Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är ju egentligen hemskt det en utsätter sig för. Själv rådbråkar jag med min hjärna, ifall jag ska köpa vin idag med, för att bota ångesten, som blir etter värre imorgon. Varför ska det vara så svårt att tänka långsiktigt?

Nej det är sällan värt det dagen efter. Ändå börjar vi om. Varför? Jag frågar för att jag undrar själv. Varför gör man såhär mot sig själv?

Drömmer ofta mardrömmar... Men nu tror ni att jag är knäpp men jag tror på det övernaturliga också. Ibland tror jag att andevärlden kommer till oss på natten. Tror att människor som dött lever vidare efter de lämnade jordelivet. Och att de ibland kommer tillbaka och pratar med oss. För mig är det en tröst när jag sörjer min pappa.

Hoppas att du mår bra nu Gunda ❤

...natten i natt var hemsk. Drömde hemskheter hörde ljud människor som pratade massor med personer runt mig. Trodde jag var vaken men troligen sov jag. Är det någon som varit med om liknande??

Tycker absolut att du ska prata med din fru/sambo. Ju fortare du gör det desto bättre, tänker jag ❤

Jag känner också på tok för mycket människor i kd. Dock träffade jag en man som bodde på en helt annan plats i Sverige. Så nu bor jag inte längre kvar. Men guuuuud vad jag saknar Värmland! När barnen är utflugna flyttar jag tillbaka! Vi har köpt ett litet hus en mil utanför kd, dit åker jag gärna så fort jag kan, älskar det!

Jätte bra tips "mulletant" lätt att bara bli arg och besviken. Skulle folk veta och har mer kunskap skulle de nog vara mer förstående...
Jag har ännu inte sagt nåt och inte slutat dricka. Jag ska samla mod och när jag berättar tar jag tag i nykterheten!!

Kanske ska ta närmare kontakt "vet ej vem"?
Gott med nån på nära avstånd:):)

Vi känner varandra säkert, känner på tok för mycket folk i denna stad:)

Klart att du ska belöna dig själv! Det blir mycket pengar! Vilken god middag du får ikväll!

Ja, det var tider det :) Ja, vi kanske känner varandra :) Jag träffade faktisk min man på Jäger :)

Hur går det för dig?

Tack för era svar <3
Idag blir andra dagen. Jag har precis som du druckit alldeles för mycket på helger, men även ibland (antar att jag på det sättet är lite av en periodare) på vardagar, själv.. Skäms ihjäl bara av att skriva det här. Men antar att ärlighet är det som kommer att hjälpa en på vägen. Är med livrädd att sluta som min pappa! Känns ju som att det går på den vägen ifall man inte tar det i det i tid. Hoppas vi kan stötta varandra i det här forumet!
Lördag idag och känner mig inte alls sugen (med tanke på att jag var rätt rejält på det i torsdags).. Hade sån extrem ångest igår när jag liksom "kom på mig själv" med vad jag håller på med. Blev rädd och kände att jag knappt känner mig själv när jag ser mig själv i spegeln.
Att springa är något som funkar för mig. Sprungit både igår och idag och känner sådan lättnad efteråt. Försöker att tänka att för varje "glas" jag står över får jag en liten belöning av något slag. Tänker att ett glas ute går för cirka 60-70kr. Och det stannar ju inte vid ett glas. Då köper jag istället något litet till mig själv. Kanske ingredienser till en extra god middag. Tja. Det är vad jag försöker just nu som gör mig motiverad..

Blev diagnosisterad bipolär men den ändrades och borderline fick elakt stå o glo på mig från journalen. (Men känns nog bättre trots allt då bipolär aldrig riktigt kändes som rätt svar)

Jag har ju nu börjat fundera på min koppling till alkoholkonsumtion vs diagnosen ,

Har typ insett att det kanske finns några riktlinjer som kan vara mer hjälpande just pga mina "psykiska olikheter" el vad jag ska säga.. Men har inte riktigt funnit dem, Det är kaos i nuläget i känslolivet

Har inte riktigt tagit upp mina funderingar hos läkaren, Då jag alltid har förminskat mitt alkohol problem där.
Går heller inte i nuläget hos någon specifik då jag även avslutade all form av medicinering för en tid sen :förnekelsen:

Ska boka vårdtid.
Börjar om på dag ett idag. Det måste bli helvitt idag. Ett litet "undantag" i påsk ledde ju uppenbarligen till lång period av dagligt påfyllande

Darrig och ångest i bröstet. Inte kul. Känner att jag inte sovit tillräckligt. Hade behövt flera timmar till, men kan inte. Törstig. Redan hinkat i mig 1 l kokosvatten. Var gårdagens drickande värt det? NEJ. Hell no.

Jag startade dagen, med en för mig, ovanligt lång sovmorgon. Sedan en liten promenad i soluppgången.

I går efter en lång och alldeles för intensiv arbetsdag, gick jag till ett café och fikade. Det blev nybryggt kaffe och en jordgubbstårtbit.

Så de positiva sommarsakerna bollar jag tillbaka, soluppgångspromenad och jordgubbstårtbit.

Vet du vad som triggar din huvudvärk? Stress, trötthet, eller kommer den oavsett tillstånd?

Ha en fin dag Vilja!

Dag 15 lördag, tänker på att idag är en sådan dag mönster ska brytas. Det gäller även ikväll då det kan bli middag ute. Vattenvattenvatten. Sen skriva dag dag 16 imorgon eftersom jag kommer ihåg varför jag vill leva ett liv utan alkohol.

Jo, jag kommer att hänga kvar. Sedan går det lite i vågor hur ofta man läser/skriver här inne, beroende på tid och ork.

och ett tack för att du hänger kvar och delar med dig av din klokskap! / mt

Så fint att du vill stötta din fru och så bra att ni har talat om hennes konsumtion. Din förändring har uppenbarligen varit till nytta och hjälp för henne. Grattis till er båda! Ansvaret och kontrollen över drickandet måste dock vara hennes eget. Det kan ni kanske prata om hur det ska gå till till? / mt

Jag skulle idag kalla dem klockrena medberoendetankar. Och det är ju inte konstigt att en tänker så, det är en svår situation att bryta upp från en relation, särskilt när det finns barn med i bilden. Och du är tydligen ensam med att driva allt, ta ansvar och 'stå för' uppbrottet - det är inte rätt men inte ovanligt, snarare tvärtom.
Jag känner så väl igen mig i hur det var innan uppbrottet, som också det var mitt uppbrott. De där tankesnurrorna fick jag mycket hjälp med genom att läsa och skriva här och därigenom känna igen mig i andra, genom att följa Carina Bångs blogg och läsa hennes bok och annat om beroende och medberoende. Senare kom Djävulsdansen. Idag tänker jag att det handlar om att lära om mig själv och jag har fått lära mig mycket. Inte lätt alla gånger men så värt.... Jag skriver som många gånger förr, det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Tro på det, håll taget och fortsätt läsa och skriva, det hjälper / mt

Hej Värmland! Så bra att du söker stöd och hjälp! Och så kloka och bra svar du fått! Det här forumet är en guldgruva.
Här är en röst från anhörigsidan. Du funderar över din sambo. Jag tror att det bästa du kan göra är att vara öppen med henne, berätta om dina problem, som du gjort här, och visa i ord och handling att du verkligen har seriös vilja att bli nykter. Hon kan också gå på Alanon för att möta andra i samma situation och få en fördjupad förståelse, i första hand för sig själv och sin situation och för den utmaning du befinner dig i.
Mannen jag lever med har nu varit nykter i fem år, före det var det en kamp hit-och-dit under drygt ett år. Det har varit väldigt viktigt för mig att veta och ha en förståelse för vilken resa vi är på. Den erfarenheten delar jag med många andra anhöriga som jag har mött på Alanon och öppna AA-möten.
Varmt lycka till! / mt

Vet inte hur många tjejer jag välte på jäger, kommer aldrig finnas ett ställe likt det.....vilken era!!<3
Har för mycket kontakter i stan efter utelivet och sporten. Kanske vi känner varandra??

Tack, det ger mig mod med lite pepp!

Ja, kanske gick han på "vita knogar" detta året...

Nu finns A med igen.

Klart jag tänker; jag var inte bra partner det här nyktra året, jag fanns inte tillräckligt för honom, jag räckte inte till; det var en dålig chans han fick av mig!

Och det är mitt fel, det kom när jag ville flytta isär.

Men jag tänker nu också; ja kanske han aldrig har "vänt" mentalt, aldrig förstått betydelsen av nykterhet på djupet, inte riktigt velat vara utan alkohol...

Det kan vara något jag kännt av, som legat mellan oss, utan att jag haft möjlighet att förstå det eller sätta fingret på det.

Jag tänker; min kärlek räcket inte. ..och inser att den gör det inte! Är inte kärleksfullare än så här, tyvärr.

Tråkigt, snurrigt....

Du använder så talande liknelser, fint bildspråk. Kan förstå hur din kamp ser ut genom det.

Kan se/förstå andra människor i min närhet på ett nytt sätt också, genom det du beskriver.

Ja, det är värdefullt att du delar med dig.

...och att du förstår andra människor väl, vet jag redan! Det är väl en av dina skatter inombords.

Vad finns mer? Visst kan det vara svårt att se sina egna egenskaper?

Kan själv undra vem tusan jag är då??! Det färgas av mina känslor, och av vad den närmaste omgivningen ser och ger respons på.

Och faktiskt, i vissa människors sällskap känner man sig alltid okej..

:-) Ta hand om dig!

Skönt med helg.
Sambon jobbar blir att pyssla lite runt gården vara med barnen och dricka läsk.

Det här med att sluta dricka går bra än så länge, känner mig bestämd på att såhär vill jag ha det. Vill aldrig mer vakna upp med minnesluckorna, ångesten som kommer med det, skammen att inte veta hur man betett sig osv.

Ska prata med en terapeut till veckan med sambon och se vad vi kommer fram till. Känns både bra och skrämmande.
Svårt att öppna upp sig om allt då jag har försökt hålla mina problem för mig själv, kanske inte är ovanligt iochförsig.
Man skäms för det, jag iallafall, men skäms även för att jag låtsats som att jag inte har problem och dolt det för den person jag älskar allra mest.

Hoppas det går bra för alla andra här inne som vill och försöker ändra på sina liv.

Trevlig helg.

Tycker du är så bra som skriver☺ jag är också från Värmland, är född 1982. Kanske har vi varit sociala och populära ihop? Jäger?

Fan, det där låter precis som jag. Vill bara säga att hoppas du stod ut. Att ha festat fem dagar i rad och inse att det är dags för jobbet och sen att du var i det skick du va i, kan inte ha varit kul. Har själv varit där och man vill antingen dö eller ta en återställare. Man har ångest för vad man har gjort, ångest över blackoutsen och de små glimtar man kommer ihåg. Vet exakt! Vill bara att du ska veta att du inte är onormal och att ingen dömer dig. Däremot vet du ju såklart själv att för att må bra så måste man sluta...hoppas du mår bra nu iallafall. Kram! / Sofia