och att man kan kolla referenser).
Jag arbetar själv som kurator och har vidareutbildning i olika terapiskolor, men trots (eller kanske tack vare - man ser sina behov lättare genom att veta vad det handlar om) all teoretisk kunskap har jag behövt samtalsterapi för egen del.
Det är så mycket som påverkar ens tolkningar av världen, känslor, triggers och beteenden. Att få en förståelse för sig själv är en förutsättning för självmedkänsla som i sin tur hjälper en att kunna möta livet som det är utan att behöva döva.
Även sorgen över tomhetskänslorna och ensamheten behöver få finnas - och kanske är tomheten just sorg och längtan efter förståelse och närhet.
Oförmåga att välja brukar handla om att det är svårt att veta vad man känner. Känslorna styr våra val. Olika känslor kan negligeras eller släckas ut tidigt i livet om man, när man gett uttryck för dem ändå inte fått sina behov tillgodosedda eller blivit "bestraffad" t ex genom avvisande, förlöjligande, förminskning eller skuldbeläggande. Kvar blir ett diffust obehag, eller tomhet, där den ursprungliga känslan skulle ropat ut sitt budskap.
Att satsa på sig själv genom att försöka få hjälp till förståelse ger ett budskap i sig, jag vill må bra, jag vill förstå mig själv, jag är värd det.
Kram

Dansa nykter tror jag aldrig någonsin att jag gjort.
Så häftigt att du klarat denna kvällen. Det är så jäkla bra.
Själv mår jag pyton just nu. Kan inte sova och måste dricka vidare. Men jag kommer tillbaka så småningom.

...men ingen värme att tala om, sitter man inte i lä så fryser man.
Vi är vid stugan nästan allihopa, grillen har fått jobba och magarna är mätta efter massor av grillspett.
Jo vi lever just nu ett gott liv, familjelivet är det största av alla batteriladdare som finns.
Båda barnen har varit här med sina respektive och hundar, ja massor av hundar, idag tre stycken.
Lite speciellt då de i grannstugan är lite aviga till all form av husdjur, de påstår att de är allergiska.
Men de får så vara, vi tillbringade vår kväll i vår egna stuga framför mellon, med hundar i soffan.
Fortfarande drar det kallt utefter golvet, allra helst mot kvällen så nyper det i fötterna, men det är fortfarande mysigt.
Vi har nytt byggprojekt på gång, delvis påbörjat men det är ingen pardon, bara att köra hela linan ut nu.
Huset med dass och bastu börjar bli så muggigt att vi bara måste göra någonting åt det, så vi river insidan nu.
Inuti ett av elementen var det fullt av gamla döa spindelskellet så i tron av att det var damm man kände lukten av när man startar dem för säsongen så är det egentligen nygrillade spindlar som man andas in, fräscht?, nej knappast.
Men de käkar ju upp alla flugor som dras till...skiten, så vi andas in en andra generation av vår egen...skit.
Nej man får sluta tänka på det bara.

Jag har ingen betungande börda av att kallas en förebild, de känns bara uppmuntrande faktiskt.
Ikväll när jag grillade så knäppte jag en pilsner, och Jesus så gott det var, snabbt slank det ner två till, jag var törstig.
Genast klickade det till i reptilhjärnan och det väntade på ruset, men inget kom, haha lurad tänkte jag.
Jor det känns skönt att inte behöva vara slav under alkoholen, inte vara beroende av berusningen.
Jag serverar andra alkoholhaltiga drycker, men känner inget direkt sug, jag ser framför mig hela filmen till slutet, och det blir ingen happy ending OM jag skulle vilja smaka.
Och det slutar aldrig vid att smaka, en droppe som får bägaren att rinna över öppnar hela dammluckan.
Jag vet det, har börjat känna mina begränsningar och låter inte hjärnans förskönande spela mig ett spratt.
Ångestfri och berikad på efterföljande dag, jag får vara med på hela resan, inte bara delar av den.
Det händer för mycket i mitt liv för att jag skulle vilja radera bort väsentligheter, om det så bara är att se grönskan spira eller en fågel i skyn så har det ett värde, att jag får uppleva det, att det tar min tid i anspråk, alltså måste det vara av vikt.
Svårt att förklara, men det som inte var viktigt förut, har blivit det nu,,ett sorts uppvaknade, ta inget för för givet.
Ofta har man så bråttom att leva livet att man inte hinner uppleva det medan det passerar.
Ett motto jag har haft på sistone är..vadför är det så här?
Att dö nyfiken är ingenting för mig, jag vill ta reda på allt.

En annan sak jag är nyfiken på, vad i helsifyr har autocoorect på paddan skrivit egentligen?
Jag har ett par alldeles för svaga läsglasögon och imorgon när jag har funnit ett par starkare, så får jag svaret..

Lev väl och insup livet istället för den andra smörjan, det blir bättre så, promise!

Berra

blir nog det här över mitt försök till skilsmässa med alkoholeländet.

Hemma, nykter och lyckades ta mig igenom festen i kväll med flaggan i topp. Jag tänker racka mig själv för detta och är tacksam för att vakna utan baksmälla.

Godnatt och dröm possitiva drömmar