Senaste kommentarerna i forumet

Kul det med mössan :)
Nu ser vi fram mot att värmen snart kommer så att man kan njuta av morgonkaffet utomhus inom kort ..

Du kommer uppleva livet på gott o ont. Slutresultatet är det viktigaste. Klarar du prövningen väntar ett underbart liv som jag inte kan beskriva, måste upplevas själv.
Hoppas innerligt att du ger det en chans. Personligen hade jag inte klarat det utan AA. Men du har din resa och din väg att färdas.

Stort lycka till nu.
Kämpa :)

Hej Xavier,
Läs gärna min tråd om du har bestämt dig att få ett nytt liv.
Du står inför vad som kan bli ditt livs häftigaste resa.
Stort lycka till nu!

Kämpa :)

i stora lass
är bättre än att tömma glas
som ställer till en massa knas

Önskar dig en fin söndag napalosrot

Dag 16 söndag, känner mig nöjd av att leva utan alkohol. Det blev bara choklad och glass igår kväll. Inga sug. Sovgott inatt. Ska njuta av dagen idag. Så mycket kul att göra.

Ja, vi har pratat här hemma. Han dricker också på tok för mycket, tyvärr. Vi håller oss till helgerna men det är alldeles för mycket varenda helg. Har inte kik :( hur går det för dig? Lyckats dricka mindre?

Men du har rätt. Du har inget annat val. Fortsätt skriv här så ska vi stötta dig allt vi kan!

Jag levde med mina barns pappa i 24 år. När barnen var 17 och 15 år separerade vi (snart 4 år sedan). I alla viktiga frågor - dvs hur man beter sig och bemöter andra - var vi 100 procent överens. Våra grundläggande värderingar var detsamma, annars hade det aldrig hållit så länge. Om småsaker tjafsade vi dock, gav "dubbla budskap" till barnen. Värst var dock att ingenting jag gjorde var bra nog. De sista åren hackade han på mig om allt! Min självkänsla tog oerhört mkt stryk. Just då förstod jag inte det, men det var orsaken till att jag mådde så dåligt. Jag känner idag att jag gav mina döttrar helt rätt budskap när vi separerade - begå inte våld på dig själv, och ta ingen skit! Fast det pågick under flera år och äldsta dottern såg och förstod mer än jag trodde. Vi har dock pratat om det massor. Hon sa så här till mig när jag berättade att vi skulle separera: "Jag minns att du en gång sa att alla människor har positiva och negativa sidor, men så länge de positiva överväger håller man ihop. Nu har du och pappa kommit till den punkt att de negativa sidorna överväger."

InteMera ..
Blir ledsen när jag läser dina rader ... och vad A förstör våra liv ..
All styrka till dig .. Nu bara att packa för dig o dottern ..
Lycka tIl kramar .. Ler Igen

Ler .. inget är omöjligt ..
Sa min tränare V till mig , som hjälpt mig komma tillbaka efter olyckan ..
Nu när A inte finns längre så känner jag att det inte finns några gränser ...
jag bestämmer själv över mitt liv och hur det ska levas ..
Min smått överviktiga kropp börjar bli stark ..
de extra kilon som fanns är sakta borta ..
Viktigt för mig med ett mål ... jag vill inte bara tappa vikt o bli smal ,
utan bli stark o vältränad ..
I slutet av maj springer min dotter och jag Vårruset ..
ngt som varit helt omöjligt förra året .. då mitt liv bestod av A ...
Lycka ..

Åkte igår iväg på min efterlängtade retreat, första gången på fem år jag vågat boka två nätter hemifrån på nåt roligt för bara mig. Det gick sådär...

Igår redan hade han druckit lite fastän han var hemma ensam med dottern men läget verkade under kontroll så jag stannade på kursgården. Ikväll blev det dock ilfart hem, när dottern ringer och gråter och säger pappa inte går att väcka. Han har sovit merparten av dagen och varit upp och spytt och druckit mera öl emellan bara berättade dottern. Hon hade varken fått lunch eller middag, mer än vad hon själv klarar av att ta ur skåpen. Åkte givetvis genast hem när jag pratat med henne, till all tur var jag inte långt borta och kunde vara hemma på mindre än en halvtimme. Tur hon var rådig nog att höra av sig till mig och inte tyckte hon bara skulle vara stor flicka och härda ut. Stackars barn.

Mannen snarkar fortfarande i soffan, hade ingen lust att väcka honom för i det skicket urartar det bara. Blir en trevlig dag imorgon, att meddela honom jag nu börjar leta boende och att jag kommer göra allt för att dottern inte ska vara ensam med honom sen heller. Lär bli ett helvete i månader men jag har nog inget val mera.

Sitter och väntar på min man 40+ som är runt på turne och dricker, igår samma visa sticker utan att säga något. Såg snutteflaskan brevid sängen inatt.
Jag har väntat i för många år....

Jag kan tillägga att han ser inte skillnad på 2 glas vin eller 1 lergigan, men blir lika arg. Jag säger inte att jag har rätt, men jag säger inte heller att han har rätt. Tänker mig att vi bör mötas halvvägs... Finns inte i hans värld där hans verkar vara det enda rätta. Det blir svårt i vardagliga situationer när jag sagt en sak till barnen och han kommer efter och "rättar" till det. " nej, ni får inte gå ut utan mössa fast det är 10+". " nej, ni får inte ta EN marshmallow i chokladen fast det är lördag, för så gör man inte'. Jag säger inte att jag har rätt, men det gör livet svårt, när någon hela tiden rättar till det. Och NEJ, jag dricker inte p g a honom. Aldrig!

Du är varmt välkommen och här kan du skriva och få respons! Självkänsla och självförtroende är olika saker och du behöver höja ditt eget värde och det går! Du har säkert många goda egenskaper! Ta hjälp och gå och prata med kurator eller psykolog! Då har du kommit en bit på väg! Lycka till!

Gräl. Inga barn hemma. Orolig. Varför ska det vara så svårt. Partnern(x) ser direkt om jag tagit 2 glas. Han säger att mina ögon ser annorlunda ut. Jag kan försöka spärra upp ögonen eller låta bli att se på honom. Han ser ändå. Så jäkla orättvist, men bra samtidigt. Jag kan inget annat än försöka sköta mig. Samtidigt blir jag arg. Han vill ta våra barn. Och ja, jag ljuger inte om mängden... 2 glas och 2/3 mellanöl 33 cl tidigare idag. Jag vill sluta dricka. Men, som för vilken a-beroende som helst, så är det svårare när någon tvingar. Beroendet pockar, jag kan själv pockar, du kan inte bestämma över mig pockar. Jag behöver hitta kraften i mig själv och försöka bortse från alla yttre faktorer...

Tycker det var ett väldigt personligt och bra skrivet brev. Det sämsta du och jag och alla andra här kan göra är att lägga på oss skuld och skam. Då känner vi oss ännu sämre och dricker av den anledningen. Du har saker som är bra i ditt liv som ditt barn. Jag är också säker på att du har många kvaliteter. Jag tror det kan vara klokt och att hålla sig helt från alkohol ett tag så att du får kontroll och därmed bättre självkänsla! Lycka till och jag tror att du " kan " utan att känna dig! Berätta gärna hur det går! Och!! Du duger precis som du är!

Hej
För det första är du inte unik. Vi är flera, exempelvis här på forumet, som har det som du. Jag är en av dem.
För det andra är detta nog en allvarlig , kanske allvarligast, form av alkoholism. Det är som en allergi.
vänligen
Ikaros

Har aldrig upplevt en alkoholist på nära håll som blivit aggressiv, våldsam och dryg. Min pappa blev precis lika patetisk och pinsam som min sambo på fyllan. Det är så klart och uppenbart för alla andra att de inte klarar av att dricka - de dricker för snabbt, för mycket, för länge och blir för fulla helt enkelt. Somnar till slut, i princip var som helst. OMÖJLIGA att väcka.

Min sambo blir inte aggressiv eller våldsam eller dryg när han dricker. Inte ens grälsjuk eller tjafsig. Han blir bara tjatig och patetisk. Sluddrar, raglar, lyssnar inte, upprepar sig. Och nä, sådan är han inte annars. Han blir en klart sämre variant av sig själv. Fortfarande social och rolig, men pinsamt "för mycket".

Hatar att ha ångest, men jag är nykter idag, så i morgon kommer jag kunna vakna upp fräsch. Igår blev det vin, det var ju sommarsol. Det dumma var att jag först var ute med en kompis och drack vin på en uteservering, eller det var jättetrevligt, jag drack måttligt där, men sen när jag kom hem så fortsatte jag att dricka och det var det som var dumt. Hade jag inte hemmadruckit så hade det varit ett måttligt intag. Men som säkert ni här, mina forumvänner, känner igen, så är det svårt att sluta när man väl har börjat.

Men idag är det som sagt nyktert! Och det är helbra!

Vad du än gör - backa inte! Stå fast vid ditt ultimatum!

Du måste be om hjälp! Föräldrar, syskon, vänner? Var ärlig och berätta om din situation så får du hjälp. Vägen till beslut är allra svårast. Kan du säga åt honom att sova borta ett tag så att du får andas och landa? Kan du åka till dina föräldrar, vänner? Du behöver just nu lugn och ro och sova för att orka. Fortsätt skriva här så ska vi stötta dig allt vi orkar! Att skriva är bra, då tvingas man sätta ord på vad man tänker och känner. Det blir bra, jag lovar. Tufft som fan, men dag för dag blir det bättre! Kram ❤️

Har ställt ultimatum till min man att sluta dricka eller separera. Han sa i princip jag skiljer mig hellre från dig än att du ska hålla på att försöka bestämma över mig. Sen gick han medan jag satt å grät på hallgolvet med en gråtande treåring i armarna. Bu har jag natta barnen å han e ute å fattar inte riktigt hur jag ska få energi att ta mig och barnen ur den här soppan.

Här sitter jag och vill inte (vågar) gå hem. Har tagit ett till glas. Det gör ju inte min ställning bättre. Jag skulle ha större chans att stå på mig utan A involverat. Men sen hittar jag andra saker att hänga upp mig på. Har jag varit "duktig" ett tag, så behöver jag förstöra det efter ett tag oavsett A. Jag har svårt att leva efter det någon tycker ett längre tag. Någonstans kommer min egenvilja in och det är väl den vi ska släppa enligt AA. Men det betyder ju inte att vi ska anpassa oss till ett liv enligt andra. Den biten är svår, för jag förstår den inte riktigt...

Tack för dina ord, Malta! Bara den här dagen går förbi och ångesten försvinner. Jag har aldrig varit mer taggad och beslutsam att bli nykter. Jag har alldeles för länge blundat, inte viljat inse och sysslat med självbedrägeriet. Jag vill inte mer och orkar inte att alkoholen tar upp så stor del av min vakna tid. Nu har jag druckit färdigt! ??