Senaste kommentarerna i forumet

Yngsta dottern, som snart är 18 år och bor hos oss varannan vecka, har en utvecklingsstörning. Med henne har jag inte pratat alls om orsaken till separationen. Jag har bara försökt göra förändringen till något positivt och göra henne delaktig. Hon fick följa med och titta på lägenheten "hit ska vi flytta", hon har nu två hem, och lite olika regler gäller i de två hemmen. Det har gått förvånansvärt bra från första stund. Men hennes diagnos gör förstås att jag och hennes pappa måste samarbeta bra. Han har fått levla upp. Innan tog jag 95 procent av ansvaret. Nu är det mer 60/40. Han tar inte riktigt lika mkt ansvar som jag, men betydligt mer än tidigare!

Äldsta dottern var 17 år när vi separerade, hade haft pojkvän i några år. Hon förstod precis vad jag menade med att alla människor har bra och dåliga sidor. Jag försökte beskriva både mina och ex-sambons sidor så sakligt som möjligt. Det var allt från förmågan att planera, ta ansvar, till hur man uttrycker sig. Hon höll med om mycket, dissade annat, bidrog med egna iakttagelser. Men hon är väldigt mogen mentalt. Ju yngre barnen är desto mer måste man förenkla. Det är viktigt att inte smutskasta utan försöka hålla sig till fakta. Utgå från sig själv "jag blir ledsen när pappa gör/säger xx". Det kan barnet känna igen sig i. Och givetvis måste du prata med sambon också. Från den dag vi bestämde att vi skulle separera (mitten av oktober 2013) tog det 1,5 månad innan jag flyttade. Ex-sambon hjälpte mig med allt praktiskt. Vi har en bra relation, som syskon ungefär. Vi bjuder varandra på middag på söndagar när det är dags för "skiftbyte". Ikväll kommer yngsta dottern till mig. Den äldsta har flyttat hemifrån pga högskolestudier.

Skönt att vara tillbaka här hos er igen. Tack för era tankar ni skriver till mig och för att ni peppar och ger mig stöd.

Ja, gårdagen var tuff. Framför allt första delen av dagen tills det blev dags att förbereda grillen med familjen. Efter det var det inga problem, så jag vaknade nykter dag 36 och det känns härligt.

Jag skriver inte att det är fem veckor sedan idag som jag bestämde mig för att göra mitt första ärliga försök att nyktra till och ge min förgiftade kropp och själ en chans att få läka. Känns bättre att räkna dagarna av någon anledning. Vill inte verka kaxig.

Mycket har hänt med min kropp under denna tiden. Den hemska smärtan jag hade i hela kroppen de första tio dagarna har försvunnit, och då menar jag hela installaget från topp till tå. Minst två iprensa dagligen för att jag skulle fungera. Sömnen är fortfarande upp och ner, mest ner faktiskt. Magen mår mycket bättre, hjärnan fungerar bättre, mycket mer ork till att göra saker, mer uthållighet, rastlös, jagande någonting att göra för att skingra tankarna. Det mesta har blivit otroligt mycket bättre. Tjoho!

Det där med rastlösheten gör att jag far runt ut och in här hemma på min lediga tid vilket kanske har bidragit till att jag förlorat sex kilo, och det är toppen.

Jag mår riktigt bra just nu. Vi har varit på en riktig skånsk lantmarknad med försäljning av både djur, tillbehör, lite mat och dryck. När jag gick där med mitt flak med riktiga hönsägg fick jag ett litet lyckorus över hur skönt det är att vara nykter och inte bakfull. Skratta med familjen och må bra betyder så mycket mer än alkohol.

Hoppas på bra fortsättning av en bra dag utan alkohol.

Njut av livet och just nu är det inte svårt att tänka possitivt

Tack för ditt stöd, MM! ?? vilken app har du som räknar nyktra dagar? Håller med dig där. Vetskapen om att man klarar sig utan alkohol och får en siffra på sin kamp är viktig drivkraft - i alla fall för mig. Är så himla taggad på den här resan. Vilket grymt jobb du gör/har gjort! Kämpa! ??

det är första och troligen sista gången jag påbörjat min nykterhet. Har såklart tidigare tagit uppehåll men aldrig sagt att jag ska sluta helt. Jag tror också att min sambos sug påverkar mig. Konstigt vore det annars. När jag får problem i livet tar jag reda på all fakta som jag hittar, pratar med personer som haft samma bekymmer. Det är därför så bra med dig Pi och andra med längre erfarenhet av a-problem. Man behöver ju inte göra alla misstag själv utan ta lärdom av andras...Jag har snart 1.5 års nykterhet. Sugen är inte helt borta men har aldrig tänkt tanken på att dricka. Det känns riktigt bra att höra att sugen faktiskt kan försvinna helt... Kram

En del skiter helt i det. För mig är det en drivkraft att veta. Jag vill räkna. Och antalet idag är: 207 st dagar utan A.
Har dock en app som räknar dom åt mig :-)

Håller med Äntligen, det går att tillfriskna. Därmed inte sagt att det alltid är lätt. Men det går att leva ett utmärkt liv
utan A. Kämpa på och ge dig inte.

Kram

MM

Värsta tillståndet. Man tror man är med i en skräckfilm för man ser och hör människor runt om som "mummlar" och ger konstiga ljud ifrån sig. Fast man vet att man är i sitt sovrum. Man känner sig ju vaken. Och när man kan vakna på riktigt så är det knäpptyst. Det är riktigt otäckt.

Min dotter har haft den en gång och hon var livrädd.
Men som sagt, helt normalt (?) och inte farligt.

Ny dag och söndag. En lättnad att inte behöva dividera med mig själv om A idag. Imorgon ny vecka med både träning och jobb. Dividerar istället med mig själv, ifall jag ska träna idag eller inte. Vill egentligen bara krypa ner i sängen igen. Nu får jag reparera det A har ställt till med humörmässigt. Känner mig sårbar och orolig. Förhoppningsvis dricker jag inget nästa helg. Jag ska försöka kämpa och acceptera att A inte hör hemma i mitt liv. Ha en fin söndag alla!

Det var bra info, för vidrigt var det. Nu ska jag googla på det.

Tack, Äntligen fri! ? Jag ska definitivt läsa din tråd, om jag inte redan har gjort det. Igår satt jag hela dagen och bara läste och läste här på forumet. Häftigt att så många kämpar och stöttar varandra i kampen mot alkohol.

Idag är det dag 2 för mig. Vet inte varför jag känner att jag ska behöva räkna mina nyktra dagar, men det är väl så att man behöver något slags "kvitto" på att det man gör. Många tankar i huvudet just nu. Hur kommer det gå? Kommer jag klara av att stå över alkohol? Kommer jag ha ett starkt sug? Hur kommer jag att hantera suget? Tack till alla som delar med sig av sina erfarenheter! ?? fortsätt kämpa!

känner mig lättad. Har saknat dina ord!
Fin fin Söndag till dig och alla andra såklart

<3

Jag har exakt sådana upplevelser och det kallas sömnparalys. Det är motsatsen till att gå i sömnen då kroppen är vaken - hjärnan sover. Vid sömnparalys så sover hjärnan men kroppen är vaken. Det ÄR vidrigt. Men inte farligt. Varken demoner eller hjärnsjukdom, utan något som drabbar många under stress (jag får det mer ofta under stressiga perioder)

Jag har lärt mig att kunna vakna när det händer.
Googla så hittar du att läsa om det.

Kram

Igår hade jag ångest över livet, idag känns det mycket mycket bättre eftersom jag inte drack igår. Är min ångestöverlivet alkoholrelaterad? Jag tror att till viss del är det så.

Jag trodde det skulle dröja mer än ett år, men redan efter 9-10 månader slutade sugen.

Är det första gången du har en längre nykterhet miss lyckad? Anledningen till frågan är det som bl.a. jag och PP dryftade lite kort i går. Detta att när man har en längre nykterhet så bleknar minnena av det hemska kring alkoholen. Då kan tankar och funderingar kring alkohol, ge en slags sug. Då gäller det att vara vaksam och hålla rätt på tankebanorna.
Sen är det säkert så också för din del, att dina sug (eller luriga tankar på A) orsakas av din partners alkoholproblem.

När jag läser dina inlägg och texter, så får jag uppfattningen att det inte är någon fara för din del. Du verkar ha vettiga tankar och ett sunt förnuft som gör att du kan ha rätt distans till hela A-problematiken. Håller du liv i de rätta tankebanorna så fortsätter de att vara ditt skydd.
Hittills har du gjort rätt för att bevara din nykterhet. Du har skaffat dig en nyttig erfarenhet. Som du kan ha fortsatt hjälp av.

Önskar dig en fin söndag, och kram tillbaka

lita på sambons nykterhet..Sambon blev stött igår när jag frågade honom om han verkligen inte drack något..Förstår om han blir stött och förnärmad, men han har druckit så många gånger tidigare under åren. Jag vill gärna lukta på hans andedräkt mm. Känner nu att jag måste börja lita på honom för annars blir det ohållbart.. Jag ser på Facebook att han gratulerar kompisar när dom fyller år med ölsejdlar.. Han kör med "vita knogar"-metoden, tror inte att han förstår vad det finns för alternativ..Själv flikar jag in så ofta jag kan om alkohollberoendets följder mm. Jag vill ju inte framstå som besserwisser så försöker balansera "infon" något. Han vill inte lova något som han inte kan hålla förstår jag. Tillit till livet, och vårt liv ihop får bli mina ledord idag. Ska det bli på annat sätt, så visar det sig....

Sumpade det i fredags och lördags, bara starta om nu. Dag 1 igen nu

Vill fråga dig Pi som har lång erfarenhet av nykterhet.. Hur ser suget ut för dig? Känns det mer i vissa situationer? Kan det komma plötsligt efter många år? osv. Jag kan känna vanmakt av att det aldrig går över.. Av att både sambon och jag kämpar.. Tror för egen del att mitt beroende är mer hanterbart men dras in i sambons sug? Vad har du har du för tankar kring detta? Kram

Alkfritt är det nya svarta! Idag vaknar upp och känner sig mycket piggare. Jag ska fortsätta kämpa veckan som kommer. Kram alla!

Vad bra att du o barnen pratat. Hur gjorde du, så att det inte låter som man säger en massa negativt om den andre? Kunde du o ditt x komma bättre överens efter separationen?

Kan du se det? Vad göra då?
Får du göra misstag, klanta till det, precis som alla andra människor? Det får du. Ge dig själv en inre kram till tröst, det behöver du. Nu kanske spärrning av ett konto här inte tillhör någon av dödssynderna, men gäller inte detta allt vi grämer oss över och anklagar oss själva för? Inre skuldsanering är bra för att kunna hålla sig på den nyktra vägen.
1. Vad känner jag skuld för?
2. Vilket behov var det jag försökte tillgodose genom att göra så?
3. Vad säger jag till mig själv att jag borde eller inte borde?
4. Vilka behov blev inte tillgodosedda av det jag gjorde?
5. Vad känner jag när jag kommer i kontakt med att dessa behov inte blev tillgodosedda?
6. Vilka Observationer, Känslor, Behov och Önskemål har jag just nu?
Om jag fortfarande känner skuld, gå igenom listan igen

Ha en fin söndag AlkoDHyperD!

om du klantat till det och sabbat nykterheten.
Du kan se det som att du nu går in i fas 2 i nykterheten, i.o.m. nick och tråd nr 2. Du har klarat av flera svåra sug, och vet därmed att du fixar dem. Då är du tryggare och behöver inte vara orolig för kommande sug.
För mig är det en oerhörd skillnad på om jag vet att jag klarar av sugen i förväg, då går det bra, mot om jag är orolig och hoppas att jag ska klara av dem. Då funkar det inte.

Önskar dig en fin söndag Rövarkulan2!

Sinnesro och återhämtning. De som har gåvan att känna inre trygghet och kan vila i att bara vara har sällan problem med den trista, gråa vardagen. Rutinsysslor ÄR livet. Upplevelser, självförverkligande och kickar är bonusen som kan bli oss förunnade ibland. När den bonusen definierar själva meningen med livet, det är då det blir svårt att leva. Ingen orkar vara i den zonen över tid.
Vila i vetskapen om att du finns, andas och inte bedövar dina sinnen, Ikaros. Först när man är trygg och kan få känna det man känner kan kraften och drivet vakna, lusten att upptäcka, uppleva, utforska för dess egen skull och inte i syfte att fly undan.
Kram

Jag har lyckats med att bli av med lösenord, spärrat mitt gamla konto och startar därför en ny tråd under Rövarkulan2..

Väl mött på det nya

Tänk positivt

Ja, uppehållet har definitivt en sund orsak. Alkohol upptar inte mina tankar på samma sätt som för några veckor sedan och jag har inte känt något behov av att skriva här. Livet har innehållit så mycket annat. Känslor bubblar åt alla håll, både svåra och fina känslor i en enda röra. Jag kan ha dem alla, behöver inte fly in i dimman!
Men jag känner mig lite självisk i att inte gå in och stötta i andra trådar.
Våren lockar till utomhusaktiviteter. Simning i sjön, långa cykelturer, löpning i skogen. Hjärnan är upptagen med att spekulera om framtiden, oro och förhoppningar om vart annat.
Skrivandet pågår alltid, jag är en skrivare, dock inte a-relaterat.
Ha det fint!